Posts Tagged 'Allåldersbok'

Om detta talar man endast med kaniner

Nu har jag äntligen läst Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund. Augustnominerad i år. Det är den verkligen värd. Stämningen i boken sätts redan på första sidan: ”Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast.” Den melankoliska tonåringen som inte passar in kämpar genom den här bilderboken för alla från ca 12 år. Försöker passa in men känner sig falsk och som att hen spelar någon hen inte är. I morfar finns en anings tröst. Kanske finns det någon som kan förstå?

om-detta-talar-man-endast-med-kaninerKaninen tänker och filosoferar över livet och främst dess nedgångar. Texten är kortfattad men innehåller så mycket på sina få rader.

Bilderna är bland de finaste och mest stämningsfulla jag sett på länge. Dova och avskalade.

Jag har en ny favorit som vinnare till årets Augustpris!

/Sofia

Lou: Kristallåldern

I maj kommer sjätte delen i favoritserien Lou av Julien Neel. Boken har undertiteln Kristallåldern:

Lou KristallåldernInformation om boken t.ex. här låter oss veta att ”stora rosa kristaller har genomborrat stadens hjärta”. Det låter märkligt. Vad är det för kristaller? Kommer de från rymden? Lou ägnar tid åt att leta upp kristaller och vi läsare uppmanas även ”hålla utkik efter ledtrådar och hemliga nycklar”.

Jag ser också att Lou håller på och filmatiseras. Den enda information jag hittar om det är på Julien Neels facebook-sida och den är på franska. Det enda jag lyckas förstå är att det handlar om castingen till filmen. Men spännande! Jag skulle kunna tänka mig att se Lou som film.

Annat om Julien Neel och Lou på Flaskposten hittar du här.

/Sofia

Pomelo och motsatsorden

Pomelo fortsätter att charma i varje bok jag läser om den lilla rosa elefanten. I Pomelo och motsatsorden får läsaren ta del av Pomelos värld genom just motsatsord: stor/liten, elak/snäll, problem/lösning osv. Det är roligt, gulligt och framförallt finurligt.

Pomelo och motsatsorden

Helena på Barnboksprat är inte helt förtjust i Pomelo och motsatsorden. Hon vänder sig bland annat mot längden (ganska lång) och frågar sig vem boken egentligen passar. Jag håller med om att boken är lång, men tänker att man får läsa i etapper, några ord/dag om man läser för yngre barn. Vem tycker jag då boken passar för? Främst ser jag framför mig just vuxen läsa för yngre barn. Men i det här fallet passar boken som läsning för en ensam 36-årig Flaskpostare som inte kan låta bli att tycka bilderna på Pomelo och vännerna är bland det mest uppiggande jag tittat i på länge.

Missa inte att läsa Helenas inlägg, där det även finns flera bilder från boken.

Vi på Flaskposten har tidigare skrivit om den fantastiska elefanten. Hyllningskörerna hittar du här

/Sofia

Annie från sjön

AnnieÄntligen har den här boken kommit ut på svenska. Jag har älskat Kitty Crowthers böcker sedan jag för första gången upptäckte henne genom småbarnsboken Sov gott, lilla groda. En ljuvlig liten bok om en mörkrädd groda som inte kan sova på natten på grund av alla läskiga nattljud.

Annie i Annie från sjön påminner mycket om Leslie i Rotbarnet. De är båda särlingar. De bär båda på en liknande sorgsenhet och lever ensamma, långt från andra människor. Båda blir till sist också lyckliga genom mötet med en annan varelse. I Rotbarnet får Leslie ta hand om ett litet övergivet rotbarn och i Annie från sjön blir Annie vän med tre mystiska jättar.

Annie från sjön är dock lite mörkare. När Annie inte längre står ut med ensamheten och mörkret hon bär inom sig hoppar hon i sjön. Men det är då, när det är som mörkast, som berättelsen vänder och hon möter jättarna.

Kitty Crowther skriver ofta om rädslor, ångest och utanförskap. Jag tror att många därför kan relatera till hennes karaktärer och berättelser. Trots det mörka och svåra är hennes  böcker alltid snälla, det går bra för både Annie och Leslie. Det är som om Kitty Crowther vill att läsaren ska känna sig trygg på slutet, det kan finnas lyckliga slut för oss alla.

Kitty Crowthers bildvärld liknar ingen annans. Hon har illustrerat andras berättelser (senast i Tomten är vaken av Astrid Lindgren) men det är i hennes egna böcker som text och bild blir något alldeles eget. Hon är en äkta bilderbokskontsnär.

bild(14)

Annie från sjön (och Rotbarnet) passar, som alla välskrivna böcker, lika bra för barn som för vuxna läsare. Jag rekommenderar den här boken särskilt till alla som ibland känner sig lite ensamma och annorlunda.

/Clarisa

Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna

För alla som tycker om (eller till och med älskar) böcker tycker jag ni ska börja 2013 med att läsa Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna av William Joyce.

Morris Lessmore skriver ner allt som händer sitt liv. Det börjar fridfullt men en orkan vänder upp och ner på allt. Hus välts omkull. Till och med bokstäverna i Morris bok skakas om. Morris vet inte vad han ska ta sig till och beger sig ut på en planlöst sökande resa. I hans väg kommer en flygande dam som skänker honom en bok som leder honom till ett hus fullt med böcker. Den optimala platsen för Morris.

Flying_Books_Cover_Swedish.indd

Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna är en magisk berättelse om kärleken till ord. Inga berättelser är bättre än andra. Morris-boken är en lågmäld och fin sådan. Sen har vi då bilderna. Mycket av bokens magi sitter i de gammaldags och helt underbara bilderna. Bitvis åker man rutschkana med Morris genom historien för att sedan ta det lite lugnare och så iväg igen.

Boken finns även som animerad kortfilm med vilken William Joyce vann en Oscar för. Filmen är också otrolig. Se själva:

Besök gärna William Joyce hemsida. Mer information om boken och författaren finns även att läsa på Kabusa böckers hemsida.

/Sofia

Missa inte Barbros bästa

Barbros bästaBenny, Loranga, vilda bebin, Julia, ängeln Gunnar, Gogo, Alban och Max. De och flera andra huserar i den ypperliga samlingsboken Barbros bästa. Barbro är förstås ingen mindre än Barbro Lindgren.

Barbror bästa har ett bra urval. Här ryms gammalt och nytt. Dikter, serier och längre berättelser. Det är humor och ledsamheter.

Min personliga favorit är Mamman och den vilda bebin, med bilder av Eva Eriksson. Här spelar nostalgin stor roll, jag älskade den vilda bebin som liten. Boken lästes om och om igen för mig. Jag tycker fortfarande det är en hejdlöst rolig berättelse, om än lite stressande. Bebin far ju runt som en raket!

Finstämda och sorgliga Ängeln Gunnar är en annan berättelse jag tycker mycket om. Vem har inte önskat tillbaka någon man tycker om som dött?

Ängeln Gunnar har Charlotte Ramel illustrerat. I boken återfinns även bland annat Lena Sjöberg, Sara Olausson, Emma Adbåge och Olof Landström. Alla illustratörer bidrar på ett väldigt fint sätt till Barbros texter.

förlagets hemsida står det att boken passar 3 – 6 åringar. Jag skulle gärna vilja sätta: ingen övre åldersgräns. Barbros bästa passar alla åldrar och har en bredd där det finns något för de flesta smaker.

/Sofia

 

 

 

 

 

 

Det hjärtformade lövet

När Alona går hem från skolan en dag stannar hon till under ett träd för att äta lite på ett äpple. Vad hon inte märker när hon promenerar vidare är ett stort löv fastnat på hennes huvud. Lövet är format som ett hjärta och det kommer att visa sig ha en alldeles speciell betydelse för trädet. Frågan är nu vad Alona ska göra med lövet?

Shira Gefen (text) och David Polonsky (illustrationer) har tillsammans i Det hjärtformade lövet skapat en fin berättelse om det vardagliga i att hitta ett löv. En berättelse som visar sig inte alls vara helt ordinär utan här skymtar magi i en tallrik soppa…

Boken beskrivs av förlaget som poetisk och absolut ja. Text och bild harmonierar med varandra och den ganska långsamma tonen i boken gör att det blir nästan som en meditativ upplevelse att läsa.

För en tid sedan skrev Clarisa här på Flaskposten om Naku, Nakuu, Nakuuu! Nu har även jag läst den och kan bara hålla med Clarisa. En fantastiskt fin bok om att få syskon.

Både Det hjärtformade lövet och Naku, Nakuu, Nakuuu är utgivna på Bokförlaget Trasten. Deras utgivning är full av spännande böcker. Besök deras hemsida och hitta fler!

/Sofia

Grattis Nina till Augustpriset 2012

Stort grattis säger vi på Flaskposten till Nina Ulmaja som igår vann Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok. Boken ABC å allt om D skrev jag om här.

Augustgalan igår var mycket festlig och framför allt var det mycket folk. Mingel blev till prisutdelning där varje bok presenterades av en speciellt utvald kulturpersonlighet. Vilka som presenterade de nominerade till barn- och ungdomspriset kan du se i bildspelet nedan. Ett stor jubel utbröt när Nina Ulmaja vann och från scenen tackade hon sina söner som för fem år sedan börjat fråga kluriga frågor om alfabetet. Vilket ledde fram till boken och gårdagens pris.

Som vanlig lite blurriga bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

På Augustprisets hemsida kan du titta på alla pristagarnas presentationer och tacktal. Följ länken här.

UPPDATERING: Missa inte att Nina Ulmaja besöker Svenska Barnboksinstitutet den 3 december kl. 18.00. För mer information om programmet besök Sbi:s hemsida.

/Sofia

Intervju med Sven Nordqvist

Förra veckan skrev jag om Findus flyttar ut av Sven Nordqvist och tänkte i samma veva att det vore roligt om Sven ville svara på Flaskpostens frågor. Det ville han!

1. Berätta – hur kom det sig att du började författa och illustrera böcker? Jag bestämde mig i tonåren för att försöka försörja mig som tecknare. Efter ett antal år på en reklam byrå och några år som läroboksillustratör ville jag pröva på att illustrera barnböcker. Det gjorde jag först genom att medverka i en bilderbokstävling 1982. Den vann jag med Agaton Öman och alfabetet. Det var först boken jag skrev. Sen har det bara fortsatt på den vägen.

2. Hur går du tillväga när du arbetar? Skriver du texten först eller ritar/målar du bilderna först? Var får du inspiration från?
Alla böcker utom Var är min syster? har jag skrivit först. Var är min syster? var först tänkt att bara vara en bilderbok utan text. Men sen skrev jag några rader på varje sida i alla fall.

Om man med inspiration menar arbetslust så brukar jag få det av att titta på andra bilder jag tycker om. Jag får nästan aldrig lust att skriva, bara teckna och måla.

3. Du har gjort tio böcker om Pettson och Findus. Hur fick du idén till första boken? Pettson och Findus kom till i Pannkakstårtan. Det var inte meningen då att uppfinna ett par nya figurer som jag skulle göra en serie böcker om. Det viktigaste var själva berättelsen och till den behövdes en gubbe eller gumma och nån att prata med, som blev en katt. Sen dröjde det tre andra böcker innan jag insåg att jag kunde göra en till Pettsonbok.

4. Bilderna i Pettson och Findus är väldigt roliga. Händer det att du skrattar själv medan du ritar? Om så vad lockar fram flest skratt? Inte direkt skrattar, men jag kan le lite ibland när jag tittar på bilderna efteråt. Åt detaljer, mucklor och konstiga verktyg.

5. Har du någon favoritbok och/eller favoritillustration bland dina böcker? Inte påtagligt, men Var är min syster och Nasseböckerna är speciella. Och kanske När Findus var liten och försvann. Den får mig att tänka på när jag själv blev pappa första gången.

6. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb? Roligast: att måla bilderna när tuschningen är klar. Tråkigast: Att gå igenom alla avtal och diskussioner som följer av allt extramaterial, typ filmer, som har blivit till på grund av Pettsonböckerna.

7. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför? Jag skulle vilja vara så stark att jag vågade ingripa om jag såg någon bli misshandlad av ett gäng.

Stort TACK Sven, för att du tog dig tid och svarade på frågorna!

—————————————————————————————————–

Mitt inlägg om Findus flyttar ut finns här.

För att läsa mer om Sven Nordqvist kan du besöka Opal förlags hemsida här.

/Sofia

Pettson och Findus är tillbaka

Flera gånger har jag läst nya Pettson och Findus-boken: Findus flyttar ut. Varje gång sitter jag i soffan och skrattar för mig själv. Sven Nordqvist är verkligen fenomenal på att rita roliga ansiktsuttryck, gester och finurliga små mucklor som kikar fram där man minst anar det.

I Findus flyttar ut är det just titeln som händer. Pettson är trött på att varje morgon väckas av att Findus hoppas i sin nya säng. Lösningen på problemet: Findus flyttar ut i ett dass. Innan Findus kan flytta in måste dasshålet tas bort och möbler ställas in. Det tapetseras och fejas.

Till en början är det mesta frid och fröjd. Men Pettson tycker det är lite väl tyst utan Findus. Findus själv börjar känna sig lite rädd för rävar. Hur ska det här sluta?

Det här är tionde Pettson och Findus-boken. Som liten älskade jag att läsa om den kluriga gubben och hans speciella katt. Nostalgin visste knappt några gränser när jag läste Findus flyttar ut. Trots att det är den tionde boken utvecklar här Sven Nordqvist karaktärerna och tar dem med på ett stillsamt äventyr hemma på gården. Boken handlar om att växa upp, flytta hemifrån och om saknad. Boken är en klassisk allåldersbok och jag hoppas många upptäcker eller återupptäcker radarparet.

Några bonusbilder som jag skrattade lite extra åt:
Findus hoppar ett hopp som inte är något speciellt.

Hönorna mera stjälper än hjälper vid tapetseringen…

…där en liten muckla fastnat på väggen.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: