Posts Tagged 'Otäckt'

Läskiga barnböcker på spanska

0c8b2e28145511e39fd422000a1fbad8_5Spanska är mitt modersmål men jag läser nästan aldrig på spanska längre. Då och då får jag ett ryck och bestämmer mig för att läsa mer på spanska så under sommaren har jag faktiskt köpt flera fina barnböcker och jag tänkte berätta lite kort om dessa.

Två väldigt snygga böcker med liknande tema är El cuaderno de las pesadillas skriven av Ricardo Chávez Castaneda och illustrerad av Israel Barrón och Leche del sueño av konstnären Leonora Carrington. Bägge titlar kommer från Isols mexikanska förlag http://www.fondodeculturaeconomica.com/

De här böckerna innehåller korta, lite läskiga och obehagliga berättelser som kan passa för barn i mellanåldern. El cuaderno de las pesadillas, som är den jag tyckte bäst om, betyder ungefär Mardrömshäftet på svenska och innehåller femton olika otäcka historier med underbara illustrationer. Tonen påminner lite om Chris Priestleys spökhistorier för barn så den här boken är inget för känsliga läsare.

Leche del sueño av Leonora Carrington är mer absurd än läskig, översatt till svenska heter den här lilla boken ungefär Mjölk av sömn eller Sömnmjölk. Leonora Carrington var en mexikansk-brittisk surrealistisk konstnär verksam i Mexiko. Den här boken kom ut förra året och innehåller väldigt speciella och mycket korta (ofta bara på en sida) berättelser som hon skrev på 50-talet. llustrationerna är också hennes egna. Som sagt är den här boken lite mer knäpp och rolig än läskig men lite obehaglig är den ändå.

Så är det någon därute som liksom jag  behöver läsa mer på  spanska kan de här böckerna och då kanske  främst El cuaderno de las pesadillas passa  för en mardrömslik läsupplevelse.

/Clarisa

Annonser

Flickan på tavlan och Tredje tecknet – rys i sommar

Flickan på tavlanTvå rysare att ägna sig åt i sommar om man företrädesvis är ca 9 – 12 år är Flickan på tavlan och Tredje tecknet.

Flickan på tavlan är Rebecka Åhlunds debut. Här köper huvudpersonen Ellas föräldrar ett sommartorp. De är eld och lågor medan Ella är tveksam till att behöva tillbringa sommaren ute i ingenstans. Nu börjar det med en gång hända mystiska saker i torpet. Samtidigt lär Ella känna Dylan, en två år äldre kille med problem hemma. Nutid och dåtid vävs ihop.

Berättelsen i sig är inte särskilt originell. Det finns ganska många böcker på temat sommarhus det spökar i och barn som farit illa. Men jag gillar Rebecka Åhlunds bok. Den är välskriven och hon fångar upp det där lagom ryset som så många gillar, inklusive jag själv. Det är bara att hälsa välkommen till bokvärlden och hoppas på fler böcker.

Tredje tecknetTill skillnad från Rebecka är Ingelin Angerborn spök-veteran. Tredje tecknet är hennes femte rysare. Här är det Olivia som råkar ut för en mängd märkliga saker: hissen åker oförklarligt ner till källaren, hon hittar en nyckel som inte verkar leda någonstans, det är väldigt många nyckelpigor överallt. Inte nog med det, hon hör steg hemma i lägenheten och vaknar en natt till av att någon andas i hennes nacke. Obehagligt och läskigt!

Ingelin vet vad hon gör när hon skriver rysare. Spänningen byggs upp gradvis och som läsare vet man att det kommer bli värre. Även Ingelins bok har ett sorgligt drag och jag blev ledsen av handlingen.

För alla Ingelins fans vet jag att det här är en välkommen bok och jag tror inte de kommer bli besvikna.

/Sofia

Är jag väldigt lättskrämd?

Den frågan funderade jag på under tiden och efter jag läst Glasbarnen av Kristina Ohlsson. Glasbarnen

Glasbarnen har liknande upplägg som väldigt många andra spökhistorier för alla mellan 9 – 12 år (och 36). Det är ungefär så här: Det är sommarlov. Flicka och mamma flyttar till gammalt hus som ligger i en lantlig ort. Huset har ryckte om sig att spöka. Flickan undersöker saken med nyfunnen vän. Ofta går de till biblioteket för att leta fakta.

Men det här är ett upplägg jag gillar och gärna läser. Kristina Ohlssons historia är spännande och lagom sorglig. Viss del av handlingen kunde jag förutse men det gjorde inget.

Är jag då väldigt lättskrämd? I det här fallet: ja. jo. Och då har jag läst otäckare böcker än Glasbarnen. Fick ändå läsa lite i en annan bok efter att jag läst färdigt Glasbarnen.

Tre andra böcker på samma ”tema”:

Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn

Svart glas av Maud Mangold

Sorgfjäril av Ingelin Angerborn

/Sofia

Stick iväg!

I Stick iväg av Sverre Henmo och med bild av Öyvind Torseter ska Jon gå hem ensam från skolan. Mamma och pappa tycker att han är stor nog. Men en klump i Jons mage säger något annat. Inget annat barn bor åt samma håll som Jon och hela dagen går han och gruvar sig över hur promenaden hem ska bli.

untitled

Jons farhågor besannas! Det blir ingen lugn och säker promenad. För rätt som det är står där mitt i vägen en pojke och skriker: STICK IVÄG!

På drygt 20 sidor lyckas Henmo och Torseter skapa en spännande vardagsberättelse. Att gå hem själv från skolan är något de flesta kan känna igen sig i. Att det dyker upp ett hinder som resulterar i långa omvägar har säkert många varit med om. Jag tycker om att Jon får vara rädd och ganska ynklig men att han till slut står upp mot pojken vilket får ett överraskande slut. I alla fall tror jag det kan vara ett överraskande slut för alla börja läsa-åldern.

Däremot blir jag inte så förtjust i Jons föräldrar, de ger ganska så beige råd till Jon. Men det är förmodligen också meningen så att Jon själv ska kunna utvecklas.

/Sofia

Nominerad: Elin under havet av Sofia Malmberg

Precis som i Moa-Lina Croalls bok handlar den fjärde nominerade boken om en ensam flicka. Men där slutar likheterna.

Sofia Malmbergs bok Elin under havet är en serie i gråskalor, svart och vitt. Elin är ensam både hemma och i skolan. Hennes mamma skymtar förbi och hennes pappa har inte tid när Elin ringer. Utan vänner blir Elin glad över den uppmärksamhet hon får från en lärare i kampsport hon får kontakt med på internet. Han lovar att hjälpa henne träna. De träffas ett par gånger och sista gången utmynnar i ett övergrepp. För att hantera händelsen tar Elin till en fantasivärld som finns under havets botten. Där får hon slåss mot olika faror för att försöka ta sig upp till ytan igen.

Det här är en modig bok. Sofia Malmberg har valt att använda bildformen vilket hon gör utmärkt. Att skildra ett övergrepp i en redan mörk värld i en seriebok vars huvudsakliga målgrupp är 10 – 12 är något jag inte läst tidigare. Måste dock lägga till att den här boken passar för alla mellan 10 – 100 år. Den är stark och tankeväckande. Blandningen av verklighet och fantasivärld fungerar mycket bra. Det skrivna ordet är sparsmakat men när det väl används förhöjer det berättelsen utan att förminska bilderna.

/Sofia

Zenab tipsar om Rum 213

Det är många som gillar Ingelin Angerborns böcker om spöken och övernaturliga saker: För alltid, Sorgfjäril och Månfågel. Populär är också rysaren Rum 213 och här kommer den som tips från Zenab, 11 år.

Boktitel: Rum 213

Författare: Ingelin Angerborn

Boken handlar om: Elvira som är huvudpersonen. Det handlar om när hon vill åka till ett kollo. Så händer det mystiska saker. Hon träffar Bea, som sover med henne i samma rum. Och några andra personer (träffar hon också).

Jag tycker att det som är så bra med boken är att: det händer mycket läskiga saker tycker jag. Det är roligt. Min favoritförfattare har skrivit den.

För vem passar boken: till dom som är tio år och uppåt.

Tack säger Flaskposten till Zenab! Roligt att du ville vara med och tipsa om en bok.

Även vi på Flaskposten gillar Ingelins böcker och Johanna har tidigare skrivit om Rum 213. Vad hon tyckte kan du läsa här. Allt tidigare skrivet om Ingelin finns här.

Ingelin har flera år vunnit Bokjuryn för sina spökböcker. Tror du att hon kommer vinna även den här gången för nyaste boken Månfågel?

/Sofia

Affektion av Martin Jern

Nu har jag kommit till bok två i min lista ”böcker jag läste 2011 men av någon outgrundlig anledning inte bloggat om än”. Första boken var Antiloper av Ester Roxberg. Den här gången handlar det om Martin Jerns Affektion.

Vad minns jag då av Affektion:

– obehaget. Obehaglig handling. Obehaglig huvudperson. Obehagliga nästan alla andra karaktärer också.

– döden. Flickan som blev kvävd i en frysbox (obs står i baksidestexten så ingen spoiler) och en annan otäck död.

– användandet av statusrader som olika personer i handlingen skriver på facebook. Förklarar och förvirrar på samma gång.

– att texten fragmentariskt hoppar i tiden. Eller gör den det? Vid en första läsning var jag förvirrad och jag läste boken en gång till. Tror inte jag blev så mycket klokare.

– att det här är en stark bok där Martin Jern lyckas få fram ondska på ett sätt som gjorde mig illamående.

– en mycket bra bok. Läs men ladda sedan upp med något som gör att du återfår tron på människor alternativt något som piggar upp dig.

I gamla Flaskposten hade vi med en miniintervju med Martin Jern angående hans bok Så värt (läs den också!).

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: