Search Results for 'Meron'

Gästbesök: Meron om Tim Burton

Dags för ett gästblogg inlägg igen! Den här gången får vi återigen ett bidrag av Meron. Hon bloggade tidigare i år om filmen Scott Pilgrim vs the world. I dagens inlägg skriver hon om regissör som vi har som gemensam favorit:

TIM BURTON – FILMSKAPARE, KONSTNÄR, VISIONÄR

Det är julaftonsmorgon. En liten flicka sätter uppspelt på TV:n i hopp om att få se en av de många filmerna som visas just denna tid varje år. Flickan förväntar sig jultomtar och familjekärlek, men möts istället av underliga varelser som sjunger något om Halloween…och vem är föresten den där skelettliknande mannen med alldeles för långa armar och ben?

Detta var första gången jag fick se, eller snarare uppleva, The Nightmare Before Christmas, och skelettet visade sig vara Jack Skellington, ledaren i Halloween Town – en värld där det övernaturliga är normen. I filmen får vi se hur Jack öppnar en portal till Christmas Town och får uppleva en högtid som han aldrig ens hört talas om innan. Jack blir helt lyrisk och bestämmer sig för att föra traditionen till hans egen, mer skräckinriktade, stad. Det var med skräckblandad tjusning som jag tittade klart på filmen, mitt 6-åriga jag blev rädd för praktiskt allt i den, men samtidigt tyckte jag något fruktansvärt mycket om sättet den var gjord, det var inte likt något jag hade sett tidigare.

Nu har jag, 12 år senare, sett The Nightmare Before Christmas ett flertal gånger, och jag fullkomligt älskar den. Filmen är regisserad av Tim Burton, och fungerade nästan som en gateway-drog till hans verk – jag är praktiskt taget beroende.

Tim Burton har en väldigt distinkt och unik stil som man tydligt kan se i både hans filmer och illustrationer. Hans verk brukar vara mörka och udda, men det går aldrig så långt att det blir otäckt. Det jag älskar med Burton är han har en otrolig fantasi, han kan skapa världar som känns kompletta – omgivningarna har inte skapats runt huvudkaraktären, utan är lika naturliga som världen vi lever i.

Några av de många filmerna Burton skapat är Sweeney Todd, Corpse Bride och Alice in Wonderland , och förutom regissören finns även en annJohnny Depp & Helena Bonham Carter i Sweeney Toddan gemensam nämnare – i alla medverkar Johnny Depp och Helena Bonham Carter. Tim Burton verkar ju uppenbarligen ha dem som favoriter när det gäller att rollsätta sina filmer, vilket är förståeligt. Det finns något visst med dem som kommer fram när de spelar sina Burton-karaktärer – de förstår hans vision.

Tim Burton har alltid illustrerat, redan innan hans tid i filmvärlden, även om det mest är för honom själv, och förra året fanns hans illustrationer, tillsammans med rekvisita från hans filmer, i en retrospektiv utställning på Museum of Modern Art i New York.

Förutom utställningen finns boken The Art of Tim Burton publicerad, där finns bland annat privata illustrationer som han från början aldrig hade planerat att visa någon. Några av dem är illustrationerna som Burton gjorde till Helena Bonham Carter, som förutom medverkande i hans filmer även är i ett förhållande med honom. Bonham Carter har berättat att Burton är väldigt introvert och har svårt att uttrycka sina känslor i ord, därför gjorde han, istället för kärleksbrev, kärleksteckningar till henne. Detta tycker jag representerar honom på ett förträffligt sätt – det naturliga sättet för honom att uttrycka sig är genom hans konst, som talar för vem han är bättre än ord någonsin skulle kunna.

—————————————————————————————————–

Tack, Meron!

Vill du läsa inlägget om Scott Pilgrim hittar du det här.

/Sofia

Gästbloggande Meron om Scott Pilgrim

Nu är det dags för Flaskpostens andra gästbloggare. Den här gången har jag frågat en av de flitigaste låntagarna på Vårby bibliotek: Meron. Till vardags går Meron andra året på Södra Latins natur/natur-linje. I somras jobbade hon på biblioteket och vi kom då att prata om massor av böcker och film. Det var t.ex. Meron som introducerade Sarah Dessens böcker för mig. I Merons inlägg nedan är det ett filmtips som vi får:

SCOTT PILGRIM VS THE WORLD

En av de, enligt mig, bästa filmerna som kom ut under 2010 var Scott Pilgrim vs. the World. Filmen, som är baserad på serien Scott Pilgrim, handlar om Scott, en kille som inte riktigt vet vad han vill göra med sitt liv, utan bara tillbringar sina dagar med att spela bas i sitt halvbra band. Scott träffar en dag den mystiska Ramona som han genast fattar tycke för, allt i livet verkar lyfta.Det finns bara ett problem – Ramona har sju onda expartners som Scott måste besegra. Lyckligtvis är inte Scott vilken kille som helst, han kan försvara sig, och tar sig an dessa mycket intressanta karaktärer.

Handlingen till Scott Pilgrim vs. the World är underhållande, men kan brista lite till djupet, det som gör filmen är egentligen utförandet. Filmen är fullproppad med musik-, film- och spelreferenser, som gör att man uppskattar den på en helt ny nivå. Humorn är definitivt också en bidragande faktor, manuset är inte likt något annan film jag sett. Scott Pilgrim vs. the World är en film för de som uppskattar detaljer. Det är definitivt en film för musikälskare, fiktiva band har stora roller, och något som jag märkte var att man verkligen har lagt ner mycket tid för att musiken ska låta bra. Alla band i filmen skulle lika gärna kunna finnas på riktigt, och jag kan ju erkänna att de flesta låtarna från filmen har spelats på min ipod ett flertal gånger.

Scott Pilgrim vs. the World är en film för de som vill se en kvalitativ, annorlunda komedifilm. Med andra ord, en film för vår tidsålder.

————————————————————————————————-

Tack, Meron för gästinlägget. Själv har jag inte sett filmen än men så fort den kommer på dvd så, den kommer i början av mars! Däremot har jag läst serien som filmen baserar sig på. Den är skapad av Bryan Lee O´Malley och finns i sex delar. Jag gillade böckerna även om jag hade lite svårt ibland att hålla isär karaktärerna då jag tyckte de var snarlikt ritade. Men handlingen var underhållande och tempot oftast rasande. Läs dem!

Besök Scott Pilgrim på hans hemsida här.

/Sofia

ps. Vår första gästbloggare var Ida som skrev om ridläger och ponnysommar. Läs här.

Se Frankenweenie

Ikväll såg jag Tim Burtons fina Frankenweenie på bio. Har tidigare sett kortfilmen som den här filmen bygger på och visste ungefär vad som väntade. Jag blev inte besviken. Frankenweenie är en hjärtknipande men inte sentimental film om en pojke, Victor, och hans hund, Sparky. Victor och Sparky är bästa vänner så ni kan ju gissa hur ledsamt det blir när Sparky blir påkörd av en bil och dör.

Intresserad av naturkunskap och inspirerad av sin nya lärare i ämnet lyckas Victor i sin sorg fundera ut hur han kan återuppliva Sparky. Men att ha en återupplivad hund blir inte lätt, särskilt inte när ett gäng klasskamrater får nys om saken och även de ska börja återuppliva sina döda husdjur.

Victor och Sparky

Frankenweenie bygger på klassikern Frankenstein av Mary Shelley. Flera klassiska monster skymtar förbi i den här filmen som annars är Tim Burtonsk in i minsta detalj. Märkliga karaktärer, småsorgligt om ensamhet och om vänskap, 1950-60-tals estetik..

Ett minus var att filmen visades i 3D. Det kändes inte alls nödvändigt utan jag hade gärna sett den i 2D.

Gästbloggaren Meron har skrivit ett inlägg om Tim Burton, det finns här om du vill läsa.

/Sofia

Flaskposten jul-listar del 2 – Sofia

JulstjärnaIgår presenterade Johanna sin 2012-lista. Dan före dan före dopparedan är det nu min tur. Sofias 2012-lista:

Årets läsning: de där mängderna ungdomsböckerna jag klämde under några månader i våras. För att göra urval till Bokhög till BarnbokskatalogenBarnbokskatalogen. –>

Årets roligaste bokdiskussioner: Augustjuryns dissektioner av inskickade böcker till barn- och ungdomspriset. Samt de fina boksamtalen jag hade med bokklubben på ena fd jobbet och med mina favoritlåntagare på det andra fd jobbet.

Jellicoe Road av MarchettaÅrets översatta bok: utan tvekan Jellicoe Road av Melina Marchetta.

Årets framsida: lutar också åt Jellicoe Road. Himla snygg.

Årets ”Hurra del två är här, nu sträckläser jag de drygt 600 sidorna på en dag”: Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Årets nu blev jag starstruck: mitt stammande prat med Julien Neel på Stockholms Internationella seriefestival.

Årets nu blev jag starstruck del 2: när Sven Nordqvist svarade på mitt Flaskposten-mejl.

Årets mest välkommen: att Clarisa började blogga med Johanna och mig här på bloggen.

Årets återseende: Pettson och Findus i Findus flyttar ut. Sen var det skoj att Jättemyrsloken och Hasselmusen dök upp Hoppande Findusigen i En annan resa. Samt alla karaktärerna i Eld.

Årets film(er): Moonrise Kingdom som Meron så fint skrev om här. Hungerspelen och The Avengers.

Årets ”åh nej”: Palatset som gick i konkurs. Att Cirkel-filmen hamnade på is.

Årets det här har jag läst nog om nu: dystopier.

Årets serie: Dagarna av Klara Wiksten

Årets snackis som jag inte läst än: The Fault in Our Stars av John Green. Har legat i min att läsa hög i flera månader. Blir det julläsning? Kommer på svenska 2013.

Årets WOHOO: jag fick nytt jobb som barn- och ungdomsbibliotekarie på Myndigheten för tillgängliga medier, MTM.

Sen hände det ju en massa annat spännande/kul/makalöst: ALMA-prisutdelningen med dess fotofiasko, Elin under havet, Slangbellan gick till fina Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling, Moa-Lina Croalls andra bok om Lisa, Batman-trilogin avslutades och sommaren regnade bort vilket passade bra för läsning inomhus.

********************************************************************************************

Imorgon 23 december är det dags för Clarisas jul-lista…

Flaskposten jul-listar del 1 – Johanna

Jul och nyår närmar sig. Listor om året som gått börjar poppa upp här och där.

Julhallon i det Flaskpostska Johanna-hemmet, tack för julklappen forna Flaskpostmedlemmen Ka!

Julhallon i det Flaskpostska Johanna-hemmet

I lördags listade till exempel Dagens Nyheter 2012-års bästa böcker.

Här på Flaskposten vill vi också ringa ut året med varsin lista. Inte nödvändigtvis över det vi tyckt varit bäst.Det blir en list-nedräkning dag för dag fram till julafton med några höjdpunkter, lågvattenmärken och överraskningar från året som gått…

Först ut:
Johannas 2012-lista
Nu har jag klickat mig igenom Flaskpostenåret 2012 (vårt 7:e!) och satt ihop en

ÅRETS-enligt-Johanna-lista:

20120501-210825.jpg

Bob Dylan-låtar som stjärnbilder

*********************************************************

Imorgon 22 december är det dags för Sofias jul-lista…

Brev om ett rike där månen går upp

Flaskposten har fått ett brev från tidigare gästbloggande Meron. Brevet är om en fantastisk film som går på bio nu. Så till er alla:

Kära flaskposten-läsare,

Jag har någonting jag måste dela med mig till dig. Det är charmigt, insiktsfullt och rörande. Det är starka färger, symmetriska kompositioner och Bill Murray. Ja, du gissade rätt – det är Wes Anderson! (Och gjorde du inte det så har du precis lärt dig hans signaturelement.) Eller snarare hans senaste film Moonrise Kingdom som, likt resten av hans filmer, innehåller allt jag just nämnde och lite till. Anderson håller sig till det han gör bäst, relationsskildringar i snygg förpackning, men denna gång utmanar han sig själv genom att låta yngre karaktärer stå i rampljuset.

Filmen handlar om Sam Shakusky och Suzy Bishop, två missförstådda 12-åringar som under ett helt år växlat brev innan de bestämmer sig för att rymma tillsammans. Deras familjer, eller i Sams fall scoutkår, får reda på detta, och ger sig ut för att leta efter dem. Komplikationer, drama med mera.

Handlingen låter ju relativt enkel att utföra, men det är klart att Anderson inte tar den enkla vägen. Han tar en berättelse om ung kärlek, som utspelar sig under 60-talet föresten, och gör den till den finaste filmen du kan tänka dig. Det finns så mycket att älska med Moonrise Kingdom att jag inte vet vad jag kan säga för att göra den rättvisa. Du måste helt enkelt se den för att förstå. Hörde du det, du måste se filmen. I alla fall om du vill uppleva den där varma, härliga känslan som uppstår när man sett klart den. Känslan som börjar i hjärtat, men snabbt sprider sig genom hela kroppen. Den vill man ju inte missa, eller hur?

Med vänliga hälsningar,

Meron

PS. När du sett Moonrise Kingdom kommer du ju att automatiskt älska Wes Anderson också, och då tycker jag att du kan gå och se varenda film han någonsin gjort. För alla är helt underbara. Infogar en bild så att du får en del av härligheten och blir ännu mer sugen på att se den/dem än du redan är. You’re welcome.

Meron bloggar även på Fiktiva Galaxer, besök hennes blogg här.

Vad hon tidigare bloggat om på Flaskposten finns här.

Tack för brevet! Håller med om att det är en otroligt bra film.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: