Posts Tagged 'Sorgligt'



Affektion av Martin Jern

Nu har jag kommit till bok två i min lista ”böcker jag läste 2011 men av någon outgrundlig anledning inte bloggat om än”. Första boken var Antiloper av Ester Roxberg. Den här gången handlar det om Martin Jerns Affektion.

Vad minns jag då av Affektion:

– obehaget. Obehaglig handling. Obehaglig huvudperson. Obehagliga nästan alla andra karaktärer också.

– döden. Flickan som blev kvävd i en frysbox (obs står i baksidestexten så ingen spoiler) och en annan otäck död.

– användandet av statusrader som olika personer i handlingen skriver på facebook. Förklarar och förvirrar på samma gång.

– att texten fragmentariskt hoppar i tiden. Eller gör den det? Vid en första läsning var jag förvirrad och jag läste boken en gång till. Tror inte jag blev så mycket klokare.

– att det här är en stark bok där Martin Jern lyckas få fram ondska på ett sätt som gjorde mig illamående.

– en mycket bra bok. Läs men ladda sedan upp med något som gör att du återfår tron på människor alternativt något som piggar upp dig.

I gamla Flaskposten hade vi med en miniintervju med Martin Jern angående hans bok Så värt (läs den också!).

/Sofia

Antiloper av Ester Roxberg

Ibland är det långt mellan tanke och handling. Förra året läste jag Antiloper av Ester Roxberg och har tänkt blogga om den sen dess. Varför det inte blivit av? Säg det – en räcka med olika omständigheter hit och dit.

På släppfesten för Antiloper minglade jag och min anonyma vän H. Det var mycket trevligt och boken fick följa med hem. Jag läste den med en gång och fällde en tår.

Eftersom det nu är månader sen jag läste boken är det här vad jag minns:

– stämningen. Sorgligt, hopplöst och hoppfullt på samma gång.
– vänskapen. Den fina vänskapen mellan Astrid och Ellen.
– post-it-lappen. I say no more.

Om jag bara tittar på Antiloper blir jag sorgsen. Vid läsningen låg ledsamheten och ruvade under ytan hela tiden. Bläddrar jag i den så här i efterhand slås jag mest av vänskapen och den beundran som Astrid verkar känna för Ellen.

Ester vann Lilla Augustpriset 2004 för diktsviten Se upp lilla människa för snart smäller det. Även språket i Antiloper är poetiskt och bitar skulle kunna brytas ner till kortare dikter.

En lyckad debutroman. Jag ser fram emot fler böcker av Ester. Efter mejlkontakt med Ka på X Publishing får jag veta att Ester i detta nu skriver på en ny bok. Den beräknas komma ut våren 2013.

Läs Se upp lilla människa för snart smäller det på Esters hemsida.

/Sofia

Mclean och Ruby talar svenska – och gör det bra

Likheter: tonårstjej flyttar till ny stad med allt vad det innebär, frånvarande mamma (en död, en i annan stad), bor med pappa, tonårstjej upptäcker saker om sig själv och sin familj, utspelar sig i USA.

Olikheter: det mesta annat.

Böckerna: En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones samt Du glömde säga hej då av Sarah Dessen

Två böcker jag tidigare skrivit om på Flaskposten då jag läst dem på engelska. Jag tyckte mycket om böckerna och nu när jag läst om den på svenska ändrar jag inte uppfattning. Eftersom jag vill bo i Dessen-land är det roligt att få läsa om Du glömde säga hej då. Översättningen fungerar mycket bra och ja, vad ska jag säga. Sarah Dessen vet vad hon gör och kan sin genre (tonårstjej-växer-inser-saker-om-livet-genren). Även Sonya Sones bok fungerar bra på svenska. Berättelsen om Ruby, vars mamma nyligen dött vilket innebär en flytt över hela USA är även på svenska bitvis tårframkallande men även rolig.

Mitt inlägg om Du glömde säga hej då (What happened to goodbye) finns här.

Och vad jag tyckte om En sån där vidrig bok där mamman dör (One of those hideous books where the mother dies) finns att läsa här.

/Sofia

Du borde vara här. Om det svåra ämnet självmord.

Det är ledsamt att läsa Du borde vara här av Jesper Bohm. Nicklas, Jespers helt vanliga storebror, begår självmord. Kvar finns Nicklas familj: fru, barn, föräldrar och så Jesper. Hur klarar man av en sådan sak som självmord i familjen? Hur förstår man? Hur hanterar man sorgen?

Jesper har skrivit en mycket personlig bok där han blandar egna erfarenheter med intervjuer med två av Nicklas barn.

Boken öppnar upp mina ögon för det faktum att det är vanligt att begå självmord. Väldigt vanligt. Cirka 1400 personer per år begår självmord i Sverige. 1400! Det är mer än alla boende i samhället där jag växte upp. Det känns deppigt att tänka att så många människor inte vill leva mer.

Att jag läste boken beror på att den nominerats till årets Slangbellan. Jag blev förvånad och funderade i ett inlägg om boken är en ungdomsbok eller vuxenbok. Kort slutsats: ja, den passar absolut för läsning oavsett om man är en ungdom eller en vuxen. På LL-Förlagets hemsida står att läsa att förlaget arbetar för att: ”göra texter tillgängliga för människor som av olika anledningar har lässvårigheter eller är otränade läsare”. Jag hoppas dock att Jesper Bohms bok hittar till alla även så kallade läsvana.

Den 20 mars blir det spännande för då utses vinnaren av Slangbellan. Nu har jag läst alla tre nominerade böcker och alla tre är helt olika varandra. Mer om vilka som nominerats och mina funderingar kring ungdomsbok versus vuxenbok kan du läsa här.

/Sofia

Strimmor av hopp

Strimmor av hopp är en bok med passande titel. Med avstamp i sin egen släkts historia har Ruta Sepetys skrivit en sträckläsare med mörk och hemsk handling, men där det hela tiden finns svaga, små och ibland starkare lysande hopp.

Berättarjaget Lina och hennes mamma samt bror grips alla en kväll av Sovjets hemliga polis. Anledningen? De tillhör borgarklassen i 1940-talets Litauen och anses därför vara ett hot mot Sovjet och mot kommunismen. Linas pappa är försvunnen men återses för ett kort ögonblick i början av boken. Sen är han borta igen.

Lina, hennes mamma och bror först med tåg genom stora delar av Sovjet. Ända bort till Sibirien. Tågresan är fruktansvärd och den illaluktande stanken från deras trånga tågvagn osar från bokens sidor. I hela boken blir det bara värre och värre: svält, misshandel, död.

Men där finns också ljuspunkter. Människor de träffar som hjälper varandra. Viljan att inte låta sig nedslås. Ett enkelt julfirande.

Strimmor av hopp skulle kunna bli en sentimental bok men inte alls. Det är spännande hela tiden. Jag tycker även det är intressant att boken handlar om en flicka från Litauen och om Sovjet. Många böcker från andra världskriget har ofta fokus på Tyskland/nazismen. Välskriven och verklighetstroget skildras Linas liv i fångenskap.

Under läsningen kunde jag inte låta bli att tänka på nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyns bok En dag i Ivan Denisovitjs liv och dennes vedermödor under en dag i fångläger. Strimmor av hopp är till viss del som en En dag i Ivan Denisovitjs liv fast för ungdomar.

Ruta Sepetys hemsida hittar du här.

Tidigare har Linnea gästtipsat om boken här på Flaskposten.

/Sofia

 

Lär känna ROBOT GIRL och GHOST BOY

Bea har ett robothjärta. I alla fall om man får tro hennes mamma. En mamma på gränsen till nervsammanbrott. Efter att återigen ha flyttat till en ny stad och för att kunna tackla ännu en ny skola tar Bea fasta på det där med robothjärta och förvandlar sig till Robot girl.

Hon är blasé och har som intention att inte lära känna någon i klassen då hon ändå kommer att börja college nästa år. Redan första dagen sugs hon dock upp av pratsamma Anne Sweeney som berättar om märkliga Ghost boy. En udda kille som ingen riktigt lägger märke till och som inte har några vänner.

Beas och Ghost boys världar korsas vid ett flertal tillfällen och de upptäcker en gemensam kärlek till att lyssna på nattradio.

Styrkan i Robothjärta är de udda människorna som befolkar Baltimore och främst dess nattradiovärld. Jag gillar att ta del i deras till viss del halvgalna liv och hade gärna läst mer om dem. Bea och Ghost boy (som egentligen heter Jonah) hittar en gemenskap med radiolyssnarna som de inte får bland sina konformiska skolkamrater.

Jag tycker också om att läsa Beas tankar, hennes försök till distansiering från omgivningen och om hennes tankar kring Ghost boy/Jonah. Ghost boys/Jonahs liv skulle kunna vara en bok i sig och på sätt och vis är det hans berättelse som för den här boken framåt medan Bea är med som betraktare.

Robothjärta skulle kunna ha slutat uppenbart och smörigt men som tur är parerar författaren Natalie Standiford det. Utan att förstöra slutet vill jag ändå säga att det är mycket bra. Jag blir sugen på att läsa fler böcker av Standiford.

Här kan du besöka Natalie Standifords hemsida.

Läs även mer om boken på förlagets hemsida.

/Sofia

Linnea om Strimmor av hopp

Boktitel: Strimmor av hopp

Författare: Ruta Sepetys

Boken handlar om: Lina som är femton år. En dag blir hon och hennes familj gripna av NKVD (sovjetiska polisen) och tagna till ett fångläger. Hon vet heller inte var hennes pappa är.

Det som är så bra med boken är: den var gripande och otroligt sorglig.

För vem passar boken: kanske från 13 år.

Tack till Linnea, 13 år för tipset!

Missa inte att besöka förlagets sida för Strimmor av hopp, där finns en video med författaren.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: