Arkiv för oktober, 2010

Nu vet jag vem som är mördaren…

… och det var faktiskt inte riktigt den jag trodde! Mina tankar har snuddat vid att det kan vara X som ligger bakom morden men sen har jag tänkt att neeeej inte det.

Även nionde delen i serien TRE Mördarens ansikte av Kjetil Johnsen är en riktig bladvändare. Dock blev jag lite besviken när mördaren avslöjades för helt plötsligt försvann en del av spänningen (eeeh det är ju inte så konstigt egentligen). Jag tycker också att Kjetil gjorde det lite för lätt för sig. OBS! Om du håller på och läser TRE-böckerna läs INTE på baksidan av Mördarens ansikte. Den avslöjar alldeles för mycket…

Precis som i tidigare delar far handlingen i oväntade riktningar och ingen verkar vara den som han/hon vill ge sken av.

Det finns en tionde bok också: De som lever vidare. Den har jag inte läst än men ska göra så snart jag kan.

Här har jag tidigare skrivit om TRE.

/Sofia

Annonser

Jag tycker om Alf

Alf tycker inte om vatten. I plaskdammar blir man blöt om benet. På en kanottur kan man välta och bli genomblöt. I diken kan man hitta grodyngel, fast bara om man följer med och inte stannar hemma.

Eva Lindströms bok Jag tycker inte om vatten är nominerad till Augustpriset. Vinner den blir jag glad. Jag tycker om den till vatten motvillige Alf. Han går verkligen sin egen väg. Evas bilder är väldigt fina och innehåller, precis som texten, mycket humor som gör att jag fnissar varje gång jag läser boken.

/Sofia

Anna Ehring – Flaskposten intervjuar

Går man in och läser om nyligen Augustprisnominerade  Syltmackor & oturslivet på förlagets hemsida, och tittar på bilden av bokens författare som finns där, så kan man få en svag känsla av igenkänning. Se själva –>

Läser man vidare i Anna Ehrings författarpresentation förstår man/den som har sett tv-seriefilmatiseringen av Maria Gripes skuggserie varför. Det här är Anna som spelade Carolin i Flickan vid stenbänken från 1989!

Och nu, lite drygt 20 år senare, är hon alltså debuterande barn- och ungdomsboksförfattare med en fantastisk bok om Nisse som förlorat sin mamma, men har en egen drakhjärtekompis! Klart man blir nyfiken. Vi skickade en Flaskpost med våra frågor till Anna och fick svar!

1. Hej Anna! Hur kom det sig att du blev författare?/Varför skriver du böcker?
Jag behöver skriva för att må bra. Eftersom jag tidigare arbetat som skådespelare kändes det naturligt att först skriva manus för film och teater men när jag fick min första dotter för femton år sedan började ideer om olika barnberättelser poppa upp och jag har skrivit flera olika historier för och om barn i olika åldrar sedan dess.

 
2. Syltmackor & oturslivet är din barnboksdebut. Är det också den absolut första bok du skrivit? Och vad tycker du bäst om med boken?
Syltmackor och oturslivet var den första boken som blev antagen. jag har blivit refuserad mååånga gånger. Men aldrig gett upp. Jag har tänkt såhär att: så länge det är roligt att skriva så skriver jag…Det jag tycker mest om med boken själv är att det är så roligt att leva sig in i de olika karaktärerna när jag skriver. Och så är jag nog lite förälskad i Harry, han är avväpnande nördig sådär som tillexempel min pappa har varit ibland och det är underbart uppfriskande, särskilt om man är ledsen.

 
3. Har du någon ny bok på gång? Om så, vad handlar den om?
Jag har flera böcker i tankarna några som jag arbetar mer med. Men framförallt ska jag fota klart bilderna till den tredje boken om Nisse.
 
4. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?
Det är olika. Ibland kan det vara att jag får syn på ett träd, som i vintras, det blommade fortfarande fast det var iskallt och snö överallt. Då tänkte jag: Här står du stark och vacker i allt det iskalla. Och det blev en ide till en bok om en tonårstjej.
 
