Posts Tagged 'kärlek'

Ge mig arsenik

”En jättefin debut, en klart lysande stjärna!” Orden är Magnus Utviks, bokrecensent i Gomorron Sverige. Han var mycket entusiastisk över Klara Krantz bok Ge mig arsenik. Fyra av fem stjärnor gav han i betyg.

Ge mig arsenikDet gjorde han rätt i. För Klaras bok är en väldigt fin debut. Om uppväxt och blivande som det så pretentiöst kan heta. Om vänskap, kärlek, svek, skola, ilska, rädsla.

Huvudpersonen byter namn och blir Elsa. Ett geni som ska skriva ROMANEN men som istället skriver dagbok och bidar sin tid. Det är svårt att vara tonåring. Hur ska man göra? Hur ska man leva?

Läs mer om handlingen på Alfabetas hemsida.

Eller strunta i det och läs boken istället.

Nu med en gång.

Sist: jag gissade i inlägget om Patrik Lundbergs Gul utanpå att den boken kommer nomineras till Slangbellan nästa år. Lägger härmed in en gissning även på Klara Krantz och Ge mig arsenik.

/Sofia

Nominerad: Only väg is upp av Emmy Abrahamson

Om en vecka delas Augustpriset ut. Efter att ha suttit med i juryn och läst och tänkt och tyckt och valt fram de nominerade ska det blir spännande att höra vilken bok de 21 elektorerna röstar fram som vinnare. Blir det Abrahamsson, Croall, Lindenbaum, Malmberg, Melin eller Ulmaja?

Inför prisutdelningen tänkte jag kort presentera de nominerade böckerna i varsitt inlägg. För enkelhetens skull kör jag i bokstavsordning på författarens efternamn (jag är ju ändå bibliotekarie…). Först ut blir Emma Abrahamsson och Only väg is upp.

Filippa flyttar till London. Hennes dröm är att komma in på en berömd teaterskola. Hon längtar också efter en cool pojkvän, en fin lägenhet och hela det fantastiska liv hon kommer få i England. Ett bryskt uppvaknande visar sig i form av pyttelitet rum där sängen bara är en madrass på golvet. Pengar som sinar och ett extrajobb med en häxa till chef. Lägg därtill pojkar som ljuger. Inget blir som Filippa tänkt sig.

Emmy Abrahamson skildrar mitt i prick en dröm som inte blir som planerat. Det blir något annat istället och det blir inte helt fel det heller. Emmys/Filippas språk i boken är fantastiskt roligt. Besvikelserna beskrivs med humor även om Filippa i stundernas hetta inte har det så roligt. Som läsare smålog jag, fnissade och skrattade högt.

Även i Emmys debut Min pappa är snäll och min mamma är utlänning beskrivs händelserna komiskt. Där tyckte jag att det blev för hysteriskt och nästan hetsigt. I Only väg is upp känns humorn lite nedtonad och det vinner boken massor på.

Only väg is upp är första delen i en trilogi. Jag ser fram emot att läsa de kommande delarna.

/Sofia

Vår katastrofala historia

Jag älskar dig inte. Orden uttalas av Bries pojkvän Jacob och är de sista orden hon hör innan hennes hjärta brister och döden är oundviklig. Men Brie hamnar inte i himlen. Inte heller blir allt svart. Hon hamnar på en pizzeria i en stad som starkt påminner om staden där hon växte upp. I ett limbo-liknande tillstånd är allt till en början förvirrat och det Brie vet är att allt är fel. Fel för att hon bara är 15 år. Fel för att hon vill tillbaka till sin familj. Fel för att hon avskyr Jacob. Hon vill hämnas på honom för att han krossade hennes hjärta. På pizzerian finns andra ungdomar bland annat coola Patrick som kommer att vägleda men även hjälpa Brie i hennes hämndförsök men även att gå vidare.

Låter det absurt? Vår katastrofala historia är en ganska absurd historia med många svängar. Men det är också en fin historia om vänskap och kärlek. Finast beskrivet är Brie och hennes saknad efter sin familj och vice versa. Jag grinade flera gånger när jag läste boken.

Men det här är ingen genomtung och deprimerande bok utan språket är ironiskt-roligt. Bries komiska tajming med funderingar och kommentarer om det hon upplever går hand i hand med hur det är när en 15-årig flicka plötsligt dör.

Jag tänkte en del på Resten får du ta reda på själv, om Sam som dör i en bilolycka och sedan får uppleva sin sista dag om och om igen. Unga flickor som ”dör” och som sen måste fundera ut saker och ting. En historia med många svängar. Böckerna liknar varandra men de är absolut värda att läsa, båda två.

Musik spelar i en stor roll i Vårt katastrofala liv vilket jag gillar. Sitter nu och filar på ett eventuellt inlägg om musik i 2012-års ungdomsböcker. För visst förekommer det mycket musik i år?

Vår katastrofala historia är Jess Rothenbergs debut, mer om henne hittar du på hennes hemsida.

/Sofia

The Lumatere Chronicles

Melina Marchetta har skrivit en skimrande episk fantasytrilogi om de två grannländerna Lumatere och Charyn som båda drabbats av hemska förbannelser.

Den första boken heter Finnikin of the Rock. Tio år efter morden på Lumateres kungafamilj och den efterföljande förbannelsen som har drabbat kungadömet reser Finnikin med sin mentor, den forna kungens närmsta man, för att hitta och försöka samla sitt folk som lever i exil. Förbannelsen har med mörk magi kapslat in Lumatere, ingen kan komma in eller ta sig ut från kungadömet.

Men så möter de Evanjalin, en ung kvinna som säger sig ha förmågan att vandra i andras drömmar. Genom sin kraft har hon kunnat nå människorna som är kvar innanför Lumateres murar och hon hävdar det otroliga, att en tronarvinge från den kungliga familjen har överlevt massakern. Finnikin är misstänksam, men samtidigt vågar han hoppas att hans bästa vän, prins Balthazar har överlevt. Med hans hjälp ska de äntligen bryta förbannelsen och ta sig tillbaks in i Lumatere.

Finnikin of the rock handlar ganska mycket om familj, tillhörighet och ursprung. Finnikin längtar efter att få komma hem, att samla sitt folk och få tala sitt språk utan rädsla. Under sina resor möter Finnikin trasiga människor som lever i olika flyktingläger vid grannländernas utkanter. Många har knappt någon mat eller tillgång till mediciner och har förlorat allt hopp. Melina Marchetta har sagt i en intervju att hon har velat skriva en berättelse om flyktingar och livet i exil men att det skulle vara svårt för henne att skriva om det i en realistisk bok. Människorna vi möter i trilogin har upplevt hemska övergrepp, och utan distansen i fantasyvärlden skulle den här berättelsen bli för tung att läsa.

Samtidigt är det inte ett komplett mörker. Marchetta sår genom sina karaktärer små frön av hopp som växer under berättelsens gång. Boksidorna genomsyras också av kärlek, kanske finast skildrat i relationerna mellan fäder och söner. Mellan Finnikin och hans far Trevanion, Lucian och saknaden efter hans far Soro och Froi och alla de män som tar honom till sitt hjärta som en son. Det finns också flera ljuvliga kärlekshistorier som man får följa i de tre böckerna.

Den andra boken Froi of the Exiles handlar om Frois resa. Froi som i första boken var en ensam förvildad gatupojke som knappt kunde tala rent på något språk. Froi som försökte våldta Evanjalin, men som senare räddades från slavsäljarna och blev förlåten av densamma. Froi blir till sist adopterad av hela Lumatere. Han skickas som spion till Charyn för att mörda Kungen som låg bakom mordet på kungafamiljen i Lumatere. Men i Charyn träffar han en samling människor som ändrar hela hans liv och som har en nyckel till hans förflutna. Nu är det folket från Charyn som börjar dyka upp i Lumateres gränser och sätter upp tillfälliga läger. De är hungriga, desperata och utmattade. Lumatererna får sig en tankeställare över hur de behandlar flyktingarna, har de lärt sig något av sina egna erfarenheter?

Men vi får också träffa Charyns prinsessa Quintana, en av de underligaste och bästa karaktärer jag någonsin träffat på. Quintanas kropp är täckt av ärr från alla gånger man har försökt döda henne. Hon hävdar att hon ensam kan bryta Charyns förbannelse. Samtidigt är hon hatad av alla i hennes närhet och av hela Charyn. Hennes eget folk kallar henne till och med för ”The princess Abomination”.
Quintana har en tvivelaktig uppfattning om personlig hygien, hon har hemska illasittande klänningar och hon måste ha sex med alla sistfödda unga män tills hon kan bryta Charyns förbannelse och ge folket en arvinge. Hon väser, bits och pratar med sig själv. Marchetta har med Quintana skapat en underlig hjältinna men jag kan inte låta bli att fascineras och älska henne.

Nu har den tredje och sista delen av The Lumatere Chronicles äntligen kommit, Quintana of Charyn. Marchetta knyter ihop alla trådar. Det är en smärtsam, rolig, romantisk och tillfredsställande avslutning. Nu är jag bara så ledsen att det inte finns fler böcker om Lumatere och Charyn. Jag skulle så gärna vilja läsa mer om de här människorna! För mig skulle det här gärna blivit en mastodonserie med oändligt antal delar/böcker så att jag aldrig skulle behöva lämna den här världen.

