Annie från sjön

AnnieÄntligen har den här boken kommit ut på svenska. Jag har älskat Kitty Crowthers böcker sedan jag för första gången upptäckte henne genom småbarnsboken Sov gott, lilla groda. En ljuvlig liten bok om en mörkrädd groda som inte kan sova på natten på grund av alla läskiga nattljud.

Annie i Annie från sjön påminner mycket om Leslie i Rotbarnet. De är båda särlingar. De bär båda på en liknande sorgsenhet och lever ensamma, långt från andra människor. Båda blir till sist också lyckliga genom mötet med en annan varelse. I Rotbarnet får Leslie ta hand om ett litet övergivet rotbarn och i Annie från sjön blir Annie vän med tre mystiska jättar.

Annie från sjön är dock lite mörkare. När Annie inte längre står ut med ensamheten och mörkret hon bär inom sig hoppar hon i sjön. Men det är då, när det är som mörkast, som berättelsen vänder och hon möter jättarna.

Kitty Crowther skriver ofta om rädslor, ångest och utanförskap. Jag tror att många därför kan relatera till hennes karaktärer och berättelser. Trots det mörka och svåra är hennes  böcker alltid snälla, det går bra för både Annie och Leslie. Det är som om Kitty Crowther vill att läsaren ska känna sig trygg på slutet, det kan finnas lyckliga slut för oss alla.

Kitty Crowthers bildvärld liknar ingen annans. Hon har illustrerat andras berättelser (senast i Tomten är vaken av Astrid Lindgren) men det är i hennes egna böcker som text och bild blir något alldeles eget. Hon är en äkta bilderbokskontsnär.

bild(14)

Annie från sjön (och Rotbarnet) passar, som alla välskrivna böcker, lika bra för barn som för vuxna läsare. Jag rekommenderar den här boken särskilt till alla som ibland känner sig lite ensamma och annorlunda.

/Clarisa

Annonser

5 Responses to “Annie från sjön”


  1. 1 Sofia 31, januari, 2013 kl. 10:23 f m

    Boken är verkligen superfin! Även om jag tyckte slutet var lite sådär med jätten som blev en vanlig man och så blev de ett par. Är lite less på att ”allt” ordnar sig bara man blir tillsammans med någon…

  2. 2 clarianahi 31, januari, 2013 kl. 10:31 f m

    Tillsammans och tillsammans, det är väl bra att Annie inte är helt ensam i världen längre?

  3. 3 Sofia 31, januari, 2013 kl. 9:59 e m

    Jovisst. Jag får försöka tolka det som att hon får en vän.

    Annars är det så himla vanligt med det där att tvåsamhet löser alla problem och då menar jag tvåsamhet som i att bli ett par med någon. Inte ”bara” vän. Så såg jag slutet och blev därför less och lite ledsen.

  4. 4 Sofia 31, januari, 2013 kl. 10:01 e m

    Samt ps jag hade gillat bättre om jätten fortsatt vara jätte men att de ändå blev vänner. Man hade kunnat se dem hänga i sjön eller på stranden.

  5. 5 clarianahi 31, januari, 2013 kl. 10:33 e m

    Förstår vad du menar. Tänker att den också är som en typisk saga, där flickan får sin prins på slutet. Men Rotbarnet tycker du väl om?


Comments are currently closed.



8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: