På ett flygplan för några veckor sedan sträckläste jag Wallflower av Stephen Chbosky. Boken som i original heter The Perks of Being av Wallflower utspelar sig 1991 – 1992. Berättarjaget är Charlie och det vi läsare får ta del av är hans brev till en ”kompis”.
Breven Charlie skriver till sin ”kompis” är en bergochdalbana mellan känslor. Chbosky har fått till den lite veka och tvekande tonårsrösten perfekt. Charlie börjar att berätta att han är rädd för att börja high school. Saknaden efter bästa vännen som begått självmord är stor. Charlie saknar även sin favoritperson, moster Helen som även hon är död.
Efter några ensamma veckor i skolan lär Charlie känna styvsyskonen Sam och Patrick. En ny värld uppenbarar sig. För första gången på länge hör han till ett gäng, han blir medbjuden på fester, testar droger och blir kär. Kär i Sam som i sin tur är kär i en annan.
Ett turbulent år för Charlie under vilket han kommer till flera insikter. Han kommer även i kontakt med en hemsk sak som hände honom som barn och som utan att han vetat om det präglat stor del av hans liv.
Boken är fin. Jag tycker om att det handlar om en pojke som är ensam och rädd. Att det är en vanligt ovanlig pojke i en vanlig värld. Som litteraturfantast är det extra roligt att läsa om Charlie och hans engelsklärare, av vilken han får låna massor av böcker. Charlies läsning bidrar till den utveckling han genomgår i Wallflower.
Dagen efter jag läst ut boken hyrde jag filmatiseringen av boken. Huvudrollen Charlie spelas av Logan Lerman som tidigare bland annat spelat Percy Jackson i Percy Jackson och kampen om åskviggen. Jag har inte sett Logan Lerman i någon annan roll än Charlie och tycker han passar utmärkt i den. Ezra Miller som Patrick och Emma Watson som Sam är i mitt tyckte perfekta i sina roller. Kan dock inte se Emma Watson utan att till en början tänka på Hermione i Harry Potter-filmerna. Men efter ett tag är hon Sam.
Bok vs film. Såklart är det så att jag fick ut mycket mer av boken. Men så är det (väl?) alltid. Saker hoppas över eller skyndas förbi i filmen. Faktiskt satt jag ibland och funderade på om filmen skulle verka osammanhängande om jag inte läst boken i förväg. Nu kunde jag själv fylla i ”tomrummen”. Men filmen är väldigt bra den också.
/Sofia
FLASKPOSTEN 2005-2013 
Jag tycker mer om filmen! Händer ganska sällan, men jag såg den i påskas utan att ha läst boken och tyckte så mycket om stämningen i den. Det var inte osammanhängande att se den utan förhandskoll.
Sen började jag läsa boken och kände att Charlie var lite fånig i den ibland, hans sätt att skriva stör mig då och då menar jag, så även om jag inte tycker att boken är dålig på något vis så tycker jag att filmen har en mycket skönare känsla.
Intressant att höra! Bra att den funkade utan att ha läst boken. Jag gillade också stämningen i filmen.
ps nu kan jag inte låta bli att fundera på om du skulle tyckt bättre om boken om du läst den först. Eller om du tyckt den var sådär då också och sen inte valt att se filmen pga av det. Lite som hönan och ägget : )