Här har Karin Mossed, Sofia Gydemo, Johanna Nylund & Clarisa Rolandi Ronge skrivit om böcker, film, musik och saker på gång
Alfabeta förlag har utsett årets Castorpristagare. Hon heter Lidia Blomgren och boken Tio gorillor.
Så här lyder juryns motivering: ”Med sina färgstarka, expressiva apor slog Lidia Blomgren juryn med häpnad. I kombination med överraskande rimsmideri blir Tio gorillor ett hisnande räkneäventyr.”
Den 25 januari delas priset ut. Det består av 50 000 kr samt ett bokkontrakt. Så nu är det bara att börja hålla utkik efter Lidias bok. Jag är nyfiken!
/Sofia
Mirando heter ett nystartat bilderboksförlag. Deras första titel är boken Stjärnenatt av Jimmy Liao, en 
bilderbokskonstnär från Taiwan. Översatt boken har Anna Gustafsson Chen gjort. Hon har tidigare bland annat översatt nobelpristagaren Mo Yan.
I information från förlaget beskrivs Stjärnenatt så här:
Bilderboken Stjärnenatt handlar i korthet om två barns gemensamma flykt från en svårhanterlig verklighet. Jimmy Liao har dedicerat sin berättelse till ”alla barn som inte kan kommunicera med världen”. Den handlar om sorg och tystnader, men också om modiga val och kärlek.
Förlaget skriver också att boken passar barn från 10 år och uppåt.
Spännande med ett nytt förlag som ger ut bilderböcker och som ger ut böcker från andra delar av världen än den västerländska. Jag blir väldigt nyfiken på Stjärnenatt.
Mirando finns på facebook och inom kort kommer även en hemsida.
/Sofia
Nu har jag äntligen läst Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund. Augustnominerad i år. Det är den verkligen värd. Stämningen i boken sätts redan på första sidan: ”Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast.” Den melankoliska tonåringen som inte passar in kämpar genom den här bilderboken för alla från ca 12 år. Försöker passa in men känner sig falsk och som att hen spelar någon hen inte är. I morfar finns en anings tröst. Kanske finns det någon som kan förstå?
Kaninen tänker och filosoferar över livet och främst dess nedgångar. Texten är kortfattad men innehåller så mycket på sina få rader.
Bilderna är bland de finaste och mest stämningsfulla jag sett på länge. Dova och avskalade.
Jag har en ny favorit som vinnare till årets Augustpris!
/Sofia
Jag älskar Camilla Kuhns böcker. Jag älskar hur hon arbetar med färger och jag älskar hennes fulroliga tecknarstil. Hon har i alla sina tidigare böcker berättat roliga små historier med lite text och uttrycksfulla bilder. Jag och Sofia har faktiskt båda två bloggat om Jonte och flugan som vi tycker mycket om. Så därför blev jag lite besviken när jag läste Städdags. Bilderna är fortfarande en fröjd att se men storyn; hur pappan och sonen i familjen vill smita iväg från lördagsstädningen och lämna den åt mamman och dottern, känns så trist och tråkigt. Det är inte så roligt att mamman när hon upptäcker att pappan och sonen är på väg till simhallen hämnas med att byta deras badkläder till rosablommiga baddräkter. Att se lata pojkar och män i kvinnokläder är inte så roligt längre. Jag hoppas att nästa bok blir lika bra som Jonte och Flugan och Lös tand.
/ Clarisa
Spanska är mitt modersmål men jag läser nästan aldrig på spanska längre. Då och då får jag ett ryck och bestämmer mig för att läsa mer på spanska så under sommaren har jag faktiskt köpt flera fina barnböcker och jag tänkte berätta lite kort om dessa.
Två väldigt snygga böcker med liknande tema är El cuaderno de las pesadillas skriven av Ricardo Chávez Castaneda och illustrerad av Israel Barrón och Leche del sueño av konstnären Leonora Carrington. Bägge titlar kommer från Isols mexikanska förlag http://www.fondodeculturaeconomica.com/
De här böckerna innehåller korta, lite läskiga och obehagliga berättelser som kan passa för barn i mellanåldern. El cuaderno de las pesadillas, som är den jag tyckte bäst om, betyder ungefär Mardrömshäftet på svenska och innehåller femton olika otäcka historier med underbara illustrationer. Tonen påminner lite om Chris Priestleys spökhistorier för barn så den här boken är inget för känsliga läsare.
Leche del sueño av Leonora Carrington är mer absurd än läskig, översatt till svenska heter den här lilla boken ungefär Mjölk av sömn eller Sömnmjölk. Leonora Carrington var en mexikansk-brittisk surrealistisk konstnär verksam i Mexiko. Den här boken kom ut förra året och innehåller väldigt speciella och mycket korta (ofta bara på en sida) berättelser som hon skrev på 50-talet. llustrationerna är också hennes egna. Som sagt är den här boken lite mer knäpp och rolig än läskig men lite obehaglig är den ändå.
Så är det någon därute som liksom jag behöver läsa mer på spanska kan de här böckerna och då kanske främst El cuaderno de las pesadillas passa för en mardrömslik läsupplevelse.
/Clarisa
Vi har fått bilderboksbrev! Alldeles i slutet av vårt Flaskpostar-sommarlov dök den här gästrecensionen upp i mejlkorgen…
Hej Flaskposten!
Jag och Momo har nu läst Nalle Brunos Vår många, många gånger… 
Vi tyckte den var kul båda två! Jag gillade bäst att läsa om gröngölingen! 
Du vet han med banditmasken som är rätt busig när han har varit och bråkat med myrorna och t o m förstört en del av myrstacken! Han käkade upp en del myror och puppor och larver också – men han kanske inte var så dum utan behövde det för att överleva den kalla vintern – det säger i alla fall Momo. Jag vet inte, men spännande var det!
Momo gillade nog allra mest att läsa pärmsidorna med fakta om fåglar och odlingstips! Hon tyckte t o m att hon, som tror att hon kan rätt mycket om sånt, lärde sig en del nya saker! – Och jag lärde mig massor med kul grejor så nu vet jag faktiskt många nya saker om både fåglar och växter! Särskilt fåglar, som jag hoppas jag får se mer av! Momo och jag har också odlat en del i år och det som blev bäst var krasse, rosenbönor och lite grönsaker, som bladsallad, squash och pumpa…
Vi hoppas snart på att läsa om Nalle Brunos höst, men vi undrar om det inte finns någon bok om Nalle Brunos sommar???
Många sommarhälsningar från Zack, 3 år och Momo Eva, jättegammal
2012-08-12 Vaxholm
****************************************
Tack för entusiastiskt boktips! För den som vill titta och internetbläddra lite i boken finns ett SMAKPROV att klicka på här
Gunilla Ingves har gjort en massa fina faktabilderböcker om olika kryp och naturen, och det finns ju både vår, höst och vinterbok om Nalle Bruno, så jag skulle gissa på att sommarboken kommer så småningom, vore ju mycket konstigt annars :)!
/Johanna
…vem gillar boken mest? Det handlar om Hitta mig! av Delphine Chedru.
I retromönstrade bilder ska läsaren leta efter försvunna djur. Först ut är ugglan med texten: ”Ser du kloka ugglan, som på dig stirrar”. Efter en första genomläsning är mitt intryck: snygga bilder men texten… njae. Det är rim och ett uppslag hänger ihop med nästa. Tyvärr ger det ett lite avhugget intryck. Då läsaren måste ägna tid åt att leta efter figuren som efterfrågas kommer läsningen av sig. Det blir inget flyt, som i alla fall jag tycker vanligtvis är en poäng med rim. Vid genomläsning två fungerar texten bättre men då vet jag var alla djuren (och en bonde) är.
Bilderna då? De är enkla och avskalade. De flirtar vilt med retroälskande vuxna. Jag är en retroälskande vuxen och tycker varje uppslag är en fröjd för ögat.
Men vad tycker barnen? Jag önskar att jag hade ett barn nära just nu som jag kunde testa boken på. En gissning är att det kan vara en rolig ”tillsammans-läsning”, titta och leta-leken är det många barn som gillar.
<–bilden till ”Ser du kloka ugglan, som på dig stirrar”. Klicka på den så blir den större.
Vad tror ni andra som läst boken?
/Sofia
En av årets mest färgsprakande böcker måste Fannys fantastiska resa av Charlotte Gastaut vara.
Fannys föräldrar SKRIKER efter henne. De ska åka bort och Fanny VILL INTE KOMMA. Hon måste TA PÅ SIG SKORNA och inte glömma bort att VARA ARTIG när de kommer fram. Orden fyller sidorna och blir det krävs koncentration att få ihop dem. Det blir en klaustrofobisk känsla och att Fanny stoppar fingarna i öronen och sjunger tralala är fullt föreståeligt. När hon sedan klättrar iväg på orden för att hoppa in i äventyret öppnar sig en ordlös värld.
Varje uppslag är ett litet mästerverk i sig. Fanny far genom olika världar, djungler, vattenlandskap och magiska natthimlar. Hon träffar figurer som för tankarna både till storfilmen Avatar och till Maurice Sendaks Till vildingarnas land.
Det är inte bara de fantastiska fantasivärldarna med fenomenala teckningar som ger sidorna liv. Utklippta hål (tänk t.ex. Hur gick det sen av Tove Jansson) och transparanta ”smörpapperssidor” skapar en spännande läsning. LÄS.
/Sofia
Här kommer en kärleksförklaring.
Till en bok som man antagligen inte behöver tipsa om.
Men jag kan inte låta bli!
Jag har nämligen sett framemot att återse Mamma Mu, nu som bokslukare, alldeles väldeligt. Särskilt sen jag var på Sven Nordqvist-utställning i somras och fick se några av hans skisser till den kommande boken.
SÅ otroligt sköna läsposér: utslagen med klövarna i kors över ögonen och sen uppvaknande och megagäspande efter att ha fastnat i Pippi Långstrump-land aaalldeles för länge!
Men nu har det blivit höst. Boken har kommit. Och nu sitter jag alltså här och har läst Jujja Wieslanders & Sven Nordqvists nya Mamma Mu-bok Mamma Mu läser och kan konstatera att den är precis lika skön som de där skisserna utlovade, och JA i strålande Mamma Mu och Kråkan-klass helt enkelt!
Att få träffa sina bokvänner igen och på nya upptåg är stort. Och att få träffa Mamma Mu som nattugglandes bokkramande blibluteks-fan som förklarar läsningens charm för Kråkan, som efter sedvanlig misstänksamhet inspireras till Nobelpris-ambitioner, är såklart en oemotståndlig BONUS för en kråk-och ko-tokig bliblutekarie som jag!
Vem, jag menar VEM, faller inte för denna favoritordväxling vännerna emellan?
Mamma Mu tog sin bok i famnen och blundade.
– Jag var på blibluteket. Jag läste, sa hon längtansfullt.
Kråkan stönande.
– Kor kan inte läsa böcker. Kor SKA inte läsa böcker! Kor ska vara hemma!! Krax!
Kråkan sjönk ihop och satte sig på marken.
– Varför kan du inte göra lite vanliga saker? sa han ynkligt. Cykla och klättra i träd och sånt.
– Det är så musigt med böcker Kråkan, sa Mamma Mu. Om man kan läsa, så kan man få veta nästan allting!
Detta måste vara jordens finaste KO-LÄSMANIFEST blandat med osviklig KRÅKHUMOR förstås!
/Johanna
Det här var roligt att höra: Lena Sjöberg har vunnit pris för fina Tänk om… Priset, Elsa Beskow-plaketten, delas ut av Svensk Biblioteksförening till en konstnär som ”framställt föregående års bästa bilderbok för barn eller till en konstnär för dennes samlade produktion”
Tänkte länka till Svensk Biblioteksföreningshemsida med information om priset. Men wordpress-länkverktyg har gått och lagt sig och vill inte vara med. Ni som vill läsa mer får helt enkelt göra en sökning på internet.
/Sofia – som också går och lägger sig nu
FLASKPOSTEN 2005-2013 