Posts Tagged '10-12 år'



Mitt boktips: Vargbröder-serien

Författare: Michelle Paver

Därför valde jag att läsa de här böckerna: Jag hade börjat på dem när jag var mindre men då gillade jag dem inte. Jag tänkte att jag skulle tycka bättre om dem nu.

Böckerna handlar om: Torak. Torak är född att bekämpa stjälslukarna och ondskan i storskogen.

Det som är så bra med böckerna är att: de är bra skrivna, spännande, levande och lite annorlunda. Man kommer verkligen in i boken när man läser den.

Böckerna passar för: lite äldre barn, typ från 9 år och de som gillar fantasy och spänning.

Tipset kommer från: Emmy 11 snart 12 år

*****************************************

Tack tack Emmy för tips om spännande böcker! /Flaskposten

Annonser

Mitt absolut sanna liv som läsare av en HALVTIDSINDIAN-bok

NU har jag äntligen läst Den absolut sanna historien om MITT LIV SOM HALVTIDSINDIAN av Sherman Alexie.

Omslagsbild: Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindianDen har stått på min ”vill-läsa”-lista så länge att jag nästan totalt hade glömt bort det. Det var först när jag skrivit om att det var svårt att hitta roliga ungdomsböcker och Sofia skrev om den i en kommentar som jag blev påmind igen.

Och det kunde ju bara sluta på ett sätt: tänk er nu är jag också med i fan-klubben till den här boken tillsammans med Sofia, Ka, Erika, Neil Gaiman (se baksides-blurb) och en hel rad bokprisjurys och säkert en massa andra!

Det är en grym bok i alla bemärkelser. Historien är ”sann” och ibland grymt sorglig, men framför allt är den grymt skriven med ett direkt tilltal som fångar en och får en att skratta genom och trots det svarta. 

”Okej, din deppmupp, vi fattar. Hur många fler saker som gjorde dig låg tänker du räkna upp?”

Det är också en underbart skön funderar-bok med mycket humor, där Arnold Spirit Junior, som den 14-åriga huvudpersonen heter resonerar sig fram till en massa intressanta saker. Här kommer ett av mina favoritpartier där Junior får reda på vad som är skillnaden mellan  NERVÖS och RÄDD när han snackar med sin pappa:

Jag frågade pappa om han också hade varit en kräksnisse.

”Vad är en kräksnisse?” frågade han.

”Någon som spyr före basketmatcher”, svarade jag.

”Varför spyr du?”

”För att jag är nervös.”

”Menar du att du är rädd?”

”Nervös eller rädd, är inte det samma sak?”

”Nervös betyder att man vill spela. Rädd betyder att man inte vill spela.”

Pappa redde verkligen ut begreppen. I Reardan var jag en nervös kräksnisse. I Wellpinit hade jag varit en rädd kräksnisse.

Fantastisco! Både i ordval och i sättet som boken angriper det hårda livet för en kille – en annorlunda kille med ungefär alla odds emot sig, men med ett starkt ”krigarhjärta” – i ett indianreservat i en liten håla i USA.

Stort plus också för alla inflikade serieteckningar med skojiga bildtexter.

Läs och gå med i fan-klubben är nu mitt råd till alla som ännu inte tagit steget!

/Fan-klubbs-Johanna

Lögner och hemligheter med en stor silkesrosett omkring

Jag har läst två böcker och jag vet nästan inte riktigt vad jag ska skriva om dem. Gillade jag dem – svar ja, gillade jag dem inte – svar ja. Kan alltid börja med att berätta vilka böcker det gäller:

<——————— Lögner Hemligheter———————->

i serien Pretty little liars av Sara Shepard. De två första delarna av åtta (!) om rika och snygga f.d. kompisarna Aria, Emily, Hanna och Spencer. Om jag förstått saken rätt ska de föreställa ca 16 år (men de känns äldre i och med vissa vanor de har). För fyra år sedan var de med om en dramatisk händelse tillsammans med kompisen Ali. Alla svor på att inte avslöja ett knyst av vad som hände den där ödesdigra natten… Ett år senare försvinner Ali spårlöst och det är upptakten till att tjejerna idag inte är vänner längre.

Men så en dag börjar de på var sitt håll få mystiska och hotfulla meddelanden från en A. Meddelandena innehåller information om de fyra tjejernas egna hemligheter och lögner – information bara en person i hela världen kände till, nämligen Ali.

Så långt är allt i böckerna bra. Det är en spännande och medryckande handling där ingenting är som det verkar vid första ögonblicket.

Vad är det då jag har svårt för? Dels att tjejerna är så himla otroligt supersnygga hela tiden. Att de är rika och har på sig superdyra märkeskläder (blä vad trött jag är på sådant) samt verkar mycket äldre än vad de är. Att jag egentligen läst om samma tjejer 100 gånger tidigare i andra böcker.

Vad är det då jag gillar? Dels är det som sagt en spännande handling. Sen gillar jag att tjejerna trots att de är ”perfekta” egentligen inte är det – alla har de problem: allt från ätstörningar, via en pappa som bedrar mamma till tankar om att kanske vara homosexuell och hur det skulle tas emot i den konservativa och tillrättalagda stad där de bor.

Jag brukar kunna svälja mycket när det gäller s.k. ”ytliga” böcker och de här är egentligen helt okej på den fronten (om jag jämför med vissa andra böcker jag läst). Läsare som vill ha en stunds förströelse kan absolut gripa tag i Lögner och Hemligheter.

Kan ju erkänna att jag av misstag råkade läsa del två, Hemligheter, först…. Men det gjorde inte så mycket, det gick att hänga med ändå och ettan blev rolig att läsa som ett ”facit”.

Pretty little liars har en egen hemsida som du kan kolla in här.

Kommer jag läsa de resterande sex delarna? Ja, förmodligen för jag vill veta vem A är och vad som egentligen döljer sig i de skumma vrårna.

/Sofia

ps. jag har svårt för omslagen också… men antar att de ändå speglar innehållet ganska bra.

Men jag då!

Igår kväll började jag läsa Men jag då! av Bente Bratlund och jag kunde inte sluta förrän den var utläst.

Hela tiden medan jag läste hade jag en gråtklump i halsen. Linneas bror Tobias är sjuk i cancer och varje dag pendlar mellan liv och död. Hur hanterar man en sådan situation? Deras mamma är helt utsliten och deprimerad. Lillasyster Tuva är tyst och innesluten. Linnea själv är arg. Arg på mamma som hon tycker bara bryr sig om Tobias. Linnea och Tuva är bortglömda. Arg på Tobias är hon också fast hon vet att han inte kan hjälpa att han är sjuk.

Ledsamt men handlingen är inte bara deprimerande. Tänkvärd. Läs.

/Sofia

Wohooo fjärde delen om Darkside är här!

Det blir bara mer och mer spännande! Uppskärarättlingar som ska strida om tronen, onda supervampyren som har något otäckt i kikaren och ytterligare ett barn som härstammar från Darkside. Just det Darkside!

Jonathan, Carnegie och alla andra fantasifulla och blodtörstande varelser i Darkside är tillbaka i fjärde boken: Dödsstriden.

Tidigare delar har vi tipsat om här, här och här. Vad väntar du på? Skynda iväg och låna fjärde delen (eller ettan om du inte läst de spännande böckerna av Tom Becker än).  Slutet i fyran är en riktig cliffhanger så nu väntar jag på att femman ska komma. Blackjack heter den på engelska och ska komma i år. Snälla översätt den snabbt!

/Sofia

Grattis Katarina och Ylva!

I kväll har Augustpriset delats ut. Vinnare/vinnarna i kategorin bästa barn- och ungdomsbok blev Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson!

Grattis hojtar Flaskposten!

Augustpriset har en hemsida men där står ännu ingenting om årets vinnare. Vill du redan nu läsa lite mer kan du alltid kolla här.

/Sofia

Hoppfull NATTHIMMEL

Nu, bara några minuter sen, läste jag ut Sofia Nordins Natthimmel.

Och hur känns det då? Jo, det ger en jättebra känsla, som passar perfekt mot söndagstankarna man kan ha inför en jobbig skolvecka på högstadiet och sånt.

Och jag tycker att det vore rätt fint om den här boken skulle kamma hem Augustpriset bland barn- och ungdomsböckerna imorgon faktiskt, för jag har inte som vårt FlaskpostenKa irriterat mig, eller så mycket fallit för vackra formuleringar när jag har suttit här och söndagsläst.

Nej, jag har fastnat för beskrivningarna av alla de där konstighetstankarna och rädslokänslorna som Tilda i boken är så helt intrasslad i, men också lyckas leta sig fram igenom med hjälp av sin nya kompis Jesper.

”Att man går runt och låtsas så där fast man ju egentligen fattar att alla andra också är rädda.”

”Gör man? Hur kan man veta det?” sa jag.

”Nej, det kan man ju inte förstås, inte helt säkert, men hur troligt verkar det att man själv råkar vara den enda som går och tänker på konstiga saker som man inte säger högt?”

Det är klart att en person som jag, som brukar hoppa av tunnelbanan och bara börja gå åt ett av hållen utan att veta om det är rätt för att slippa se förvirrad ut, fastnar och tycker att det känns hoppfullt att läsa sånt här!

Det finns mycket att läsa om att känna sig som en total ”misfit” på grund av till exempel sitt utseende, men inte alls lika mycket om känslan av att vara räddare och konstigare än alla andra på grund av bara hur man är. Natthimmel ger lite hopp mot såna becksvarta tankar, som kanske inte är så hemskt ovanliga egentligen. Därför gillar jag den här boken och hoppas att många kommer att läsa den!  Dessutom påminner den litegrann om en gammal favoritbok Juliane och jag!

Imorgon ska jag leta upp något mer att läsa av Sofia Nordin i bibliotekets hyllor. Det här var min första av henne, vad ska jag fortsätta med?

/FlaskpostenJo


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook

Annonser

%d bloggare gillar detta: