Arkiv för juni, 2013

Balladen om en bruten näsa

Balladen om en bruten näsa

OBS! INLÄGGET INNEHÅLLER SPOILERS OM SLUTET PÅ BOKEN.

På instagram frågar sig Clarisa om det här är årets bästa bok: Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen. Tog hem från jobbet och läste så snart jag kunde. Är jag beredd att skriva under om det är årets bästa bok? Vet inte. Men det är helt klart en av årets bästa böcker.

Om socialt utsatte Bart (döpt efter Bart Simpson) med en alkis mamma boende i ett hus där grannarna knarkar och lämnar sprutor i trapphuset. Ensamme Bart utan någon egentlig vän. Som tränar boxning trots att han inte vågar/kommer sig för att slå. Bart som egentligen vill sjunga opera men aldrig skulle våga sjunga inför publik. Som sitter bredvid Ada i skolan. Ada som får veta hans hemligheter men inte kan hålla tyst.

Arne Svingen låter Bart mitt i all misär aldrig riktigt tappa sin humor. Bart ser ganska krasst på sin omvärld men ändå ljust på framtiden. Han har en tro på att vissa dagar bara måste bli bra. Alkis-mamman är också en fantastiskt fin mamma som älskar sin son, trots att det ibland bara finns salta pinnar att äta till middag.

Bart röst känns ärlig. Det är en fin berättelse att läsa och fundera kring.

MEN här kommer det ett men angående slutet.

Det slutar för bra. Även om en dröm till viss del krossas så går det ändå väldigt bra för Bart. Han övervinner rädslor, hans mamma ställs inför ett ultimatum så hon måste skärpa sig. Sen det som irriterade mig mest: Bart får en klocka värd massor av pengar. Jag hade kunnat smälta det mesta. Men det där med klockan och pengarna kändes för mycket.

Synd för boken är verkligen bra.

/Sofia

Snöret, fågeln och jag. En väldigt fin debut om ett speciellt sommarlov

Snöret, fågeln och jagSnöret = en modig och cool flicka som tar för sig och hittar på massor av saker.

Fågeln = en envis liten fågel som sitter i Selmas bröst och pickar. Pickar om att Selma inte duger eftersom hon inte har någon bästis.

Jag = Selma, flickan som inte har några vänner men som hoppas på nya klassen hon ska börja i till hösten. Kanske blir det bättre då.

Innan hösten sträcker sig ett långt sommarlov då Selma ska bo hos mormor och morfar. En dag dyker Snöret upp och Selma upptäcker att hon inte behöver vänta till hösten med att kanske få en vän. Över bokens sidor springer nu Snöret och Selma. De har begravning när Snörets hamster dör. Bildar en naturklubb i Selmas lekstuga. Badar. Klättrar. Bråkar. När de bråkar är den lilla fågeln där igen och pickar. Men nu vågar Selma säga ifrån.

Ellen Karlsson debuterar med boken om Selma. Det är en perfekt högläsningsbok. Fin, rolig, allvarlig och med saker att fundera över tillsammans. Jag tycker mycket om knepet att låta en fågel picka i bröstet och vara Selmas ”mörka” röst.

Eva Lindströms teckningar är perfekta till texten, de förhöjer sommarens lekar och våndor hos Selma & CO.

Besök gärna Hippo bokförlags hemsida och botanisera i deras utgivning.

/Sofia

 

Flickan på tavlan och Tredje tecknet – rys i sommar

Flickan på tavlanTvå rysare att ägna sig åt i sommar om man företrädesvis är ca 9 – 12 år är Flickan på tavlan och Tredje tecknet.

Flickan på tavlan är Rebecka Åhlunds debut. Här köper huvudpersonen Ellas föräldrar ett sommartorp. De är eld och lågor medan Ella är tveksam till att behöva tillbringa sommaren ute i ingenstans. Nu börjar det med en gång hända mystiska saker i torpet. Samtidigt lär Ella känna Dylan, en två år äldre kille med problem hemma. Nutid och dåtid vävs ihop.

Berättelsen i sig är inte särskilt originell. Det finns ganska många böcker på temat sommarhus det spökar i och barn som farit illa. Men jag gillar Rebecka Åhlunds bok. Den är välskriven och hon fångar upp det där lagom ryset som så många gillar, inklusive jag själv. Det är bara att hälsa välkommen till bokvärlden och hoppas på fler böcker.

Tredje tecknetTill skillnad från Rebecka är Ingelin Angerborn spök-veteran. Tredje tecknet är hennes femte rysare. Här är det Olivia som råkar ut för en mängd märkliga saker: hissen åker oförklarligt ner till källaren, hon hittar en nyckel som inte verkar leda någonstans, det är väldigt många nyckelpigor överallt. Inte nog med det, hon hör steg hemma i lägenheten och vaknar en natt till av att någon andas i hennes nacke. Obehagligt och läskigt!

Ingelin vet vad hon gör när hon skriver rysare. Spänningen byggs upp gradvis och som läsare vet man att det kommer bli värre. Även Ingelins bok har ett sorgligt drag och jag blev ledsen av handlingen.

För alla Ingelins fans vet jag att det här är en välkommen bok och jag tror inte de kommer bli besvikna.

/Sofia

Jag, En och David Levithan

David Levithans bok Jag, En är ett fascinerande tankeexperiment. jag EnHuvudpersonen En vaknar varje morgon upp i en ny kropp/person och måste under dagen hantera personens liv. En är killar, tjejer, snygga, fula, populära, ensamma, sportiga och arga personer.

Och byter kropp gör En. Väldigt många gånger. Det är faktiskt min enda invändning mot boken: den är lång. Kroppsbytandet fortsätter och fortsätter. På ett sätt är det intressant att läsa och fundera på vilken kropp En kommer vakna i härnäst samt hur författaren ska introducera den nya personen för läsaren. Men ibland ville jag bara säga att nu räcker det. Knyt ihop kärlekshistorien som utspelar sig i och omkring alla byten. En blir kär. Det är inte lätt.

Men som sagt: ett fascinerande tankeexperiment. Hur skulle du reagera om du en dag vaknade i någon annans kropp? Var börjar vi människor och var tar vi slut? Vad är det som gör oss till människor. En mängd olika filosofiska diskussioner skulle kunna ha sin upprinnelse i Jag, En.

Kanske kommer det bli det när David Levithan besöker Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm den 10/10. Jag har köpt biljett och ser mycket fram emot att få höra samtalet. Mer information om David L och programmet hittar du här.

/Sofia

Mycket bra, Melina

Det blev en intressant och underhållande kväll på PUNKTmedis. Hanna och Elin från Tonårsboken intervjuade Melina Melina Marchetta bildMarchetta och de gjorde det bra. Melina själv var väldigt pratsam och hon svarade utförligt men utan att bli för långrandig.

Att återge en timmes samtal går inte men några saker jag fastnade för som Melina pratade om:

– hon har inspirerats berättartekniskt av Louis Sachars bok Holes (Ett hål om dagen på svenska). Läs den om ni inte gjort, väldigt bra.

– Hon brukar alltid ”ta bort” något viktigt för karaktärerna, i t.ex. Jellicoe Road tar hon bort Taylors mamma när Taylor blir övergiven. Melina tycker det kan vara jobbigt att vara ”elak” mot karaktärerna men att skriva om en perfekt familj tror hon inte skulle bli någon bra historia.

– Under 10 års tid arbetade Melina på en pojkskola i Sydney, en skola som är förebild för skolan i Francesca.

– Några pojkar på skolan som Melina tyckte var riktigt irriterande har fått stå förebild för Tom Mackee i Francesca och The Piper´s Son.

– Hon tycker det svenska omslaget till Francesca är fantastiskt och fångar bokens huvudperson perfekt.

– Just nu arbetar hon med att förvandla Jellicoe Road till film. Samtal pågår för att fånga upp en ”A-list” skådis från USA för rollen som Taylor. Vem det är Melina vill se som Taylor är hemligt men det är som sagt en välkänd skådis och en lång sådan. Någon som vågar sig på att gissa?

– Mest intressanta att skriva av sina böcker tyckte hon fantasyböckerna var. Det beror bland annat på att hon då fick möjlighet att åka till bland annat Frankrike och Italien och göra research.

Några bilder från kvällen som var fullsatt. Kul att så många tog chansen att höra Melina berätta om sitt författarskap. Klicka på bilderna för att se galleri:

Det var roligt att träffa Sincerely Johanna och Unga vuxna-Maria. Missa inte deras bloggar!

/Sofia

 

Ikväll är det dags: Melina Marchetta på PUNKT Medis!

Melina Marchetta bild

Melina Marchetta. PUNKT Medis. Klockan 19.00. Ikväll.

VI SES DÄR!

/Sofia

De små äckliga: säg hej till masken och flugan

Enligt en inledande text i böckerna Masken respektive Flugan tyckte författaren och illustratören Elise Gravel redan som barn om små äckliga djur. Hon grundande till och med en förening: Föreningen för de små äckligas försvar.

Nu vet jag inte om Elise Gravel fortfarande har kvar föreningen men däremot sprider hon sin fascination för djuren i bokserien De små äckliga. Först ut är en bok om mask och en om flugor.

MaskenEtt av mina äckligaste djur av alla kategorier är masken. Så det är med skräckblandad förtjusning jag läser om olika sorters maskar, att de saknar hjärna samt att det finns en mask, snörmasken, som kan bli 35 meter lång!

Inte fullt lika äckliga tycker jag flugor är. Här får jag bland annat lära mig att det finns över 100 000 olika flugsorter och att det är små vätskefyllda bubblor på fötterna som gör att en fluga kan gå i taket. När det kommer till avdelningen för flugornas mat blir det dock lite (mycket) äckligt. flugan

Elise Gravels böcker är en ny bekantskap jag är glad att ha gjort. Illustrationerna är fina i sina matta färger. Humorn i bilderna och texten fungerar bra och balanserar upp det äckliga. Det är kluriga och spännande fakta.

Och jag vet: maskar är i de flesta fall nyttodjur. Men det spelar ingen roll. Äckliga är dom!

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: