Search Results for 'dagboksanteckningar från ett källarhål'

Dagboksanteckningar från ett källarhål. Linnea är David, David är Linnea.

Det är nästan svårt att tro att det är en man född 1973 som skrivit Dagboksanteckningar från ett källarhål. För det ÄR Linnea, 16 år, som hjärtskärande och ironiskt betraktar sin omvärld. Linnea (a.k.a. David Wiberg) skriver om kompisrelationer som halkar hit och dit, om sin störiga lillebror, om att äntligen träffa en vuxen som verkar förstå och om kärleken till A. Linnea är full av ångest och oro, av tankar om att hon inte duger och passar in
Dagboksanteckningar från ett källarhål
Boken har sin upprinnelse i teaterpjäserna Svart tulpan och Dagboksanteckningar från ett källarhål i vilka David klär sig i randiga strumpbyxor, svarta kläder och långt hår med snedlugg och benan långt ut åt sidan. Han blir Linnea. Hon föddes på Arvikafestivalen i början av 2000-talet och jag tror vi är många som träffat på Linneor på festivaler och musikklubbar.

När jag läste Dagboksanteckningar blev jag först överraskad över tidsmarkörerna som facebook och tumblr. Jag trodde att boken skulle utspela sig ca år 2000. Men efter ett tag vande jag mig och greps av att fastän tidsmarkörerna finns där så är Linneas (Davids) text tidlös. Det är tonårsångest. Punkt. Universell ångest med hög igenkänningsfaktor för säkert fler än mig.

David har gett Linnea ett eget språk med egna slanguttryck som jag först inte förstod (och kände mig ca 100 år gammal). Men det går snabbt att komma in i Linneas värld och rätt som det är har läsaren ett internt språk med henne. Språket är bitande roligt samtidigt som det mesta är svart eller i alla fall grått.

Varvat med dagboksanteckningarna finns bland annat tecknade serier av Linnea/David i bästa Åsa Grennvall-stil. Himla fina!

Via förlaget Lilla Piratförlagets hemsida hittade jag den här filmen där Linnea själv presenterar boken:

Vilket för mig in på pjäsen Dagboksanteckningar från ett källarhål som jag i fredags såg på Stadsteatern här i David WibergStockholm. David är Linnea fullkomligt lysande. Nästan ensam på en scen läser Linnea ur sin dagbok. Och visst är det roligt men själv började jag nästan gråta flera gånger under föreställningen. För det är samtidigt så himla ledsamt med all den här tonårsångesten. En del i publiken skrattade så det lät rått i mina öron. Själv ville jag krama Linnea och säga något klyftigt och inte vuxen-töntigt om att hålla ut, hon kommer kunna flytta från den tråkiga småstaden. Hon kommer träffa människor som tycker om henne för den hon är. Hon är smart och rolig.

I fredags träffade Johanna och jag David på släppfesten för boken och vi frågade då om vi kunde skicka Flaskposten-frågor till honom och det gick bra. Så nu ska jag sätta mig och skriva dem. Ser fram emot svaret!

David Wiberg har en hemsida där du bland annat hittar hans blogg. Besök hemsidan här.

Avslutningsvis ett låt med ett band Linnea gillar, Broder Daniel. Låten I´ll be gone som, om jag inte minns fel, avslutade föreställningen:

Dagboksanteckningar från ett källarhål – snart på bok!

Förra veckan skrev Sofia om att Klara Wikstens serier kommit ut i mycket emotsedd bokform (och Johanna har idag beställt till bibliotekets seriehylla och väntar otåligt på paket)!

Okej, nu har även jag ett liknande HURRA att meddela: David Wibergs fantastiska teaterföreställning om 16-åriga tonårsångest-tjejen Linnea –  ”Dagboksanteckningar från ett källarhål” –  kommer också att dyka upp i bokhandlarna alldeles snart efter jul! DET ska jag fira in januari med!

Så här skrev jag då i april 2011 när jag varit på föreställningen:

ÄLSKAR det här!  Det är ungdomsbok (när den är som bäst) i teaterform eller vad jag nu ska säga – SCENDAGBOK kanske! (…) Jag önskar verkligen också att Linneas dagböcker kunde komma ut i bokform, för även om de är allra mest suveräna i hennes egen uppläsning med hennes särskilda tics och manér, så tror jag att galghumorn och de skarpa iakttagelserna där i skulle gå rakt in i en även genom vanliga boksidor.                                                      (Hela min teaterupplevelse kan du läsa HÄR)

When (book)dreams come true alltså! Bara att hoppas att det funkar lika bra som jag tänkte mig då, men det är jag ganska säker på att det gör. Minns att jag satt i teatersalongen och kände hur det liksom kliade i anteckningsboksfingrarna. De ville verkligen skriva upp allt obetalbart som Linnéa sa och levde ur sig där på scen.

Dagböcker är dessutom just nu min absoluta favorit-genre, återkommer säkert mer om det vid senare tillfällen (bland annat angående ett fantastiskt julmarknadsfynd… )

/Johanna

PS. I väntan på Lilla Piratförlagets välgärning kan man provlyssna när Linnea läser ur sin dagbok:

Dagboksanteckningar från ett källarhål

Ikväll har jag varit på teater, eller nej, mer på en dagboksresa i helt helt underbar och bitterljuv, humorsprängd TEENAGE-ANGST.

Det är mitt andra besök i David Wibergs alldeles egna Linnea-land. Förra gången som han på ett helt oemotståndligt sätt förvandlades till 16 åriga Linnea, i randiga strumpbyxor och med stark aversion mot det mesta i tillvaron, hette föreställningen Svart Tulpan och spelades på en liten scen på Kulturhuset.

Nu är Linnea tillbaka! Den här gången på scenen på Teater Brunnsgatan Fyra tillsammans med sin dagbok skriven från källarhålet/rummet i huset där hon bor med sina föräldrar och påfrestande lillebrorsan Kalle.

Varje dagbokssida inleds med en nedräkning inför Arvikafestivalen och ramas in av  xylofon och ”typ” emo-pop-soundtrack.

Däremellan får vi höra om alla de sedvanliga tonårsångest-incidenter som drabbar Linnea: 80 cm munsår, skymd Broder Daniel-avskedskonsert och vi får dräpande mitt-i-prick-kommentarer om mormors misslyckade gubbslemmiga seriealbumspresent, pappa som drar högljuda Solsidan-skämt, ja och allt sånt där som svider som obesvarad kärlek, särskilt när man är 16 – en känsla man aldrig glömmer!

Jag (och alla andra i salongen) ÄLSKAR det här!  Det är ungdomsbok (när den är som bäst) i teaterform eller vad jag nu ska säga – SCENDAGBOK kanske!

Tror du att du inte gillar teater, så kommer du ändå att tycka om det här, promise! Föreställning imorgon och nästa tisdag. MISSA INTE!

Jag önskar verkligen också att Linneas dagböcker kunde komma ut i bokform, för även om de är allra mest suveräna i hennes egen uppläsning med hennes särskilda tics och manér, så tror jag att galghumorn och de skarpa iakttagelserna där i skulle gå rakt in i en även genom vanliga boksidor.

/Johanna

2013 – läst och sett

Vad har jag egentligen läst och sett under 2013? I julyran som pågår har jag guldfiskminne men ska ändå göra ett försök att lista best of 2013.

Dagboksanteckningar från ett källarhålÅret började fantastiskt fint med Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg. Pjäs och bok om emo-Linnea som träffar mitt i prick med sin tonårsångest.

Bland ungdomsböckerna tyckte jag också mycket om Ge mig arsenik av Klara Krantz, Lex bok av Sara Kadefors och Om detta talar man bara med kaniner av Anna Höglund. Får inte heller glömma bort Wallflower (The Perks of Being a Wallflower) av Stephen Chbosky om unge Charlies förvandling och utveckling från en wallflower till någon som får vara med. Gillade både boken och filmen!

Favoritkapitelboken 2013 är den snart alldeles sönderkramade Snöret, fågeln och jag av snc3b6ret-fc3a5geln-och-jagEllen Karlsson och Eva Lindström. Precis som Clarisa tyckte jag också väldigt mycket om Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen. Under de sista flämtande dagarna av 2013 läste jag äntligen En nyckel, en gåta och fyra brev av Rebecca Stead. Jag stämmer in i hyllningskören om att det är en  underbar bok.

Mårten Melin avslutade med Pixis bok sin trilogi om de annorlunda eleverna på Skogsbingelskolan. Med sin sorgliga handling tycker jag nog bäst om Pixis bok (i trilogin) och sörjer att det inte blir några fler böcker i serien.

jonte-och-fluganDen börja läsa-bok som charmade mig mest i år och som jag fortfarande skrattar åt är Jonte och flugan av Camilla Kuhn. Missa inte den här dråpliga berättelsen om pojken som räddar en fluga varpå flugan börjar följa med honom överallt.

Fler flugor finns i bilderboken Flugan av Elise Gravel. Hon har även skrivit och illustrerat Maskar. Två snygga och roliga böcker om äckliga djur. Andra bilderböcker jag fastnat för är Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta av Grete Rothböll, En anka är bra att ha av Isol samt Mamma borta av Chris Houghton.

2013 är också året då Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren avslutade sin super-trilogi om häxorna i Engelsfors. Nyckeln är den spännande upplösningen där alla trådar knyts ihop och kanske den bok jag mest sett fram att läsa under hela året. I våras kom serie spin-offen Berättelser från Engelsfors med serier av Kim W Andersson, Lina Neidestam och  Karl Johnsson. Ett mycket lyckat samarbete!

Ytterligare en favorit från året är Gul utanpå av Patrik Lundberg. Den raka berättelsen om hur adopterade Patrik reser till Sydkorea för att söka sina rötter och om hur vi människor ser på varandra är underhållande, intressant och aktuell.

Filmåret började med Tim Burtons Frankenweenie. Rar berättelse om vänskapen mellan en pojke och hans (döda) victor-och-sparkyhund. En av de sista filmerna jag sett på bio i år är Catching Fire (Hungerspelen 2). Jag säger bara Katniss!

Från 2013 kommer jag också minnas de två författarbesöken jag såg fram emot i flera månader: Melina Marchetta och David Levithan. De uppfyllde alla förväntningar. Men Marchetta och Levithan för mig också in på bok-årets tråkigaste händelse: bästa förlaget X Publishing lägger ner. En rad fantastiska böcker har förlaget gett ut bland annat av Marchetta och Levithan. Det kommer bli tomt i bok-Sverige utan X:arna. Men en ljusning i mörkret är att förlaget Gilla böcker tar över stora delar av X utgivning.

/Sofia

 

 

Flaskposten intervjuar: David Wiberg

David WibergNu är det dags! David Wiberg har svarat på våra frågor med utgångspunkt i hans bok Dagboksanteckningar från ett källarhål.

1. Hur var det att omvandla två pjäser till en bok?
Det var svårt och jag var tvungen att ge Linnea ett nytt språk som även rymde de känslor, förhållningssätt och sinnesstämningar som kan uttryckas med kroppsspråk och tonfall på en scen. Jag skalade bort mycket av humorn från föreställningarna också. Skriven humor, som inte så att säga filtreras genom tonfall och timing, kan bli väldigt fel. Jag vill ju att läsaren ska se Linnea framför sig, inte David som sitter och försöker vara rolig.

2. Var får du inspiration ifrån? Hur ser din skrivprocess ut?
Mig själv och mina egna tillkortakommanden, negativa tankespiraler exempelvis. Och människor runt omkring mig, familj vänner, kollegor. Det sägs ganska mycket saker som passerar utan att någon reagerar på det. Först när det kommer på pränt syns det komiska/tragiska i det. Jag började processen med att skriva en massa texter som beskrev Linneas tillstånd. Jag ville hitta en ton, en stämning som jag tyckte fungerade. Ibland refererade Linnea till en händelse i de här texterna, och efter hand försökte jag, i nära samarbete med min förläggare Erik Titusson, bygga en historia utifrån dem. Ett ganska svårt sätt att skriva, men helt nödvändigt för att jag skulle kunna producera en trovärdig text.
3. Blir det någon fortsättning på Dagboksanteckningar…, eller har du något helt annat på gång?
Jag och Lilla Piratförlaget har inlett en dialog, men mer än så kan jag inte säga. Min ambition med Dagboksanteckningar… har varit att presentera ett utsnitt ur Linneas liv, så i min värld (och förhoppningsvis även i läsarens) så fortsätter hon att skriva dagbok även efter det att boken är slut.

Sedan finns det en och annan barnboksidé i bakhuvudet, men de är ännu i embryostadiet. Jag jobbar även med ett scenkonstprojekt som handlar om Linneas antites: jättegubben, en person som tyvärr också ryms inom mig.
4. Hur mycket var du själv Linnea när du var tonåring? Vilka reaktioner har du fått på ”Linnea” av riktiga ”Linneor”?
Inte så mycket egentligen. Jag är nog mer Linnea nu än då. Jag hade tidigt tre väldigt nära vänner och kände mig aldrig utsatt på samma vis som Linnea gör. En kort period, när jag var runt femton, var det mycket för stora svarta, för stora second-hand-rockar, Gamla Brogatan-skor, Tant strul och depp, men det var mer en fråga om stil. Det var egentligen mellan det att jag var 20 och 35 som jag upplevde vad det innebär att känna sig otrygg bland vänner.
När Varanteatern var på Kalastuné för tio år sen dök det upp en del tjejgäng som plankat Linneas scenkostym rakt av. Vad gäller föreställningarna Svart tulpan och Dagboksanteckningar… har jag fått godkänt av de tonårstjejer som sett dem. Men det kanske bara handlade om artighet, jag vet inte. Nu har ju boken nyss släppts, men jag har redan fått höra om flera 14-15-åringar som verkligen gillar den.
5. Du har jobbat med teater, som illustratör, konstnär och nu författare. Finns det några likheter mellan de olika inriktningarna och i sådant fall vad?
En strävan att det ska kännas på riktigt och inte vara för svalt, för överlagt. Och så får jag väl ganska ofta höra att det är något vemodigt över både mina bilder och mina texter.
6. Vad har varit roligast respektive tråkigast med arbetet med boken Dagboksanteckningar..?Dagboksanteckningar från ett källarhål
Roligast, eller snarare de stunder jag känt mig som lyckligast, har varit de stunder då gränsen mellan mig själv och Linnea suddats ut och jag verkligen varit i henne när jag skrivit. Gått på en regntung gräsmatta i mörkret och pratat in röstmemon i mobilen.
Ingenting har egentligen varit tråkigt, mer jobbigt. Bitvis mådde jag ganska dåligt under skrivprocessen eftersom jag bar med mig Linnea och hennes svajiga självkänsla överallt. Så fort en negativ känsla dök upp hos mig själv bejakade jag den eftersom den kunde ge mig stoff till boken.
7. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Att återuppväcka döda. Då skulle jag återuppväcka min pappa.
Och så till sist sju snabba. Vilken är din/ditt favorit:
– rätt: Råbiff eller Lax kimchi
– ställe: Norra Själland
– färg: smutsgrön
– djur: uggla
– bok: Naturen av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
 – webbsida: www.minstorasorg.se

samt
– det här visste ni inte om mig: Martin Elisson i Hästpojken är min kusin

Min stora sorg, som nämns ovan, är ett band som spelade på släppfesten för boken. Mycket fint. Lyssna själva:

Tack David för att du ville svara på våra frågor!

Vad vi tidigare skrivit om David och Dagboksanteckningar från ett källarhål hittar du här.

Även bloggen Bokhora har mejlintervjuat David. Några av våra frågor var visst väldigt lika så svaren blir såklart också det. Men håll utkik på Bokhora om du vill läsa vad mer David svarat där.

/Sofia

Lyssnartips!

Missa inte veckans program av Lundströms Bokradio!

IMG_1530

Linnéa – Dagboksanteckningar från ett källarhål, Stockholms stadsteater 18 januari 2013

Det handlade om ungdomsbokslästrend i vuxenvärlden med bland annat succé för John Greens The Foult in Our Stars, Mats Strandberg pratar om Cirkeln-fenomenet och ett par som lånat en bil och åkt till verkliga Engelsfors medverkar. Och så sist men inte minst pratar reportern Sofia Olsson med David Wiberg om Dagboksanteckningar från ett källarhål!

Här finns länken till Bokradion (inslaget dyker upp efter Jörn Donner)

Bonus på samma tema: intressant artikel om crossoverlitteratur i Svd ”En bok för alla”

/Johanna


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: