Här har Karin Mossed, Sofia Gydemo, Johanna Nylund & Clarisa Rolandi Ronge skrivit om böcker, film, musik och saker på gång
Vet du inte vad du ska göra nu på lördag den 3/9? Tips: åk till Skärholmen och besök Stockholms stadsteater filial som har öppet hus.
Mellan klockan 10 – 17 kan du till exempel träffa skådespelare, kika in bakom scenen, se en pjäs och lyssna på slagverkskonsert. Pjäsen heter Liten igen:
Läs mer om dagen på Stockholms stadsteaters hemsida (välj Skärholmen i rullmenyn för scener).
/Sofia
Det här var roligt att höra: Lena Sjöberg har vunnit pris för fina Tänk om… Priset, Elsa Beskow-plaketten, delas ut av Svensk Biblioteksförening till en konstnär som ”framställt föregående års bästa bilderbok för barn eller till en konstnär för dennes samlade produktion”
Tänkte länka till Svensk Biblioteksföreningshemsida med information om priset. Men wordpress-länkverktyg har gått och lagt sig och vill inte vara med. Ni som vill läsa mer får helt enkelt göra en sökning på internet.
/Sofia – som också går och lägger sig nu
Årets mest rosa omslag tippar jag på att Den unga F:s bekännelser av Maria Margareta Österholm har. Förra veckan var Flaskposten och firade släppet av boken hos X Publishing.
Det var mycket rosa på festen också men för alla er som förknippar rosa med gulligull och chick-lit… Här är, om jag förstått saken rätt, en annan lite udda slags rosa. På förlagets hemsida kan man läsa följande citat ur boken:
jag är den unga F
det är stöld och förbannad dikt men jag tar mitt
uppdrag på allvar jag har fått det i namnstagspresent eftersom jag
aldrig neg för nymånens skära och så fort det blev ljus förkunnade
att denna klänning inte passade någon men ändå
är rätt skoj
det handlar bara om accessoarer
(böcker papper trosor även kallat bibliotek)
På släppfesten var det högläsning ur boken. Det lät som poesi och var väldigt fint:
Tjusigast av alla på festen var författaren själv:
Jag är mycket nyfiken på boken och ska försöka läsa a.s.a.p. Någon som läst? Vad tyckte ni?
/Sofia
På Rabén och Sjögrens hemsida läser jag att det i Göteborg planeras för ett Alfons Åberg-hus. 
Är det bara jag som är förvånad över att det inte byggts ett Alfons-hus för länge sedan? Den lilla killen i bruna tröjan har ju byggt helikopter, ätit kakor, sparkat fotboll och raskat på i flera decennier och lästs av … hur många tror ni? Jag gillar Alfons och tycker det låter hur kul som helst med ett Alfons Åberg-hus.
Läs mer om husplanerna här.
Alfons har en egen hemsida.
Ett av mina favoritavsnitt från tv-serien Alfons. Jag säger bara: 2.21 in – ormen:
/Sofia
Med ett väldigt trevligt mingel firades det igår att Johanna Lindbäck kommit ut med sin femte bok: Välkommen hem. Jag har tidigare bloggat om att jag ser fram emot att läsa den och nu är det dags.
På minglet träffade jag många glada och roliga människor. Vi fick höra Johanna prata om Välkommen hem samt läsa ett stycke ur den. Inte nog med det: vi bjöds även på uppläsningar av Gunnar Ardelius, Charlotte Glaser Munch och Ingelin Røssland. De bildar tillsammans med Johanna en litterär salong som träffas en gång i månaden.
Några pics från minglet:
Cecilia från Rabén & Sjögren samtalar med Johanna om nya boken
Charlotte Glaser Munch läste ur Nødinngang
och Gunnar Ardelius ur Bara kärlek kan krossa ditt hjärta
Ingelin Røssland ur Minus meg
Sist var det Johannas tur att läsa ur Välkommen hem
jag minglade med Stefan och Clarisa (som gästbloggat på Flaskposten)
delar av X Publishing var där: Karin och Hanna, med Sara och Anna
Slutligen författaren Lisa Bjärbo. Vi pratade kort om ett bokprojekt hon och Johanna planerar ihop. Det ser jag fram emot.
Kolla in de här länkarna:
Onekligen – Lisa Bjärbos blogg
/Sofia
I dagens DN läser jag att en av mina absoluta favoritböcker ska bli film: Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Det fantastiska sommaräventyret som Annika, Jonas och David får vara med om. Egyptiska statyer, mystiska röster på kassettband, växter som lever, konstiga telefonsamtal… Prosten Lindroth!
Min första tanke: JA VAD KUL!
Min andra tanke: NEJ BARA DE INTE… och så började jag rabbla upp ”bara inte”-saker för mig själv.
Jag har ganska svårt för svensk film. Skådespelarna pratar ofta onaturligt och som om de stod på en teaterscen (a r t i k u l e r a r). Och det är ungefär samma skådespelare med i varenda film. Nu är ju Sverige ett litet land men om Lena Endre eller Helena Bergström kommer att spela Jonas och Annikas mamma skriker jag.
Tordyveln flyger i skymningen skrevs först som en radioföljetong 1976, den har gått i repris flera gånger och är mycket, mycket bra. Två år senare 1978 blev det en bok. Vad vill jag då säga med det här?
Tordyveln flyger i skymningen utspelar sig INTE 2013 (då inspelningen startar). Den utspelar sig på 1970-talet. Hör ni det, filmmakare?! Snälla, snälla, snälla modernisera inte handlingen, i alla fall inte för mycket. Inga mobiltelefoner! Annika ska inte ha på sig svarta tajts, converse och tröja som är en klänning som är väldigt kort över. OBS! Jonas får en kassettbandspelare i födelsedagspresent. Inget annat.
Jag slutar här. Men med skräckblandad förtjusning kommer jag att följa informationen om filmatiseringen. Är dock för tillfället väldigt tveksam till om jag kommer att se filmen.
På gamla Flaskposten har jag tidigare skrivit om Tordyveln.
Även här på nya Flaskposten har vi skrivit om boken.
/Sofia
Fyra böcker om fantastiska kapten Svea, två om äventyrliga Kleo och nu i höst en bok om monstermysterielösaren 
Lennart van Helsing. Gemensam nämnare: författaren Jesper Tillberg. Klart vi på Flaskposten blir nyfikna på Jesper!
1. Hur kom det sig att du blev författare?
Jag älskar historier och jag har så många historier som vill berättas. Ofta viktiga saker, som att hitta sig, om att leva, döden, kärlek, Hammarby. Men jag vill berätta om allt det på ett spännande sätt, gärna oväntat.
2. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?
Jag börjar med att jag skriver ett synopsis, ett slags handlingsskelett, där jag plitar ner allt som händer, från första kapitlet till det sista. Det blir lite som en karta mot slutdestinationen – och det är lättare att nå målet om du har en karta som kan leda dig, även om jag gör många utvikningar och ändrar detaljer på vägen dit. Jag är inspirerad av Anton Tjechov och PlayStation-spel på så sätt, att jag ofta planterar något i början som får sin förklaring längre fram.
3. Berätta lite om din nya bok, Den hemliga boken.
Min nya ungdomsroman ”Den Hemliga Boken” handlar om Lennart Van Helsing som visar sig vara släkt med mannen som dödade Dracula, världens mest kända vampyr. När Lennart hittar en kokbok så nystas en spännande historia fram om hans förflurna, den tar honom ända till Draculas hemtrakter, Transylvanien. Där möter han en vampyrtjej, Draculas dotter, Louella … Boken är full med fina bilder av Peter Bergting, som bland annat har tecknat för Harry Potter.
4. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker?
Jag gillar alla! Men mina favvos är nog Samlarens Skugga. Det är del4 i serien om Kapten Svea. Sen tycker jag att min bästa bok är den som kommer nästa år, De Svarta Svanarnas Natt. Håll utkik efter den!
5. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb?
Roligast är att skapa idéerna och lära känna karaktärerna, de är lite som vänner – även böckernas elaka typer. Det tråkigaste är själva jobbet att hamra fram alla hundratusentals bokstäver. Att gå igenom och ändra – redigera kallas det – tycker jag är kul. Då är ju grovjobbet gjort. Det är ganska ensamt att skriva, det är trist.
6. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Att resa i tiden är cool. Jag älskar filmer där de reser i tiden – Tillbaka till Framtiden, Heroes, Time Bandits, med flera. Då skulle jag hinna skriva fler böcker!
Och så till sist fem snabba. Vilken är din/ditt favorit:
– rätt: Mina barn älskar min Spagetthi Bolognese, hemligheten är att koka den länge, på så sätt liknar den skrivandet. Sen måste du ha gott vin i och selleri. Annars är det ingen Bolognese.
– ställe: Fårö! Läs min kommande bok De Svarta Svanarnas Natt så förstår du varför – om du vågar…
– färg: Grönt. Och vitt. Gärna tillsammans – det vill säga Hammarbys färger.
– djur: Jag har en hund, kanin, häst och fiskar. Men favvon är nog kaninen för han är som en hund, han älskar att kolla fotboll på tv:n.
– bok: Tordyveln flyger i skymningen, av Maria Gripe. Och Lunarpark, av Bret Easton Ellis. Båda har det gemensamt att de blandar flera stilar, det gillar jag.
– webbsida: hammarbybandy.se
—————————————————————————————————————
Johanna har tidigare bloggat om de tre första delarna om Kapten Svea. Läs här.
Sofia håller med Jesper: Tordyveln i skymningen är fantastisk! Läs den, det har jag gjort många gånger.
Tips: följ Jesper på twitter.
Stort TACK Jesper för att du ville vara med och svara på Flaskpostens frågor!
/Sofia
ps. fotografiet på Jesper är taget av Jan Eriksson. ds
Snabbare än Lucky Luke drar sin pistol har nyheten om att Stefan Casta vunnit Barnens Romanpris för sin bok Den gröna cirkeln spridit sig i diverse sociala medier.
Grattis säger såklart även Flaskposten till Stefan!
Samt funderar lite över då och nu, tiden innan sociala medier och tiden efter dess intåg i samhället. Hur hade nyheten om bokpriset spridits låt oss säga för 30 år sedan, 1981? Via radio såklart. Tidningar dagen efter. Kanske tv? På biblioteken och i bokaffärerna hade förmodligen personalen skyltat med boken och info om priset.
Känner mig som 100 år som tycker att sociala medier är både hur bra och häftigt som helst men också stressande. Måste allt gå så himla snabbt hela tiden? Nog om det. Nu ska jag blogga klart inlägget innan jag lägger upp det på facebook och skickar iväg en twitter.
Boken då? Jag läste för några månader sedan de ca 50 första sidorna. De var bra och ganska spännande. Varför jag inte läste klart boken? Just då hade jag lust att läsa en annan typ av böcker så jag kände att Den gröna cirkeln blev åsidosatt. Bättre då att läsa den när jag verkligen vill.
Läs mer om priset och om Stefan Casta här.
/Sofia
Sommaren närmar sig sitt slut. Trist. Semestern är för mig inne på sina sista dagar. Skulle kunna tänka mig att vara ledig ännu längre.
En bok som jag däremot med glädje la ifrån mig när den var slut: We´ll always have summer av Jenny Han. Innan jag läste WAHS hade jag från en säker källa hört att den inte skulle vara lika bra som de två tidigare delarna i serien om Belly och hennes kärlek till bröderna Conrad och Jeremiah. Det stämde, tyvärr. Trots att jag hoppades att jag kanske skulle tycka om boken. Ska du ändå läsa boken kanske du ska sluta läsa inlägget för nedan kommer SPOILERS.
Vad var det då jag inte tyckte om med WAHS? Handlingen! Vilket är hela boken… Den går ut på att Belly får reda på att Jeremiah haft sex med en annan tjej under en kort period då de (Belly och Jeremiah) were on a break*. När Jeremiah bett om ursäkt 1000 gånger friar han och Belly säger ja. Resten av boken är sedan en seg massa av bröllopsbestyr, föräldrar som inte vill att de ska gifta sig och Bellys velande mellan Conrad och Jeremiah.
Bellys velande engagerade mig ungefär noll komma noll procent. Hon är bara störande och jag ville säga åt henne att skärpa sig. Samt hur konstigt är det till exempel att hennes mamma inte tycker att B & J ska gifta sig när de är i 19-års åldern (och beter sig som 12…)? Inget konstigt alls.
Nej det här var en trist upplösning på två tidigare fina och bra böcker. Johanna har bloggat om de två tidigare delarna här.
* We were on a break. Exakt samma upplägg finns i tv-serien Vänner, vilken väl få har missat. Annars ta en titt här:
/Sofia
FLASKPOSTEN 2005-2013 