The Perks of Being a Wallflower: bok vs film

På ett flygplan för några veckor sedan sträckläste jag Wallflower av Stephen Chbosky. Boken som i original heter The Perks of Being av Wallflower utspelar sig 1991 – 1992. Berättarjaget är Charlie och det vi läsare får ta del av är hans brev till en ”kompis”.

Breven Charlie skriver till sin ”kompis” är en bergochdalbana mellan känslor. Chbosky har fått till den lite veka och tvekande tonårsrösten perfekt. Charlie börjar att berätta att han är rädd för att börja high school. Saknaden efter bästa vännen som begått självmord är stor. Charlie saknar även sin favoritperson, moster Helen som även hon är död.

Efter några ensamma veckor i skolan lär Charlie känna styvsyskonen Sam och Patrick. En ny värld uppenbarar sig. För första gången på länge hör han till ett gäng, han blir medbjuden på fester, testar droger och blir kär. Kär i Sam som i sin tur är kär i en annan.

Ett turbulent år för Charlie under vilket han kommer till flera insikter. Han kommer även i kontakt med en hemsk sak som hände honom som barn och som utan att han vetat om det präglat stor del av hans liv.

Boken är fin. Jag tycker om att det handlar om en pojke som är ensam och rädd. Att det är en vanligt ovanlig pojke i en vanlig värld. Som litteraturfantast är det extra roligt att läsa om Charlie och hans engelsklärare, av vilken han får låna massor av böcker. Charlies läsning bidrar till den utveckling han genomgår i Wallflower.

Dagen efter jag läst ut boken hyrde jag filmatiseringen av boken. Huvudrollen Charlie spelas av Logan Lerman som tidigare bland annat spelat Percy Jackson i Percy Jackson och kampen om åskviggen. Jag har inte sett Logan Lerman i någon annan roll än Charlie och tycker han passar utmärkt i den. Ezra Miller som Patrick och Emma Watson som Sam är i mitt tyckte perfekta i sina roller. Kan dock inte se Emma Watson utan att till en början tänka på Hermione i Harry Potter-filmerna. Men efter ett tag är hon Sam.

Bok vs film. Såklart är det så att jag fick ut mycket mer av boken. Men så är det (väl?) alltid. Saker hoppas över eller skyndas förbi i filmen. Faktiskt satt jag ibland och funderade på om filmen skulle verka osammanhängande om jag inte läst boken i förväg. Nu kunde jag själv fylla i ”tomrummen”. Men filmen är väldigt bra den också.

/Sofia

Cirkeln som film och trailer för the Hunger Games: Catching Fire

Den här måndagen började bra. En stor artikel i Dagens Nyheter om att Cirkeln nu ska bli film. Efter diverse krångligheter har nu Benny Andersson (Abba!) och hans son Ludvig Andersson klivit in som producenter med det nystartade filmbolaget RMV film. 2015 beräknas den färdiga filmen vara färdig. Läs mer på Sara Bergmark Elfgrens blogg Glory Box.

En till rolig nyhet är den här nya trailern för the Hunger Games: Catching Fire. Filmen har premiär i november.

/Sofia

Djurvännerna

Igår var jag på bio med min femåring och såg Eva Lindströms Djurvännerna. Jag älskar Eva Lindströms bilder och annorlunda berättelser. Femåringen är också van vid Lindströms bildvärld och vi har många av hennes bilderböcker hemma.

Det är tre små kortfilmer; En fågeldag, Jag rymmer och Min vän Lage. Alla tre var riktigt bra men kanske är Jag rymmer lite tråkigare, både visuellt och innehållsmässigt, än de andra två. Eva Lindström har verkligen lyckats med att göra filmerna levande och det känns som något mer än bara filmade bilderböcker. Kanske blir Min vän Lage till och med en starkare upplevelse som film än som bilderbok?

Så låna ett litet barn om ni inte har egna och skynda er att gå och se Djurvännerna på bio!

Här kan man titta på en trailer.

Eva Lindström är också nominerad till ALMA-priset som tillkännages nu på tisdag!

/Clarisa

Bu och Bä får besök – som film

De finurliga små fåren Bu och Bä råkar ofta ut för vardagstrassel. I Bu och Bä får besök är det en liten katt som ställer till det genom att klättra upp i ett träd och sedan vägra att komma ner. Vad ska Bu och Bä göra?

Boken Bu och Bä får besök av Lena och Olof Landström kom för några år sedan. Många har säkert redan läst den, om inte gör det! Men oavsett om du läst boken eller inte: se filmen som bygger på boken. Filmen finns på SVT Play, men skynda bara i åtta dagar till. Här är en länk till filmen på SVT Play.

Jag vill se fler filmer med Bu och Bä. Någon som vet om det finns?

/Sofia

Dr. Horrible´s Sing-Along Blog

Vill du se ett intressant och underhållande ”experiment” se Dr Horrible´s Sing-Along Blog. Det är en musikal skapad av Joss Whedon & CO. Joss = hjärnan bakom Buffy the Vampire Slayer men även förra årets storfilm Avengers samt skräckisen Cabin in the Woods.

Dr Horrible-musikalen är drygt 40 minuter och i huvudrollen ser vi Neil Patrick Harris, kanske mest känd som Barney i komediserien How I met your mother. Jag gillar Neil och tycker han gör ett bra jobb i Dr Horrible. Dr Horrible är en superskurk som vill bli medlem i ”The Evil league of Evil”. Samtidigt är han kär i Penny, den goda unga kvinnan som kämpar för ett hem för hemlösa. Penny spelas av Felicia Day. Hon har tidigare medverkat i Buffy men även Joss-serien Dollhouse. Samt massor av annat men inget jag sett henne i. Kanske någon annan?

Dr Horrible har också en nemesis, Captain Hammer spelad av Nathan Fillion. Gissa vilken serie han har varit med i? Ledtråd: en serie om en vampyrdödare. Med i Dr Horrible är även Simon Helberg, som spelar Howard i The Big Bang Theory. Nog namndroppande nu.

Dr. Horrible Sing-Along Blog är en annorlunda produktion, ursprungligen skapad för internet. En musikal om kampen mellan det onda och det goda där man kan fundera på om den onda kanske är god och den goda kanske är… en självupptagen sk*tstövel.

Musikalen genererade inga gapflabb när jag tittade på den men väl småskratt.

Vill du läsa mer om musikalen har den en hemsida som du hittar här.

Hela musikalen finns upplagd på youtube. Här är en länk dit om du inte vill hyra/köpa filmen.

/Sofia

 

Se Frankenweenie

Ikväll såg jag Tim Burtons fina Frankenweenie på bio. Har tidigare sett kortfilmen som den här filmen bygger på och visste ungefär vad som väntade. Jag blev inte besviken. Frankenweenie är en hjärtknipande men inte sentimental film om en pojke, Victor, och hans hund, Sparky. Victor och Sparky är bästa vänner så ni kan ju gissa hur ledsamt det blir när Sparky blir påkörd av en bil och dör.

Intresserad av naturkunskap och inspirerad av sin nya lärare i ämnet lyckas Victor i sin sorg fundera ut hur han kan återuppliva Sparky. Men att ha en återupplivad hund blir inte lätt, särskilt inte när ett gäng klasskamrater får nys om saken och även de ska börja återuppliva sina döda husdjur.

Frankenweenie bygger på klassikern Frankenstein av Mary Shelley. Flera klassiska monster skymtar förbi i den här filmen som annars är Tim Burtonsk in i minsta detalj. Märkliga karaktärer, småsorgligt om ensamhet och om vänskap, 1950-60-tals estetik..

Ett minus var att filmen visades i 3D. Det kändes inte alls nödvändigt utan jag hade gärna sett den i 2D.

Gästbloggaren Meron har skrivit ett inlägg om Tim Burton, det finns här om du vill läsa.

/Sofia

Håkan Hellström: ständigt aktuell sedan 2000

Säg Håkan Hellström och jag tror de flesta vet vem han är. I nu 13 år har han varit lika aktuell år ut och år in. Fantastiska skivor, konserter och dokumentärer har gjort honom till en institution i Sverige.

I år kommer inte mindre än två ungdomsböcker som har hämtat sina titlar från Håkan-låtar: Klara Krantz Ge mig arsenik och Katarina Sandbergs Vi är inte sådana som i slutet får varandra.

I Ge mig arsenik är titeln hämtad från Håkans genombrottssingel Känn ingen sorg för mig Göteborg. Boken handlar om 15-åriga Elisabeth som inser att hon är ett geni, upptäcker Håkan Hellström och byter namn till Elsa.

Idag var författaren Klara med i PP3 i P3. Lyssna på intervjun med henne här.

Mer information om Klaras bok hittar du på förlaget Alfabetas hemsida. Där står att boken släpps 25 februari.

I Vi är inte sådana som i slutet får varandra kommer titeln från låten Nu kan du få mig så lätt, även den från debutskivan.

I Katarinas bok handlar det om Cassiopeja som flyttar till Stockholm, vilket visar sig vara mycket omvälvande. Läs bokpresentationen på Gilla böckers hemsida. Till april får vi vänta på Vi är inte sådana som i slutet får varandra.

Jag ser mycket fram emot att läsa båda böckerna!

Fram till det att de här böckerna kommer kan alla som gillar Håkan gå till närmaste bibliotek och låna hans Ps lycka till i kväll som kom 2010 – en jubileumsbok när Håkan firade 10 år som artist. Den är tyvärr slutsåld just nu men som sagt, gå till biblioteket.

Själv köpte jag mitt exemplar av boken på bokmässan det år den kom och ibland tar jag fram och läser i den. Men roligast är faktiskt att titta på alla bilder från Håkans liv med kompisar, konserter och fina fans i sjömanskostym.

Innan jag avslutar det här långa Håkan-inlägget vill jag också tipsa om att det är en film på gång som bygger på Håkans musik och texter. Filmen heter Känn ingen sorg och spelades in i höstas. Premiär blir dock först om en år. På Film i Västs hemsida finns mer information om filmen. Jag och en kompis har redan pratat om att vi ska gå och se filmen..

Ny skiva? Enligt ryktet håller Håkan på att avsluta (kanske är den nu avslutad) en ny skiva. Släppdatum verkar ännu inte vara fastställt men vi får väl hoppas på någon gång under 2013.

Och så allra sist, musikvideor med Känn ingen sorg för mig Göteborg och Nu kan du få mig så lätt.

/Sofia

Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna

För alla som tycker om (eller till och med älskar) böcker tycker jag ni ska börja 2013 med att läsa Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna av William Joyce.

Morris Lessmore skriver ner allt som händer sitt liv. Det börjar fridfullt men en orkan vänder upp och ner på allt. Hus välts omkull. Till och med bokstäverna i Morris bok skakas om. Morris vet inte vad han ska ta sig till och beger sig ut på en planlöst sökande resa. I hans väg kommer en flygande dam som skänker honom en bok som leder honom till ett hus fullt med böcker. Den optimala platsen för Morris.

Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna är en magisk berättelse om kärleken till ord. Inga berättelser är bättre än andra. Morris-boken är en lågmäld och fin sådan. Sen har vi då bilderna. Mycket av bokens magi sitter i de gammaldags och helt underbara bilderna. Bitvis åker man rutschkana med Morris genom historien för att sedan ta det lite lugnare och så iväg igen.

Boken finns även som animerad kortfilm med vilken William Joyce vann en Oscar för. Filmen är också otrolig. Se själva:

Besök gärna William Joyce hemsida. Mer information om boken och författaren finns även att läsa på Kabusa böckers hemsida.

/Sofia

Brev om ett rike där månen går upp

Flaskposten har fått ett brev från tidigare gästbloggande Meron. Brevet är om en fantastisk film som går på bio nu. Så till er alla:

Kära flaskposten-läsare,

Jag har någonting jag måste dela med mig till dig. Det är charmigt, insiktsfullt och rörande. Det är starka färger, symmetriska kompositioner och Bill Murray. Ja, du gissade rätt – det är Wes Anderson! (Och gjorde du inte det så har du precis lärt dig hans signaturelement.) Eller snarare hans senaste film Moonrise Kingdom som, likt resten av hans filmer, innehåller allt jag just nämnde och lite till. Anderson håller sig till det han gör bäst, relationsskildringar i snygg förpackning, men denna gång utmanar han sig själv genom att låta yngre karaktärer stå i rampljuset.

Filmen handlar om Sam Shakusky och Suzy Bishop, två missförstådda 12-åringar som under ett helt år växlat brev innan de bestämmer sig för att rymma tillsammans. Deras familjer, eller i Sams fall scoutkår, får reda på detta, och ger sig ut för att leta efter dem. Komplikationer, drama med mera.

Handlingen låter ju relativt enkel att utföra, men det är klart att Anderson inte tar den enkla vägen. Han tar en berättelse om ung kärlek, som utspelar sig under 60-talet föresten, och gör den till den finaste filmen du kan tänka dig. Det finns så mycket att älska med Moonrise Kingdom att jag inte vet vad jag kan säga för att göra den rättvisa. Du måste helt enkelt se den för att förstå. Hörde du det, du måste se filmen. I alla fall om du vill uppleva den där varma, härliga känslan som uppstår när man sett klart den. Känslan som börjar i hjärtat, men snabbt sprider sig genom hela kroppen. Den vill man ju inte missa, eller hur?

Med vänliga hälsningar,

Meron

PS. När du sett Moonrise Kingdom kommer du ju att automatiskt älska Wes Anderson också, och då tycker jag att du kan gå och se varenda film han någonsin gjort. För alla är helt underbara. Infogar en bild så att du får en del av härligheten och blir ännu mer sugen på att se den/dem än du redan är. You’re welcome.

Meron bloggar även på Fiktiva Galaxer, besök hennes blogg här.

Vad hon tidigare bloggat om på Flaskposten finns här.

Tack för brevet! Håller med om att det är en otroligt bra film.

/Sofia

Nu har jag äntligen sett HUNGERSPELEN…

… och stämmer in i hyllningskören. Filmen Hungerspelen är en lyckad version av boken. Två timmar film försvann i raketfart.

Otäckt var det trots att jag visste vad som skulle hända. Berättelsen om Katniss som deltar i den galet läskiga dokusåpan Hungerspelen är spännande och även om det är mycket action rymmer filmen (och boken) mycket mer.

Jennifer Lawrence som Katniss var mycket bra. Den enda skådespelaren jag egentligen kände inte riktigt var 100 var Josh Hutcherson som spelade Peeta, Katniss medtävlande från distrikt 12. Mycket tror jag dock att det beror på att jag hela tiden satt och tänkte på hur lik han är skådespelaren Ben Foster.

Det har skrivits spaltmeter om filmen så jag konstaterar därför bara: bra film, bra skådespelare, bra kostymer, bra allting. Blev mycket sugen på att läsa böckerna igen. Till och med trean som jag var något ljummen till vid en första läsning.

Tidigare skrivet om Hungerspelen på Flaskposten hittar du här.

/Sofia