5. Vad är roligast respektive tråkigast med att vara författare?
Det är fantastiskt roligt när jag kommit in i en berättelse, och att bli utgiven och få respons för det jag skrivit också förstås. Tråkigt är att inte ha tid att skriva eller bli refuserad, aj.


 6. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Super immunförsvar, för att aldrig bli sjuk.
 
Och så till sist fem snabba. Vilken är din/ditt favorit:

rätt: fisk och skaldjur
ställe: under eken
färg: kanske röd…eller gul
djur: alla utom fästingar
bok: många men t.ex: ”Först var det mörkt” av Anna Höglund, som är en bilderbok, och en bok för större barn, då tänker jag allt som oftast på böckerna om Hugo och Josefin av Maria Gripe.
webbsida: Hrm…har ingen tror jag?

******************************************************

Tack Anna, för att du ville vara med och svara på Flaskpostenfrågorna och för att du delade med dig av den hoppingivande erfarenheten av att man inte ska ge upp. Särskilt inte om man blir refuserad och får motstånd när det gäller något man själv tycker om att göra!

Lycka till den 22 november då vinnaren av årets Augustpris tillkännages!

100 böcker att läsa innan man blir vuxen

p22803181Min favorit bland vuxna som tipsar vuxna om barn- och ungdomsböcker heter Karna Nyström. 

100_bocker_att_lasa_innan_man_blir_vuxen

Nu har Karna satt ihop en egen 100-lista (visa kallar sånt här för KANON) i bokform: 100 böcker att läsa innan man blir vuxen heter den. De 100 lästipsen är indelade i tio kapitel, ett för varje år man går i skolan. Det börjar med tips särskilt tänkta för en när man går i förskoleklass och avslutas med böcker för en när man går i nian.

MEN, som Karna skriver är det här också böcker att läsa även sedan man blivit vuxen, och urvalet av böcker för en viss årskurs, till exempel 2:or, kan passa lika bra för nior att diskutera.

I flera av kapitlen har Karna låtit ett speciellt tema styra urvalet en del. När man går i trean blir det klassiska sagor på längden och tvären, i femman fantasy och magi, och i åttan skräck och mystik. Såklart behöver man inte alls läsa i den ordningen om man inte vill, men det är kul att läsa böcker temavis tycker jag. Och när man har läst på i flera olika teman kan man ägna sig åt trevligt boknörderi och jämföra de olika genrerna!

Jag sträckläste mig igenom hela skolgångens boktips år för år på bussen hem igår, och jag blev nästan sugen på att åka tillbaka till jobbet och låna på mig en hel kasse full av böcker som Karna skriver om. TROTS att det var hungrigt, mörkt och kallt, och fredagkväll! Det ni!

/Johanna

Ps. Karna har en finfin barnlitteraturblogg, och det gör faktiskt inget att det var ett tag sedan hon skrev där sedan sist, för det finns redan en massa inspirerande och intressant att botanisera bland där. Gör ett besök! Ds.

Ps.2 Kanske vi skulle skicka iväg en flaskpost med lite frågor till Karna… Ds.2

Ska jag fräsa eller vara en hejig bokbloggare nu?

Hej. Nu ska jag skriva om två böcker som gav mig lite tankeverksamhet redan innan jag öppnade första sidan. Böckerna är Zombieboken och Varulvsboken av Andreas Palmaer. Två till synes ”normala” böcker. Vad är det då som skapar tankeverksamheten?

Jo, i våras skrev Andreas en krönika/debattartikel i Dagens Nyheter där han tycker att bloggar som skriver om barn- och ungdomsböcker ofta är alldeles för positiva och entusiastiska. Han blir irriterad över att bloggarna hejar för mycket på barnkulturen. Han skriver också att barnboksförfattare inte recenseras i dagspress i samma utsträckning som vuxenbokförfattare vilket är sant. Återstår gör då bloggarna…

Nu till tankebryderierna jag fick när jag såg att Andreas P själv är böckernas författare. Jag blev helt enkelt full i skratt och började tänka som så: oh oh tänk om jag läser de här böckerna och tycker de är underbara, fantastiska och helt geniala. Hur ska jag då kunna skriva det i bloggen utan att Andreas himself blir irriterad över mitt översvallande och hyllande inlägg. Ska jag då istället hålla mig neutral och sakligt försöka skriva om böckerna? Sen kan det ju faktiskt vara så att jag inte tycker böckerna är bra, ska jag då köra min taktik ”tiga ihjäl” kassa böcker som jag kör ibland. Eller skriva ner dem som det händer att jag gör med böcker ibland?

Hänger ni med?

Nu har jag i alla fall läst Andreas böcker. Så här ser de ut:

Riktigt snygga omslag skapade av Peter Bergting som jag tycker fångar blicken och skapar nyfikenhet inför böckerna. Zombies och varulvar är spännande!

Innehållet är en blandning av fakta och fiktion. Läsaren får veta hur man känner igen, blir och klarar sig undan en zombie/varulv samt läsa berättelser. I zombieboken är berättelsen ganska trist och förutsägbar. Då gillar jag de sägner som återberättas i varulvsboken bättre.

När jag läst klart böckerna tänkte jag att ja, Andreas kommer inte bli irriterad på ett för positivt inlägg. Böckerna är helt okej, bitvis riktigt underhållande. De är skrivna med en lättsam ton som jag tycker passar bra, de kommer förmodligen inte vara för skrämmande för de barn som läser böckerna.

Då gillade jag hans bok Sopnedgasten och andra moderna monster bättre. Den tycker jag verkligen ni ska läsa! Johanna har flaskpostat om den här.

I samma faktafiktion-serie som Zombieboken och Varulvsboken finns också Ulf Sindts böcker med teckningar av Jens Ahlbom: Riddarboken och Boken om bovar.

Här gillar jag Boken om bovar bäst! Den handlar till största delen om den ökända tjuven Lasse-Maja som levde i början av 1800-talet och som klädde sig i kvinnokläder för att kunna genomföra sina brott. Jag är fascinerad att Lasse-Maja lyckades lura så många! Riddarboken är också bra men jag är lite trött på riddare så jag kunde inte riktigt engagera mig i boken.

Avslutningsvis: det känns nästan lite synd att jag inte tyckte Andreas böcker var superfantastiskt underbara. Det hade faktiskt varit lite roligt att få vara en sådan där hejig bokbloggare som hyllar ända upp till stjärnorna.

Vill ni läsa Andreas debattartikel om barnboksbloggar kan ni klicka här. Lånat från Bokunge som skrev ett inlägg om debattartikeln här. Även jag skrev en kommentar på Andreas artikel. Läs här om du vill.

Hejdå!

Sofia

Det händer nu – eller?

Igår läste jag Det händer nu av Sofia Nordin. Började läsa på tunnelbanan hem, läste mig igenom middagen och la mig sedan i soffan och läste klart.

Det händer nu är en av de Augustpris-nominerade böckerna och jag hänger inte riktigt med där. Jag tycker absolut att boken är bra men det är något som fattas.

Sofia Nordin skildrar på ett fint sätt den första himlastormande kärleken. Att den sen råkar ske mellan två tjejer,  Stella och Sigrid, gör att boken blir lite annorlunda än andra kärleksböcker. I boken tar de flesta runt omkring Stella och Sigrid nyheten om deras kärleksrelation med ro/glädje. Utom Sigrid mamma som har svårt att acceptera. Innan kärleksrelationen startar får vi följa Stella och hennes tankar hit och dit om hur förälskad hon är i Sigrid. Paniktankar om att hon vill vara ”normal”, om att hon försöker hångla med en kille som till råga på allt är Sigrids bror.

Parallellt med Stellas och Sigrids berättelse får Stella kontakt med en 84-årig dam, Agnes, som är homosexuell. De börjar brevväxla och Agnes berättar för Sigrid hur det var när hon var ung = inte accepterat att vara homosexuell. Jag tycker även om den historiska aspekten även om den känns lite tillrättalagd.

Så: en bra bok, intressant att homosexuell kärlek skildras så ”odramatiskt”. Men som sagt. Något fattas och jag har svårt att sätta fingret på vad. Boken känns helt enkelt lite blek och därför är jag förvånad att den nominerats till August-priset där jag tycker att t.ex. Gunnar Ardelius nya bok sticker ut mycket mer och rör om i språkgrytan.

MEN jag tänker absolut uppmuntra till läsning av Det händer nu eftersom den just är så odramatisk i berättande om Stellas och Sigrids kärleksrelation.

/Sofia

Flaskpost från en på insidan av Augustpriset

I måndags tillkännagavs årets nomineringar till Augustpriset. En av jurymedlemmarna för barn -och ungdomskategorin är Lillemor Torstensson. Vi skickade en Flaskpost till henne för att höra hur det är att vara med i juryn. Här kommer hennes svar:


1. Hur kom det sig att du hamnade i Augustpris-juryn? Det är Svenska förläggareföreningen som bestämmer vilka som ska sitta i juryn. De brukar fråga olika personer om de i sin tur vet någon som kan tänkas sitta där. Så de ringde helt enkelt och frågade.


2. Berätta om hur ni arbetar i juryn! Förlagen sänder in de böcker de vill ska nomineras, till förläggareföreningen som i sin tur skickar böckerna till oss i juryn. Vi läser var och en för sig samtliga böcker och har regelbundna träffar där vi diskuterar dem. Efter varje träff har vi valt bort några böcker och några som vi vill ha kvar till nästa träff och så håller vi på fram till sista mötet då vi slutgiltigt har en lista med möjliga böcker. Vi diskuterar ännu flitigare för och emot. Om vi inte är eniga måste vi rösta. Det är väldigt intressanta diskussioner. När vi kommit fram till de 6 vi ska nominera skriver vi nomineringstexterna tillsammans. Man känner sig nöjd efteråt och glad.


3. Var det svårt att utse de nominerade för år 2010 ? Det här är andra året jag sitter och jag tycker alltid det är svårt. Ungdomsböcker, faktaböcker, kapitelböcker och bilderböcker alla är ju så olika.


4. Var det någon bok du ville ha med men som inte blev nominerad? Ja, så är det alltid. Men jag är nöjd ändå.


5. Vilken bok är din absoluta favoritvinnare bland barn- och ungdomsböckerna och varför (under de år du varit med i juryn)? Den frågan är svår att svara på eftersom det är flera böcker som kvalar in. Men jag kan säga så mycket som att förra årets vinnare ”Skriv om och om igen” var en överraskning och en ganska otippad favorit.


6. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför? Eh, som Mästerkatten i stövlarna, kunna gå långa sträckor på minsta möjliga tid med långa kliv utan att använda något miljöförstörande bränsle. Det skulle vara bra. Då skulle jag bidra till att jorden blir mindre förstörd.


Och så till sist fem snabba, vilken är din/ditt favorit:

– rätt: raggmunk med fläsk och solvarma jordgubbar med ovispad vispgrädde. Mums filibabba. Och så godis i alla former

– ställe: Sandskär i Haparanda skärgård och en enkel småländsk hage med smultron och enbuskar i skogskanten till en gran- och tallskog

– färg: grönt kanske eller blått

– djur: katt, surikat

– webbplats: ingen direkt. Men jag är väldigt glad att svtplay finns.


Tack Lillemor för att du svarade på Flaskposten-frågorna!

Avslutningsvis kan jag berätta att jag delar kontor med Lillemor de dagarna jag jobbar som Bokjury-Sofia. Kontoret är på Svenska barnboksinstitutet där Lillemor jobbar som informatör. Varför vill jag då berätta det? JO jag har försökt snoka lite i vilka de nominerade till Augustpriset skulle bli i år men Lillemor har varit en mussla och inte sagt en knyst!

Så juryn gör inte bara ett jättejobb med att välja nominerade böcker. De är tysta också. Och det är ju bra för annars blir det inget spännande.

Här skrev jag om vilka böcker som nominerats i år.

UPPDATERING FRÅN LILLEMOR: hon hälsar och förtydligar att Augustjuryn väljer ut de sex nominerade till priset. Sen är det ett 20-tal elektorer som läser böckerna och väljer ut en vinnare. Det är dock lite hysch hysch kring vilka elektorerna är…

/Sofia


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: