Arkiv för april, 2011

Internationella bokveckan

1960 De olympiska vinterspelen hålls i Squaw Valley i närheten av Lake Tahoe.

Den här veckan är det visst internationell bokvecka. Man ska ta den bok som ligger närmast, slå upp sidan 52 och skriva mening 5 i sin status. Nämn inte titeln på boken.

Den här övningen florerar egentligen på Facebook men jag tänkte att det kunde bli ett kul inlägg här. Njaa.. min bok som ligger närmast bidrog inte med något särskilt spännande citat. Men man skulle kunna kalla det allmänbildande.

Min näst närmaste bok:

Make it easy, then.

Vilket citat får du?

Uppdatering: det känns tråkigt att inte skriva vilka titlar citaten är från. Mina böcker är Kalifornien (Första klass reseguider) och Jellicoe Road av Melina Marchetta.

/Sofia

Den här boken verkar spännande

Debutanten Elin Nilssons Istället för att skrika. Har idag fått lite berättat för mig om boken och det gjorde mig mycket nyfiken. Ska vara en spännande, lite deckarliknande ungdomsroman med riktigt bra språk. Ser fram emot att läsa! Kommer ut i september.

/Sofia

Tack och lov är inte min mamma som Alicjas..

Nu har jag läst en debut som går i 110 från sida 1 till sida 215 (sista sidan). Det handlar om boken är Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamson.

Precis som Emmy själv har bokens huvudperson, Alicja, en mamma som kommer från Polen. Kulturkrockar i stil med ”tokiga polska vanor kolliderar med svensk stelbenthet” är boken full av.

Alicjas relation till mamman är bokens nav och då främst om hur otroligt pinsam mamman är samt vilka jobbiga situationer Alicja hamnar i på grund av mamman. Det är roligt och samtidigt nästan plågsamt skämmigt att läsa. Samtidigt blir jag lite arg på mamman som har noll förståelse för Alicja och hur hon kan tänkas känna.

Mamman kör på och Alicja måste följa med. Pappan är bortrest genom hela boken och det tycker jag är synd. Jag hade gärna haft den snälla pappan med som en motvikt till mamman. Ibland blir det nästan lite för mycket. Bitvis tycker jag även lite synd om polacker som inte visas upp från sin bästa sida (för att uttrycka det milt).

Men jag fnissar ändå glatt åt diverse pinsamheter och gläds åt att det kommit en ungdomsbok med humor i. Fin debut.

På förlagets hemsida kan du läsa lite mer om Emmy.

Det snygga omslaget är gjort av Sara R. Acedo. När jag besöker hennes hemsida inser jag att hon ligger bakom flera av mina favoritomslag. Kolla här.

/Sofia

Gästbesök: Clarisa fängslas av Jellicoe Road

Nu är det dags för ett till gästinlägg här på Flaskposten. Idag presenterar jag Clarisa, bibliotekarie på Medioteket och ungdomsboksfantast! Sist vi sågs konstaterade vi att vi verkade tycka om nästan exakt samma böcker och tv-serier. Självklart blir jag otroligt sugen på att läsa Jellicoe Road av Melina Marchetta. Eller vad säger ni:

JAG TROR PÅ TAYLOR MARKHAM

Det var verkligen längesen jag blev så fullständigt uppslukad och förtjust i en bok. Jellicoe Road hamnade i mina händer efter ett, minst sagt, entusiastiskt tips från Johanna Lindbäck på Bokhora (tack Johanna).

Boken handlar om Taylor Markham, som går på en internatskola i Australien. Taylor blev övergiven av sin mamma när hon var elva och hon har inte hört av henne sen dess. Men där finns Hannah. Hannah har alltid tagit hand om henne, nästan som en mor. När Taylor var fjorton år rymde hon från skolan med en pojke från den gästande kadettskolan. Planen var att hon skulle finna sin mamma. De kom inte så långt.

Tre år senare blir Taylor vald att leda sin skola i de årliga krigen mellan skolan, stadsungdomarna och den gästande kadettskolan. Såklart är den nya ledaren för kadetterna Jonah Griggs, pojken som Taylor rymde med för tre år sedan.

Parallellt, i Hannahs manuskript, får man följa berättelsen om barnen som möttes vid Jellicoe Road, de som överlevde en hemsk bilolycka, berättelsen som inte kan lämna Taylor ifred. När Hannah plötsligt försvinner känner Taylor sig otroligt ensam, samtidigt som hon är ansvarig för ett hus fullt av ensamma barn. Som tur är har hon en fin vän i Raffy. Hon som ställer upp hur jobbig Taylor än är. Sen finns lilla Jessa, som Hannah också tagit hand om och som hänger efter Taylor som en skugga, som på många sätt påminner Taylor om sig själv.

Jag gillar verkligen drömmarna, hemligheterna och alla ledtrådar som man får läsa om när Taylor försöker klura ut sitt förflutna. Den här boken är så otroligt fint skriven, språket är ljuvligt och konstruktionen – hur berättelsen om Taylor och barnen i manuskriptet knyts ihop – är mästerlig.

Det här kan också vara den finaste, mest romantiska kärlekshistorien jag läst på länge. Jag är precis som Flaskpostarna ett stort Sarah Dessen-fan och Jellicoe Road påminner om Dessens böcker, men är faktiskt snäppet bättre.

Taylor är också en så bra karaktär. Hon har upplevt så hemska saker, händelser som hon till den mesta delen förträngt, samtidigt är hon cool och rolig men också hård och ibland snarstucken. Ofta försöker hon undvika ansvar och drar sig tillbaka. Men ändå älskar man henne. Och hon skärper sig.

”Who do you believe in?”, she had repeated as if it were the dumbest question she’d ever heard. ”I believe in you, Taylor Markham”

——————————

Tack Clarisa för att du gästbloggade på Flaskposten. Mitt exemplar av Jellicoe Road måste komma NU!

Läs här vad Johanna på Bokhora skriver om Jellicoe Road. Johanna har även skrivit ett ”spoiler-inlägg” men det får ni leta upp själva om ni vill läsa. Jag försöker hålla mig så långt bort från det som möjligt till det att jag läst boken.

/Sofia

Splitter

Går det att tycka om ett språk i en bok på samma gång som man inte tycker om ett språk i en bok?

Jag känner mig väldigt kluven till den du-form som Splitter av Charles Benoit är skriven i. Det kändes lite ansträngt på ett ”jag ska skriva en speciell ungdomsbok och då använder jag mig av du-berättandet-sätt”. ”Du” skapade en distans i boken, som bidrog till att, i alla fall för mig, förstärka att jag är läsaren och i bokens värld är det färdigbefolkat. Jag klev aldrig in i boken utan var hela tiden en betraktare. Vilket på ett sätt kändes bra. Distansen gjorde att Splitter blev en bok att reflektera över på ett annat sätt än om det hade varit en bok jag blev uppslukad och indragen i.

Handlingen är bra. Inte så originell men den funkar. Missförstådd tonårskille, Kyle, lär känna nya killen, Zack, i skolan. Zack visar sig vara en manipulativ och elak person som trots det har en air av spänning och mystik omkring sig. Boken handlar om tristess. Om att ta till drastiska knep för att döva tristessen. Knep som inte alltid är så lyckade.

Utan att avslöja för mycket får vi som läsare redan från början veta att allt kommer gå fel. Något hemskt kommer att hända. I Splitter tycker jag det ökar läsvärdet, att veta att något händer men inte vad. Det gör också att jag som utomstående läsare kan analysera och fundera över vad som händer i boken. Fundera över vilka ledtrådar som ges inför det som komma skall. Det gillar jag mycket.

Förövrigt hade jag en enda bild i huvudet av Zack. Hela boken igenom tänkte jag att han påminde om Steff i Pretty in pink. James Spaders elaka och skitsnackande överklasskille:

/Sofia

En tordyveln, en liten varg och en massa splitter

Läst än så länge under den här påsken:

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Fortfarande lika krypande spännande och bra. Läsanledning: vald bok i bokklubben jag har på ett av jobben. Det ska bli spännande att höra vad klubbmedlemmarna tycker om Tordyveln.

Lilla snälla varg av Nadia Shireen. Underbar bok med ett slut to die for. Läsanledning: fick som påskpresent av Flaskposten-Johanna. Tack!

Splitter av Charles Benoit. Mycket snyggt omslag. Har inte läst boken ut boken än. Gillar den även om jag har några frågetecken kring språket. Läsanledning: ville läsa den, fick den i min hand, blev glad, läser nu.

/Sofia

Pomelo – en kärleksförklaring del 2

Precis som Johanna charmas jag helt av Pomelo i nya boken Pomelo blir stor. Bilderna är bland det roligaste och finaste jag sett på länge. Texten briljant. Jag vill aldrig lämna Pomelo-land.

Vad Johanna skrev och tyckte kan du läsa här. Jag håller med om allt och skriver därför inget mer. Ska istället läsa Pomelo blir stor en gång till.

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: