Posts Tagged 'Rysare'

Det är inte min hatt

det är inte min hattIllustratören och författaren Jon Klassen debuterade med den underbart roliga och överraskande bilderboken Jag vill ha min hatt som Sofia skrev om här. Nu är han tillbaka med uppföljaren Det är inte min hatt. Vid första läsningen tyckte jag att det var lite trist att den här boken påminner så mycket om Klassens första bok. Det är än en gång en jakt på en försvunnen hatt, där vi sida efter sida får följa den rafflande utvecklingen då ett stort djur jagar ett litet djur. Det (nu mindre) överraskande slutet är också detsamma.

Men efter några omläsningar ändrade jag uppfattning. Det är inte min hatt kan ses som en rolig fortsättning på första boken. Klassen berättar en liknande historia men ändrar på perspektivet.

I den här boken är det fokus på den lilla fisken som helt fräckt har snott en liten hatt från en stor fisk och som är helt övertygad om att hen ska komma undan med det. Det roliga är att då vi på varje sida får läsa i texten vad den lilla modiga och dumdristiga fisken tänker ser vi samtidigt på bilderna vad som verkligen händer. Det blir en riktigt rysare! Läsaren ser hur den stora fisken närmar sig den ovetande lilla fisken …  Klassen använder sig av ett spänningsskapande dramatiskt grepp som är vanlig i skräckfilmen när publiken vet mer än exempelvis den naiva tjejen på duken som snart blir mördad och man som tittare skriker Nej, öppna inte dörren/ gå inte ner i källaren/spring inte själv ut i skogen!

Om du har missat Jon Klassens böcker tycker jag att du ska börja med Jag vill ha min hatt och sen läsa den här. Det blir roligare så. Klassens bilder är som vanligt sjukt snygga.

/Clarisa

Här finns en fin boktrailer:

Annonser

Läskiga barnböcker på spanska

0c8b2e28145511e39fd422000a1fbad8_5Spanska är mitt modersmål men jag läser nästan aldrig på spanska längre. Då och då får jag ett ryck och bestämmer mig för att läsa mer på spanska så under sommaren har jag faktiskt köpt flera fina barnböcker och jag tänkte berätta lite kort om dessa.

Två väldigt snygga böcker med liknande tema är El cuaderno de las pesadillas skriven av Ricardo Chávez Castaneda och illustrerad av Israel Barrón och Leche del sueño av konstnären Leonora Carrington. Bägge titlar kommer från Isols mexikanska förlag http://www.fondodeculturaeconomica.com/

De här böckerna innehåller korta, lite läskiga och obehagliga berättelser som kan passa för barn i mellanåldern. El cuaderno de las pesadillas, som är den jag tyckte bäst om, betyder ungefär Mardrömshäftet på svenska och innehåller femton olika otäcka historier med underbara illustrationer. Tonen påminner lite om Chris Priestleys spökhistorier för barn så den här boken är inget för känsliga läsare.

Leche del sueño av Leonora Carrington är mer absurd än läskig, översatt till svenska heter den här lilla boken ungefär Mjölk av sömn eller Sömnmjölk. Leonora Carrington var en mexikansk-brittisk surrealistisk konstnär verksam i Mexiko. Den här boken kom ut förra året och innehåller väldigt speciella och mycket korta (ofta bara på en sida) berättelser som hon skrev på 50-talet. llustrationerna är också hennes egna. Som sagt är den här boken lite mer knäpp och rolig än läskig men lite obehaglig är den ändå.

Så är det någon därute som liksom jag  behöver läsa mer på  spanska kan de här böckerna och då kanske  främst El cuaderno de las pesadillas passa  för en mardrömslik läsupplevelse.

/Clarisa

Flickan på tavlan och Tredje tecknet – rys i sommar

Flickan på tavlanTvå rysare att ägna sig åt i sommar om man företrädesvis är ca 9 – 12 år är Flickan på tavlan och Tredje tecknet.

Flickan på tavlan är Rebecka Åhlunds debut. Här köper huvudpersonen Ellas föräldrar ett sommartorp. De är eld och lågor medan Ella är tveksam till att behöva tillbringa sommaren ute i ingenstans. Nu börjar det med en gång hända mystiska saker i torpet. Samtidigt lär Ella känna Dylan, en två år äldre kille med problem hemma. Nutid och dåtid vävs ihop.

Berättelsen i sig är inte särskilt originell. Det finns ganska många böcker på temat sommarhus det spökar i och barn som farit illa. Men jag gillar Rebecka Åhlunds bok. Den är välskriven och hon fångar upp det där lagom ryset som så många gillar, inklusive jag själv. Det är bara att hälsa välkommen till bokvärlden och hoppas på fler böcker.

Tredje tecknetTill skillnad från Rebecka är Ingelin Angerborn spök-veteran. Tredje tecknet är hennes femte rysare. Här är det Olivia som råkar ut för en mängd märkliga saker: hissen åker oförklarligt ner till källaren, hon hittar en nyckel som inte verkar leda någonstans, det är väldigt många nyckelpigor överallt. Inte nog med det, hon hör steg hemma i lägenheten och vaknar en natt till av att någon andas i hennes nacke. Obehagligt och läskigt!

Ingelin vet vad hon gör när hon skriver rysare. Spänningen byggs upp gradvis och som läsare vet man att det kommer bli värre. Även Ingelins bok har ett sorgligt drag och jag blev ledsen av handlingen.

För alla Ingelins fans vet jag att det här är en välkommen bok och jag tror inte de kommer bli besvikna.

/Sofia

Spegeln – en skräcksaga

spegeln 001Det känns som om jag nästan bara läst härliga mellanåldersböcker i år. Det har i alla fall varit böckerna som jag har tyckt mest om.

Den bästa är Spegeln – en skräcksaga av Kelly Barnhill. Det är en härlig, lite ryslig historia om några annorlunda barn som hamnar mitt i den eviga  kampen mellan det goda och det onda. Det som är så bra med den här boken är att det inte är så enkelt att förstå hur allt hänger ihop och vilka man kan lita på.

Allt börjar när Jack dumpas av sin mamma hos några släktingar i den lilla staden Hazelwood. Jack som alltid har känt sig osynlig, oälskad och ignorerad märker på en gång att i Hazelwood syns han plötsligt. Det är inte bara människorna i staden som ser honom och söker upp honom utan naturen, växterna, djuren och släktingarnas hus (?)  gör också det. Det är som om man har väntat på just Jack.

 Boken griper tag från första början, författaren håller spänningen uppe genom att hålla oss och Jack ovetande om vad som egentligen pågår nästan ända fram till slutet. Vi och Jack får flera ledtrådar om hur allt hänger ihop men Barnhill lyckas ändå överraska mig. Jag älskar den här sortens böcker som är skrivna som ett pussel men det jag gillar kan tvärtom skrämma bort en mindre van läsare som inte riktigt kan hänga med till  upplösningen och slutet av boken. Det här är ett läsäventyr som passar en riktig bokslukare i mellanåldern och för oss äldre läsare som behöver lite magi och mysrys i vårt liv.

Det är kanske inte riktigt något jag skulle kalla för en skräcksaga,  men det blir lite läskigt med barnen som försvinner under jorden och hur föräldrarna gradvis glömmer bort att de någonsin har funnits. Spegeln – en skräcksaga är välskriven med ett rikt och fantasifullt språk som framträder genom den fina översättningen. Barnen, Wendy, Jack, Anders och Frankie är alla minnesvärda karaktärer som man tycker mycket om och gärna läser mer om. Kan man hoppas på en fortsättning, trots det som händer med Jack?

/Clarisa

Nellie tipsar om Ett hus utan speglar

Ett hus utan speglar

Bokens titel: Ett hus utan speglar

Bokens författare: Mårten Sandén

Därför valde jag boken: jag valde den för att den lät spännande och den verkade vara kul och lite sorglig.

Bokens handling: Den handlar om en tjej och hennes pappa. Dom bor i ett hus med sina kusiner och släktingar. En dag visar hennes kusin Signe henne en garderob med massor av speglar. Sen när dom gick ut ur garderoben efter en liten stund så kom dom till en spegelvänd värld. Allt i huset såg precis likadant ut förutom att allt var på andra sidan. Möblerna stod på andra sidan, t.ex. när man tittar sig i spegeln står vissa saker på andra sidan. I den spegelvända världen träffar hon en flicka som heter Hetty.

Vad jag tyckte om boken: Jag tyckte boken var bra för att den var spännande, rolig och sorglig.

För vem passar boken: Boken passar för den som gillar spännande handling men bra slut.

Jag som tipsar heter Nellie och är 10 år.

————————————————————————–

Tack säger vi på Flaskposten till Nellie för att du ville vara med och tipsa!

Jag håller med dig om att Ett hus utan speglar är en bra och spännande bok.

/Sofia

6 Lägerhöjdare recenserar: VARULFSPOJKEN

Lagom till årets höstlov och höstlövsregn, halloween och allhellgonafirande kommer nu recension nr 2 från Lägerhöjdens förskola.

Den här gången har de läst en bok med en titel som verkligen passar för den här för tiden på året, nämligen Varulfspojken skriven av Ulf Stark och illustrerad av Markus Majaluoma. Så här tyckte de…

En bra historia om något som händer i en familj. Den var spännande, rolig och lite läskig, men i slutet blev det bra.

Vi tyckte att det var roliga bilder. Det var lite konstigt att kunna bli en varulv och var bra att han inte blev någon riktig varulv. Det var kul när han åt korv mitt i natten.

En bra bok att läsa om man vill prata om hur det känns att vara rädd och om saker som finns eller inte finns.

Alla som är småsyskon kan känna igen känslan av att ha stora syskon som bestämmer.

Det är en utmärkt bok att läsa högt, då kan man prata om det som känns läskigt efteråt. Vi tror att boken passar bäst för lite äldre förskolebarn 4-6 år eller om man är större och kan läsa själv.

Vi är 6 barn i åldern 4-6 årLägerhöjdens förskola i Vaxholm som läst om varulfen. Vi gillar att böcker är roliga men de får gärna också vara spännande och kanske lite läskiga, vi tyckte att detta var en mycket bra och spännande bok.

***********************************************************************************************

Tack för Varulfs-tipset Lägerhöjdstärnorna!

Jag blir jättesugen på att ta reda på vad som händer med Ulf när han blir VarUlf eller hur det nu är… ! Roligt med en bok som både är spännande, rolig och läskig i ett också. En annan sak som är bra är att det finns fler böcker om Ulf i samma serie för den som vill ha mer. De heter Mirakelpojken, Krutpojken, Detektivpojken och Pusspojken.

/FlaskpostenJohanna

Kollo-sommar i spökrum

Omslagsbild: Rum 213För tredje året i rad kommer Ingelin Angerborn med en mystisk sommarlovsrysare, en perfekt tradition för alla som vill läsa böcker i stil med sommarlovsföljetongsklassikern* MormorsmysterietMormorsmysteriet.

I år heter boken RUM 213 och handlar om Elvira som åker på sommarkollo. Redan på vägen dit inträffar något skumt. Hon ser en bil med registreringsnumret RUM 213, vilket sen visar sig vara exakt det rumsnummer hon och två andra tjejer får tilldelat som sitt i kollohuset.

Det dröjer inte länge innan saker börja försvinna, mystiska skuggor dyker upp på foton som de tar och allt blir mer och mer oförklarligt. Vad är det egentligen med rum nr 213 och varför är det bara de som bor där som råkar ut för mystiska saker?

Sträckläsningsmystik i dödsvackert omslag! Jag gillar särskilt att molnformationerna som anas på framsidan går igen vid varje sida som inleder ett nytt kapitel.

Det blir högt sommar-rysarbetyg för Ingelin Angerborn även i år! Boken lyckas blanda alla somriga bad, kolloliv och killspan med spänning, och precis som i de två tidigare böckerna (Sorgfjäril och För alltid) finns inslag av mystiska koder och övernaturligheter att fundera över.

*Obs! Missa inte Liten lyssningsfåtöljsommarlovsföljetongerna i Unga Radioteatern: Kärlekspanik, Coraline, Biljanas värld m.fl. Gå in på sidan och lyssna!

/Johanna


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: