Posts Tagged 'Sorgligt'

Om detta talar man endast med kaniner

Nu har jag äntligen läst Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund. Augustnominerad i år. Det är den verkligen värd. Stämningen i boken sätts redan på första sidan: ”Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast.” Den melankoliska tonåringen som inte passar in kämpar genom den här bilderboken för alla från ca 12 år. Försöker passa in men känner sig falsk och som att hen spelar någon hen inte är. I morfar finns en anings tröst. Kanske finns det någon som kan förstå?

om-detta-talar-man-endast-med-kaninerKaninen tänker och filosoferar över livet och främst dess nedgångar. Texten är kortfattad men innehåller så mycket på sina få rader.

Bilderna är bland de finaste och mest stämningsfulla jag sett på länge. Dova och avskalade.

Jag har en ny favorit som vinnare till årets Augustpris!

/Sofia

Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta

bild(28)

Döden är inte  ett ovanligt tema i barnlitteraturen. Förra året kom två minnesvärda bilderböcker med döden som huvudkaraktär, Kitty Crowthers Lilla döden hälsar på och Anden, döden och tulpanen av Wolf Erlbruch. För äldre barn och unga finns också, för att nämna några, den charmiga ungdomsboken Du kanske inte vet det men döden spelar faktiskt inte handboll, Markus Zusaks Boktjuven och i dagarna kom också Kristoffer Leandoer purfärska mellanåldersbok Döden och alla hans vänner som handlar om Dödis, dödens son. 

I Grete Rothbölls finstämda bilderbok Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta är döden inte en rolig karaktär. Utan här handlar det om något av det värsta som kan hända ett barn,  att förlora en förälder. Jons pappa har nyligen dött och boken behandlar hur Jon bearbetar sorgen. När man läser den  här boken kan man kanske börja förstå lite hur sorgen kan kännas och att det trots allt går att leva vidare med den oerhörda saknaden efter en pappa. Emma Virkes speciella bildspråk som jag tidigare inte  gillat så mycket förstärker och kompletterar Jons känslor i texten perfekt.

Det här är en pärla till tröstbok att plocka fram när det värsta händer. Samtidigt funderar barn i alla åldrar mycket på döden och på vad som skulle hända om mamma och pappa dog så egentligen kan man läsa den här boken när som helst. Men då ska man vara beredd på att prata om den efteråt och prata om böckerna man läst tillsammans ska man väl alltid göra ändå! 

/Clarisa

 

Pixis bok

Pixi och hennes föräldrar dör i en olycka. När de kommer till himlen är allt fint. Men knappt har Pixi satt sin fot innanför pärleporten förrän hon som av en kraft dras ut därifrån och ner på jorden igen. Smärtan och saknaden efter föräldrarna är enorm. Det enda Pixi vill är att dö så att hon återigen kommer till himlen och får träffa mamma och pappa. Istället hamnar hon på Skogsbingelskolan och blir klasskamrat med en vampyr och ett spöke.

Pixis bokI Pixis bok återvänder Mårten Melin för tredje gången till Skogsbingelskolan. Karaktärer från de tidigare böckerna, Förvandlad och Jag är Love skymtar förbi. Men här är fokus på olyckliga Pixi. Efter att hon återvänt till jorden har hon blivit enormt stark och enormt snygg. Men inget spelar någon roll och Pixi funderar på självmord för att åter komma till himlen. En rad händelser ger hennes (döda) liv nytt innehåll, bland annat vänskapen med vampyren Adam.

Jag tyckte mycket om Förvandlad och Jag är Love. Men Pixis bok blir nog min favorit i trilogin om eleverna på den speciella skolan. Pixis sorg genomsyrar boken och Mårten balanserar oss läsare på en tråd där i alla fall jag ömsom vill att Pixi ska få dö igen och ömsom att hon ska få leva. Vilket håll Pixi ska falla av tråden visar sig först in i det sista. Utan att avslöja slutet så tycker jag det är helt rätt.

Pixi skriver dikter och de finns återgivna i boken, insprängda i den ordinarie texten. Eftersom Mårten är en diktens mästare blev jag mycket glad över att upptäcka att han här ”smyger” in poesi.

Vänskap och kärlek är återkommande teman i Skogsbingelskolan-böckerna, så även här. Barnen på skolan har olika magiska förmågor och jag tycker mycket om att Mårten i vissa fall bara hintar om vad de kan göra. Han skriver inte läsaren på näsan utan man måste själv fundera och klura över hur saker hänger ihop.

Tyvärr är Pixis bok sista delen om eleverna på Skogsbingelskolan. Jag hade gärna sett fler delar men kanske kommer Mårten plocka upp någon karaktär i en kommande bok. Det har han gjort tidigare. Håll tummarna!

FörvandladFörvandlad, första delen, om Måns som upptäcker att han förvandlas till något alldeles speciellt Jag är Lovehar Johanna skrivit om tidigare på Flaskposten.

Varför vi inte bloggat om Jag är Love vet jag inte. Den boken förtjänar egentligen ett eget inlägg men helt kort: Love – killen som ALLA blir förälskade i. Förälskade så till den grad att de blir farliga både för sig själva och för andra. För att komma undan alla galningar som trånar efter honom hamnar han på Skogsbingelskolan. Men vad tror ni händer där? Förälskelser. Kaos. Läs!

/Sofia

Nellie tipsar om Ett hus utan speglar

Ett hus utan speglar

Bokens titel: Ett hus utan speglar

Bokens författare: Mårten Sandén

Därför valde jag boken: jag valde den för att den lät spännande och den verkade vara kul och lite sorglig.

Bokens handling: Den handlar om en tjej och hennes pappa. Dom bor i ett hus med sina kusiner och släktingar. En dag visar hennes kusin Signe henne en garderob med massor av speglar. Sen när dom gick ut ur garderoben efter en liten stund så kom dom till en spegelvänd värld. Allt i huset såg precis likadant ut förutom att allt var på andra sidan. Möblerna stod på andra sidan, t.ex. när man tittar sig i spegeln står vissa saker på andra sidan. I den spegelvända världen träffar hon en flicka som heter Hetty.

Vad jag tyckte om boken: Jag tyckte boken var bra för att den var spännande, rolig och sorglig.

För vem passar boken: Boken passar för den som gillar spännande handling men bra slut.

Jag som tipsar heter Nellie och är 10 år.

————————————————————————–

Tack säger vi på Flaskposten till Nellie för att du ville vara med och tipsa!

Jag håller med dig om att Ett hus utan speglar är en bra och spännande bok.

/Sofia

Se Frankenweenie

Ikväll såg jag Tim Burtons fina Frankenweenie på bio. Har tidigare sett kortfilmen som den här filmen bygger på och visste ungefär vad som väntade. Jag blev inte besviken. Frankenweenie är en hjärtknipande men inte sentimental film om en pojke, Victor, och hans hund, Sparky. Victor och Sparky är bästa vänner så ni kan ju gissa hur ledsamt det blir när Sparky blir påkörd av en bil och dör.

Intresserad av naturkunskap och inspirerad av sin nya lärare i ämnet lyckas Victor i sin sorg fundera ut hur han kan återuppliva Sparky. Men att ha en återupplivad hund blir inte lätt, särskilt inte när ett gäng klasskamrater får nys om saken och även de ska börja återuppliva sina döda husdjur.

Victor och Sparky

Frankenweenie bygger på klassikern Frankenstein av Mary Shelley. Flera klassiska monster skymtar förbi i den här filmen som annars är Tim Burtonsk in i minsta detalj. Märkliga karaktärer, småsorgligt om ensamhet och om vänskap, 1950-60-tals estetik..

Ett minus var att filmen visades i 3D. Det kändes inte alls nödvändigt utan jag hade gärna sett den i 2D.

Gästbloggaren Meron har skrivit ett inlägg om Tim Burton, det finns här om du vill läsa.

/Sofia

Nominerad: Elin under havet av Sofia Malmberg

Precis som i Moa-Lina Croalls bok handlar den fjärde nominerade boken om en ensam flicka. Men där slutar likheterna.

Sofia Malmbergs bok Elin under havet är en serie i gråskalor, svart och vitt. Elin är ensam både hemma och i skolan. Hennes mamma skymtar förbi och hennes pappa har inte tid när Elin ringer. Utan vänner blir Elin glad över den uppmärksamhet hon får från en lärare i kampsport hon får kontakt med på internet. Han lovar att hjälpa henne träna. De träffas ett par gånger och sista gången utmynnar i ett övergrepp. För att hantera händelsen tar Elin till en fantasivärld som finns under havets botten. Där får hon slåss mot olika faror för att försöka ta sig upp till ytan igen.

Det här är en modig bok. Sofia Malmberg har valt att använda bildformen vilket hon gör utmärkt. Att skildra ett övergrepp i en redan mörk värld i en seriebok vars huvudsakliga målgrupp är 10 – 12 är något jag inte läst tidigare. Måste dock lägga till att den här boken passar för alla mellan 10 – 100 år. Den är stark och tankeväckande. Blandningen av verklighet och fantasivärld fungerar mycket bra. Det skrivna ordet är sparsmakat men när det väl används förhöjer det berättelsen utan att förminska bilderna.

/Sofia

Vår katastrofala historia

Jag älskar dig inte. Orden uttalas av Bries pojkvän Jacob och är de sista orden hon hör innan hennes hjärta brister och döden är oundviklig. Men Brie hamnar inte i himlen. Inte heller blir allt svart. Hon hamnar på en pizzeria i en stad som starkt påminner om staden där hon växte upp. I ett limbo-liknande tillstånd är allt till en början förvirrat och det Brie vet är att allt är fel. Fel för att hon bara är 15 år. Fel för att hon vill tillbaka till sin familj. Fel för att hon avskyr Jacob. Hon vill hämnas på honom för att han krossade hennes hjärta. På pizzerian finns andra ungdomar bland annat coola Patrick som kommer att vägleda men även hjälpa Brie i hennes hämndförsök men även att gå vidare.

Låter det absurt? Vår katastrofala historia är en ganska absurd historia med många svängar. Men det är också en fin historia om vänskap och kärlek. Finast beskrivet är Brie och hennes saknad efter sin familj och vice versa. Jag grinade flera gånger när jag läste boken.

Men det här är ingen genomtung och deprimerande bok utan språket är ironiskt-roligt. Bries komiska tajming med funderingar och kommentarer om det hon upplever går hand i hand med hur det är när en 15-årig flicka plötsligt dör.

Jag tänkte en del på Resten får du ta reda på själv, om Sam som dör i en bilolycka och sedan får uppleva sin sista dag om och om igen. Unga flickor som ”dör” och som sen måste fundera ut saker och ting. En historia med många svängar. Böckerna liknar varandra men de är absolut värda att läsa, båda två.

Musik spelar i en stor roll i Vårt katastrofala liv vilket jag gillar. Sitter nu och filar på ett eventuellt inlägg om musik i 2012-års ungdomsböcker. För visst förekommer det mycket musik i år?

Vår katastrofala historia är Jess Rothenbergs debut, mer om henne hittar du på hennes hemsida.

/Sofia

Affektion av Martin Jern

Nu har jag kommit till bok två i min lista ”böcker jag läste 2011 men av någon outgrundlig anledning inte bloggat om än”. Första boken var Antiloper av Ester Roxberg. Den här gången handlar det om Martin Jerns Affektion.

Vad minns jag då av Affektion:

– obehaget. Obehaglig handling. Obehaglig huvudperson. Obehagliga nästan alla andra karaktärer också.

– döden. Flickan som blev kvävd i en frysbox (obs står i baksidestexten så ingen spoiler) och en annan otäck död.

– användandet av statusrader som olika personer i handlingen skriver på facebook. Förklarar och förvirrar på samma gång.

– att texten fragmentariskt hoppar i tiden. Eller gör den det? Vid en första läsning var jag förvirrad och jag läste boken en gång till. Tror inte jag blev så mycket klokare.

– att det här är en stark bok där Martin Jern lyckas få fram ondska på ett sätt som gjorde mig illamående.

– en mycket bra bok. Läs men ladda sedan upp med något som gör att du återfår tron på människor alternativt något som piggar upp dig.

I gamla Flaskposten hade vi med en miniintervju med Martin Jern angående hans bok Så värt (läs den också!).

/Sofia

Antiloper av Ester Roxberg

Ibland är det långt mellan tanke och handling. Förra året läste jag Antiloper av Ester Roxberg och har tänkt blogga om den sen dess. Varför det inte blivit av? Säg det – en räcka med olika omständigheter hit och dit.

På släppfesten för Antiloper minglade jag och min anonyma vän H. Det var mycket trevligt och boken fick följa med hem. Jag läste den med en gång och fällde en tår.

Eftersom det nu är månader sen jag läste boken är det här vad jag minns:

– stämningen. Sorgligt, hopplöst och hoppfullt på samma gång.
– vänskapen. Den fina vänskapen mellan Astrid och Ellen.
– post-it-lappen. I say no more.

Om jag bara tittar på Antiloper blir jag sorgsen. Vid läsningen låg ledsamheten och ruvade under ytan hela tiden. Bläddrar jag i den så här i efterhand slås jag mest av vänskapen och den beundran som Astrid verkar känna för Ellen.

Ester vann Lilla Augustpriset 2004 för diktsviten Se upp lilla människa för snart smäller det. Även språket i Antiloper är poetiskt och bitar skulle kunna brytas ner till kortare dikter.

En lyckad debutroman. Jag ser fram emot fler böcker av Ester. Efter mejlkontakt med Ka på X Publishing får jag veta att Ester i detta nu skriver på en ny bok. Den beräknas komma ut våren 2013.

Läs Se upp lilla människa för snart smäller det på Esters hemsida.

/Sofia

Mclean och Ruby talar svenska – och gör det bra

Likheter: tonårstjej flyttar till ny stad med allt vad det innebär, frånvarande mamma (en död, en i annan stad), bor med pappa, tonårstjej upptäcker saker om sig själv och sin familj, utspelar sig i USA.

Olikheter: det mesta annat.

Böckerna: En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones samt Du glömde säga hej då av Sarah Dessen

Två böcker jag tidigare skrivit om på Flaskposten då jag läst dem på engelska. Jag tyckte mycket om böckerna och nu när jag läst om den på svenska ändrar jag inte uppfattning. Eftersom jag vill bo i Dessen-land är det roligt att få läsa om Du glömde säga hej då. Översättningen fungerar mycket bra och ja, vad ska jag säga. Sarah Dessen vet vad hon gör och kan sin genre (tonårstjej-växer-inser-saker-om-livet-genren). Även Sonya Sones bok fungerar bra på svenska. Berättelsen om Ruby, vars mamma nyligen dött vilket innebär en flytt över hela USA är även på svenska bitvis tårframkallande men även rolig.

Mitt inlägg om Du glömde säga hej då (What happened to goodbye) finns här.

Och vad jag tyckte om En sån där vidrig bok där mamman dör (One of those hideous books where the mother dies) finns att läsa här.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: