Archive for the 'Film' Category



Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna

För alla som tycker om (eller till och med älskar) böcker tycker jag ni ska börja 2013 med att läsa Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna av William Joyce.

Morris Lessmore skriver ner allt som händer sitt liv. Det börjar fridfullt men en orkan vänder upp och ner på allt. Hus välts omkull. Till och med bokstäverna i Morris bok skakas om. Morris vet inte vad han ska ta sig till och beger sig ut på en planlöst sökande resa. I hans väg kommer en flygande dam som skänker honom en bok som leder honom till ett hus fullt med böcker. Den optimala platsen för Morris.

Flying_Books_Cover_Swedish.indd

Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna är en magisk berättelse om kärleken till ord. Inga berättelser är bättre än andra. Morris-boken är en lågmäld och fin sådan. Sen har vi då bilderna. Mycket av bokens magi sitter i de gammaldags och helt underbara bilderna. Bitvis åker man rutschkana med Morris genom historien för att sedan ta det lite lugnare och så iväg igen.

Boken finns även som animerad kortfilm med vilken William Joyce vann en Oscar för. Filmen är också otrolig. Se själva:

Besök gärna William Joyce hemsida. Mer information om boken och författaren finns även att läsa på Kabusa böckers hemsida.

/Sofia

Brev om ett rike där månen går upp

Flaskposten har fått ett brev från tidigare gästbloggande Meron. Brevet är om en fantastisk film som går på bio nu. Så till er alla:

Kära flaskposten-läsare,

Jag har någonting jag måste dela med mig till dig. Det är charmigt, insiktsfullt och rörande. Det är starka färger, symmetriska kompositioner och Bill Murray. Ja, du gissade rätt – det är Wes Anderson! (Och gjorde du inte det så har du precis lärt dig hans signaturelement.) Eller snarare hans senaste film Moonrise Kingdom som, likt resten av hans filmer, innehåller allt jag just nämnde och lite till. Anderson håller sig till det han gör bäst, relationsskildringar i snygg förpackning, men denna gång utmanar han sig själv genom att låta yngre karaktärer stå i rampljuset.

Filmen handlar om Sam Shakusky och Suzy Bishop, två missförstådda 12-åringar som under ett helt år växlat brev innan de bestämmer sig för att rymma tillsammans. Deras familjer, eller i Sams fall scoutkår, får reda på detta, och ger sig ut för att leta efter dem. Komplikationer, drama med mera.

Handlingen låter ju relativt enkel att utföra, men det är klart att Anderson inte tar den enkla vägen. Han tar en berättelse om ung kärlek, som utspelar sig under 60-talet föresten, och gör den till den finaste filmen du kan tänka dig. Det finns så mycket att älska med Moonrise Kingdom att jag inte vet vad jag kan säga för att göra den rättvisa. Du måste helt enkelt se den för att förstå. Hörde du det, du måste se filmen. I alla fall om du vill uppleva den där varma, härliga känslan som uppstår när man sett klart den. Känslan som börjar i hjärtat, men snabbt sprider sig genom hela kroppen. Den vill man ju inte missa, eller hur?

Med vänliga hälsningar,

Meron

PS. När du sett Moonrise Kingdom kommer du ju att automatiskt älska Wes Anderson också, och då tycker jag att du kan gå och se varenda film han någonsin gjort. För alla är helt underbara. Infogar en bild så att du får en del av härligheten och blir ännu mer sugen på att se den/dem än du redan är. You’re welcome.

Meron bloggar även på Fiktiva Galaxer, besök hennes blogg här.

Vad hon tidigare bloggat om på Flaskposten finns här.

Tack för brevet! Håller med om att det är en otroligt bra film.

/Sofia

Nu har jag äntligen sett HUNGERSPELEN…

… och stämmer in i hyllningskören. Filmen Hungerspelen är en lyckad version av boken. Två timmar film försvann i raketfart.

Otäckt var det trots att jag visste vad som skulle hända. Berättelsen om Katniss som deltar i den galet läskiga dokusåpan Hungerspelen är spännande och även om det är mycket action rymmer filmen (och boken) mycket mer.

Jennifer Lawrence som Katniss var mycket bra. Den enda skådespelaren jag egentligen kände inte riktigt var 100 var Josh Hutcherson som spelade Peeta, Katniss medtävlande från distrikt 12. Mycket tror jag dock att det beror på att jag hela tiden satt och tänkte på hur lik han är skådespelaren Ben Foster.

Det har skrivits spaltmeter om filmen så jag konstaterar därför bara: bra film, bra skådespelare, bra kostymer, bra allting. Blev mycket sugen på att läsa böckerna igen. Till och med trean som jag var något ljummen till vid en första läsning.

Tidigare skrivet om Hungerspelen på Flaskposten hittar du här.

/Sofia

Från Snövit till Trassel

År 1938 gick min mormor på bio för första gången. Hon var då åtta år gammal och filmen var den första animerade långfilmen från Disney: Snövit och de sju dvärgarna. Det min mormor minns bäst är att hon blev livrädd för häxan, började gråta och så fick hon och hennes pappa lämna salongen.

Sedan 1938 har många år förflutit och Disney har producerat 50 animerade långfilmer. Den femtionde filmen har jag sett ikväll: Trassel (Tangled på engelska).

Precis som Snövit baseras Trassel på Bröderna Grimms version av en folksaga. I Trassels fall heter sagan Rapunzel. I film som i saga får vi träffa flickan Rapunzel med det långa håret, fast i ett torn av en elak trollkvinna.

Huvudpersonen Rapunzel i filmen är en bortrövad prinsessa. Hennes hår är magiskt och trollkvinnan som håller henne fången använder håret till att hålla sig evigt ung. Till tornet där Rapunzel bor/sitter fångad (fast det förstår hon inte själv) kommer tjuven och kvinnotjusaren Flynn Rider och äventyret kan ta sin början.

Trassel är en perfekt film att se en trött tisdagkväll, den är underhållande och smårolig. Som vanligt i animerade filmer från Disney är det lustiga figurer med som livar upp. I Trassels fall en liten kameleont och en stor häst.

Tyvärr har Rapunzel det typiska Disneyprinsess-utseendet: stort huvud, stora ögon och sjukt smal kropp. Synd. Jag kan inte låta bli att tänka på snedvridna ideal och matande av smalhet som norm (trots att det är en påhittad, animerad film). Även Flynn Rider ser ut som ett förvridet ideal och njae. Det är väl det sämsta med filmen, de två till utseendet ganska platta idealmänniskorna.

Ska man då se Trassel? Ja det tycker jag för det är spännande äventyr, Rapunzel får ta plats och är inte helt hjälplös. Som sagt: rolig och underhållande utan att man ska behöva vara orolig för att det ska gå åt skogen. Och ibland är det väldigt skönt att veta att hur mycket problem det än blir så ordnar allt upp sig.

/Sofia

 

Sci Fi-mässan, här var jag idag

Här kommer ett tips som egentligen är för sent. Eller så kan det ses som väldigt tidigt. Det handlar om The Scandinavian Scif-Fi, Game & Film Convention (i folkmun Sci Fi-mässan) som gick av stapeln i Stockholm i helgen. Jag har aldrig tidigare besökt Sci Fi-mässan och är inget superfantastiskt fan av science fiction. Men det var hur kul som helst att gå runt och titta på allt. I ”allt” ingick mängder av Star Wars och Star Trek-prylar, massor av spelrelaterade dito (tänk World of Warcraft) men även saker/samlarföremål/pins/t-shirts/böcker/tidningar i mängder från inte bara science fiction-världen. Med mig hem fick det bl.a. följa en Sunnydale Highschool-t-shirt (Buffy!) och en seriebok: Viktor Kasparssons makabra mysterier av Dennis Gustafsson.

På mässan fanns även äkta filmrekvisita utställd samt ett kuriosakabinett som kändes som en tidsresa till 1800-talet. Om du inte var där i helgen så se det här inlägget som en tips om något du kan göra nästa år.

Blurriga kameran var med och här är några bildglimtar från mässan:

Darth Vader marscherade förbi i rasande fart:

Att Harry Potter och hans värld är populär märktes. Här är Lord Voldemort:

Dr Cagliostro´s kuriosakabinett:

I kabinettet fanns ett vampyrjägarkit:

och pistoler för att skjuta heligt vatten:

Filmrekvisita från Indiana Jones och de fördömdas tempel. Äcklig mat som serveras bl.a. en apskalle:

Mässans gulligaste ryggsäck, Yoda:

Några länkar om du vill läsa mer:

– The Scandinavian Scif-Fi, Game & Film Convention

– Dr Cagliostro´s kuriosakabinett

– Viktor Kasparssons makabra mysterier av Dennis Gustafsson, Albumförlaget

/Sofia, som träffade R2D2

Dagens mest sedda trailer?

En gissning på att det här är en av dagens mest spridda trailer på bloggar, facebook och twitter:

Hungerspelen. En av de absolut största äventyren på senare år. Vad jag tyckte om böckerna kan du läsa här. Avskräcks inte av vad jag skriver om trean. Läs böckerna.

/Sofia som längtar efter filmen

Filmtårar: Jag saknar dig

Voilà! Här kommer en segilandisk* rapport från Flaskpostens filmavdelning!

Vi har varit och sett Jag saknar dig, filmen baserad på Peter Pohls och Kinna Gieths augustprisvinnande ungdomsbok Jag saknar dig, jag saknar dig från 1992.

Boken bygger på en verklig händelse där två tvillingsystrar skiljs åt av döden genom en trafikolycka. Vi får följa den överlevande systerns sorgslitande liv när hon blir lämnad ensam kvar i deras nära men också konfliktfyllda tvillingtillvaro.

Filmen är gjord av Anders Grönros (mannen bakom filmatiseringarna av Agnes Cecilia och Glasblåsarnas barn) och vann publikens pris på Göteborgs filmfestival och Unga filmjuryns pris på BUFF 2011 (barn- och ungdomsfestivalen), och någonstans läste jag att filmen blivit kallad den bästa svenska ungdomsfilmen sedan ”Fucking Åmål”.

Alltså: det är mycket tårar i salongen under visningen och filmen är glimtvis både jättesorglig och gripande, men på vår eftersnackspromenad är vi Flaskpostare inte riktigt lika övertygade som ”jurysarna” ovan, och helt klart är att vi INTE sett en ny Fucking Åmål. Skådespeleriet är inte alls lika klockrent, ibland ganska underligt. Och en hel del av filmens allvarsmoment blir ofrivilligt komiska.

Vad filmen däremot absolut lyckas med, i alla fall hos mig, är att skapa ett lässug. Jag går hem och VILL läsa boken (som jag faktiskt inte läste när det begav sig och inte heller senare) och jag har en känsla att den kommer att ge mig något mer och starkare än filmen

/FlaskpostenJohanna åter vid tangentbordet

*Det är nu drygt två veckor sedan filmen sågs, men Flaskpostandet har av post-semester-anledningar som diverse anhopade och nystartade hösthögar kombinerat med en viss skriv-SEGhet dragit ut på tiden dvs. blivit segilandiskt!


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: