Arkiv för maj, 2013

Doctor Who på PUNKTmedis

På lördag kan alla som tycker om Doctor Who bege sig till PUNKTmedis i Stockholm. Då ordnar fyra Doctor Who-fans en Doctor Whoheldag om tv-serien. Har du inte sett Doctor Who men är nyfiken på vad det handlar om? Då är du också välkommen.

Jag har sett några säsonger och gillar massor! Det är en underhållande, spännande och intressant tv-serie som bara har blivit bättre och bättre. Doktorn där jag ser just nu spelas av David Tennant (bilden) och jag har redan separationsångest inför det faktum att han snart kommer att bytas ut mot Matt Smith. Men som jag har förstått det är Matt Smith en mycket bra doktor han också. Så det blir nog bra.

Mer information om träffen på PUNKTmedis hittar du här på bibliotekets hemsida.

/Sofia

ALMA-prisutdelning

I måndags kväll var tre glada flaskpostare på ALMA-prisutdelningen.

El Sistema

El Sistema

Strövtågande Mando Diao

Strövtågande Mando Diao

Vi fick lyssna på ljuvlig musik som framfördes av barn från El sistema och av Mando Diao. Vi fick se en  presentation av Isols verk och som vanligt blev det också ett dansnummer. Kronprinsessan Viktoria (i en fin glittrig kjol!) överlämnade priset till Isol.

Bäst av allt var kvällens stjärna Isol som avslutade sitt tacktal genom att brista ut i sång och att jag (Clarisa) vågade gå fram till pristagaren när vi senare fick skåla och mingla i Grünewaldsalen. Övriga medverkande under ceremonin var kulturministern, ALMA-juryns ordförande Larry Lempert och Kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg. Här nedan kan man se klipp från ceremonin som Kulturrådet har lagt ut på youtube och några bilder som vi tog under kvällen (klicka på miniatyrbilderna så blir det större och bildtext!).

Berättelser från Engelsfors

Sara, Mats, Kim, Karl och Lina ligger bakom Berättelser från Engelsfors. Av många en av vårens mest efterlängtade böcker. Spin-off på Cirkeln och Eld. Men här i serieformat.

Berättelser från Engelsfors - serienDet funkar! Mona Månstråle binder samman de nio olika berättelserna genom att guida läsaren fram och tillbaka i historien. Serierna utspelar sig både innan Cirkeln och efter Eld. Överlag är det en ganska sorglig läsning och då syftar jag på handlingen. Folk dör. Eller är ledsna. Det är också spännande och öppnar upp för en rafflande avslutning i Nyckeln som kommer till hösten.

Hur är det då att få ansikten på karaktärerna? Det funkar också fint. Kim, Karl och Lina har alla tre skapat egna varianter av alla personer. Jag gillar det då det bidrar till att inte spika fast att ”exakt så här ser X ut”. Det ger frihet att fortsätta ha sin egen bild kvar. Men serieskaparnas stilar är inte väldigt olika varandras vilket i sin tur skapar en enhetlighet. Hela boken flyter på och det blir inga ”hack” i läsningen.

”Snyggt” är ett ord jag ofta tänker när jag läser Berättelser från Engelsfors. Snygga teckningar, snygga lösningar av berättelsen, snygg helhet.

Jag tänker inte gå in på handlingarna i bokens kapitel utan lämnar det till var och en som ännu inte läst serierna att på egen hand få upptäcka och ta del av.

Mer om boken och dess skapare finns att läsa på förlagets hemsida.

Tidigare skrivet på Flaskposten finns här.

/Sofia

 

Ge mig arsenik

”En jättefin debut, en klart lysande stjärna!” Orden är Magnus Utviks, bokrecensent i Gomorron Sverige. Han var mycket entusiastisk över Klara Krantz bok Ge mig arsenik. Fyra av fem stjärnor gav han i betyg.

Ge mig arsenikDet gjorde han rätt i. För Klaras bok är en väldigt fin debut. Om uppväxt och blivande som det så pretentiöst kan heta. Om vänskap, kärlek, svek, skola, ilska, rädsla.

Huvudpersonen byter namn och blir Elsa. Ett geni som ska skriva ROMANEN men som istället skriver dagbok och bidar sin tid. Det är svårt att vara tonåring. Hur ska man göra? Hur ska man leva?

Läs mer om handlingen på Alfabetas hemsida.

Eller strunta i det och läs boken istället.

Nu med en gång.

Sist: jag gissade i inlägget om Patrik Lundbergs Gul utanpå att den boken kommer nomineras till Slangbellan nästa år. Lägger härmed in en gissning även på Klara Krantz och Ge mig arsenik.

/Sofia

Homecoming Queen

Jag ville gärna åka som utbytesstudent till USA när jag gick på högstadiet. Efter att ha sett Beverly Hills 90210 (obs, originalet från 1990-talet) och filmer som Pretty in pink, Lucas och Degrassi High (som visserligen utspelar sig i Kanada) visste jag hur det gick till. Där fanns olika klickar av grupper att tillhöra: sportfånar, tuffa, nördar. Det skrevs för skoltidningar och gicks på danser. Allt ordnade sig på slutet.

Hade jag däremot läst Moa Herngrens Homecoming Queen Homecoming queenhade jag förmodligen lagt benen på ryggen och kutat 10 mil om jag fått erbjudandet om att få åka.

My hamnar i en hemsk håla, till och med utanför hålan hos ”mom”. Mom är en religiös fanatiker som inte kan acceptera att någon inte tror på gud. På gården får My hjälpa till med allehanda sysslor (inget fel i sig). Men det hela skildras så att jag får klaustrofobi och lättare panikkänslor. Mom är GALEN.

Det absolut värsta är att mom har en mängd hundar i en hundgård som vansköts. Jag orkade nästan inte läsa scenerna som handlade om hundarna för fy…

Övriga invånare i hålan är visserligen snälla men inskränkta och rasister. My gör dock allt för att överleva = hon anpassar sig. Så bra att hon förvandlas till någon annan och tappar bort sig själv. Efter ungefär halva boken spricker det. Något nytt tar sin början men My är borta.

Den enda ljuspunkten för My är den relation hon inleder med en flera år äldre kille som suttit i fängelse.

Homecoming Queen är en sträckläsningsbok där jag flera gånger ville ta fram en skämskudde. Jag bara väntade på att det skulle hända pinsamma och hemska saker. Och det gör det. Flera gånger. En del bra saker händer också men de är kortvariga.

Det här är en underhållande bok men samtidigt blir det ibland lite väl mycket som händer och saker som går på tok. Jag tänkte en del på Emmy Abrahamsons debut Min pappa är snäll och min mamma är utlänning som jag blev stressad av att läsa. Stressad av allt som bara gick fel. Riktigt samma stresskänsla infinner sig inte av Homecoming Queen men det är nära.

Däremot är det uppfriskande att läsa en bok om att åka som utbytesstudent till ”drömmarnas land” och så blir nästan inget bra. Det gillar jag och jag tyckte på det stora hela om boken.

My har en kompis, Elly, som även hon åker som utbytesstudent. Enligt brev till My har Elly det toppen. Det vore roligt att få läsa en bok om Ellys år som utbytesstudent. Har hon det verkligen så bra som breven antyder?

/Sofia, som aldrig åkte som utbytesstudent och är just nu lika glad för det

Sarah Dessen om The Moon and More

Nu är det inte långt kvar till juni då Sarah Dessens nästa bok The Moon and More kommer. Här är en film där Sarah D pratar om boken, om att skriva och om hur en vanlig dag ser ut för henne:

Tidigare här på Flaskposten har jag funderat över framsidan till The Moon and More. Inget vidare. Men hoppas boken är the-moon-and-more1bättre. Det kommer att vara sommar och det kommer att vara Colby. Tror på bra läsning.

/Sofia

Spegeln – en skräcksaga

spegeln 001Det känns som om jag nästan bara läst härliga mellanåldersböcker i år. Det har i alla fall varit böckerna som jag har tyckt mest om.

Den bästa är Spegeln – en skräcksaga av Kelly Barnhill. Det är en härlig, lite ryslig historia om några annorlunda barn som hamnar mitt i den eviga  kampen mellan det goda och det onda. Det som är så bra med den här boken är att det inte är så enkelt att förstå hur allt hänger ihop och vilka man kan lita på.

Allt börjar när Jack dumpas av sin mamma hos några släktingar i den lilla staden Hazelwood. Jack som alltid har känt sig osynlig, oälskad och ignorerad märker på en gång att i Hazelwood syns han plötsligt. Det är inte bara människorna i staden som ser honom och söker upp honom utan naturen, växterna, djuren och släktingarnas hus (?)  gör också det. Det är som om man har väntat på just Jack.

 Boken griper tag från första början, författaren håller spänningen uppe genom att hålla oss och Jack ovetande om vad som egentligen pågår nästan ända fram till slutet. Vi och Jack får flera ledtrådar om hur allt hänger ihop men Barnhill lyckas ändå överraska mig. Jag älskar den här sortens böcker som är skrivna som ett pussel men det jag gillar kan tvärtom skrämma bort en mindre van läsare som inte riktigt kan hänga med till  upplösningen och slutet av boken. Det här är ett läsäventyr som passar en riktig bokslukare i mellanåldern och för oss äldre läsare som behöver lite magi och mysrys i vårt liv.

Det är kanske inte riktigt något jag skulle kalla för en skräcksaga,  men det blir lite läskigt med barnen som försvinner under jorden och hur föräldrarna gradvis glömmer bort att de någonsin har funnits. Spegeln – en skräcksaga är välskriven med ett rikt och fantasifullt språk som framträder genom den fina översättningen. Barnen, Wendy, Jack, Anders och Frankie är alla minnesvärda karaktärer som man tycker mycket om och gärna läser mer om. Kan man hoppas på en fortsättning, trots det som händer med Jack?

/Clarisa


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: