Posts Tagged 'Familj'

Snart är det jul

I affärerna har de börjat sälja julmust och julpynt. Jag har funderat på om det snart är dags att sätta upp ljusslingan på balkongen. På jobbet har vi lämnat in önskemål om julledighet. Det är oktober men ändå känns det som om julen lurar kring hörnet.

Dash och Lilys utmaningsbokÄnnu mer jul och julstämning är det i Dash och Lilys utmaningsbok av David Levithan och Rachel Cohn.

Några dagar innan jul hittar Dash en röd skrivbok instoppad i en hylla på gigantiska bokaffären Strand. I boken är en utmaning från Lily. De två känner inte varandra men genom att ge varandra utmaningar och lämna boken på olika ställen i New York börjar de göra det. Eller? När känner man egentligen en annan person? När känner man sig själv.

Lily är julälskaren som av olika anledningar är ofrivilligt övergiven under julen: föräldrarna är bortresta och hennes bror upptagen av sin pojkvän. Dash har å sin sida genom mygel fått sina skilda föräldrar att tro att han firar jul hos den andre.

Boken kom för två år sedan och jag har längtat efter att läsa den sedan dess. Varför är det så att det ibland inte blir av att en bok blir läst? Eller är det bara för mig?

Jag är inget stort jul-fan själv men när jag läste om Dash och Lily och julshopping och New York i snö så längtade jag lite efter julen.

Idén till boken är kul. Jag skulle själv gärna hitta en bok i en hylla med en uppmaning. Dash och Lily söker inte bara efter varandra och efter ledtrådar. De söker efter sig själva. Längs med vägen får man träffa på fler mer eller mindre udda personligheter = plus för boken!

David Levithan och Rachel Cohn har skrivit flera böcker tillsammans. Det är ett ytterst lyckat samarbete. Botanisera på respektive författares hemsida: Davids och Rachels.

/Sofia

Sara Kadefors – Lex bok

Lex bokÄntligen är Sara Kadefors tillbaka med en ny ungdomsbok, Lex bok. Precis som i Sandor slash Ida träffar Sara mitt i prick när det gäller att fånga det där lilla extra som gör att en bok blir en upplevelse.

När jag läste Lex bok ville jag bara läsa vidare. Samtidigt ville jag inte att boken skulle ta slut.

Lex går sista året på gymnasiet. Hon är redan bitter på världen och den enda som duger är hennes vän Jonatan. Lex är less på att alla ska vara entreprenörer och tänka på framgångsrika framtider. En rad händelser som bland annat innefattar mammans nya pojkvän, ungdomsboksförfattaren Bruno och interaktion med den tjej i skolan Lex irriterar sig mest på leder till att Lex startar en blogg under pseudonymen Maya.

Bloggen blir en succé och Lex börjar nu leva ett slags dubbelliv.

I Lex bok är karaktärerna människor på riktigt. Saras språk beskriver ambivalensen hos Lex perfekt. Hennes hat mot det sätt som är det ”rätta” att vara. Hur hon protesterar. Hennes kärlek men också ilska mot sin pappa som sitter i fängelse. Lex är en person som jag som läsare både tycker om och inte.

Två saker hade jag lite svårt för. Det ena var att när Lex klär ut sig till Maya så blir hon så himla superskitsnygg. I vanliga fall är hon en grå mus i huvtröja ingen lägger märke till. Visst jag förstår greppet att låta Lex bli snygg och få en snygg kille efter sig. För det krockar helt med hur hon är annars, hennes osäkerhet inför relationer och att hon egentligen hellre ligger hemma på sitt rum och fantiserar än går på klubbar. Men det är ändå något med att hon blir så fantastiskt snygg som stör. Jag har nog sett för många amerikanska filmer där den tråkiga tjejen kammar sig och skaffar linser och så vips är hon snyggast på stan.  Det känns inte realistiskt. Men det är det kanske?

Det andra är det faktum att Lex pappa sitter i fängelse. Egentligen gör det inte så mycket. Han är en intressant figur och Lex tacklar massor av känslor när hon besöker honom. Lex använder sig även av utbroderade historier om sin pappa när hon pratar med Bruno. Men min första tanke angående fängelse-pappan var NEJ, varför? Jag antar att han finns med som bitar i pusslet som är Lex ilska mot omvärlden. Är bara trött på struliga föräldrar.

Bruno däremot älskade jag att äcklas av. I sitt sökande efter stoff till en ny ungdomsbok försöker han bli Lex vän på ett sätt som kan vara en mall för alla vuxna hur man inte ska närma sig ungdomar.

Jag ville som sagt inte att boken skulle ta slut. Men det gjorde den. Kul är då att besöka och läsa på Lex blogg. Kolla in den här.

Mer om boken och Sara Kadefors på förlagets hemsida.

Boktrailern i regi av Sara själv:

/Sofia

 

 

Dennis hemlighet av David Walliams

Dennis har en hemlighet: han gömmer modetidningar under madrassen och drömmer om att få klä sig i klänning. Glamouren i tidningarna ställs mot Dennis vardag: en ganska tråkig sådan med en mamma som gett sig av, en pappa som bara jobbar och en bror som retas. Så träffar Dennis Lisa, den snygga tjejen som också älskar mode och som syr fantastiska kreationer.

Dennis hemlighetFörfattaren är David Walliams, brittisk komiker som bland annat ligger bakom humorprogrammet Little Britain. Dennis hemlighet kommer säkert att locka till många skratt eller fniss. Men det är blandningen mellan humorn och det vardagsgrå livet Dennis lever som gör att jag tycker om boken. Dennis tillåts vara ledsen, längta efter kramar och längta efter sin mamma. Tillåts av David Walliams vill säga. Av sin pappa och bror får Dennis höra att han inte ska gråta, inte ska längta efter mamma…

Det är ett fint tecknat porträtt av en pojke som är lite annorlunda och som med hjälp av en vän börjar hitta sin väg.

Bilderna är tecknade av Quentin Blake. De förhöjer humorn och fungerar fint till texten. Besök gärna Blakes hemsida här.

/Sofia

Balladen om en bruten näsa

Balladen om en bruten näsa

OBS! INLÄGGET INNEHÅLLER SPOILERS OM SLUTET PÅ BOKEN.

På instagram frågar sig Clarisa om det här är årets bästa bok: Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen. Tog hem från jobbet och läste så snart jag kunde. Är jag beredd att skriva under om det är årets bästa bok? Vet inte. Men det är helt klart en av årets bästa böcker.

Om socialt utsatte Bart (döpt efter Bart Simpson) med en alkis mamma boende i ett hus där grannarna knarkar och lämnar sprutor i trapphuset. Ensamme Bart utan någon egentlig vän. Som tränar boxning trots att han inte vågar/kommer sig för att slå. Bart som egentligen vill sjunga opera men aldrig skulle våga sjunga inför publik. Som sitter bredvid Ada i skolan. Ada som får veta hans hemligheter men inte kan hålla tyst.

Arne Svingen låter Bart mitt i all misär aldrig riktigt tappa sin humor. Bart ser ganska krasst på sin omvärld men ändå ljust på framtiden. Han har en tro på att vissa dagar bara måste bli bra. Alkis-mamman är också en fantastiskt fin mamma som älskar sin son, trots att det ibland bara finns salta pinnar att äta till middag.

Bart röst känns ärlig. Det är en fin berättelse att läsa och fundera kring.

MEN här kommer det ett men angående slutet.

Det slutar för bra. Även om en dröm till viss del krossas så går det ändå väldigt bra för Bart. Han övervinner rädslor, hans mamma ställs inför ett ultimatum så hon måste skärpa sig. Sen det som irriterade mig mest: Bart får en klocka värd massor av pengar. Jag hade kunnat smälta det mesta. Men det där med klockan och pengarna kändes för mycket.

Synd för boken är verkligen bra.

/Sofia

Snöret, fågeln och jag. En väldigt fin debut om ett speciellt sommarlov

Snöret, fågeln och jagSnöret = en modig och cool flicka som tar för sig och hittar på massor av saker.

Fågeln = en envis liten fågel som sitter i Selmas bröst och pickar. Pickar om att Selma inte duger eftersom hon inte har någon bästis.

Jag = Selma, flickan som inte har några vänner men som hoppas på nya klassen hon ska börja i till hösten. Kanske blir det bättre då.

Innan hösten sträcker sig ett långt sommarlov då Selma ska bo hos mormor och morfar. En dag dyker Snöret upp och Selma upptäcker att hon inte behöver vänta till hösten med att kanske få en vän. Över bokens sidor springer nu Snöret och Selma. De har begravning när Snörets hamster dör. Bildar en naturklubb i Selmas lekstuga. Badar. Klättrar. Bråkar. När de bråkar är den lilla fågeln där igen och pickar. Men nu vågar Selma säga ifrån.

Ellen Karlsson debuterar med boken om Selma. Det är en perfekt högläsningsbok. Fin, rolig, allvarlig och med saker att fundera över tillsammans. Jag tycker mycket om knepet att låta en fågel picka i bröstet och vara Selmas ”mörka” röst.

Eva Lindströms teckningar är perfekta till texten, de förhöjer sommarens lekar och våndor hos Selma & CO.

Besök gärna Hippo bokförlags hemsida och botanisera i deras utgivning.

/Sofia

 

Homecoming Queen

Jag ville gärna åka som utbytesstudent till USA när jag gick på högstadiet. Efter att ha sett Beverly Hills 90210 (obs, originalet från 1990-talet) och filmer som Pretty in pink, Lucas och Degrassi High (som visserligen utspelar sig i Kanada) visste jag hur det gick till. Där fanns olika klickar av grupper att tillhöra: sportfånar, tuffa, nördar. Det skrevs för skoltidningar och gicks på danser. Allt ordnade sig på slutet.

Hade jag däremot läst Moa Herngrens Homecoming Queen Homecoming queenhade jag förmodligen lagt benen på ryggen och kutat 10 mil om jag fått erbjudandet om att få åka.

My hamnar i en hemsk håla, till och med utanför hålan hos ”mom”. Mom är en religiös fanatiker som inte kan acceptera att någon inte tror på gud. På gården får My hjälpa till med allehanda sysslor (inget fel i sig). Men det hela skildras så att jag får klaustrofobi och lättare panikkänslor. Mom är GALEN.

Det absolut värsta är att mom har en mängd hundar i en hundgård som vansköts. Jag orkade nästan inte läsa scenerna som handlade om hundarna för fy…

Övriga invånare i hålan är visserligen snälla men inskränkta och rasister. My gör dock allt för att överleva = hon anpassar sig. Så bra att hon förvandlas till någon annan och tappar bort sig själv. Efter ungefär halva boken spricker det. Något nytt tar sin början men My är borta.

Den enda ljuspunkten för My är den relation hon inleder med en flera år äldre kille som suttit i fängelse.

Homecoming Queen är en sträckläsningsbok där jag flera gånger ville ta fram en skämskudde. Jag bara väntade på att det skulle hända pinsamma och hemska saker. Och det gör det. Flera gånger. En del bra saker händer också men de är kortvariga.

Det här är en underhållande bok men samtidigt blir det ibland lite väl mycket som händer och saker som går på tok. Jag tänkte en del på Emmy Abrahamsons debut Min pappa är snäll och min mamma är utlänning som jag blev stressad av att läsa. Stressad av allt som bara gick fel. Riktigt samma stresskänsla infinner sig inte av Homecoming Queen men det är nära.

Däremot är det uppfriskande att läsa en bok om att åka som utbytesstudent till ”drömmarnas land” och så blir nästan inget bra. Det gillar jag och jag tyckte på det stora hela om boken.

My har en kompis, Elly, som även hon åker som utbytesstudent. Enligt brev till My har Elly det toppen. Det vore roligt att få läsa en bok om Ellys år som utbytesstudent. Har hon det verkligen så bra som breven antyder?

/Sofia, som aldrig åkte som utbytesstudent och är just nu lika glad för det

El globo av Isol

el globo2el globo

Jag upptäckte Isol när jag såg hennes namn på nomineringslistan inför ALMA-priset 2012. Egentligen blev jag mest nyfiken på Isol eftersom vi båda är från Argentina men hon blev genast en favorit.

El globo (ballongen) är den första bok jag läst av henne. El globo handlar om Camila som en dag får en önskan uppfylld, nämligen att hennes mamma ska sluta skrika. Mamman tystnar plötsligt en dag på ett  roligt och oväntat sätt. Hon förvandlas till en stor, röd  och fin ballong och det tycker Camila är ganska skönt. Ballongen är så tyst och hon kan leka med den!

När Camila är ute på promenad med sin ballong (mamma) träffar hon en annan flicka som är ute och promenerar med sin mamma. Den andra flickan säger: Vilken fin ballong! Camila svarar: Vilken fin mamma! Sen går flickorna vidare åt vart sitt håll och båda tänker att man ibland inte kan få allt.

Det är en liten kort historia som både barn och föräldrar kan relatera till. På ett roligt och avväpnande sätt behandlar Isol en ansträngd relation i en familj och det faktum att man är fast med de föräldrar man har. Isol framstår som en modig författare och illustratör som står stadigt på barnens sida. Jag tycker mycket om hennes speciella tecknarstil, där linjerna inte förmår hålla färgerna på plats och färgerna i sin tur spiller lite slarvigt ur figurerna.

Flickan i boken ser sin mamma med en klar blick. Hon föredrar en röd ballong framför mammans sällskap!  Som mamma får jag en styng av dåligt samvete och tänker att jag måste sluta skrika på mina barn. Kanske barn upplever El globo som befriande läsning?

Jag har läst El globo på spanska. Jag hoppas att Isols ALMA-pris kan öka antal översättningar av barnböcker från spanska till svenska. Under 2012 översattes endast två böcker från spanska.

Här har  Sofia skrivit  lite mer om Isol

/Clarisa


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: