Bortom världen utanför – läskiga människor

För några år sedan var jag på bio och såg en film som hette The Village.

Det var många som blev besvikna på den där filmen och inte tyckte att den var så läskig som de hade hoppats. Men jag tyckte att den var bra. Mycket otäckare utan skräckvarelser än med!

Nu har jag läst Hedvig Anderssons debutbok Bortom världen utanför, en ungdomsbok som är otroligt otäck och påminner mig om den där filmen – The Village.

Precis som i filmen handlar det om människor som bor i en hemlig och isolerad by mitt ute i skogen. En av de här människorna är Sara som hålls instängd i en jordkällare. Byn är fasansfull. En sekt. Vi får följa Saras väg mot tvivel, uppror och flykt.

Det är hemskt och spännande, både att få veta vad som hänt i det förflutna, vad som fört Saras mamma till byn och att med nagelbitande fasa följa Saras rymningsplaner.

Fanatiska människor är läskigare än vilket ruggigt monster som helst! /Johanna

Pssst! Läs även vad Karin tyckte om boken i sin Flaskpost från i höstas!

Fantastiska Om jag stannar – igen!

Erika, 11 år har också läst en bok som jag också tycker mycket om:

Boktitel: Om jag stannar

Författare: Gayle Forman

Därför valde jag att läsa den här boken: fick tips av Sofia

Boken handlar om: En tjej som heter Mia vars familj och hon själv blir påkörda. Men hon är som en ”ande” och går runt och ser sig själv och alls om händer utan att någon ser henne. Den handlar om att hon ska bestämma sig för att överleva eller dö.

Jag tycker att det som är så bra med boken är att: den är speciell.

För vem passar boken: Alla. Den är både spännande och romantisk på samma gång.

Tack för tipset!

Om du vill läsa vad vi på Flaskposten tyckte om Om jag stannar klicka här.

/Sofia

Lögner och hemligheter med en stor silkesrosett omkring

Jag har läst två böcker och jag vet nästan inte riktigt vad jag ska skriva om dem. Gillade jag dem – svar ja, gillade jag dem inte – svar ja. Kan alltid börja med att berätta vilka böcker det gäller:

<——————— Lögner Hemligheter———————->

i serien Pretty little liars av Sara Shepard. De två första delarna av åtta (!) om rika och snygga f.d. kompisarna Aria, Emily, Hanna och Spencer. Om jag förstått saken rätt ska de föreställa ca 16 år (men de känns äldre i och med vissa vanor de har). För fyra år sedan var de med om en dramatisk händelse tillsammans med kompisen Ali. Alla svor på att inte avslöja ett knyst av vad som hände den där ödesdigra natten… Ett år senare försvinner Ali spårlöst och det är upptakten till att tjejerna idag inte är vänner längre.

Men så en dag börjar de på var sitt håll få mystiska och hotfulla meddelanden från en A. Meddelandena innehåller information om de fyra tjejernas egna hemligheter och lögner – information bara en person i hela världen kände till, nämligen Ali.

Så långt är allt i böckerna bra. Det är en spännande och medryckande handling där ingenting är som det verkar vid första ögonblicket.

Vad är det då jag har svårt för? Dels att tjejerna är så himla otroligt supersnygga hela tiden. Att de är rika och har på sig superdyra märkeskläder (blä vad trött jag är på sådant) samt verkar mycket äldre än vad de är. Att jag egentligen läst om samma tjejer 100 gånger tidigare i andra böcker.

Vad är det då jag gillar? Dels är det som sagt en spännande handling. Sen gillar jag att tjejerna trots att de är ”perfekta” egentligen inte är det – alla har de problem: allt från ätstörningar, via en pappa som bedrar mamma till tankar om att kanske vara homosexuell och hur det skulle tas emot i den konservativa och tillrättalagda stad där de bor.

Jag brukar kunna svälja mycket när det gäller s.k. ”ytliga” böcker och de här är egentligen helt okej på den fronten (om jag jämför med vissa andra böcker jag läst). Läsare som vill ha en stunds förströelse kan absolut gripa tag i Lögner och Hemligheter.

Kan ju erkänna att jag av misstag råkade läsa del två, Hemligheter, först…. Men det gjorde inte så mycket, det gick att hänga med ändå och ettan blev rolig att läsa som ett ”facit”.

Pretty little liars har en egen hemsida som du kan kolla in här.

Kommer jag läsa de resterande sex delarna? Ja, förmodligen för jag vill veta vem A är och vad som egentligen döljer sig i de skumma vrårna.

/Sofia

ps. jag har svårt för omslagen också… men antar att de ändå speglar innehållet ganska bra.

Så många böcker så lite tid…

2010 verkar bli ett finfint år med massor av ungdomsböcker jag knappt kan vänta på att få kasta mig över. Ett urval:

Lisa Bjärbos första ungdomsbok Det är så logiskt. Alla fattar utom du.

Den här boken har jag väntat med spänning på och har höga förväntningar. Är de för höga? Hmmm ja det får jag se när jag läst boken. Hoppas det blir snart. Boken släpps i dagarna så det borde inte ta så lång tid innan jag kan få boken i mina händer, öppna boken och börja läsa.

I vår kommer även Du vet var jag finns av Rachel Cohn. Egentligen vet jag inte så mycket om boken mer än att författaren är en av personerna bakom fina Nick och Norahs oändliga låtlista. På förlagets hemsida beskrivs boken som en ”svart saga om två kusiner” där ”den ena väljer livet, den andra väljer döden”. Okej det räcker för att göra mig lässugen!

I nästa bok dyker Rachel Cohn upp igen tillsammans med David Leviathan (som även han hade ett finger med i spelet i Nick och Norah-boken). Titeln är Naomi & Elys kyssförbudslista.

Två vänner skriver en lista på personer de inte får kyssa. Ska vi gissa att det dyker upp någon på listan som i alla fall en av tjejerna vill kyssa? Det får jag veta ganska snart, i slutet av maj kommer kyssförbudslistan ut.

Vidare på min lista är fantastiska Johanna Lindbäck med boken Saker som aldrig händer. Eftersom jag tyckt att hennes tidigare böcker bara blivit bättre och bättre ska det verkligen bli roligt att läsa fyran.

Sist ut är Johanna Thydells nya bok Ursäkta att man vill bli lite älskad. WOW alltså, Johanna Thydell är tillbaka! Jippie! Enligt ryktet kommer Johannas bok ut till hösten.

LÄNGTAR!

/Sofia

Flaskposten intervjuar Sonya Sones!

Både jag och Johanna har tidigare bloggat om Sonya Sones böcker: Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Vi gillar dem och blev lite extra nyfikna på författaren så vi skickade en Flaskpost till henne och har fått svar:

En nytagen bild av Sonya Sones i sin nya sommarjacka.

1. Hur kom det sig att du blev författare? Tidigare arbetade jag som filmredigerare, men när jag fick barn slutade jag arbeta eftersom jag ville vara hemma med mina bebisar. Men efter ett tag, när mina barn blev äldre, bestämde jag mig för att göra något som skulle ge utlopp för mina kreativitet. Eftersom jag älskade att läsa för mina barn bestämde jag mig för att försöka skriva barnböcker. Jag började i en poesikurs vid University of California i Los Angeles, vilket ligger nära där jag bor. Min lärare var en fantastisk kvinna, Myra Cohn Livingston. Det var Myra som uppmuntrade mig och ledde mig på rätt väg när jag började skriva på min första bok Stop Pretending: What Happened When My Big Sister Went Crazy.

2. Har du någon ny bok på gång och vad handlar den om? Javisst! Givetvis! Den handlar om en stor lögnare.

3. Vad tyckte du bäst om med Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet? Jag tycker om att Sophie är så ärlig samt hur vacker Murphy är – på insidan.

4. Vad är roligast respektive tråkigast med att skriva? Det roligaste är när jag hittar exakt rätt ord och riktigt kan känna att jag beskriver något på ett sätt ingen har gjort tidigare. Det tråkigaste är när jag håller på en hel dag och letar efter det perfekta ordet men inte hittar det någonstans!

5. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför? Jag skulle vilja ha kraften att skapa fred i hela världen. Av uppenbara skäl..

Och avslutningsvis de fem snabba. Vilken är din/ditt favorit:

– rätt: spagetti och köttbullar

– ställe: Boston, Massachusetts, USA (där jag växte upp), Santa Monica, Kalifornien (där jag bor idag) och Paris (där jag skulle vilja bo)

– färg: turkosblå

– djur: katthundfåglarlejonlama

– webbplats: jag har alldeles för många favoritwebbplatser! Och de distraherar mig alldeles för mycket från mitt skrivande.

Stort tack till Sonya för att du svarade på våra frågor – Big thanks to Sonya for answering our questions!

Klicka här om ni vill läsa vad Johanna och jag skrev om böckerna.

Besök också Sonyas hemsida och läs mer om hennes andra böcker.

/Sofia

Game over – extra liv?

Igårkväll läste jag ut Johan Unenges bok Mitt extra liv.

Det är en serieroman där sidor med romantext blandas med sidor med serierutor.

Det som är lite speciellt är att textavsnitten tar vid där det som berättas i bilderna slutar, så om man bara läser texten och inte kollar så noga på vad som händer i serieavsnitten eller tvärtom, så missar man en massa.

Jag gillar det! Variationen och att man tvingas stanna upp och kolla saker lite då och då. Det kan dyka upp något i texten som gör att man vill bläddra tillbaka till bilderna för att förstå hur det hänger ihop.

Men ibland blir det också rätt förvirrande. Som på ett ställe där Mattias snackar med sin pappa som på ena sidan rufsar sig i håret (det han har kvar) enligt texten, och när det blir serieruta på nästa uppslag så är han totalt skallig.

Alltså boken är inte alls så lättläst som den ser ut att vara och det händer en hel del läskiga grejer i det lilla samhället där Mattias bor. Det som vanligtvis brukar vara häftiga detaljer i tv-spelsvärlden som han delar med kompisen Ubbe flyttar plötsligt in i hans riktiga liv också och då är det inte lika lätt att stänga av eller veta hur man ska göra…

Det finns två stora plus som gör boken intressant: Handlingen och serie-romanformen.

Sen finns det två minus som irriterar lite: 1. Biblioteksskildringen är dammigt klyschig och trist. 2. Bilderna är rätt ojämna i kvalité som på omslaget är de snygga, men på andra ställen (s. 90 som exempel), är de röriga och personerna ser fulare och mer skissartade ut.

Alltså plusen ++ är tyngre, och det går inte riktigt att lägga ifrån sig boken när sista sidan är utläst och bara sluta tänka på den så där som the end och game over!

/Johanna

På flykt från ett dödligt virus

I höstas blev alla mer eller mindre oroliga över svininfluensan som härjade. Apoteken sålde slut på handsprit på ungefär fem minuter. Om någon hostade tog människor skydd bakom plank eller vad som nu fanns i närheten .

Börje Lindström har skrivit en spännande bok om ett dödsvirus som håller på och förintar hela mänskligheten: Annas dagbok.

I Annas dagbok är det inte svininfluensan som härjar utan ett mycket värre och otroligt snabbdödande virus. Där viruset far fram har nästan ingen en chans att klara sig…. Usch, otäckt!

Boken är skriven i dagbokform och det är Anna som håller i pennan. Anna är en typisk tonåring som blir blixtförälskad i Adam. Kärleken är besvarad. Så vid sidan av att vara en bok om undergång och död är det även en fin kärleksberättelse. När viruset bryter ut skiljs Anna och Adam åt. Annas familj beslutar sig för att försöka ta sig norrut, till farmor och farfar, där viruset inte fått fäste (än…). I ett tidigt skede kommer Anna ifrån sin familj och nu måste hon på egen hand försöka klara sig.

Boken är sorglig och spännande. Handlingen känns ”tyvärr” trovärdig i och med svininfluensan och skräcken kring den.

På sin hemsida har Börje publicerat en intervju där han pratar om Annas dagbok. Läs intervjun här.

/Sofia

Guidebok och förstoringsglas för vuxna

Alla i vuxenvärlden se hit!

Här är bokhyllans just nu bästa schysst-mot-barn-bibel! 

Den fungerar både som ett förstoringsglas och en guidebok och är fylld med viktiga vardagsupptäckter och praktiska tips.

Förstoringsglasbitarna får en att upptäcka hur uppseendeväckande mycket pojk- och flickfixering som ligger inbäddat i till synes små grå och osynliga vardagsdetaljer och beteenden – klädstorlekar, barnkalasinbjudningar, presentöppningstillfällen, serietidningsbamsefamiljen m.m. m.m. ….

De många tipsen som ofta är kul och kreativa ger idéer för att handskas med detta – samhällets och våra egna sätt att, såväl medvetet som omedvetet, snäva in ramarna för hur man får vara. Det är roligt att komma på fler sätt att tänka och göra, och hur det går att blanda till något alldeles eget! 

Det här är en bok om jämlikhet, men lika mycket om hur man stärker barns självkänsla.

Boken är skriven av Kristina Henkel (jämställdhetskonsult) och Marie Tomicic (forskare och lärare) och är indelad i avsnitt om lek, utseende, språk, vänskap, känslor, kroppen och förskolan. Det är lättläst och engagerande med humoristiska bilder, insprängda citat och pratbubblor, plus intressanta och tänkvärda faktauppgifter i marginalerna.

Boken heter Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 (OLIKA 2009), men jag tycker ordet ditt skulle strykas ur titeln. Med den här boken i huvudet kan både föräldrar och andra vuxna hitta vägar för att ge alla barn, både egna och andras, en mer möjlighetsfylld värld som först och främst individer och barn!

/Johanna

Nu vet jag också!

Förra veckan skrev Sofia om Sonya Sones två pusselomslagsböcker: Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. 

Ett pussel med två bitar!

Det kan väl inte vara så svårt?

Inuti böckerna finns Sophie och Murphy – två olika bitar, som till omvärldens fasa verkar passa alldeles för bra ihop med varandra!

Nördbiten+poppistjejbiten – det är ett kärlekspussel som bara inte får finnas…

Nu har jag läst båda delarna. Jag tyckte absolut bäst om den första, Sophies bok! Den andra delen kändes inte riktigt lika trovärdig, och mindre originell på alla sätt, även om det var en kul idé att få läsa fortsättningen utifrån Murphys perspektiv.

Och som sagt, jag älskade den lite mer experimentella poesiliknande formen! Den gjorde böckerna INTE poesiklursvåra, utan tvärtom mer till snabbslukade bokkarameller alldeles lagom för våryra dagar när koncentrationssvårigheterna sätter in.

/Johanna

Spännande nyhet från Jo Salmson

För några veckor sedan träffade Flaskposten Jo Salmson. Ni vet författaren till Almandrarnas återkomst och böckerna om Tam. Jo (som egentligen heter Catharina) berättade då att femte delen Tam och drakupproret precis kom färsk från tryckpressarna. Den finns nu att låna på biblioteken.

Hon berättade också att den sjätte delen Tam och nydraken är färdigskriven och kommer ut i höst. Tam och nydraken är sista delen i serien. Men misströsta INTE för Jo hade en riktigt glad och spännande nyhet att berätta när vi sågs:

Jo har börjat skriva på en ny serie som går under arbetsnamnet Häxfolket! Vad första delen ska heta är ännu inte bestämt.

I ett mejl som Flaskposten fick från Jo några dagar efter att vi träffade henne skriver hon såhär om Häxfolket:

” Serien handlar om en flicka som heter Sol. Hon bor i tjänstefolkets del av en stor egendom ute på landet. Så länge hon kan minnas har hon lekt med husets son Arel, och med grannpojken Eno. Eno och Arel delar samma privatlärare, och fast Sol inte har några lektioner så brukar hon vara men när pojkarna läser sina läxor. Det är lite av en sport för dem att smita undan från de vuxna, för att kunna vara tillsammans.”

När Jo fick idén till Häxfolket såg hon en bild i sitt huvud av tre barn som satt och pratade med varandra. Hon hörde att två av barnen sa att de skulle åka in till stan och att den tredje ville följa med. Men det tredje barnet, en flicka (Sol) fick som svar att det inte gick för hon var slav!

Sol förstår att hon aldrig kommer kunna leva ett fritt liv och börjar fundera på varför det är så. Hon undrar också var hon kommer ifrån och vilka som är hennes föräldrar. Arel och Eno hjälper henne att försöka ta reda på svar och det visar sig att Sol härstammar från Häxfolket…

Sen vet jag inte mer vad som händer! Men visst låter det som en spännande bokserie?

Jag ser väldigt mycket fram emot att få läsa om Sol, Arel och Eno!

/Sofia