Arkiv för februari, 2013

Gul utanpå

I ett tidigare inlägg nämnde jag Patrik Lundbergs Gul utanpå då han vid ett par tillfällen nämner Håkan Hellström. Nu är inte Håkan eller ens musiken det centrala i Patriks bok även om det ger en inblick i vem Patrik är.

Gul utanpåGul utanpå handlar främst om Patriks resa till Sydkorea och hans sökande efter sin biologiska familj. Patrik adopterades som liten och kom till en familj i Sölvesborg. Sydkorea var ett avlägset land han inte hade någon kontakt med under uppväxten. Men när han är dryga 20 får han chans att åka dit som utbytesstudent. I och med det får han också chans att utforska det land han är född i samt träffa sin biologiska familj.

Det här är Patriks debutbok och den är bra. Titeln säger med sina två ord mycket av vad boken fokuserar på: Patrik är ”gul utanpå” vilket innebär att han i Sverige tas för invandrare/turist. I Sydkorea smälter han in utseendemässigt men får uppleva massor av kulturella krockar.

Ärlig var ett ord jag tänkte på flera gånger i min läsning. Patrik förskönar inte sig själv utan har ett språk som är rakt på sak. Han väjer inte för pinsamheter eller känslor, vare sig de är till hans för eller nackdel.

Gripande är ett annat, ganska slitet ord att använda. Jag tyckte det var intressant och fängslande att läsa om Patrik, men även om de andra adopterade som Patrik träffar och som i kortare eller längre stycken beskrivs.

Att boken utspelar sig i Sydkorea tyckte jag också var fascinerande, i dessa Gangnam Style-tider. Men mitt privata intresse grundar sig främst i jag i flera år brevväxlade med en tjej i Seoul. Vi har på senare år återupptagit kontakten via facebook och kanske kommer jag åka och hälsa på. Fram till det att jag läste Patriks bok har jag inte läst någon litteratur om Sydkorea utan baserar min kunskap om Sydkorea på: 1. min brevväns brev, 2. att OS i Seoul är det enda OS jag följt samt 3. lite dimmiga kunskaper från grundskolan. Att han beskriver även baksidan av myntet tycker jag är spännande. Ett land är så mycket mer än vad man kan hitta i en turistbroschyr.

Viktig är det tredje ordet jag tänkte ta upp. Patriks bok känns viktig att läsa vare sig man själv är adopterad eller inte, har adopterade barn eller inte. I och med dess tema om utanförskap och hur man beter sig mot varandra blir den allmängiltig samtidigt som den ger en inblick i en för många okänd tillvaro.

Och just det: vid sidan av allt det ärliga, gripande och viktiga. Humor. Det finns massor av den i boken.

Debut alltså. Ska vi gissa på Slangbellan-nominering nästa år?

/Sofia

 

Skräm dom – skrivtävling

I samband med litteraturfestivalen LitteraLund ordnas det en skrivtävling. Temat: skräms så mycket du kan. Tänk blod, monster, apokalyps, miljöförstöring, ormar eller annat otäckt.

Är du mellan 15 – 18 år så ta chansen och var med. Senast 8 mars ska bidragen vara inskickade. Hur och var läser du på LitteraLunds hemsida.

LitteraLund

/Sofia

Nellie tipsar om Ett hus utan speglar

Ett hus utan speglar

Bokens titel: Ett hus utan speglar

Bokens författare: Mårten Sandén

Därför valde jag boken: jag valde den för att den lät spännande och den verkade vara kul och lite sorglig.

Bokens handling: Den handlar om en tjej och hennes pappa. Dom bor i ett hus med sina kusiner och släktingar. En dag visar hennes kusin Signe henne en garderob med massor av speglar. Sen när dom gick ut ur garderoben efter en liten stund så kom dom till en spegelvänd värld. Allt i huset såg precis likadant ut förutom att allt var på andra sidan. Möblerna stod på andra sidan, t.ex. när man tittar sig i spegeln står vissa saker på andra sidan. I den spegelvända världen träffar hon en flicka som heter Hetty.

Vad jag tyckte om boken: Jag tyckte boken var bra för att den var spännande, rolig och sorglig.

För vem passar boken: Boken passar för den som gillar spännande handling men bra slut.

Jag som tipsar heter Nellie och är 10 år.

————————————————————————–

Tack säger vi på Flaskposten till Nellie för att du ville vara med och tipsa!

Jag håller med dig om att Ett hus utan speglar är en bra och spännande bok.

/Sofia

The Raven Boys

cover_ravenboys_300Visst kan man inte annat än älska en bok som innehåller en stor dos magi,  glömda kungalegender, internatskolor, klass och så pyttelite kärlek?

Jag gör det, och ganska ofta måste jag läsa en bok som tar mig till andra spännande världar. Då menar jag fantasy eller böcker med magi (superhjältar funkar också).

Jag tröttnar lätt när jag har läst för många ”vardagsböcker”, ibland behöver jag verkligen lite eskapism.

 Så är du lite som jag kommer du verkligen att trivas med den här boken.

Handling: Fyra väldigt olika killar är bästa vänner och på jakt efter den walesiska kungen Glendowers grav och så träffar de Blue, dotter till stadens sierska. Blue är vanligtvis inte så förtjust i snobbarna från internatskolan Aglionby Academy. Men magin förenar dem och hon blir en  i gänget.

 Gansey är ledaren och besatt av att hitta Glendower. Han är superrik och från en fin familj, men besvärad över sin bakgrund och hur den påverkar andra människor.

Adam bor i en (typ) trailerpark och har tre olika jobb för att ha råd att gå på Internatskolan. Han är lågmäld, intelligent och smärtsamt medveten om pengar och klass.

Ronan är hård, läskig och djupt deprimerad efter faderns plötsliga död. Han har en svår och våldsam relation till sina bröder.

Noah är snäll, rolig, blyg och överraskande.

Och så Blue, född i en magisk familj men utan en ”egen” magisk kraft. Hennes enda kraft är förmågan att förstärka andras magi.

 Maggie Stiefvater tar sig tiden att skriva en lagom långsam upptakt och jag uppskattar det. Det här är första delen i en trilogi och författaren ger oss en bra grund för vad som komma skall. Men ganska fort sitter ändå karaktärerna och det är väl det viktigaste?

 Om jag ska ge den här fina boken ett minus, är det i så fall för den spirande kärlekstriangeln och allt kring ”kyssen”. Men jag kan samtidigt förstå lockelsen för Stiefvater. Det är två väldigt olika killar som Blue slits mellan, eller ja, funderar över.

Annars en läskaramell!

 The Raven boys kommer ut på svenska i mars och kommer att heta Kretsen.

Maggie Stiefvater har blivit en ny favorit för mig sedan jag läste Dödsritten och  jag ser fram emot nästa del i den här serien.

/Clarisa

Slangbellan och Snöbollen till Klara Persson

Molly & SUSIdag delades Slangbellan ut. Årets vinnare heter Klara Persson. Hon fick priset för sin bilderbok Molly & Sus. Grattis!

Inte nog med att Klara vann idag, för någon vecka sedan tilldelades hon priset Snöbollen för årets bästa svenska bilderbok. Dubbelgrattis!

Mer information om Klara och hennes bok hittar du på Urax förlags hemsida.

Snöbollen kan du läsa om här och Slangbellan här.

I år tävlade Klaras bok mot en uppmärksammad ABC-bok och en ungdomsbok. Vilka det är och vad vi skrev om dem på Flaskposten kan du läsa här.

/Sofia

Bu och Bä får besök – som film

De finurliga små fåren Bu och Bä råkar ofta ut för vardagstrassel. I Bu och Bä får besök är det en liten katt som ställer till det genom att klättra upp i ett träd och sedan vägra att komma ner. Vad ska Bu och Bä göra?

Boken Bu och Bä får besök av Lena och Olof Landström kom för några år sedan. Många har säkert redan läst den, om inte gör det! Men oavsett om du läst boken eller inte: se filmen som bygger på boken. Filmen finns på SVT Play, men skynda bara i åtta dagar till. Här är en länk till filmen på SVT Play.

Bu och Bä får besök

Jag vill se fler filmer med Bu och Bä. Någon som vet om det finns?

/Sofia

Är jag väldigt lättskrämd?

Den frågan funderade jag på under tiden och efter jag läst Glasbarnen av Kristina Ohlsson. Glasbarnen

Glasbarnen har liknande upplägg som väldigt många andra spökhistorier för alla mellan 9 – 12 år (och 36). Det är ungefär så här: Det är sommarlov. Flicka och mamma flyttar till gammalt hus som ligger i en lantlig ort. Huset har ryckte om sig att spöka. Flickan undersöker saken med nyfunnen vän. Ofta går de till biblioteket för att leta fakta.

Men det här är ett upplägg jag gillar och gärna läser. Kristina Ohlssons historia är spännande och lagom sorglig. Viss del av handlingen kunde jag förutse men det gjorde inget.

Är jag då väldigt lättskrämd? I det här fallet: ja. jo. Och då har jag läst otäckare böcker än Glasbarnen. Fick ändå läsa lite i en annan bok efter att jag läst färdigt Glasbarnen.

Tre andra böcker på samma ”tema”:

Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn

Svart glas av Maud Mangold

Sorgfjäril av Ingelin Angerborn

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: