Search Results for 'mamma borta'

Mamma borta – som teater!

mamma-bortaDen 12/9 är det premiär för teaterversionen av charmiga bilderboken Mamma borta av Chris Haughton. Pjäsen spelas på Boulevardteatern i Stockholm och beskrivs på hemsidan som ”en fantasifull och musikalisk tolkning”. Passar främst för 2 – 5 åringar.

Mer information om pjäsen, speltider med mera finns här på Boulevardteaterns hemsida.

Vad jag tidigare skrivit om boken (som jag tycker mycket om) finns att läsa här.

/Sofia

Annonser

2013 – läst och sett

Vad har jag egentligen läst och sett under 2013? I julyran som pågår har jag guldfiskminne men ska ändå göra ett försök att lista best of 2013.

Dagboksanteckningar från ett källarhålÅret började fantastiskt fint med Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg. Pjäs och bok om emo-Linnea som träffar mitt i prick med sin tonårsångest.

Bland ungdomsböckerna tyckte jag också mycket om Ge mig arsenik av Klara Krantz, Lex bok av Sara Kadefors och Om detta talar man bara med kaniner av Anna Höglund. Får inte heller glömma bort Wallflower (The Perks of Being a Wallflower) av Stephen Chbosky om unge Charlies förvandling och utveckling från en wallflower till någon som får vara med. Gillade både boken och filmen!

Favoritkapitelboken 2013 är den snart alldeles sönderkramade Snöret, fågeln och jag av snc3b6ret-fc3a5geln-och-jagEllen Karlsson och Eva Lindström. Precis som Clarisa tyckte jag också väldigt mycket om Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen. Under de sista flämtande dagarna av 2013 läste jag äntligen En nyckel, en gåta och fyra brev av Rebecca Stead. Jag stämmer in i hyllningskören om att det är en  underbar bok.

Mårten Melin avslutade med Pixis bok sin trilogi om de annorlunda eleverna på Skogsbingelskolan. Med sin sorgliga handling tycker jag nog bäst om Pixis bok (i trilogin) och sörjer att det inte blir några fler böcker i serien.

jonte-och-fluganDen börja läsa-bok som charmade mig mest i år och som jag fortfarande skrattar åt är Jonte och flugan av Camilla Kuhn. Missa inte den här dråpliga berättelsen om pojken som räddar en fluga varpå flugan börjar följa med honom överallt.

Fler flugor finns i bilderboken Flugan av Elise Gravel. Hon har även skrivit och illustrerat Maskar. Två snygga och roliga böcker om äckliga djur. Andra bilderböcker jag fastnat för är Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta av Grete Rothböll, En anka är bra att ha av Isol samt Mamma borta av Chris Houghton.

2013 är också året då Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren avslutade sin super-trilogi om häxorna i Engelsfors. Nyckeln är den spännande upplösningen där alla trådar knyts ihop och kanske den bok jag mest sett fram att läsa under hela året. I våras kom serie spin-offen Berättelser från Engelsfors med serier av Kim W Andersson, Lina Neidestam och  Karl Johnsson. Ett mycket lyckat samarbete!

Ytterligare en favorit från året är Gul utanpå av Patrik Lundberg. Den raka berättelsen om hur adopterade Patrik reser till Sydkorea för att söka sina rötter och om hur vi människor ser på varandra är underhållande, intressant och aktuell.

Filmåret började med Tim Burtons Frankenweenie. Rar berättelse om vänskapen mellan en pojke och hans (döda) victor-och-sparkyhund. En av de sista filmerna jag sett på bio i år är Catching Fire (Hungerspelen 2). Jag säger bara Katniss!

Från 2013 kommer jag också minnas de två författarbesöken jag såg fram emot i flera månader: Melina Marchetta och David Levithan. De uppfyllde alla förväntningar. Men Marchetta och Levithan för mig också in på bok-årets tråkigaste händelse: bästa förlaget X Publishing lägger ner. En rad fantastiska böcker har förlaget gett ut bland annat av Marchetta och Levithan. Det kommer bli tomt i bok-Sverige utan X:arna. Men en ljusning i mörkret är att förlaget Gilla böcker tar över stora delar av X utgivning.

/Sofia

 

 

Liten uggla på vift

Det är inte lätt att vara liten. Särskilt inte om man råkar trilla ner från trädet när man bor tillsammans med sin mamma. För att sedan inte hitta hem. Tur att det då finns snälla djur i skogen som hjälper till att leta efter mamma, även om det blir fel på vägen.

Mamma bortaMamma borta av Chris Haughton är en rar berättelse om en liten uggla som kommer bort. Det är sparsmakat med ord i boken. Det mesta händer i de fantastiskt fina bilderna. Behagliga färger och roliga djur. Inte nog med det – en cliffhanger på slutet gör att boken nästan blir en loop, där man kan börja läsa från början igen.

Kan någon låta bli att inte tycka om lilla ugglan?

Läs mer om Mamma borta och Chris Haughton på Lilla Piratförlagets hemsida.

Där finns den här bilden på Chris Haughton Chris Haughtonoch ugglor. Jag gissar att jag känner minst en person som skulle vilja ha en sådan tyguggla, förutom jag själv.

Chris Haughton har en hemsida och där kan du se flera av hans verk.

/Sofia

En nyckel, en gåta och fyra brev

nyckelDen här boken har jag läst flera gånger och ändå är det svårt att berätta om den. Ibland blir det så med böcker man verkligen tycker om och just den här  är kanske lite extra svår på grund av hur den är berättad och vad den handlar om.

Det handlar om tolvåriga Miranda som bor med sin mamma i New York på 70-talet (författarens egna uppväxt). Miranda berättar själv om det mystiska som hände den där hösten när hennes bästa kompis Max plötsligt inte längre ville vara med henne mer. Miranda kommer hem en dag och dörren till lägenheten är olåst, men ingenting  saknas. Mamman upptäcker att den gömda extranyckeln är borta och det är efter den händelsen som breven, eller papperslapparna dyker upp. Breven är korta och mystiska och brevskrivaren verkar veta saker om Miranda som om de kände varandra och saker som inte har hänt men som kommer att hända henne.

Miranda bär med sig sin favoritbok Ett veck i tiden av Madeleine L’ Engle överallt och det är såklart en ledtråd för att förstå mysteriet i den här boken. Nu har nog  inte så många av dagens barn (eller vuxna?) läst boken som kom ut på 60-talet. Jag har läst serieversionen av den och jag gillar verkligen när man använder en bok som en viktig del av berättelsen. Boken i boken!

Jag älskar den här boken för att den är så perfekt skriven, varenda mening och varenda karaktär är noga genomtänkt och fungerar som en ledtråd till den kluriga upplösningen. Det finns inget överflödigt babblande som fyller ut sidorna och ändå sitter verkligen karaktärerna. Rebecca Stead gör det så bra!

Rebecca Stead har valt ett passande citat av Albert Einstein som ingång till berättelsen, ”Det vackraste vi kan uppleva är det oförklarliga”, och jag är benägen att hålla med.  För mig är den bästa litteraturen den som får mig att tänka till, att läsa om och det får gärna vara lite oförklarligt! Det här är en perfekt bok för en bokslukare från mellanåldern och uppåt som ändå är lite läsvan och behöver en utmaning.

En nyckel, en gåta och fyra brev fick The Newbery Medal 2010 precis som Ett veck i tiden fick 1963. Den har precis kommit ut igen på En bok för alla.

Jag har tidigare skrivit om Rebecca Steads fina Liar & Spy här.

/Clarisa

Homecoming Queen

Jag ville gärna åka som utbytesstudent till USA när jag gick på högstadiet. Efter att ha sett Beverly Hills 90210 (obs, originalet från 1990-talet) och filmer som Pretty in pink, Lucas och Degrassi High (som visserligen utspelar sig i Kanada) visste jag hur det gick till. Där fanns olika klickar av grupper att tillhöra: sportfånar, tuffa, nördar. Det skrevs för skoltidningar och gicks på danser. Allt ordnade sig på slutet.

Hade jag däremot läst Moa Herngrens Homecoming Queen Homecoming queenhade jag förmodligen lagt benen på ryggen och kutat 10 mil om jag fått erbjudandet om att få åka.

My hamnar i en hemsk håla, till och med utanför hålan hos ”mom”. Mom är en religiös fanatiker som inte kan acceptera att någon inte tror på gud. På gården får My hjälpa till med allehanda sysslor (inget fel i sig). Men det hela skildras så att jag får klaustrofobi och lättare panikkänslor. Mom är GALEN.

Det absolut värsta är att mom har en mängd hundar i en hundgård som vansköts. Jag orkade nästan inte läsa scenerna som handlade om hundarna för fy…

Övriga invånare i hålan är visserligen snälla men inskränkta och rasister. My gör dock allt för att överleva = hon anpassar sig. Så bra att hon förvandlas till någon annan och tappar bort sig själv. Efter ungefär halva boken spricker det. Något nytt tar sin början men My är borta.

Den enda ljuspunkten för My är den relation hon inleder med en flera år äldre kille som suttit i fängelse.

Homecoming Queen är en sträckläsningsbok där jag flera gånger ville ta fram en skämskudde. Jag bara väntade på att det skulle hända pinsamma och hemska saker. Och det gör det. Flera gånger. En del bra saker händer också men de är kortvariga.

Det här är en underhållande bok men samtidigt blir det ibland lite väl mycket som händer och saker som går på tok. Jag tänkte en del på Emmy Abrahamsons debut Min pappa är snäll och min mamma är utlänning som jag blev stressad av att läsa. Stressad av allt som bara gick fel. Riktigt samma stresskänsla infinner sig inte av Homecoming Queen men det är nära.

Däremot är det uppfriskande att läsa en bok om att åka som utbytesstudent till ”drömmarnas land” och så blir nästan inget bra. Det gillar jag och jag tyckte på det stora hela om boken.

My har en kompis, Elly, som även hon åker som utbytesstudent. Enligt brev till My har Elly det toppen. Det vore roligt att få läsa en bok om Ellys år som utbytesstudent. Har hon det verkligen så bra som breven antyder?

/Sofia, som aldrig åkte som utbytesstudent och är just nu lika glad för det

Som om jag frågat

Som om jag frågatSom om jag frågat handlar om John som är 15 år och precis ska börja nian. John är en ganska vanlig kille; han spelar fotboll, pappan är fotbollstränare, mamman läkare och de bor alla tre tillsammans i en villa i Luleå.

Men så börjar det inträffa saker som förändrar hans liv men som han står handfallen inför. Det ena är att han och hans bästa vän Lukas har börjat glida ifrån varandra, för utan någon förvarning har Lukas blivit ihop med Johns barndomskompis Saga. De två människor som kände honom bäst är plötsligt inne i en ny relation tillsammans och John vill verkligen inte tränga sig på.

Det andra, och mer allvarliga, är att hans föräldrar är på väg att separera. John ser det hända men kan inte förhindra det.

Det värsta för John är han inte längre har någon att prata med. Han går runt och känner sig ensam och kan inte sluta tänka på föräldrarnas äktenskapliga problem. Hans okomplicerade och lite tråkiga vardag är nu helt borta. Han bär allt inom sig tills det faktiskt inte går längre.

Jag som faktiskt har läst alla Johanna Lindbäcks tidigare böcker saknar här en komponent från tidigare berättelser. Pirret! Det finns en glimt av kärlek i form av en tjejkompis som John oväntat börjar umgås med och som han börjar känna lite mer för. Men den här gången är det inte en kärlekshistoria som Lindbäck har skrivit.

Nu till alla saker som jag gillar med den här boken. Jag gillar Johns föräldrar. De är väldigt fina mot John och trots att de kanske inte gör allt rätt hela tiden så har de en varm relation. Jag gillar också att John är en så vanlig kille – och just därför en ganska ovanlig kille i ungdomsböcker (visst jag generaliserar). Ungdomsböcker med en kille som huvudkaraktär brukar handla om killar med större problem än krisande föräldrar och trassliga kompisrelationer. Men Lindbäck  har en förmåga att i sina böcker berätta vardagliga berättelser som engagerar och berör. Jag gillar grannflickan som påminner mycket om Anna-fladdret från Katarina Kieris Dansar Elias? Nej!. Jag gillar det språkliga drivet och att karaktärerna kommer till liv. Något som jag tror till stor del beror på en av Lindbäcks starkaste sidor som författare: levande och träffsäkra dialoger.

/Clarisa

Strimmor av hopp

Strimmor av hopp är en bok med passande titel. Med avstamp i sin egen släkts historia har Ruta Sepetys skrivit en sträckläsare med mörk och hemsk handling, men där det hela tiden finns svaga, små och ibland starkare lysande hopp.

Berättarjaget Lina och hennes mamma samt bror grips alla en kväll av Sovjets hemliga polis. Anledningen? De tillhör borgarklassen i 1940-talets Litauen och anses därför vara ett hot mot Sovjet och mot kommunismen. Linas pappa är försvunnen men återses för ett kort ögonblick i början av boken. Sen är han borta igen.

Lina, hennes mamma och bror först med tåg genom stora delar av Sovjet. Ända bort till Sibirien. Tågresan är fruktansvärd och den illaluktande stanken från deras trånga tågvagn osar från bokens sidor. I hela boken blir det bara värre och värre: svält, misshandel, död.

Men där finns också ljuspunkter. Människor de träffar som hjälper varandra. Viljan att inte låta sig nedslås. Ett enkelt julfirande.

Strimmor av hopp skulle kunna bli en sentimental bok men inte alls. Det är spännande hela tiden. Jag tycker även det är intressant att boken handlar om en flicka från Litauen och om Sovjet. Många böcker från andra världskriget har ofta fokus på Tyskland/nazismen. Välskriven och verklighetstroget skildras Linas liv i fångenskap.

Under läsningen kunde jag inte låta bli att tänka på nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyns bok En dag i Ivan Denisovitjs liv och dennes vedermödor under en dag i fångläger. Strimmor av hopp är till viss del som en En dag i Ivan Denisovitjs liv fast för ungdomar.

Ruta Sepetys hemsida hittar du här.

Tidigare har Linnea gästtipsat om boken här på Flaskposten.

/Sofia

 

Sommarlovsvägen till helvetet (allt annat än långtråkig)

Nu har jag läst ut boken som jag aldrig hann få med till Frågesportkvällen med Sommarlovsboktips förra veckan, så detta får bli en komplettering.

Den platsar perfekt nämligen. Utspelar sig under ett sommarlov. Är underbart rolig! Sofia har redan skrivit om den.

Den är ovanlig också. Bland alla böcker om från- eller närvarande pappor som dykt upp i roman- och biografiform de senaste åren är detta en gnistrande, sprakande ”mamma-road-to-hell-skildring” – och jag älskar det!

Helt befriande med en mamma som INTE är sådär uppoffrande, kompisrelaterande eller överbeskyddande som vi vid det här laget är rätt vana vid, eller hur?

Precis som Sofia tyckte är ju Beata – mamman i boken, egentligen så fruktansvärt hemsk, pinsam och över gränsen många gånger, men jag tycker att hon är rätt cool också OCH jag tycker ändå att boken slutar i nån slags kärleksförklaring till just henne.

Att pappan är borta genom hela boken är kanske lite konstigt, men jag saknar honom inte i detOmslagsbild: Min pappa är snäll och min mamma är utlänning här fallet. Det här är Beatas match och dottern Alicjas förstås. Fattar verkligen inte varför han, pappan,  finns med där så framträdande i titeln.

Boken spelar med fördomsbilder om polacker och svenskar, och clashen dem emellan, och den gör det på ett sätt som jag tycker har precis rätt glimt i ögat. Humorn, alla förvecklingar, missförstånd, galenskaper och sköna repliker. Man har inte tråkigt en sekund i spruckna renoveringar, påvebesök och infernaliska kärleksvåndor/kompissvek. 

Boken du ska läsa i sommar heter: Min pappa är snäll och min mamma är utlänning och är skriven av Emmy Abrahamson.

/Johanna

Ps. här kommer min favoritregel från boken:

#243  Acceptera att man aldrig kan slänga något. Någonsin. Detta gäller framför allt rostiga krokar, trasiga brödrostar, skor utan sulor, vaxet från smälta ljus, gummihandskar med hål i och förkalkade uråldriga kranar. Det finns alltid någon släkting i Polen som en dag kommer kunna reparera allt.

Hamstrar, hamstrar och några till hamstrar

Det finns en sak jag inte står ut med varken i bokform, på film eller i verkliga livet: djur som far illa på något sätt. Mitt hjärta blöder och jag kan gråta floder över kaniner som måste fly undan grävskopor, hundar som måste hitta hem och rävar som måste hålla sig gömda från jägare.

I helgen har jag läst en bok som jag tror många kommer att tycka är rolig och spännande. Själv satt jag med en klump i halsen redan när jag började läsa boken för bara genom titeln förstår jag att här kommer djur att fara illa: Den stora hamstermassakern av Katie Davies och Hannah Shaw.

De två syskonen Anna och Tom tjatar och tjatar om att de vill ha en varsin hamster. Mamma säger dock stenhårt nej ända till den dag mormor dör. Som tröst får syskonen en varsin dvärghamster, två honor. Dock visar det sig att det är en hane och en hona och ni kan ju gissa vad som händer? Visst, honan blir dräktig och föder åtta små hamsterungar.

Nu blir det otäckt. Redan morgonen därpå hittar Anna och Tom hamsterungarna döda i buren. Mamma hamster är skadad och har bland annat fått ett ben avbitet. Hamsterhanen är borta…

Resten av boken är en berättelse om hur Anna och Tom tillsammans med grannflickan Suzanne ska försöka ta reda på vem som orsakat hamstermassakern.

Boken är skriven med ett rappt språk, det är bitvis roligt och spännande, det tycker jag MEN jag klarar inte av döda, blodiga hamsterungar som slängs bland soporna. Jag klarar inte av en stackars död kanin som begravs och sen grävs upp och som har sand i pälsen och larver i munnen. Jag klarar inte av berättelsen om de två hamstrarna Anna och Toms mamma indirekt råkade döda för länge sedan.

Det här är en bok för alla som inte är lika blödiga när det gäller djur som jag är. För det är en bra bok. Teckningarna är riktigt roliga, åt dem fnissade jag en hel del.

Men när det kommer till djur, då vill jag att det ska gå bra. Kanske kommer det att göra det i fortsättningen Den stora kaninräddningen?

/Sofia

Läskigt läge

En ny serie – Trio i trubbel – med lättläst skräckläsning av Thomas Halling.

Det här tror jag kommer bli populära böcker för nybörjarläsare, som det ibland kan vara lite knivigt att hitta spännande böcker som är sådär lagom svåra till.

Men för mig blir betyget för Läskigt läge, den första boken i serien, inte mer än ”Helt okej”. Trots sträck-skräckläsning på bussen hem blir jag nämligen lite besviken inne i slottet. Mer säger jag inte om det. Då blir ju överraskningskänslan helt förstörd om du vill läsa!

I alla fall det är sommarlov och syskonen Oskar, Maja och Linus har efter viss övertalning lyckats få tillåtelse att cykla iväg själva till badsjön, men bara på villkor att de lovar  sin mamma tre saker: att vara försiktiga, att vara hemma senast klockan fem, och sist men inte minst – att absolut hålla sig borta från slottet.

På hemvägen ser det gamla Granhults slott och undrar vad det är som kan vara så farligt därinne att de på inga villkor får komma i närheten av det…

Sofia Falkenhem har gjort bilderna i boken. Och där blir jag faktiskt också lite lite besviken. Inte på omslaget, det är spännande och välgjort precis som jag är van att Sofias bilder brukar vara i Kalle Skavank-böckerna. Men inne i boken tycker jag att bilderna ofta känns för skiss- eller karikatyrartade med för mycket svart färgläggning, i alla fall för min smak.

**********************************************************

Thomas Halling har även skrivit de hejdlöst populära Agnes-böckerna och den charmiga Ihop-serien om Ellen och Kalles kärlekstrasslande, samt en hel trave skojiga bilderböcker som ABC och hör till exempel, och så har han suttit på stol nummer 4 i Svenska Barnboksakademin

/Johanna

Nästa sida »


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook

Annonser

%d bloggare gillar detta: