Remy + Dexter = ?

Har Sarah Dessen skrivit någon bok som är tråkig, dålig och oengagerande? Nja, jag kan inte riktigt uttala mig i frågan för än så länge har jag två Sarah-böcker kvar att läsa. Den ena, The truth about forever, har jag börjat i och än så länge är jag inte besviken. Sist ut i raden blir Keeping the moon. Men det får bli ett annat inlägg.

Nu handlar det om Remy, tjejen som hellre förekommer än låter sig förekommas då det kommer till relationer. Hon har haft en rad pojkvänner men alltid gjort slut när det börjar bli lite för seriöst. Varför? Hon är övertygad om att relationer inte fungerar – någonsin. På när håll har hon bevittnat sin mammas fyra äktenskap som alla kraschat. I This lullaby är det dags för giftermål nr 5.

I This lullaby är temat kärlek och att våga tro på sig själv och sin partner. Det handlar om att våga ta sats och hoppa utan att veta hur det slutar. Blir det en smäll eller en mjuk landning?

Det handlar inte bara om Remy och Dexter, som hon träffar och som är av åsikten att de två hör ihop på ett ödesbestämt sätt (gissa vad Remy tycker om det?), utan även om hennes mammas nya äktenskap, om bästa vännen Lissas sorg efter att hon blivit dumpad och inte minst om Remys bror Chris och flickvän. Chris har tidigare varit helt inne på Remys linje att kärlek suger och att relationer är ett otyg som ska kvävas i sin linda. Helt plötsligt gör han tvärtom och Remy kan inte förstå hur eller varför.

Jag sträckläser alla Dessens böcker, så också den här. Det är bra. Det är tänkvärt. Det är uppslukande. Det är Dessen.

/Sofia

Barnens romanprisvinnaren: Adzerk – den vita hingsten

I måndags fick Flaskpost-favoriten Lin Hallberg Sveriges Radios nya litteraturutmärkelse Barnens Romanpris för sin bok Adzerk – den vita hingsten (2009), SÅ roligt!

Av någon anledning har det inte blivit av att jag läst vinnarboken tidigare. Eller jag vet lite varför. Den brukar nästan jämt vara utlånad på biblioteket där jag jobbar! Men i veckan såg jag den på återlämningsvagnen. Nu såklart ännu mer nyfiken än innan snappade jag direkt åt mig den och började läsa.

Det handlar om Emma som lever för hästar, särskilt Ajax i stallet där hon tillbringar allt mer av sin tid. Det beror på något mer än att hon älskar att pyssla med Ajax. Det är liksom inte så bra hemma längre. Hennes föräldrar bråkar och det är konstig stämning.

I skolan är det inte heller så bra. Emmas bästis sen evigheter tillbaka –  Katrin har fått en ny kompis som heter Tova och det gör att hon börjar förändras. Plötsligt är hon mest intresserad av kläder och olika killar. Det är rätt hemskt att bara hänga med vid sidan av och det känns verkligen som att de håller på att glida ifrån varandra.

Det riktiga slutet för ALLT tror Emma kommer när hennes föräldrar bestämmer sig för att familjen ska flytta till Mongoliet och vara borta så länge som 6 månader!

Jag tyckte jättemycket om den här boken, precis som barnjuryn alltså!

Det är en hästbok som man absolut INTE behöver vara hästintresserad för att dras med in i.

Man förstår verkligen Emma. Det som skulle kunna vara en spännande resa är mest av allt hemlängtan, kallt, ensamt och konstigt för henne, men så träffar hon en alldeles speciell person – Baska, och får plötsligt vara med om helt nya saker, både bra, dåliga och livsviktiga. Under tiden brevväxlar Emma också med Katrin hemma i Sverige och får reda på en massa om sånt som det var länge sedan de kunde tala om…

En annorlunda sträckläsningsbok med så där skönt precis lagom kort-långa kapitel, som man kan göra tepaus och fixa lite med annat då och då emellan, men sedan kastas direkt in i igen.

Just nu håller jag på och lyssnar på radioprogrammen där barnjuryn med mellanstadiebarn från Norrköping pratar om alla de fem böckerna som de läst och valt ut vinnaren bland. Det ska bli jättespännande att höra vad de säger om Adzerk-boken. Gå HIT om du också vill lyssna, det är superintressant och roligt snack om både böcker och läsning!

/Söndags-Johanna

Sarah Dessen-land

Rubys mamma har stuckit hemifrån utan ett ord. Kvar hemma är Ruby som tar det hela ganska lugnt, hon tycker hon har läget under kontroll. Det tycker dock inte hennes hyresvärdpar utan de anmäler situationen till socialen.

Det här är upptakten i Lock and key av Sarah Dessen. Ruby hämtas av sin syster Cora och dennes man Jamie och får flytta hem till dem i ett hus som är raka motsatsen till det hon bodde i med sin mamma. Mammans hus: litet, slitet, misär. Coras hus: stort, flott, rikt. Ruby och Cora har inte träffats på över tio år vilket Ruby anklagar Cora för. I grannhuset bor genomtrevliga och populära Nate som verkar vilja vara Rubys vän. Ruby vill dock inte ha några nya vänner, varken i grannhuset eller i den privata snobbskolan hon måste börja i.

Slut på beskrivning av handlingen.

Som i de andra Dessen-böckerna jag läst pendlar berättarjaget mellan nu och då. Jag får som läsare ta del av, i det här fallet Rubys, innersta tankar och insikter om att hennes liv inte varit som hon trott. Människor har inte varit det hon trott och hon själv är inte heller som hon tror.

Lock and key är återigen en fin och fantastisk bok om en tonårstjejs liv av Dessen.

När jag funderar på vad det egentligen som gör att jag utan problem kan läsa Dessen-bok efter Dessen-bok så tror jag det bland annat är därför att alla personerna är så mänskliga och levande.

En annan sak jag verkligen tycker om är att alla böckerna (mer eller mindre) utspelar sig i samma stad. Sarah Dessen har byggt upp en hel värld kring Lakeview och i böckerna nämns personer eller händelser som hennes andra böcker handlar om. I Lock and key lyssnar Ruby på radion där en tjej som heter Annabel pratar. Annabel i sin tur är huvudpersonen i Just listen som jag bloggat om tidigare.

Det finns massor av sådana här kopplingar vilket gör att jag insett att jag vill läsa alla böckerna igen när jag är klar med dem bara för att spana efter referenser.

Här hittade jag ett diskussionsforum i Sarah-land som tar upp en hel rad med referenser.

/Sofia

Res i tiden med Ramona och Theo

Ibland brukar jag, som säkert många andra, fantisera om att resa i tiden. Vilken tid skulle vara den ultimata att besöka om det bara går att välja en? Eller är det snarare en specifik händelse som ska besökas? Mina egna önskemål har varierat mellan bland annat amerikanska södern på 1860-talet, Woodstockfestivalen 1969, England ca 1810 (Hej Jane Austen) och Tudor-tiden i England.

Några som reser i tiden är Theo och Ramona i böckerna av Kim Kimselius. Tillsammans med dem har jag färdats till Paris 1789, till faraonernas Egypten, till Pompeji strax innan vulkanen Vesuvius utbrott och flera andra spännande ställen i historien. Nu har det blivit två resor till. Fast den första är egentligen ingen tidsresa.

I Theos Pompeji får vi träffa Theo och lära känna honom så som hans liv var innan han träffade Ramona. För dig som inte har läst första boken Tillbaka till Pompeji kan jag berätta att det är där allt startar i och med att Ramona reser i tiden från nutid till år 79. Ramona och Theo lär där känna varandra och det leder till alla andra böckernas spännande äventyr.

Nu är det alltså dags för Theo att berätta om sitt liv innan Ramona. Jag är själv intresserad av Pompeji och fascinerad av stadens öde så den här boken var en guldgruva att läsa för att också lära. Kim är bra på att väva ihop fakta med fiktion och det blir aldrig en död stund.

Även om jag vet hur det kommer gå för Pompeji och för Theo är det ändå spännande att se vad som händer. När jag slog igen pärmarna var jag sugen på att läsa Tillbaka till Pompeji igen bara för att återigen se hur de klarar sig.

Nu blev det inte Tillbaka till Pompeji som stod härnäst på läslistan utan Boudicas strid mot Romarna – ytterligare en ny bok av Kim.

Boudica – vem? kanske du tänker. Det tänkte i alla fall jag. Boudica visar sig vara en drottning som levde i nuvarande Storbritannien år 61. Hennes by blev ödelagd av romarna under en hemsk massaker. Boudica bestämmer sig för att hämnas och det är mitt i allt det här som Theo och Ramona hamnar. Som det händer i flera av Kims böcker kommer Theo och Ramona ifrån varandra och det blir inte bara en kamp att överleva, de måste också försöka hitta varandra och ta sig tillbaka till nutid.

Kim skriver levande och i Boudicas strid mot Romarna är det några riktigt otäcka och blodiga scener som avhandlas – hu.

Så, är du intresserad av historia ska du läsa Kims böcker. Är du ”bara” ute efter ett spännande äventyr – ja, då kan du läsa Kims böcker.

/Sofia

Sanningen om perfektion

I natt satt jag uppe länge och läste ut The Truth about Forever, som jag haft bokmärke i så förbannat/underbart länge, och gud vad jag INTE ville att den skulle ta slut nu och ändå kunde jag till sist inte låta bli.

Under läsningens gång har jag i mitt huvud sida för sida döpt om den här boken till The Truth about Perfection.

Det handlar om Macy vars pappa plötsligt dött i en hjärtattack för ett och ett halv år sedan. Kvar är hon med sin mamma som håller på att halvt om halvt jobba ihjäl sig med familjeföretaget. I periferin finns även hennes rebelliska och känslostormande storasyster Caroline som nyligen gift sig och flyttat iväg till en annan stad.

Själv försöker Macy hålla fasaden uppe och stänga känslorna ute både för sin mammas och sin egen skull. Tillsammans med sin mycket organiserade och målinriktade pojkvän driver hon sig själv så långt som möjligt in i perfektion när det gäller studieresultat, prestationer och meriterande åtaganden.

Genom att hela tiden hålla tillbaka, uppföra sig exemplariskt och vara perfekt försöker hon kontrollera tillvaron som den blivit utan hennes pappa. Och om någon undrar mår hon ”bara bra”.

Vändningen kommer när hennes geniförklarade och minst lika perfektionistiskt inriktade (+plus ska det visa sig emotionellt undernärde) pojkvän Jason åker iväg på ”brain camp” (!) över sommaren för att ytterligare slipa sina förmågor. Macy är ensam kvar hemma och får ta över hans extrajobb i bibliotekets informationsdisk, vilket inte alls blir samma engagerande uppgift för henne som det varit för honom. Hennes arbetskamrater behandlar henne som dålig luft och tiden sniglar sig fram. Sommaren ser ut att bli lång utan Jason.

Men så under ett av hennes mammas många husvisningspartyn, där Macy såklart brukar vara med och hjälpa till, träffar hon på Delia som anlitats för att sköta cateringserveringen. Det blir en kaosartad tillställning och rätt vad det är har Macy dragits in i cateringverksamheten ”Wish”, som är något helt annat jämfört med de plågsamt stillsamma dagarna på biblioteket och de tysta kvällarna i det stora perfekta huset med hennes mamma. Hon lär känna inte bara Delia utan även hennes familj och medarbetare Kirsty, Monica, Bert och WES och sakta börjar något hända med henne…

En kväll blir Wes och Macy strandsatta mitt ute i ingenstans. På en öde landsväg med en bil som Delia i all förvirring glömt att tanka blir de tvungna att ge sig ut på en lång promenad med sikte på en bensinmack. 

För att fördriva tiden börjar de köra frågeleken Truth där det gäller att turas om att ställa frågor som den andra är tvungen att svara sanningsenligt på för att inte förlora. 

Till sist löser det sig med bensinen, men Truth tar inte slut för det. Det blir en pågående utmaning dem emellan och de fortsätter med frågorna så snart de ses. Ingen av dem vill förlora spelet och erkännandena blir som pusselbitar för Macy. Truth blir en viktig grej för båda och handlar till slut om något mer än att bara vinna…

I sällskapet med Wes och sina nya vänner på Wish börjar Macy fundera över sitt eget, Jasons och mammans förhållande till att vara perfekt och inser att alla inte har samma inställning och krav på tillvaron. Sakta börjar hon känna sig mindre rädd och beredd att ta nya steg. En första positiv förändring på hela den långa tid som gått sedan hon förlorade sin pappa, men tyvärr uppfattar inte hennes mamma det hela på samma sätt och förbjuder henne att fortsätta arbeta med cateringen och träffa någon därifrån mer! Hjärtkrossande.

Jag har levt med den här boken och personerna av Sarah Dessen (sommarens mest Flaskpostenhyllade!) halvläst/a i bokhyllan så länge och nu känns det bara så tomt att ta ut bokmärket!

/Johanna

Hej hej Mehmet, Luna och Gunna!

Här kommer fjärde delen i Gunna Grähs Hej hej-serie: Mehmet och lilla Luna. Jag som läsare beger mig till en stad någonstans i Sverige och får följa hur Luna leker med sin röda boll på gatan och hur Luna inte ser att Mehmet kommer i sin lastbil fullastad med frukt.

Det är så här nära (tänk några centimeter) från att Mehmet kör på Luna. Dramatik! Arg blir han och Luna blir ledsen. Men allt slutar bra, Mehmet blev egentligen mest rädd och då blev han också arg. Tillsammans plockar de ihop utspilld frukt och Luna hittar sin boll och fortsätter leka.

För mig växer Gunnas Hej hej-böcker för varje läsning. Hennes kantiga bilder har jag lite svårt att ta till mig vid en första genombläddring. Men ju mer jag tittar och tittar och hittar detaljer desto bättre tycker jag om hennes socialrealistiska berättelser. Det var samma sak med de tidigare tre delarna som med Mehmet och lilla Luna. Gunna visar upp en värld i sina böcker som inte så ofta får plats bland bilderböckernas sidor. Det behövs.

/Sofia

En bok om bokälskare för bokälskare

”Om man tycker om att läsa böcker måste man läsa Exchange”.

Det sa min med-flaskpostare Johanna till mig när vi pratade om att jag precis börjat läsa Exchange av Paul Magrs. Jag kan inte annat än att hålla med.

I Exchange hamnar nyligen föräldralösa Simon tillsammans med sin mormor i en fantastisk bokaffär. Affären är full av böcker som inte finns någon annanstans och det är egentligen ingen affär utan en bytesverksamhet. För en liten summa får besökarna välja böcker och nästa gång de kommer lämnas böckerna tillbaka och nya får följa med hem.

Besöken i butiken utmynnar för både Simon och hans mormor i omvälvande händelser. Nutid och dåtid vävs ihop. Simon lär känna butiksassistenten Kelly som i mångt och mycket lär Simon att hantera en vardag i vilken han är ensam och utstött. Mormor hittar en bok skriven av en barndomskamrat som handlar om henne och det leder också till en rad oförutsägbara händelser…

Hemma sitter sura morfar som hatar böcker och inte alls kan förstå den kärlek Simon och hans mormor har till dessa ”livlösa ting”. Det hela slutar med att morfar gör något alldeles förskräckligt.

En underbar bok om läsning, böcker, vänskap och identitet. Låter det som en pretentiös beskrivning? Kanske lite men jag blev helt uppslukad och fascinerad av Exchange.

Måste också lägga till att den är så brittisk i sitt språk att det doftar te och scones från sidorna.

När kommer en svensk översättning?

Paul Magrs hemsida hittar du här.

/Sofia

How to deal

Hej. Jag har sett en film nu. Baserad på två böcker av en viss författare som jag tjatat om väldigt mycket i sommar och kommer fortsätta tjata om lite till i några inlägg.

Filmen: How to deal. Baserad på böckerna Someone like you och That summer av Sarah Dessen. Jag har än så länge bara läst That summer och det är den av Sarahs böcker jag tyckt minst bra om.

Handlingen de tagit från That summer är igenkänningsbar men kraftigt förkortad. Handlingen från Someone like you vet jag inte hur väl den överensstämmer med boken (har inte läst den boken än..). Filmens huvudperson Halley har problem med att lita på killar. Upp dyker då (såklart) snygga och lite kluriga Macon. Vid sidan av det dör Halleys bästa vän Scarletts kille och tillika Macons bästa vän, Michael. Några veckor senare upptäcker Scarlett att hon är gravid.

Hemma är det problem med skilsmässa, Halleys mamma deppar medan pappan gifter om sig med en bimbo. Samtidigt planerar Halleys egoistiska storasyster sitt eget bröllop.

Mycket att hantera för Halley med andra ord!

Ja, jisses. Det kändes ibland som om det var 1000 olika handlingar vilket förde filmen snabbt framåt. Men tyvärr räckte det inte. Filmen skrapar bara lite på ytan och dyker aldrig djupare ner vilket jag tror den hade kunnat gjort om ”de” valt att ta bort någon handling. Mer fokus hade varit önskvärt!

Halley spelas av Mandy Moore som gör ett helt okej jobb. Men det är något som gör att jag har svårt för henne. Hennes mamma spelas däremot av underbara Allison Janney. Är du nyfiken på resten av rollistan kan du titta här.

Sarah Dessen har själv skrivit ganska mycket om filmen på sin hemsida.

How to deal får två (kanske två och en halv) flaskpost av fem.

/Sofia

Frost.

I sitt inlägg Att läsa ut böcker skriver Johanna att hon har svårt för att avsluta böcker av olika anledningar. En bok jag hade svårigheter att avsluta var Frost av Maggie Stiefvater. Men det var inte för att jag inte ville att den skulle ta slut. För det ville jag! Mina avslutningssvårigheter berodde på att jag tyckte boken var något så otroligt seg och tråkig.

Jag tog mig till ungefär hälften av boken sen tog det stopp. Några veckor gick och jag läste andra böcker. Men eftersom jag har svårt för att strunta i att läsa ut en bok återupptog jag läsningen och fortsatte.

Då tyckte jag att den blev någorlunda bättre. Men bara lite.

Jag kunde helt enkelt inte engagera mig i kärlekshistorien mellan Grace och Sam. Handlingen: Sam är varulv som skiftar och blir en varg på vintern/när det är kallt. När Grace var liten blev hon attackerad av vargarna men räddad av Sam. Nu har de ett band som knyter ihop dem och när de äntligen träffas som människor båda två är det sista sommaren Sam kommer vara människa innan han blir varg för gott.

Det låter spännande men… nej. Det här funkade inte för mig.

Sen satt jag och irriterade mig på att Grace inte föreslog att Sam (och hon) skulle flytta till ett ställe där det är varmt året runt så han inte behöver förvandlas till varg. Grace verkade inte ens tänka på den lösningen. Det gjorde dock bokens främsta behållning, den småbitchiga Isabel,  men först i slutet av boken. Tyvärr fanns det såklart en twist som gjorde att det inte var någon idé att flytta. Så Grace och Sam gick kvar och leeeeed och hade prooobleeeem i en bok med ett språk som för mig var som en seg sörja det knappt gick att ta sig igenom.

Nu vet jag att boken gått hem hos många läsare. Så det är väl där som med det mesta. Smaken är som baken – delad.

Ett väldigt fint omslag har Frost i alla fall.

På författarens hemsida ser jag att det finns en del två. Den ska jag inte läsa.

Vill du läsa Johannas inlägg om att läsa ut böcker kan du klicka här.

/Sofia

Att läsa ut böcker

Att läsa är i de bästa stunderna, de med de skönaste eller intressantaste böckerna och helst tillsammans med en känsla av obegränsat med tid, en av mina absoluta favoritsysselsättningar. Ingen hemlighet eller ett speciellt ovanligt, udda intresse alls. Men ett helt underbart sådant om du frågar mig.

Däremot tycker jag INTE direkt om att läsa ut böcker. Ah, eller det gör jag ju absolut på ett sätt: hurra jag har läst en jättebra bok och nu kan jag gå vidare in i och eller äntligen börja i någon av alla andra böcker som jag längtat efter, varit nyfiken på och haft på vajande hög.

Men jag tycker inte så särskilt mycket om känslan just precis när man läst ut en bok.

Den känslan är för mig nästan alltid fylld av något eller flera av följande: saknad, tomhet, begär efter mer, snopenhet, irritation eller förvirringen när man måste vänja sig in i den vanliga verkligheten utan bokens personer eller värld igen. Det går ju såklart att läsa om boken om man vill tillbaka, men det gör jag sällan, i alla fall inte enbart i syfte att träda in i den världen igen. Däremot kan det hända att jag köper böcker jag läst just för att försöka garantera mig själv den möjligheten. Dörrarna ska liksom gärna finnas så nära till hands som i min egen bokhylla!

Känslan av att läsa UT böcker kan alltså vara ganska jobbig. Såklart särskilt när det är böcker som sugit tag i en. Just nu har jag rätt svår separationsångest både ifrån Vildrussen och Mycket mer än så, och det sämsta med det är att det känns så svårt att komma in i andra böcker när man/jag är i det här bok-blues-tillståndet. Jag brukar försöka förebygga det hela genom att alltid läsa i en massa böcker parallellt. Det är en lösning som sällan fungerar ultimat, men som ändå gör att man slipper kliva in i något helt nytt när man är så där oemottaglig, men ändå fruktansvärt lässsugen – en ganska svår kombination som jag ofta kan hamna i av den här och andra anledningar.

Nu när jag sitter här och utläsningsfilosoferar slår det mig att min identitet som snigelläsare kanske inte bara har med min läsavkodningshastighet att göra. Jag har ju ofta bokmärken i böcker evighetslänge och gör ibland så lååånga läsluckor mitt i böcker utan att de är särskilt dåliga. Till exempel är jag faktiskt ganska såld på Tystnad, tagning av Michelle Magorian som jag inte läst i på en massa månader.  

Jag kanske helt enkelt inte vill att det ska ta slut.

Däremot är jag notorisk utläsare, det vill säga jag läser ut nästan alla böcker jag en gång satt mitt bokmärke i. Det är bara att det att det kan dröja, ovisst hur länge…

Nu ska jag cykla och bada, kanske i sällskap med någon av mina bokmärkesböcker!

/Johanna