Posts Tagged 'Äventyr'

Från Snövit till Trassel

År 1938 gick min mormor på bio för första gången. Hon var då åtta år gammal och filmen var den första animerade långfilmen från Disney: Snövit och de sju dvärgarna. Det min mormor minns bäst är att hon blev livrädd för häxan, började gråta och så fick hon och hennes pappa lämna salongen.

Sedan 1938 har många år förflutit och Disney har producerat 50 animerade långfilmer. Den femtionde filmen har jag sett ikväll: Trassel (Tangled på engelska).

Precis som Snövit baseras Trassel på Bröderna Grimms version av en folksaga. I Trassels fall heter sagan Rapunzel. I film som i saga får vi träffa flickan Rapunzel med det långa håret, fast i ett torn av en elak trollkvinna.

Huvudpersonen Rapunzel i filmen är en bortrövad prinsessa. Hennes hår är magiskt och trollkvinnan som håller henne fången använder håret till att hålla sig evigt ung. Till tornet där Rapunzel bor/sitter fångad (fast det förstår hon inte själv) kommer tjuven och kvinnotjusaren Flynn Rider och äventyret kan ta sin början.

Trassel är en perfekt film att se en trött tisdagkväll, den är underhållande och smårolig. Som vanligt i animerade filmer från Disney är det lustiga figurer med som livar upp. I Trassels fall en liten kameleont och en stor häst.

Tyvärr har Rapunzel det typiska Disneyprinsess-utseendet: stort huvud, stora ögon och sjukt smal kropp. Synd. Jag kan inte låta bli att tänka på snedvridna ideal och matande av smalhet som norm (trots att det är en påhittad, animerad film). Även Flynn Rider ser ut som ett förvridet ideal och njae. Det är väl det sämsta med filmen, de två till utseendet ganska platta idealmänniskorna.

Ska man då se Trassel? Ja det tycker jag för det är spännande äventyr, Rapunzel får ta plats och är inte helt hjälplös. Som sagt: rolig och underhållande utan att man ska behöva vara orolig för att det ska gå åt skogen. Och ibland är det väldigt skönt att veta att hur mycket problem det än blir så ordnar allt upp sig.

/Sofia

 

Lite lagom rysligt

En bok som legat i min läshög ett tag: Cornelia Funkes Spökriddaren och hans väpnare. Jag har varit sugen på att läsa den sedan jag var på fantastiska släppfesten för boken på Palatset. Nu äntligen har jag gjort det.

Ingredienser i boken:

– en internatskola.

– en pojke, Jon, som blir ivägskickad till internatskolan.

– en mamma som har en ny pojkvän som ogillas av Jon.

– en stad som kryllar av historia, Salisbury.

– en spännande katedral.

– en mormor som leder spökvandringar och tycker om paddor.

– en flicka, modig som få.

– spöken. Flera spöken. Både goda och riktigt onda och otäcka.

Funke blandar och ut kommer en lagom ryslig berättelse som jag tror kommer ge kalla kårar längs ryggraden på läsarna i målgruppen (9 – 13 år enligt förlagets hemsida). Jon kastas med en gång han anländer till Salisbury in ett äventyr med rötter i historien. Det är något som tilltalar mig väldigt mycket: att Cornelia väver in personer som funnits på riktigt. Mest utrymme ges riddaren William Longspee, vars spöke Jon tar hjälp av för att klara av sitt äventyr.

Longspee ligger begravd i Salisbury katedralen och det var vid ett besök där som satte igång Cornelias fantasi. Bra där!

Spökriddaren och hans väpnare är en bok som passar alla som gillar spöken mixat med verklighet. Nu ska jag surfa vidare och läsa på om alla de spöken (människor) som funnits på riktigt. Jag börjar med William Longspee.

Så här hade jag det på släppfesten för boken.

På förlagets hemsida kan du läsa mer om boken och om Cornelia Funke.

Jag måste också nämna de fantastiska illustrationerna i boken. De är magiska och passar mycket bra till boken. Illustratören heter Friedrich Hechelmann har en hemsida, besök den här.

/Sofia

Flaskposten frågar: Jesper Tillberg

Fyra böcker om fantastiska kapten Svea, två om äventyrliga Kleo och nu i höst en bok om monstermysterielösaren Lennart van Helsing. Gemensam nämnare: författaren Jesper Tillberg. Klart vi på Flaskposten blir nyfikna på Jesper!

1. Hur kom det sig att du blev författare?
Jag älskar historier och jag har så många historier som vill berättas. Ofta viktiga saker, som att hitta sig, om att leva, döden, kärlek, Hammarby. Men jag vill berätta om allt det på ett spännande sätt, gärna oväntat.

2. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?
Jag börjar med att jag skriver ett synopsis, ett slags handlingsskelett, där jag plitar ner allt som händer, från första kapitlet till det sista. Det blir lite som en karta mot slutdestinationen – och det är lättare att nå målet om du har en karta som kan leda dig, även om jag gör många utvikningar och ändrar detaljer på vägen dit. Jag är inspirerad av Anton Tjechov och PlayStation-spel på så sätt, att jag ofta planterar något i början som får sin förklaring längre fram.

3. Berätta lite om din nya bok, Den hemliga boken.
Min nya ungdomsroman ”Den Hemliga Boken” handlar om Lennart Van Helsing som visar sig vara släkt med mannen som dödade Dracula, världens mest kända vampyr. När Lennart hittar en kokbok så nystas en spännande historia fram om hans förflurna, den tar honom ända till Draculas hemtrakter, Transylvanien. Där möter han en vampyrtjej, Draculas dotter, Louella … Boken är full med fina bilder av Peter Bergting, som bland annat har tecknat för Harry Potter.

4. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker?
Jag gillar alla! Men mina favvos är nog Samlarens Skugga. Det är del4 i serien om Kapten Svea. Sen tycker jag att min bästa bok är den som kommer nästa år, De Svarta Svanarnas Natt. Håll utkik efter den!

5. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb?
Roligast är att skapa idéerna och lära känna karaktärerna, de är lite som vänner – även böckernas elaka typer. Det tråkigaste är själva jobbet att hamra fram alla hundratusentals bokstäver. Att gå igenom och ändra – redigera kallas det – tycker jag är kul. Då är ju grovjobbet gjort. Det är ganska ensamt att skriva, det är trist.

6. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Att resa i tiden är cool. Jag älskar filmer där de reser i tiden – Tillbaka till Framtiden, Heroes, Time Bandits, med flera. Då skulle jag hinna skriva fler böcker!

Och så till sist fem snabba. Vilken är din/ditt favorit:

– rätt: Mina barn älskar min Spagetthi Bolognese, hemligheten är att koka den länge, på så sätt liknar den skrivandet. Sen måste du ha gott vin i och selleri. Annars är det ingen Bolognese.

– ställe: Fårö! Läs min kommande bok De Svarta Svanarnas Natt så förstår du varför – om du vågar…

– färg: Grönt. Och vitt. Gärna tillsammans – det vill säga Hammarbys färger.

– djur: Jag har en hund, kanin, häst och fiskar. Men favvon är nog kaninen för han är som en hund, han älskar att kolla fotboll på tv:n.

– bok: Tordyveln flyger i skymningen, av Maria Gripe. Och Lunarpark, av Bret Easton Ellis. Båda har det gemensamt att de blandar flera stilar, det gillar jag.

– webbsida: hammarbybandy.se

—————————————————————————————————————

Johanna har tidigare bloggat om de tre första delarna om Kapten Svea. Läs här.

Sofia håller med Jesper: Tordyveln i skymningen är fantastisk! Läs den, det har jag gjort många gånger.

Tips: följ Jesper på twitter.

Stort TACK Jesper för att du ville vara med och svara på Flaskpostens frågor!

/Sofia

ps. fotografiet på Jesper är taget av Jan Eriksson. ds

Iris Karlssons värsta sommar

Det finns en alldeles särskild kategori sommarlovsböcker. De handlar alltid om en tjej eller kille som ska åka till landet och bo hos någon släkting eller bekant, MEN det är ingenting som bokens huvudperson ser fram emot.

Ensam hela sommaren på det där landstället, det kommer att bli så tråkigt! 

 
 så tråkigt att inte ens myggorna och fästingarna vill stanna.
Iris Karlssons värsta sommar

Huvudpersonen har alltid fel. Antingen börjar en massa mystiska saker hända – läs Mormorsmysteriet av Elsie Johansson eller Ingelin Angerborns För alltid!

Eller så blir det en helt galen sommar och en rolig bok som Iris Karlssons värsta sommar av Elin Lindell!

När Iris deppiga farmor ska möta henne på tågstationen så finns hon inte där, eller det gör hon visst, men hon är inte precis deppig längre och sin tantstil har hon bytt ut mot motorcykel och läderställ. Det blir verkligen en sommar utöver allt Iris någonsin kunnat föreställa sig.

Farmor tar henne med på en resa i motorcykelns sidovagn med siktet inställt på Dalarna där hon har en internetdejt.

Farmor vill prova på allt hon inte har gjort tidigare. Hon snattar glass, sover i diket, bryter sig in i en sommarstuga och dessutom råkar hon och Iris in i ett MC-klubbsnäste och blir kidnappade

Det blir en annorlunda, skojig och spännande resa i full fart som vi får följa också i Elin Lindells roliga bilder. De dyker upp bland annat som sidor i ett fotoalbum från resan!

Boken påminner lite om en annan resebok: Lilla E som jag läste och tyckte så mycket om i vintras.  

Detta var ett av de utlovade tipsen från Frågesportskvällen med sommarlovsböcker. Fler på väg…

/Johanna

De levande döda = otäckt!

London i en snar framtid. Alla vuxna har drabbats av en mystisk sjukdom som förvandlar dem till zombier med ett mål – att äta upp alla barn under 14 år.

Första delen i serien De levande döda av Charlie Higson heter Fienden. Fienden är de vuxna och boken handlar om ett gäng barn och unga som försöker klara sig. Det är spännande och äckligt. Äckligt när barnen och vuxna slåss mot varandra och när de vuxna äter på barn som inte klarar sig.

Idag pratade jag med Rasmus som tidigare tipsat om Fienden här på Flaskposten. Det han gillar mest med boken är att det inte går att tänka ut vad som ska hända eller vem som kommer att dö. Det håller jag med om. Boken innehåller många överraskningar.

Rasmus längtar efter att del två ska bli översatt och till hans stora besvikelse kommer han att få vänta ända till oktober. Då kommer Farsot .

I väntan på Farsot finns en galet läskig film på bokens hemsida. Den heter Scared kid. Kolla in filmen här, om du vågar…

Vad Rasmus skrev om Fienden kan du läsa här.

/Sofia

Bok för inställd resa

Förra fredagen blev jag, tillsammans med nästan alla andra som brukar åka buss runtom i Stockholmstrakten, ”hemma-insnöad” och kunde inte komma till biblioteket. Gatorna var hala.

Snön föll. Då kokade jag en massa tekoppar och satte mig i fåtöljen och läste tre sinsemellan väldigt olika böcker, som har det gemensamt att jag gillade dem hemskt mycket! Den ena handlade faktiskt om just te, en helt underbar tesaga faktiskt. Återkommer om den en annan dag.

Sen var det upplösningen på en väldigt spännande ungdomsbok. Återkommer om den också.

Och sist men inte minst blev det en otroligt charmig kapitelbokssaga med en stor dos av Karl-Bertil Jonssonsk julaftonskänsla som fick avsluta dagen. Och som jag gillar Karl Bertil Jonsson på julafton! OCH som jag nu gillar Lilla E:s resa i den Stockholmska julnatten! Inte mindre än perfekt till snöflingorna utanför köksfönstret.

Ända sedan förra årets Debutantdag på Svenska barnboksinstitutet då Charlotta Lannebo var med och presenterade sig och, har jag för mig, läste upp eller berättade en väldigt rolig bit ur sin bok, har jag haft hennes Lilla E ger sig ut på resa högt upp på min ”vill-läsa-lista”. Och nu blev det så äntligen dags, så om Ulf Lundell sagt att en inställd konsert också är en konsert, så säger jag numera att en inställd resa också är en resa!

Och vilken resa sen. Lilla E har precis fått en jättefin gröna rutan-resväska med massor av hemliga fack i julklapp och när alla i familjen gått och lagt sig vill hon genast testa den. Så börjar äventyret när hon ger sig in mot Stockholm med tåg i den ödsliga julaftonsnatten. Den där stämningen som blir när nästan alla andra har firat jul och ligger och sover som bäst och istället en värld befolkad av lite mer udda personligheter träder fram, den gillar jag! Den ger de gamla vanliga stadskulisserna med tågstation, tunnelbana, affärer och sevärdheter en helt ny extra-spännande dimension.

Lilla E:s resa där nästan varje kapitel bjuder på ett nytt oväntat möte med en eller flera speciella personer ur Stockholms underjordiska eller lite mer hemliga värld blir både väldigt action-dramatisk och ofta himmelskt rolig!

Ni förstår ju, det här lutar åt högt Flaskpostbetyg! Letar du efter en svängig bok att läsa högt och inte har läst om Lilla E, så tror jag bestämt att du kan sluta leta nu!

Själv ska jag, innan jag ger mig ut på en ny resa, kasta ut inte bara en utan två gånger Flaskpost med frågor. En till Charlotta Lannebo som skrivit så finurligt och med råge infriat förhoppningarna från Debutantdagen, och en till Maria Nilsson Thore som gjort de fantastiskt finroliga bilderna som dyker upp lite här och där bland sidorna.

Au revoir!/Johanna

Ps. Här kan ni liva upp julkänslan om andan faller på…

Brevet till månen

Emma Virke är tillbaka! Med en stjärnsmäll! Och jag har fått en ny månbok på min vill-ha-i-egna-bokhylla-listan!

Sist, och först, som vi fick upp bilderboksögonen för Emma Virke var i charmiga hundpromenadäventyret Mops, där hon gjorde illustrationerna till Eva Lindströms text.

I sin nya bok Brevet till månen är Emma Virke alltså tillbaka med både egen text och bilder, om Moa som funderar över hur hennes favoritföljeslagare Månen har det. Känner sig Månen kanske lite ensam? När mamma och pappa säger att det är ”på tok för dyrt” att åka dit och hälsa på bestämmer sig Moa istället för att skriva ett brev och höra med Månen. Och det blir faktiskt också början på en riktig rymdresa i astronautdräkt.

Jag älskar den här boken! Både bilderna, med collage-inslag, ugglor (!) och lite skeviga fulsnygga teckningar av Moa och hennes familj, och texten med all finstämd fantasi som man bara kan hitta i en vänskaplig månfundering nere från ett fönster på jorden.

/Johanna


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: