Posts Tagged 'Spänning'

Vardagsverklighet med Bodil

Bodils kalasMissa inte bilderböckerna om Bodil av Lene Due Jensen. I den första boken ska Bodil ha kalas men känner sig nervös. I den andra boken blir hon arg på sin mamma och rymmer.

Vardagsdramatik med hög igenkänningsfaktor. I Bodil rymmer blir det även lite läskigt. Fina illustrationer som förhöjer stämningen i böckerna.Bodil rymmer

Besök även Lene Due Jensens hemsida.

/Sofia

Det är inte min hatt

det är inte min hattIllustratören och författaren Jon Klassen debuterade med den underbart roliga och överraskande bilderboken Jag vill ha min hatt som Sofia skrev om här. Nu är han tillbaka med uppföljaren Det är inte min hatt. Vid första läsningen tyckte jag att det var lite trist att den här boken påminner så mycket om Klassens första bok. Det är än en gång en jakt på en försvunnen hatt, där vi sida efter sida får följa den rafflande utvecklingen då ett stort djur jagar ett litet djur. Det (nu mindre) överraskande slutet är också detsamma.

Men efter några omläsningar ändrade jag uppfattning. Det är inte min hatt kan ses som en rolig fortsättning på första boken. Klassen berättar en liknande historia men ändrar på perspektivet.

I den här boken är det fokus på den lilla fisken som helt fräckt har snott en liten hatt från en stor fisk och som är helt övertygad om att hen ska komma undan med det. Det roliga är att då vi på varje sida får läsa i texten vad den lilla modiga och dumdristiga fisken tänker ser vi samtidigt på bilderna vad som verkligen händer. Det blir en riktigt rysare! Läsaren ser hur den stora fisken närmar sig den ovetande lilla fisken …  Klassen använder sig av ett spänningsskapande dramatiskt grepp som är vanlig i skräckfilmen när publiken vet mer än exempelvis den naiva tjejen på duken som snart blir mördad och man som tittare skriker Nej, öppna inte dörren/ gå inte ner i källaren/spring inte själv ut i skogen!

Om du har missat Jon Klassens böcker tycker jag att du ska börja med Jag vill ha min hatt och sen läsa den här. Det blir roligare så. Klassens bilder är som vanligt sjukt snygga.

/Clarisa

Här finns en fin boktrailer:

Flickan på tavlan och Tredje tecknet – rys i sommar

Flickan på tavlanTvå rysare att ägna sig åt i sommar om man företrädesvis är ca 9 – 12 år är Flickan på tavlan och Tredje tecknet.

Flickan på tavlan är Rebecka Åhlunds debut. Här köper huvudpersonen Ellas föräldrar ett sommartorp. De är eld och lågor medan Ella är tveksam till att behöva tillbringa sommaren ute i ingenstans. Nu börjar det med en gång hända mystiska saker i torpet. Samtidigt lär Ella känna Dylan, en två år äldre kille med problem hemma. Nutid och dåtid vävs ihop.

Berättelsen i sig är inte särskilt originell. Det finns ganska många böcker på temat sommarhus det spökar i och barn som farit illa. Men jag gillar Rebecka Åhlunds bok. Den är välskriven och hon fångar upp det där lagom ryset som så många gillar, inklusive jag själv. Det är bara att hälsa välkommen till bokvärlden och hoppas på fler böcker.

Tredje tecknetTill skillnad från Rebecka är Ingelin Angerborn spök-veteran. Tredje tecknet är hennes femte rysare. Här är det Olivia som råkar ut för en mängd märkliga saker: hissen åker oförklarligt ner till källaren, hon hittar en nyckel som inte verkar leda någonstans, det är väldigt många nyckelpigor överallt. Inte nog med det, hon hör steg hemma i lägenheten och vaknar en natt till av att någon andas i hennes nacke. Obehagligt och läskigt!

Ingelin vet vad hon gör när hon skriver rysare. Spänningen byggs upp gradvis och som läsare vet man att det kommer bli värre. Även Ingelins bok har ett sorgligt drag och jag blev ledsen av handlingen.

För alla Ingelins fans vet jag att det här är en välkommen bok och jag tror inte de kommer bli besvikna.

/Sofia

Berättelser från Engelsfors

Sara, Mats, Kim, Karl och Lina ligger bakom Berättelser från Engelsfors. Av många en av vårens mest efterlängtade böcker. Spin-off på Cirkeln och Eld. Men här i serieformat.

Berättelser från Engelsfors - serienDet funkar! Mona Månstråle binder samman de nio olika berättelserna genom att guida läsaren fram och tillbaka i historien. Serierna utspelar sig både innan Cirkeln och efter Eld. Överlag är det en ganska sorglig läsning och då syftar jag på handlingen. Folk dör. Eller är ledsna. Det är också spännande och öppnar upp för en rafflande avslutning i Nyckeln som kommer till hösten.

Hur är det då att få ansikten på karaktärerna? Det funkar också fint. Kim, Karl och Lina har alla tre skapat egna varianter av alla personer. Jag gillar det då det bidrar till att inte spika fast att ”exakt så här ser X ut”. Det ger frihet att fortsätta ha sin egen bild kvar. Men serieskaparnas stilar är inte väldigt olika varandras vilket i sin tur skapar en enhetlighet. Hela boken flyter på och det blir inga ”hack” i läsningen.

”Snyggt” är ett ord jag ofta tänker när jag läser Berättelser från Engelsfors. Snygga teckningar, snygga lösningar av berättelsen, snygg helhet.

Jag tänker inte gå in på handlingarna i bokens kapitel utan lämnar det till var och en som ännu inte läst serierna att på egen hand få upptäcka och ta del av.

Mer om boken och dess skapare finns att läsa på förlagets hemsida.

Tidigare skrivet på Flaskposten finns här.

/Sofia

 

En sekund i taget

Sofia Nordins29686500_O_3 nya bok handlar om Hedvig som överlever febern som har dödat hela hennes familj och kanske alla andra människor i världen?

Hedvig är bara en tanig trettonåring, hon förstår inte själv hur hon har klarat sig undan febern och hur hon nu ska kunna överleva alldeles själv i världen.

En sekund i taget är spännande hela tiden, jag läste ut den på bara några timmar så det är en riktig bladvändare.

Ett överraskande tema i boken är vänskap och självkänsla. Hedvig tänker såklart mycket på sin döda familj som hon saknar men kanske saknar hon sin bästis Lydia ändå minst lika mycket.

Utan Lydia börjar hon reflektera över deras vänskap och den Hedvig hon var ihop med den mycket starkare Lydia. Hur hon hela tiden jämförde sig med sin bästis och alltid fick vara den svagare, den sämre, den som aldrig var lika bra som sin till synes perfekta bästis.

Men Hedvig är faktiskt riktigt smart och mycket starkare än hon själv tror. Hon är som sagt bara tretton år och funderar mycket på hur hennes liv kommer att vara i framtiden. Hon har ju aldrig ens kysst någon! Det är sorgligt och det finns så mycket längtan i Hedvig eftet dem hon älskade och allt som aldrig kommer att uppleva.

Det är kanske det bästa med den här boken. Hur Hedvig växer och lyckas klara sig själv. Jag älskar  också hela den här överlevnadsbiten, hur hon gör med mat och fixar någonstans att bo och trots allt börjar planera inför någon slags framtid.

Det påminner mig faktiskt om en annan riktigt bra bok av Sofia Nordin, Äventyrsveckan.

Andra böcker av Sofia Nordin som vi har bloggat om tidigare finns här.

Kanske blir det en tredje Augustprisnominering för Sofia Nordins höst? Jag tycker i alla fall att det här är hennes bästa bok.

/Clarisa

Nellie tipsar om Ett hus utan speglar

Ett hus utan speglar

Bokens titel: Ett hus utan speglar

Bokens författare: Mårten Sandén

Därför valde jag boken: jag valde den för att den lät spännande och den verkade vara kul och lite sorglig.

Bokens handling: Den handlar om en tjej och hennes pappa. Dom bor i ett hus med sina kusiner och släktingar. En dag visar hennes kusin Signe henne en garderob med massor av speglar. Sen när dom gick ut ur garderoben efter en liten stund så kom dom till en spegelvänd värld. Allt i huset såg precis likadant ut förutom att allt var på andra sidan. Möblerna stod på andra sidan, t.ex. när man tittar sig i spegeln står vissa saker på andra sidan. I den spegelvända världen träffar hon en flicka som heter Hetty.

Vad jag tyckte om boken: Jag tyckte boken var bra för att den var spännande, rolig och sorglig.

För vem passar boken: Boken passar för den som gillar spännande handling men bra slut.

Jag som tipsar heter Nellie och är 10 år.

————————————————————————–

Tack säger vi på Flaskposten till Nellie för att du ville vara med och tipsa!

Jag håller med dig om att Ett hus utan speglar är en bra och spännande bok.

/Sofia

Är jag väldigt lättskrämd?

Den frågan funderade jag på under tiden och efter jag läst Glasbarnen av Kristina Ohlsson. Glasbarnen

Glasbarnen har liknande upplägg som väldigt många andra spökhistorier för alla mellan 9 – 12 år (och 36). Det är ungefär så här: Det är sommarlov. Flicka och mamma flyttar till gammalt hus som ligger i en lantlig ort. Huset har ryckte om sig att spöka. Flickan undersöker saken med nyfunnen vän. Ofta går de till biblioteket för att leta fakta.

Men det här är ett upplägg jag gillar och gärna läser. Kristina Ohlssons historia är spännande och lagom sorglig. Viss del av handlingen kunde jag förutse men det gjorde inget.

Är jag då väldigt lättskrämd? I det här fallet: ja. jo. Och då har jag läst otäckare böcker än Glasbarnen. Fick ändå läsa lite i en annan bok efter att jag läst färdigt Glasbarnen.

Tre andra böcker på samma ”tema”:

Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn

Svart glas av Maud Mangold

Sorgfjäril av Ingelin Angerborn

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: