Flickan på tavlan och Tredje tecknet – rys i sommar

Två rysare att ägna sig åt i sommar om man företrädesvis är ca 9 – 12 år är Flickan på tavlan och Tredje tecknet.

Flickan på tavlan är Rebecka Åhlunds debut. Här köper huvudpersonen Ellas föräldrar ett sommartorp. De är eld och lågor medan Ella är tveksam till att behöva tillbringa sommaren ute i ingenstans. Nu börjar det med en gång hända mystiska saker i torpet. Samtidigt lär Ella känna Dylan, en två år äldre kille med problem hemma. Nutid och dåtid vävs ihop.

Berättelsen i sig är inte särskilt originell. Det finns ganska många böcker på temat sommarhus det spökar i och barn som farit illa. Men jag gillar Rebecka Åhlunds bok. Den är välskriven och hon fångar upp det där lagom ryset som så många gillar, inklusive jag själv. Det är bara att hälsa välkommen till bokvärlden och hoppas på fler böcker.

Till skillnad från Rebecka är Ingelin Angerborn spök-veteran. Tredje tecknet är hennes femte rysare. Här är det Olivia som råkar ut för en mängd märkliga saker: hissen åker oförklarligt ner till källaren, hon hittar en nyckel som inte verkar leda någonstans, det är väldigt många nyckelpigor överallt. Inte nog med det, hon hör steg hemma i lägenheten och vaknar en natt till av att någon andas i hennes nacke. Obehagligt och läskigt!

Ingelin vet vad hon gör när hon skriver rysare. Spänningen byggs upp gradvis och som läsare vet man att det kommer bli värre. Även Ingelins bok har ett sorgligt drag och jag blev ledsen av handlingen.

För alla Ingelins fans vet jag att det här är en välkommen bok och jag tror inte de kommer bli besvikna.

/Sofia

Berättelser från Engelsfors

Sara, Mats, Kim, Karl och Lina ligger bakom Berättelser från Engelsfors. Av många en av vårens mest efterlängtade böcker. Spin-off på Cirkeln och Eld. Men här i serieformat.

Det funkar! Mona Månstråle binder samman de nio olika berättelserna genom att guida läsaren fram och tillbaka i historien. Serierna utspelar sig både innan Cirkeln och efter Eld. Överlag är det en ganska sorglig läsning och då syftar jag på handlingen. Folk dör. Eller är ledsna. Det är också spännande och öppnar upp för en rafflande avslutning i Nyckeln som kommer till hösten.

Hur är det då att få ansikten på karaktärerna? Det funkar också fint. Kim, Karl och Lina har alla tre skapat egna varianter av alla personer. Jag gillar det då det bidrar till att inte spika fast att ”exakt så här ser X ut”. Det ger frihet att fortsätta ha sin egen bild kvar. Men serieskaparnas stilar är inte väldigt olika varandras vilket i sin tur skapar en enhetlighet. Hela boken flyter på och det blir inga ”hack” i läsningen.

”Snyggt” är ett ord jag ofta tänker när jag läser Berättelser från Engelsfors. Snygga teckningar, snygga lösningar av berättelsen, snygg helhet.

Jag tänker inte gå in på handlingarna i bokens kapitel utan lämnar det till var och en som ännu inte läst serierna att på egen hand få upptäcka och ta del av.

Mer om boken och dess skapare finns att läsa på förlagets hemsida.

Tidigare skrivet på Flaskposten finns här.

/Sofia

 

Spegeln – en skräcksaga

Det känns som om jag nästan bara läst härliga mellanåldersböcker i år. Det har i alla fall varit böckerna som jag har tyckt mest om.

Den bästa är Spegeln – en skräcksaga av Kelly Barnhill. Det är en härlig, lite ryslig historia om några annorlunda barn som hamnar mitt i den eviga  kampen mellan det goda och det onda. Det som är så bra med den här boken är att det inte är så enkelt att förstå hur allt hänger ihop och vilka man kan lita på.

Allt börjar när Jack dumpas av sin mamma hos några släktingar i den lilla staden Hazelwood. Jack som alltid har känt sig osynlig, oälskad och ignorerad märker på en gång att i Hazelwood syns han plötsligt. Det är inte bara människorna i staden som ser honom och söker upp honom utan naturen, växterna, djuren och släktingarnas hus (?)  gör också det. Det är som om man har väntat på just Jack.

 Boken griper tag från första början, författaren håller spänningen uppe genom att hålla oss och Jack ovetande om vad som egentligen pågår nästan ända fram till slutet. Vi och Jack får flera ledtrådar om hur allt hänger ihop men Barnhill lyckas ändå överraska mig. Jag älskar den här sortens böcker som är skrivna som ett pussel men det jag gillar kan tvärtom skrämma bort en mindre van läsare som inte riktigt kan hänga med till  upplösningen och slutet av boken. Det här är ett läsäventyr som passar en riktig bokslukare i mellanåldern och för oss äldre läsare som behöver lite magi och mysrys i vårt liv.

Det är kanske inte riktigt något jag skulle kalla för en skräcksaga,  men det blir lite läskigt med barnen som försvinner under jorden och hur föräldrarna gradvis glömmer bort att de någonsin har funnits. Spegeln – en skräcksaga är välskriven med ett rikt och fantasifullt språk som framträder genom den fina översättningen. Barnen, Wendy, Jack, Anders och Frankie är alla minnesvärda karaktärer som man tycker mycket om och gärna läser mer om. Kan man hoppas på en fortsättning, trots det som händer med Jack?

/Clarisa

Pixis bok

Pixi och hennes föräldrar dör i en olycka. När de kommer till himlen är allt fint. Men knappt har Pixi satt sin fot innanför pärleporten förrän hon som av en kraft dras ut därifrån och ner på jorden igen. Smärtan och saknaden efter föräldrarna är enorm. Det enda Pixi vill är att dö så att hon återigen kommer till himlen och får träffa mamma och pappa. Istället hamnar hon på Skogsbingelskolan och blir klasskamrat med en vampyr och ett spöke.

I Pixis bok återvänder Mårten Melin för tredje gången till Skogsbingelskolan. Karaktärer från de tidigare böckerna, Förvandlad och Jag är Love skymtar förbi. Men här är fokus på olyckliga Pixi. Efter att hon återvänt till jorden har hon blivit enormt stark och enormt snygg. Men inget spelar någon roll och Pixi funderar på självmord för att åter komma till himlen. En rad händelser ger hennes (döda) liv nytt innehåll, bland annat vänskapen med vampyren Adam.

Jag tyckte mycket om Förvandlad och Jag är Love. Men Pixis bok blir nog min favorit i trilogin om eleverna på den speciella skolan. Pixis sorg genomsyrar boken och Mårten balanserar oss läsare på en tråd där i alla fall jag ömsom vill att Pixi ska få dö igen och ömsom att hon ska få leva. Vilket håll Pixi ska falla av tråden visar sig först in i det sista. Utan att avslöja slutet så tycker jag det är helt rätt.

Pixi skriver dikter och de finns återgivna i boken, insprängda i den ordinarie texten. Eftersom Mårten är en diktens mästare blev jag mycket glad över att upptäcka att han här ”smyger” in poesi.

Vänskap och kärlek är återkommande teman i Skogsbingelskolan-böckerna, så även här. Barnen på skolan har olika magiska förmågor och jag tycker mycket om att Mårten i vissa fall bara hintar om vad de kan göra. Han skriver inte läsaren på näsan utan man måste själv fundera och klura över hur saker hänger ihop.

Tyvärr är Pixis bok sista delen om eleverna på Skogsbingelskolan. Jag hade gärna sett fler delar men kanske kommer Mårten plocka upp någon karaktär i en kommande bok. Det har han gjort tidigare. Håll tummarna!

Förvandlad, första delen, om Måns som upptäcker att han förvandlas till något alldeles speciellt har Johanna skrivit om tidigare på Flaskposten.

Varför vi inte bloggat om Jag är Love vet jag inte. Den boken förtjänar egentligen ett eget inlägg men helt kort: Love – killen som ALLA blir förälskade i. Förälskade så till den grad att de blir farliga både för sig själva och för andra. För att komma undan alla galningar som trånar efter honom hamnar han på Skogsbingelskolan. Men vad tror ni händer där? Förälskelser. Kaos. Läs!

/Sofia

The Raven Boys

Visst kan man inte annat än älska en bok som innehåller en stor dos magi,  glömda kungalegender, internatskolor, klass och så pyttelite kärlek?

Jag gör det, och ganska ofta måste jag läsa en bok som tar mig till andra spännande världar. Då menar jag fantasy eller böcker med magi (superhjältar funkar också).

Jag tröttnar lätt när jag har läst för många ”vardagsböcker”, ibland behöver jag verkligen lite eskapism.

 Så är du lite som jag kommer du verkligen att trivas med den här boken.

Handling: Fyra väldigt olika killar är bästa vänner och på jakt efter den walesiska kungen Glendowers grav och så träffar de Blue, dotter till stadens sierska. Blue är vanligtvis inte så förtjust i snobbarna från internatskolan Aglionby Academy. Men magin förenar dem och hon blir en  i gänget.

 Gansey är ledaren och besatt av att hitta Glendower. Han är superrik och från en fin familj, men besvärad över sin bakgrund och hur den påverkar andra människor.

Adam bor i en (typ) trailerpark och har tre olika jobb för att ha råd att gå på Internatskolan. Han är lågmäld, intelligent och smärtsamt medveten om pengar och klass.

Ronan är hård, läskig och djupt deprimerad efter faderns plötsliga död. Han har en svår och våldsam relation till sina bröder.

Noah är snäll, rolig, blyg och överraskande.

Och så Blue, född i en magisk familj men utan en ”egen” magisk kraft. Hennes enda kraft är förmågan att förstärka andras magi.

 Maggie Stiefvater tar sig tiden att skriva en lagom långsam upptakt och jag uppskattar det. Det här är första delen i en trilogi och författaren ger oss en bra grund för vad som komma skall. Men ganska fort sitter ändå karaktärerna och det är väl det viktigaste?

 Om jag ska ge den här fina boken ett minus, är det i så fall för den spirande kärlekstriangeln och allt kring ”kyssen”. Men jag kan samtidigt förstå lockelsen för Stiefvater. Det är två väldigt olika killar som Blue slits mellan, eller ja, funderar över.

Annars en läskaramell!

 The Raven boys kommer ut på svenska i mars och kommer att heta Kretsen.

Maggie Stiefvater har blivit en ny favorit för mig sedan jag läste Dödsritten och  jag ser fram emot nästa del i den här serien.

/Clarisa

Är jag väldigt lättskrämd?

Den frågan funderade jag på under tiden och efter jag läst Glasbarnen av Kristina Ohlsson.

Glasbarnen har liknande upplägg som väldigt många andra spökhistorier för alla mellan 9 – 12 år (och 36). Det är ungefär så här: Det är sommarlov. Flicka och mamma flyttar till gammalt hus som ligger i en lantlig ort. Huset har ryckte om sig att spöka. Flickan undersöker saken med nyfunnen vän. Ofta går de till biblioteket för att leta fakta.

Men det här är ett upplägg jag gillar och gärna läser. Kristina Ohlssons historia är spännande och lagom sorglig. Viss del av handlingen kunde jag förutse men det gjorde inget.

Är jag då väldigt lättskrämd? I det här fallet: ja. jo. Och då har jag läst otäckare böcker än Glasbarnen. Fick ändå läsa lite i en annan bok efter att jag läst färdigt Glasbarnen.

Tre andra böcker på samma ”tema”:

– Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn

– Svart glas av Maud Mangold

– Sorgfjäril av Ingelin Angerborn

/Sofia

Ett till tips från Zenab: Extra – en morgon stod hon bara där

Förra veckan fick Flaskposten ett boktips från Zenab, 11 år. Den gången handlade det om kusliga Rum 213 av Ingelin Angerborn. Nu har vi fått ett nytt tips och den här gången handlar det också om övernaturliga fenomen:

Boktitel: Extra – en morgon stod hon bara där

Författare: Per Nilsson

Boken handlar om: Pim-Pim och Extra är huvudpersonerna. Det är så här att Pim-Pim är en kille som får besök av en tjej. Men hon vill inte prata med honom. Pim-Pim frågar henne frågor ex. vad heter du? Men hon svarar inte. Per Nilsson är en av de författare jag tycker om.

Jag tycker att det som är så bra med boken är att: den är spännande. Jag tyckte den var rolig men lite mystisk. Jag tyckte om den.

För vem passar boken: 10 år och uppåt.

Tack Zenab för att du ville vara med och tipsa på Flaskposten igen!

Mer om Per Nilsson hittar du på förlaget Alfabetas hemsida. Klicka här.

/Sofia

Vår katastrofala historia

Jag älskar dig inte. Orden uttalas av Bries pojkvän Jacob och är de sista orden hon hör innan hennes hjärta brister och döden är oundviklig. Men Brie hamnar inte i himlen. Inte heller blir allt svart. Hon hamnar på en pizzeria i en stad som starkt påminner om staden där hon växte upp. I ett limbo-liknande tillstånd är allt till en början förvirrat och det Brie vet är att allt är fel. Fel för att hon bara är 15 år. Fel för att hon vill tillbaka till sin familj. Fel för att hon avskyr Jacob. Hon vill hämnas på honom för att han krossade hennes hjärta. På pizzerian finns andra ungdomar bland annat coola Patrick som kommer att vägleda men även hjälpa Brie i hennes hämndförsök men även att gå vidare.

Låter det absurt? Vår katastrofala historia är en ganska absurd historia med många svängar. Men det är också en fin historia om vänskap och kärlek. Finast beskrivet är Brie och hennes saknad efter sin familj och vice versa. Jag grinade flera gånger när jag läste boken.

Men det här är ingen genomtung och deprimerande bok utan språket är ironiskt-roligt. Bries komiska tajming med funderingar och kommentarer om det hon upplever går hand i hand med hur det är när en 15-årig flicka plötsligt dör.

Jag tänkte en del på Resten får du ta reda på själv, om Sam som dör i en bilolycka och sedan får uppleva sin sista dag om och om igen. Unga flickor som ”dör” och som sen måste fundera ut saker och ting. En historia med många svängar. Böckerna liknar varandra men de är absolut värda att läsa, båda två.

Musik spelar i en stor roll i Vårt katastrofala liv vilket jag gillar. Sitter nu och filar på ett eventuellt inlägg om musik i 2012-års ungdomsböcker. För visst förekommer det mycket musik i år?

Vår katastrofala historia är Jess Rothenbergs debut, mer om henne hittar du på hennes hemsida.

/Sofia

Zenab tipsar om Rum 213

Det är många som gillar Ingelin Angerborns böcker om spöken och övernaturliga saker: För alltid, Sorgfjäril och Månfågel. Populär är också rysaren Rum 213 och här kommer den som tips från Zenab, 11 år.

Boktitel: Rum 213

Författare: Ingelin Angerborn

Boken handlar om: Elvira som är huvudpersonen. Det handlar om när hon vill åka till ett kollo. Så händer det mystiska saker. Hon träffar Bea, som sover med henne i samma rum. Och några andra personer (träffar hon också).

Jag tycker att det som är så bra med boken är att: det händer mycket läskiga saker tycker jag. Det är roligt. Min favoritförfattare har skrivit den.

För vem passar boken: till dom som är tio år och uppåt.

Tack säger Flaskposten till Zenab! Roligt att du ville vara med och tipsa om en bok.

Även vi på Flaskposten gillar Ingelins böcker och Johanna har tidigare skrivit om Rum 213. Vad hon tyckte kan du läsa här. Allt tidigare skrivet om Ingelin finns här.

Ingelin har flera år vunnit Bokjuryn för sina spökböcker. Tror du att hon kommer vinna även den här gången för nyaste boken Månfågel?

/Sofia

Internationella bokveckan 2012: det blev Kelly Link

Ser på facebook att det åter är dags för Internationella bokveckan. Flera gör uppmaningen att ta den bok som ligger närmast, slå upp till sidan 52 och i sin statusrad skriva rad 5 utan att nämna boktitel och författare. Förra året blev det en guidebok om USA och Jellicoe Road av Melina Marchetta för mig när jag tog statusradsskrivandet till Flaskposten, men med valet att avslöja titel och författare.

I år blir meningen för mig: Titta inte för länge, du kan falla i och drunkna.

Boken är Pretty monsters: Fel grav och andra berättelser av Kelly Link. Fel grav är novellsamlingen med de skruvade berättelserna: om en grav som grävs upp, mystiska trollkarlar, en tv-serie som inte är som någon annan, en mycket rymlig handväska och två systrar som inte bör leka som de gör. Innan jag började läsa trodde jag att de skulle vara mer skrämmande, kanske är jag härdad, men särskilt rädd blev jag inte när jag läste. Däremot blev jag fascinerade och överraskad över vändningarna i berättelserna. Samt: jag gillar att Kelly Link inte har skrivit ”sova med lampan tänd”-noveller utan ”håller sig kvar i minnet för att de är spännande, hjärnutmanande, kick-ass bra”-noveller.

I oktober kommer del två: Askungeleken. Jag ser mycket fram emot den.

Kelly Link kommer också till Sverige i oktober. Den 5 – 7/10 pågår science fiction- och fantasykongressen Kontrast i Uppsala. Läs mer om Kontrast på deras hemsida. Även Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren gästar Kontrast.

Mer om Kelly Link hittar du på hennes hemsida.

Vilken mening får du fram i din närmaste bok?

/Sofia