Posts Tagged 'Historia'

Michelle Paver till Stockholm – tips till alla höstlovslediga

VargbröderMichelle Paver ligger bakom dundersuccén Vargbröder. Nu är hon aktuell med en ny serie: Bronsdolken. Här är det den fattiga herdepojken Hylas som råkar ut för äventyr. Böckerna utspelar sig under bronsåldern, vid Medelhavet.

Nu kommer Michelle Paver till Stockholm och passande nog besöker hon bland annat Medelhavsmuseet. Torsdagen den 31/10 kl. 12 – 15 samt 18 – 20 medverkar hon i program på museet. BronsdolkenRedan på onsdagen 30/10 finns det en chans att träffa Michelle Paver och höra henne berätta om sina böcker. Kl. 15.00 besöker hon Hornstulls bibliotek. Är du upptagen både onsdag och torsdag? Sista chansen att höra Michelle P får du på lördag den 2/11. Då besöker hon Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Tid 15.30.

Mer information om alla framträdandena finns på Semic förlags hemsida.

Michelle Paver, fotograf Charles ShearnMissa inte att höra Michelle P prata om sina böcker!

Om du går till Medelhavsmuseet tycker jag även du ska passa på att titta på utställningarna där. Mer information om museet och deras verksamhet hittar du här.

/Sofia

 

<–Michelle Paver, fotograf Charles Shearn

Annonser

Downton Abbey och Hallwylska museet

Ett av mina favoritmuseer i Stockholm är Hallwylska museet. Det ligger mitt i stan och är ett privatpalats byggt i slutet av 1800-talet åt greve och grevinnan von Hallwyl. Att palatset är ett museum idag är grevinnans förtjänst. Under sin levnadstid samlade hon på allt! Vilket idag ligger till grund för ett fascinerande museum som ger en inblick i hur de riktigt rika levde för över 100 år sedan.

På museet visas även olika tillfälliga utställningar och den som är nu har orsakat publikrusning: kläder från tv-serien Downton Abbey. I går gick jag och såg utställningen. Det är fokus på kvinnornas kläder och det med anledning av att männens kläder används om och om igen i serien. Männens mode förändrades inte lika mycket som kvinnornas. Kläderna som visas är fantastiska. I utställningen visas även en del kläder från familjen von Hallwyl. Mycket intressant att se.

På Hallwylska museet får man besöka paradvåningen (med Downton Abbey-utställningen) på egen hand. Men jag rekommenderar varmt att gå med på en visning. Museet har även dramatiserade familjevisningar och nu i stundande jultider handlar de om jul hos familjen von Hallwyl. Jag har gått på två dramatiserade visningar och tyckte det var en rolig idé som gav en annorlunda bild av museet.

Mer information om museet och deras program hittar du här på hemsidan.

Som bonus, några bilder från Downton Abbey-utställningen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

/Sofia

God Johans Jul!

En av mina absoluta favoritböcker om julen är Johans jul berättad av honom själv. Boken utkom för första gången 1947 och är en orgie i julförberedelser och så småningom både jul- och nyårsfirande hos en välbärgad familj Stockholm. Det bakas pepparkakor, sjungs julsånger, pysslas med julklappar och stoppas korv. Mamman i familjen fejar tillsammans med städhjälp och hembiträden. Pappan blir synlig först när det ska handlas gran.

Johans jul har fina bilder av Birger Lundquist och det är den fejande mamman, Eva von Zweigberk,  som ligger bakom boken även om det är sonen Johan som berättar.

I ca 30 år har jag tittat och läst i boken (de första åren den var i min ägo kunde jag inte läsa själv) och jag har alltid var fascinerad av allt julstök och alla traditioner. Skolavslutning och väntan på att fåglar ska komma till fågelbordet:

”Vi äter i köket och där är fint dukat med röda tulpaner och många ljus…”. Samt ett hembiträde som serverar mat:

Jag ville alltid åka skridskor på en isbana med en stor julgran när jag tittade på den här bilden. Tyvärr fanns inget sådant där jag bodde utan jag fick halka runt i en vanlig hockeyrink. Bilden föreställer Karlaplan och än i dag brukar det finnas en fin och stor julgran, någon isbana har jag dock aldrig sett till:

Det är Johans lillebror Göran som drar på en gul skyffel.

Har du inte läst Johans jul så passa på nu i juletider. Den är mysig, rolig och en intressant tidsresa.

Och med det tar Flaskpostarna jullov och önskar alla en fin jul och ett gott nytt år!

/Sofia

Ska jag fräsa eller vara en hejig bokbloggare nu?

Hej. Nu ska jag skriva om två böcker som gav mig lite tankeverksamhet redan innan jag öppnade första sidan. Böckerna är Zombieboken och Varulvsboken av Andreas Palmaer. Två till synes ”normala” böcker. Vad är det då som skapar tankeverksamheten?

Jo, i våras skrev Andreas en krönika/debattartikel i Dagens Nyheter där han tycker att bloggar som skriver om barn- och ungdomsböcker ofta är alldeles för positiva och entusiastiska. Han blir irriterad över att bloggarna hejar för mycket på barnkulturen. Han skriver också att barnboksförfattare inte recenseras i dagspress i samma utsträckning som vuxenbokförfattare vilket är sant. Återstår gör då bloggarna…

Nu till tankebryderierna jag fick när jag såg att Andreas P själv är böckernas författare. Jag blev helt enkelt full i skratt och började tänka som så: oh oh tänk om jag läser de här böckerna och tycker de är underbara, fantastiska och helt geniala. Hur ska jag då kunna skriva det i bloggen utan att Andreas himself blir irriterad över mitt översvallande och hyllande inlägg. Ska jag då istället hålla mig neutral och sakligt försöka skriva om böckerna? Sen kan det ju faktiskt vara så att jag inte tycker böckerna är bra, ska jag då köra min taktik ”tiga ihjäl” kassa böcker som jag kör ibland. Eller skriva ner dem som det händer att jag gör med böcker ibland?

Hänger ni med?

Nu har jag i alla fall läst Andreas böcker. Så här ser de ut:

Riktigt snygga omslag skapade av Peter Bergting som jag tycker fångar blicken och skapar nyfikenhet inför böckerna. Zombies och varulvar är spännande!

Innehållet är en blandning av fakta och fiktion. Läsaren får veta hur man känner igen, blir och klarar sig undan en zombie/varulv samt läsa berättelser. I zombieboken är berättelsen ganska trist och förutsägbar. Då gillar jag de sägner som återberättas i varulvsboken bättre.

När jag läst klart böckerna tänkte jag att ja, Andreas kommer inte bli irriterad på ett för positivt inlägg. Böckerna är helt okej, bitvis riktigt underhållande. De är skrivna med en lättsam ton som jag tycker passar bra, de kommer förmodligen inte vara för skrämmande för de barn som läser böckerna.

Då gillade jag hans bok Sopnedgasten och andra moderna monster bättre. Den tycker jag verkligen ni ska läsa! Johanna har flaskpostat om den här.

I samma faktafiktion-serie som Zombieboken och Varulvsboken finns också Ulf Sindts böcker med teckningar av Jens Ahlbom: Riddarboken och Boken om bovar.

Här gillar jag Boken om bovar bäst! Den handlar till största delen om den ökända tjuven Lasse-Maja som levde i början av 1800-talet och som klädde sig i kvinnokläder för att kunna genomföra sina brott. Jag är fascinerad att Lasse-Maja lyckades lura så många! Riddarboken är också bra men jag är lite trött på riddare så jag kunde inte riktigt engagera mig i boken.

Avslutningsvis: det känns nästan lite synd att jag inte tyckte Andreas böcker var superfantastiskt underbara. Det hade faktiskt varit lite roligt att få vara en sådan där hejig bokbloggare som hyllar ända upp till stjärnorna.

Vill ni läsa Andreas debattartikel om barnboksbloggar kan ni klicka här. Lånat från Bokunge som skrev ett inlägg om debattartikeln här. Även jag skrev en kommentar på Andreas artikel. Läs här om du vill.

Hejdå!

Sofia

Res i tiden med Ramona och Theo

Ibland brukar jag, som säkert många andra, fantisera om att resa i tiden. Vilken tid skulle vara den ultimata att besöka om det bara går att välja en? Eller är det snarare en specifik händelse som ska besökas? Mina egna önskemål har varierat mellan bland annat amerikanska södern på 1860-talet, Woodstockfestivalen 1969, England ca 1810 (Hej Jane Austen) och Tudor-tiden i England.

Några som reser i tiden är Theo och Ramona i böckerna av Kim Kimselius. Tillsammans med dem har jag färdats till Paris 1789, till faraonernas Egypten, till Pompeji strax innan vulkanen Vesuvius utbrott och flera andra spännande ställen i historien. Nu har det blivit två resor till. Fast den första är egentligen ingen tidsresa.

I Theos Pompeji får vi träffa Theo och lära känna honom så som hans liv var innan han träffade Ramona. För dig som inte har läst första boken Tillbaka till Pompeji kan jag berätta att det är där allt startar i och med att Ramona reser i tiden från nutid till år 79. Ramona och Theo lär där känna varandra och det leder till alla andra böckernas spännande äventyr.

Nu är det alltså dags för Theo att berätta om sitt liv innan Ramona. Jag är själv intresserad av Pompeji och fascinerad av stadens öde så den här boken var en guldgruva att läsa för att också lära. Kim är bra på att väva ihop fakta med fiktion och det blir aldrig en död stund.

Även om jag vet hur det kommer gå för Pompeji och för Theo är det ändå spännande att se vad som händer. När jag slog igen pärmarna var jag sugen på att läsa Tillbaka till Pompeji igen bara för att återigen se hur de klarar sig.

Nu blev det inte Tillbaka till Pompeji som stod härnäst på läslistan utan Boudicas strid mot Romarna – ytterligare en ny bok av Kim.

Boudica – vem? kanske du tänker. Det tänkte i alla fall jag. Boudica visar sig vara en drottning som levde i nuvarande Storbritannien år 61. Hennes by blev ödelagd av romarna under en hemsk massaker. Boudica bestämmer sig för att hämnas och det är mitt i allt det här som Theo och Ramona hamnar. Som det händer i flera av Kims böcker kommer Theo och Ramona ifrån varandra och det blir inte bara en kamp att överleva, de måste också försöka hitta varandra och ta sig tillbaka till nutid.

Kim skriver levande och i Boudicas strid mot Romarna är det några riktigt otäcka och blodiga scener som avhandlas – hu.

Så, är du intresserad av historia ska du läsa Kims böcker. Är du ”bara” ute efter ett spännande äventyr – ja, då kan du läsa Kims böcker.

/Sofia

Parisiska badkarsresor

För några veckor sedan var den här Flaskpostaren i Paris och strosade runt bland Eiffeltorn, boulevarder, baguetter och Mona Lisa. Härliga tider!

Några som också hamnar i Paris är kompisarna Lise och Bulle i boken Doktor Protkors tidsbadkar.

Deras Parisäventyr blir ändå bra mycket märkligare än mitt.

Deras vän den galne uppfinnaren doktor Proktor verkar vara i någon slags knipa och är försvunnen. De får ett konstigt vykort som ledtråd och till sin hjälp har de några av Proktors häftiga uppfinningar: tidstvålpulver, tidsbadkar, fransknäsklämmor och pruttonautpulver.

Letar du efter en ROLIG bok som passar att LÄSA HÖGT tillsammans eller att ligga och klucka åt för sig själv? Då tycker jag att du ska testa denna röda sprakande kapitelbok!

Ibland är den lite rörig kan jag tycka (jag hade dock en flera månaders lång läslucka mitt i boken och det är inte att rekommendera! Min avdelning i senildepartementet upptäckte nyss att jag Flaskpostat om boken i februari också…). Det gäller att koncentrera sig ordentligt så man hänger med i alla överraskande svängar och vändningar, men det är kul och så har min tecknarfavorit Per Dybvig varit framme igen och gjort totalt fantastiska illustrationer till figurerna i boken!

Författaren Jo Nesbø brukar skriva deckare för vuxna och han har fått med lite deckartrådar även i det här galna tidsreseplaskandet mellan en Se hela bildenmassa storslagna händelser och personer i Frankrikes historia. De hinner bland annat hälsa på hos Jeanne d´Arc vid häxbränningen, Franska revolutionen mitt i halshuggningarna och Bulle passar på att ta Napoleons plats inför slaget vid Waterloo och en massa annat vilt Tour de France-cyklande och sånt däremellan och framåt!

Och just det boken finns tiptop-inläst som ljudbok av Helge Skoog också.

Ta en tvål och ett badkar och res med! /Johanna


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: