Arkiv för oktober, 2013



Det lilla huset i Stora skogen

ingallsJag blev så glad när jag såg att den här gamla boken har kommit ut i en fin nyutgåva. Jag hade faktiskt inte läst böckerna om Laura och hennes familj men jag har vaga minnen av teveserien. För er som inte läst böckerna eller sett serien så handlar Det lilla huset i Stora skogen om en nybyggarfamilj i USA i slutet av 1800-talet. Man får följa Laura som är sex år i första boken och hennes familj. Jag tror verkligen att den här boken kan bli en högläsningsfavorit i många hem men också en älsklingsbok för bokslukare i mellanåldern. Jag blev själv fascinerad av hur Laura Ingalls Wilders kan berätta så fängslande om alla de små detaljer kring jakt, matlagning, kläder och traditioner under den här perioden i USAs historia som är så annorlunda vår vardag nu. Tänk bara på kapitlet som handlar om hur det går till när familjens gris ska slaktas! Nu hoppas jag bara att Rabén och Sjögren ger ut fler delar i serien om Laura.

/Clarisa

Snart dags för David Levithan!

David LevithanNu är det snart dags för David Levithan att besöka Sverige! Författaren till böcker som Ibland bara måste man, Nick och Norahs oändliga låtlista och Jag, En har två besök inbokade i Stockholm.

Det första är på PUNKT Medis den 9 oktober. Då startar bibliotekets talkshow P.S. som inkluderar ett husband! Samt samtal med David. Läs mer på bibliotekets hemsida.

Andra besöket går av stapeln på Kulturhuset och deras Internationella författarscen. Den 10 oktober klockan 19.00 är det dags för David att inta scenen. Mer information finns här.

Jag har sett fram emot det här sedan i maj. Äntligen oktober!

/Sofia

Jagger, Jagger av Frida Nilsson

bild[1]Bengt har sommarlov men han drar sig för att gå ut på gården. På gården finns grannbarnen och de är vidriga mot honom. De tre jämnåriga grannbarnen roar sig med att terrorisera Bengt så fort de ser honom. Det har gått så långt att Bengt har överfört deras syn på honom på sig själv. Om han bara inte var så äcklig så skulle de ju lämna honom ifred? Men en dag så träffar han strykarhunden Jagger och Jagger lär honom att ge igen och hur härligt det kan kännas att hämnas.

Om du älskar Frida Nilssons böcker så kommer du nog att tycka om och känna igen mycket i Jagger, Jagger.  Men den här boken är mycket mörkare än hennes andra böcker. Den här berättelsen skaver. Det finns inga enkla lösningar på Bengts problem, att vända andra kinden till är inte heller ett alternativ. För även om Jaggers uppdykande i Bengts liv är uppskakande och ger honom nya problem så vinner han ändå självrespekt och människovärde. Han vinner en något svår vänskap med Jagger men också ett nytt sammanhang. Till sist spiller Bengts nyvunna styrka över på hans snälla men ryggradslösa föräldrar. Skildringen av hur grannbarnens föräldrar hela tiden blundar och slätar över det grannbarnen gör mot Bengt på gården för alla att se är nästan det bästa i boken. Men visst kan vuxna läsare tycka att det är lite för mycket ”fult språk”, Jagger som är en uteliggare med ett mörkt förflutet svär friskt. Det gör Kenny som blir Bengts kompis också. Men som Bengts mamma säger: ”Bengts pappa sa visst också rätt mycket fula ord när han var liten. Sånt ska växas bort har jag hört.” Det är inte så farligt med lite fula ord!

Mer om Frida Nilsson kan du läsa om här.

/Clarisa

Var med och vimla i Stockholm

Stockholm vimmelbokenI våras kom tyska illustratören Julie Drews ut med Stockholm vimmelboken. Drygt 70 kända och okända personer vimlar över fem uppslag: Gamla stan, Mariatorget på Södermalm, Stockholms city, Djurgården med Skansen samt ett uppslag med en mix av några museer i Stockholm.

Det här är en bok att titta länge i. Samma personer minglar över sidorna och det är inte alltid så lätt att hitta dem på varje uppslag. Men det är en bok som är rolig att titta i och det länge. Nya små detaljer dyker upp nästan varje gång.

Boken innehåller ingen text men inbjuder till att hitta på egna historier. Jag gissar att många turister kan tänka sig att köpa med boken som souvenir. Bilderna, som övervägande är i bara några få färger, tycker jag är väldigt fina.

En av mina favoritfigurer som dyker upp i boken är Annie från Kitty Crowthers bok Annie från sjön. Annie är flickan med långt rött hår och svart klänning som syns på omslaget, i nedre högre hörnet. Även Kitty Crowther förekommer i boken då Julie Drews och hon är goda vänner. Skoj! Annie från sjön har Clarisa tidigare skrivit om här på Flaskposten.

Johanna på Sincerely Johanna har också skrivit om boken. Även hon tycker mycket om den. Men hon har en intressant poäng med att boken visar upp ett vitt Stockholm.  Det förekommer inte en enda icke-vit person. Det håller jag med om kan ses som en svaghet som gör att boken inte speglar dagens Stockholm. Läs gärna Johannas inlägg här.

Mer om boken och om Julie Drews finns att läsa på Lilla Piratförlagets hemsida.

/Sofia

 


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: