Flaskposten jul-listar del 3 – Clarisa

Vår skruttiga gran!

Här kommer sista listan! Johannas lista finns här och Sofias här.

Som en äkta bibliotekarie listar jag årets läsupplevelser efter signum!

Hcf b

Stora bebisbytet av Petter Lidbeck och Lisen Adbåge som upprörde vissa men som jag tyckte var väldigt rolig om alla barns lika värde.

Olli och Mo, en underbar och knäpp roadtripp av bilderbokskonstnären Eva Lindström.

Nilla och Jag av Anna-Clara Tidholm. En bilderbok för skolbarn om hur svårt det kan vara med vänskap.

Naku, nakuu, nakuuu av Nanoy Rafael och Sergio Bumatay III. Hjärtknipande om en orolig pojke som ska få ett syskon.

Snövit för bilderna av Benjamin Lacombe.

Hcf

Monstermaskerad av Mats Wänblad och Pelle Forshed och Jonte och flugan av Camilla Kuhn

Hcg

Ett hus utan speglar av Måsten Sandén, en av Sveriges bästa författare. I Ett hus utan speglar lånar han en garderob av Narnia och lite stämning av Maria Gripe för att skapa en alldeles egen bok för mellanåldern som sticker ut bland resten av den svenska utgivningen.

Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg. Jag älskar skogen, känslorna och skildringen av att vara vilse mellan barndom och tonår.

Tiger av Kate DiCamillo. Finstämt och något symboltyngt om sorg, att vara ny i skolan och längtan efter vänskap. Amerikanskt berättande när den är som bäst.

Hc u, Hce u

Amatka för årets märkligaste läsning.

Het för årets hetaste läsning.

Sjutton år och skitsnygg av Emma Granholm, oväntat roligt och spännande om en ung kille vars hela liv går ut på att just vara ung och skitsnygg och vad som händer när det dyker upp en ny cool kille som tar över hans plats i gänget.

Onda Krafter i Sollentuna, en rolig och annorlunda ungdomsboksdebut av serieskaparen Coco Moodyson.

Jellicoe Road på svenska! Kommentarer överflödiga.

The fault in our stars av John Green, om två cancersjuka ungdomar, så roligt, romantiskt och sorgligt!

Quintana of Charyn, sista delen i Melina Marchettas fantasytrilogi om Lumatere.

Årets överraskningar:

Ingrid Olsson, alltid så duktig, briljerar i sina två kortprosaromaner Blink, blink med stjärnan och Önska bort, önska nytt. Mycket smärta och känsla på bara några få rader!

Eld, bättre än Cirkeln!

Att jag fick frågan om att börja blogga på Flaskposten!

Julien Neel till Sverige – nu i helgen!

Missa inte att Julien Neel, skaparen av Lou-böckerna kommer till Stockholm i helgen. På fredag och lördag besöker han TioTretton, anmälan sker på TioTrettons blogg.

Anledningen till att Julien Neel är på besök är Stockholms internationella seriefestival. Den äger rum på Kulturhuset (där TioTretton ligger). För alla som är äldre än 13 år och därför inte kan besöka TioTretton kan jag tipsa om att Julien Neel även deltar i ett samtal öppet för alla på lördag. Läs mer om seriefestivalen här på Kulturhusets hemsida.

För alla som undrar när nästa Lou-bok kommer kan jag berätta att det enligt Juliens svenska förläggare Lisa Wibom förmodligen blir tidigt under 2013.

/Sofia

Mitt boktips: Adzerk – den vita hingsten

Författare: Lin Hallberg

Därför valde jag boken: Den såg bra ut och hade hört att den var bra.

Boken handlar om: En tjej som lever för hästar. Men en dag bestämmer sig hennes föräldrar för att flytta. Långt från hennes skötarhäst. Det är en spännande bok, man blir förhäxad i den.

Det jag tycker är så bra: Den blir aldrig trist. Den innehåller mycket hästar och spänning.

Boken passar: Dom som gillar hästar.

************************************************

Tipset kommer från Smile 🙂 11 år, tack så mycket!

Jag har också läst boken och tyckte att den var jättebra och att den kändes spännande även för mig som inte lever för hästar!
Boken vann även Barnens romanpris 2010.

Cirkusflickan – Maja i 4C på Resarö skola recenserar

Dags igen för gästrecension här på Flaskposten! Klass 4C på Resarö skola i Vaxholm har under våren hjälpt oss att läsa Cirkusflickan av Camilla Lagerqvist. Så här skriver Maja om boken:

Ellen är bara sex år när hennes mamma säljer henne till en cirkus som leds av en kvinna som alla vid cirkusen kallar för ”Madame”. Madame är inte direkt snäll och god som Ellens mamma. Hon tvingar Ellen att jobba hårt om dagarna och straffar henne om hon inte lyder. Ellen lär snart känna Madame och alla andra vid cirkusen. Hon möter personer som är knasiga, roliga och snällare än Madame bl.a. Welda (den skäggiga damen) och andra mindre pålitliga personer som Signor Rosatti och Florentina.

 En mycket vacker och hemsk berättelse om hur det är att försvinna från ens familj, skildrad i fantasi och humor, men även sorgliga ting och smärta, allt i en enda kompott. Detta är en bra högläsningsbok, men går lika bra att läsa tyst.

Betyget den fick när vi röstade i klassen var ungefär 3,5 av 5, alltså rätt bra.

Jag rekommenderar den starkt och om du gillar böcker som är en blandad kompott och skrivna på gammaldags sätt så är detta ett måste (enligt mig).

***************************************************************

Tack Maja och 4C för att ni läst och tyckt till om boken! Sofia gillade också Cirkusflickan, så nu har jag den dubbelt uppskriven på min läslista… /Johanna – Flaskposten

Sommarlovsvägen till helvetet (allt annat än långtråkig)

Nu har jag läst ut boken som jag aldrig hann få med till Frågesportkvällen med Sommarlovsboktips förra veckan, så detta får bli en komplettering.

Den platsar perfekt nämligen. Utspelar sig under ett sommarlov. Är underbart rolig! Sofia har redan skrivit om den.

Den är ovanlig också. Bland alla böcker om från- eller närvarande pappor som dykt upp i roman- och biografiform de senaste åren är detta en gnistrande, sprakande ”mamma-road-to-hell-skildring” – och jag älskar det!

Helt befriande med en mamma som INTE är sådär uppoffrande, kompisrelaterande eller överbeskyddande som vi vid det här laget är rätt vana vid, eller hur?

Precis som Sofia tyckte är ju Beata – mamman i boken, egentligen så fruktansvärt hemsk, pinsam och över gränsen många gånger, men jag tycker att hon är rätt cool också OCH jag tycker ändå att boken slutar i nån slags kärleksförklaring till just henne.

Att pappan är borta genom hela boken är kanske lite konstigt, men jag saknar honom inte i det här fallet. Det här är Beatas match och dottern Alicjas förstås. Fattar verkligen inte varför han, pappan,  finns med där så framträdande i titeln.

Boken spelar med fördomsbilder om polacker och svenskar, och clashen dem emellan, och den gör det på ett sätt som jag tycker har precis rätt glimt i ögat. Humorn, alla förvecklingar, missförstånd, galenskaper och sköna repliker. Man har inte tråkigt en sekund i spruckna renoveringar, påvebesök och infernaliska kärleksvåndor/kompissvek. 

Boken du ska läsa i sommar heter: Min pappa är snäll och min mamma är utlänning och är skriven av Emmy Abrahamson.

/Johanna

Ps. här kommer min favoritregel från boken:

#243  Acceptera att man aldrig kan slänga något. Någonsin. Detta gäller framför allt rostiga krokar, trasiga brödrostar, skor utan sulor, vaxet från smälta ljus, gummihandskar med hål i och förkalkade uråldriga kranar. Det finns alltid någon släkting i Polen som en dag kommer kunna reparera allt.

Ekot i Åsnetrappan – hur ska det sluta?

För några veckor sedan öppnade ett sprillans nytt ”bibliotek” i Stockholm: TioTretton. Som namnet antyder är det här ”biblioteket” för barn i åldrarna tio – tretton år. Flaskposten var där och vuxenminglade dagen innan öppnandet och konstaterade att det här var ett ställe vi skulle ha älskat att hänga på när vi var tio – tretton år. Flaskan var med och minglade —->

Anledningen till att jag sätter bibliotek inom ” ” är att där ryms mycket mer än böcker och aktiviteterna som är planerade känns mer av fritidsgårdsstyle. Det finns ett kök, symaskiner, jätteflådiga datorer, en utklädningslåda, massor av spel…

<—- När du går till TioTretton får du träffa väldigt trevlig personal, t.ex. Henrik.

Tycker du om att skriva och läsa böcker så är TioTretton även ett ställe för dig. Just nu pågår en spännande tävling nämligen: Hur slutar Ekot i Åsnetrappan? Författaren och journalisten Per Bengtsson har skrivit de första 23 sidorna i boken Ekot i Åsnetrappan. Nu kan du vara med och skriva slutet!

Så här gör du: Läs så långt som Per har skrivit. Skriv sedan max två a4-sidor på dator (Teckenstorlek: 12 punkter. Radavstånd: 1,5). Mejla till tiotretton@stockholm.se senast den 31 mars 2011. De fem bästa sluten kommer att tryckas i en specialutgåva av denna bok. Alla som skickar in en text får ett exemplar av boken.

Här hittar du en länk till boken Ekot i Åsnetrappan där du även kan läsa mer om tävlingen.

Mer info om TioTretton hittar du här.

/Sofia

 

Två läskiga och otäcka böcker.. vågar du läsa?

Rasmus, 11 år har läst två spännande böcker. Här kommer hans tips:

Titel: Fienden ”De levande döda”
Författare: Charlie Higson
Därför valde jag att läsa boken: jag såg den i en boktipstidning.
Boken handlar om: Några forskare experimenterade men det gick snett så alla (nästan) som är över 14 blev typ zombies. Och så får man följa hur de överlever och så vidare!!!
Så här tycker jag om boken: den är väldigt läskig och spännande.
För vem passar boken: för de som gillar äventyr men inte för de som är lättskrämda!!!

Titel: Skulduggery Pleasant
Författare: Derek Landy
Boken handlar om: en tjej vars farbror dör och upptäcker en konstig man på begravningen. Sen visar sig det vem mannen är och henne själv…
Så här tycker jag om boken: den är spännande, händelserik och den bästa boken i mitt liv!!!!
För vem passar boken: för de som gillar sci-fi och såna som mig.

Stort tack till Rasmus för tipsen!

Mitt boktips: Vargbröder-serien

Författare: Michelle Paver

Därför valde jag att läsa de här böckerna: Jag hade börjat på dem när jag var mindre men då gillade jag dem inte. Jag tänkte att jag skulle tycka bättre om dem nu.

Böckerna handlar om: Torak. Torak är född att bekämpa stjälslukarna och ondskan i storskogen.

Det som är så bra med böckerna är att: de är bra skrivna, spännande, levande och lite annorlunda. Man kommer verkligen in i boken när man läser den.

Böckerna passar för: lite äldre barn, typ från 9 år och de som gillar fantasy och spänning.

Tipset kommer från: Emmy 11 snart 12 år

*****************************************

Tack tack Emmy för tips om spännande böcker! /Flaskposten

Mitt absolut sanna liv som läsare av en HALVTIDSINDIAN-bok

NU har jag äntligen läst Den absolut sanna historien om MITT LIV SOM HALVTIDSINDIAN av Sherman Alexie.

Den har stått på min ”vill-läsa”-lista så länge att jag nästan totalt hade glömt bort det. Det var först när jag skrivit om att det var svårt att hitta roliga ungdomsböcker och Sofia skrev om den i en kommentar som jag blev påmind igen.

Och det kunde ju bara sluta på ett sätt: tänk er nu är jag också med i fan-klubben till den här boken tillsammans med Sofia, Ka, Erika, Neil Gaiman (se baksides-blurb) och en hel rad bokprisjurys och säkert en massa andra!

Det är en grym bok i alla bemärkelser. Historien är ”sann” och ibland grymt sorglig, men framför allt är den grymt skriven med ett direkt tilltal som fångar en och får en att skratta genom och trots det svarta. 

”Okej, din deppmupp, vi fattar. Hur många fler saker som gjorde dig låg tänker du räkna upp?”

Det är också en underbart skön funderar-bok med mycket humor, där Arnold Spirit Junior, som den 14-åriga huvudpersonen heter resonerar sig fram till en massa intressanta saker. Här kommer ett av mina favoritpartier där Junior får reda på vad som är skillnaden mellan  NERVÖS och RÄDD när han snackar med sin pappa:

Jag frågade pappa om han också hade varit en kräksnisse.

”Vad är en kräksnisse?” frågade han.

”Någon som spyr före basketmatcher”, svarade jag.

”Varför spyr du?”

”För att jag är nervös.”

”Menar du att du är rädd?”

”Nervös eller rädd, är inte det samma sak?”

”Nervös betyder att man vill spela. Rädd betyder att man inte vill spela.”

Pappa redde verkligen ut begreppen. I Reardan var jag en nervös kräksnisse. I Wellpinit hade jag varit en rädd kräksnisse.

Fantastisco! Både i ordval och i sättet som boken angriper det hårda livet för en kille – en annorlunda kille med ungefär alla odds emot sig, men med ett starkt ”krigarhjärta” – i ett indianreservat i en liten håla i USA.

Stort plus också för alla inflikade serieteckningar med skojiga bildtexter.

Läs och gå med i fan-klubben är nu mitt råd till alla som ännu inte tagit steget!

/Fan-klubbs-Johanna

Lögner och hemligheter med en stor silkesrosett omkring

Jag har läst två böcker och jag vet nästan inte riktigt vad jag ska skriva om dem. Gillade jag dem – svar ja, gillade jag dem inte – svar ja. Kan alltid börja med att berätta vilka böcker det gäller:

<——————— Lögner Hemligheter———————->

i serien Pretty little liars av Sara Shepard. De två första delarna av åtta (!) om rika och snygga f.d. kompisarna Aria, Emily, Hanna och Spencer. Om jag förstått saken rätt ska de föreställa ca 16 år (men de känns äldre i och med vissa vanor de har). För fyra år sedan var de med om en dramatisk händelse tillsammans med kompisen Ali. Alla svor på att inte avslöja ett knyst av vad som hände den där ödesdigra natten… Ett år senare försvinner Ali spårlöst och det är upptakten till att tjejerna idag inte är vänner längre.

Men så en dag börjar de på var sitt håll få mystiska och hotfulla meddelanden från en A. Meddelandena innehåller information om de fyra tjejernas egna hemligheter och lögner – information bara en person i hela världen kände till, nämligen Ali.

Så långt är allt i böckerna bra. Det är en spännande och medryckande handling där ingenting är som det verkar vid första ögonblicket.

Vad är det då jag har svårt för? Dels att tjejerna är så himla otroligt supersnygga hela tiden. Att de är rika och har på sig superdyra märkeskläder (blä vad trött jag är på sådant) samt verkar mycket äldre än vad de är. Att jag egentligen läst om samma tjejer 100 gånger tidigare i andra böcker.

Vad är det då jag gillar? Dels är det som sagt en spännande handling. Sen gillar jag att tjejerna trots att de är ”perfekta” egentligen inte är det – alla har de problem: allt från ätstörningar, via en pappa som bedrar mamma till tankar om att kanske vara homosexuell och hur det skulle tas emot i den konservativa och tillrättalagda stad där de bor.

Jag brukar kunna svälja mycket när det gäller s.k. ”ytliga” böcker och de här är egentligen helt okej på den fronten (om jag jämför med vissa andra böcker jag läst). Läsare som vill ha en stunds förströelse kan absolut gripa tag i Lögner och Hemligheter.

Kan ju erkänna att jag av misstag råkade läsa del två, Hemligheter, först…. Men det gjorde inte så mycket, det gick att hänga med ändå och ettan blev rolig att läsa som ett ”facit”.

Pretty little liars har en egen hemsida som du kan kolla in här.

Kommer jag läsa de resterande sex delarna? Ja, förmodligen för jag vill veta vem A är och vad som egentligen döljer sig i de skumma vrårna.

/Sofia

ps. jag har svårt för omslagen också… men antar att de ändå speglar innehållet ganska bra.