Melina Marchetta är en mästare på att skriva komplexa, ofta känslomässigt trasiga karaktärer med starka känslor men med en glimt av humor i allt det smärtsamma. Kanske är hennes största styrka karaktärernas utveckling i böckerna. Jag älskar hur Marchetta plockar upp Froi, som i första boken är en ganska sorglig bikaraktär och låter honom växa i de andra böckerna och utvecklas till en av hennes bästa killkaraktärer (tänk Jonah Griggs!). Men det finns så många karaktärer i alla tre böckerna som man får följa, gråta för och glädjas med att jag inte kan räkna upp samtliga här. Det är med separationsångest och sorg som jag säger adjö till dem alla.

Här har vi skrivit om Melina Marchetta tidigare och här och här har  Malin på Unga böcker skrivit fint om de två första böckerna i trilogin.

Sarah Dessen-nyhet: nästa bok på svenska blir…

Nu vet jag vilken nästa bok av Sarah Dessen att översättas till svenska blir: This Lullaby! Den fina historien om Remy och Dexter. Roligt! Boken kommer på svenska nästa vår, förmodligen i slutet av maj.

Svensk titel och omslag presenteras i november. Till dess kan ni kika på This Lullabys tre omslag, alla olika:

 

 

 

 

 

 

 

Min favorit är utan tvekan det första, med svart bakgrund. Jag tycker om färgerna och detaljerna att titta på och försöka hitta kopplingar till berättelsen.

Vad jag tyckte om This Lullaby kan du läsa här.

Nästa år kommer även Sarah Dessen med ny bok på engelska: The Moon and More. För mer information besök Sarah Dessens hemsida.

/Sofia

Mycket mer än så – en av de bästa sommarböckerna

Förra veckan bläddrade jag i en modetidning som fanns på jobbet. Blev i någon sekund glad och trodde att tidningen gjort ett reportage om Sarah Dessen. Men icke, när sekunden var över såg jag att det var ett reportage om sommar-Sverige. Varför jag trodde att det var om Sarah Dessen? När jag vände blad var det följande bild som mötte mig:

För det är samma bild som används på framsidan till Mycket mer än så av Sarah Dessen. Den i tidningen är från en bildbyrå så jag antar att formgivaren av Mycket mer än så använt sig av samma bildbyrå.

Vad vill jag med det här inlägget? Inget speciellt egentligen men det är ju alltid en chans att återigen göra reklam för Sarah Dessens böcker. Mycket mer än så är perfekt sommarläsning. Vad jag tidigare skrivit om boken hittar du här.

Artikeln i tidningen. Den läste jag inte ens. För benen på bilden tillhör Auden, stående på en brygga i Colby. Inte någon random tjej som semestrar i Sverige.

/Sofia

En skitbra bok helt enkelt

Emma Granholm är tillbaka! I Sjutton år och skitsnygg ger hon ordet till Felix. Killen med det. Populärast i skolan, snyggast i stan och med en attityd som ger honom allt. Det är sommaren mellan nian och ettan på gymnasiet och Felix vet att det här kommer bli den bästa sommaren någonsin. Varför skulle det inte bli det? Han är ju bäst.

Hemma igen efter två veckor i Grekland längtar han efter att träffa flickvännen Alexa, sina vänner och vara kungen av resten av sommarlovet.

I hans väg kommer Zäta. Den mystiska killen de andra lärt känna medan Felix varit bortrest. Ingen vet riktigt vem Zäta är men alla är fascinerade av honom och lyder minsta vink. Hotad om topp-positionen hittar Felix snart fel på Zäta. Fel de andra är blinda för. Är det bara Felix som överdriver eller har Zäta en dold agenda?

Skulle det gå att kalla Sjutton år och skitsnygg för en psykologisk utvecklingsroman? Det låter ganska pompöst men jo det är vad boken är. Felix genomgår ofrivilligt en förvandling, han måste ta itu med saker han inte alls vill ha med att göra. Interaktionen med Zäta är spännande och får oväntade följder.

Emma Granholm är en av de bästa i Sverige på att skriva ungdomsböcker. Hon tar som författare ett steg bakåt och lyckas ge röst åt sina karaktärer så att det faktiskt är de som pratar.

Missa inte hennes tidigare böcker: Simon & Sophie, Liv & Lovisa och Ett nytt liv på köpet.

Besök även Emmas hemsida.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: