Mitt boktips x 2

När jag kikade i vår boktipspärm som man kan skriva i här på biblioteket såg jag att den fyllts på med två nya tips sen sist, kul! Här kommer tipsen! Det första är inlämnat anonymt och det går ju självklart också bra.

Tips nr 1: Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder

Jag valde att läsa boken för att jag blev tipsad av mina föräldrar.

Boken handlar om Laura som åker omkring i sitt land med sin familj, som består av Caroline, Mary, Cerry, Charles och Laura själv.

Det som är så bra med boken är att den är händelserik! Tumme upp!

Boken passar för flickor i alla åldrar!

 

Tips nr 2 kommer från Viola 12 år och är Kidnappare på nätet av Lena Lilleste

Boken handlar om två killar som är tonåringar som är lite busiga och röker och busar med dumma saker.

Det som är så bra med boken är att man fattar den bra.

Boken passar: ungdomar

Ytterligare gammal flaskpost

Fy tusan för att tvingas hålla på med sport fast man inte ens gillar det! Jonatan är trött på att alla tjatar om att han ska sporta. Och de andra i klassen och familjen har tröttnat på Jonatan som säger NEJ till allt. Men så en dag får han se en asgrym affisch på skolgården. På den står det: Taekwondo – vi tar emot nybörjare.

Jonatan är rätt nervös när det har blivit dags för första träningen. Det blir inte bättre av att han ser att klassens värsting Biffen också tänker bli kampsportproffs…

Tränaren är sträng och rättvis. Och så lär hon ut något som jag tror att många av oss kanske skulle behöva träna på: Kiap!

Vad det är får du förstås veta om du läser Taekwondo är tuffast av Lise Blomquist.

/ka

PS. Det finns en fortsättning också. DS.

Vem du? Hur är du? Har du fördomar? Lever du som du lär?

Svarar du utan att tänka efter på frågorna ovan behöver du inte läsa Take a look att dig själv av Lena Victorin. Då verkar du känna dig själv utan och innan. Är du däremot det minsta tveksam så läs Lenas bok!

Fast egentligen kanske det är just du som svarat självklart på frågorna som ska läsa boken. Den väcker många funderingar över hur vi (jag och du) beter oss i olika sammanhang: hur bemöter vi fula/snygga/handikappade/invandrare, finns det goda rånare, kan det vara rätt att plåga djur, säger du till om du ser en misshandel…

/Sofia

Jullovsböcker för önskelistor och julklappssäckar!

Idag, torsdag 27 november klockan 15.00 har jag första julklappshjälpen här på barn- och ungdomsavdelningen på biblioteket i Vaxholm. Bilderböcker, kapitelböcker, faktaböcker, ungdomsböcker plus lite film och datorspel finns på min tipslista – en massa favoriter som jag tycker passar särskilt bra när det börjar lacka mot jullov! Välkomna! Kan du inte komma så dyker listan upp här sen.

/Johanna

Fantastisk bok om fina färger

Pernilla Stalfelt har gjort en fantastisk bok om färger. Gult, orange, rött, rosa, lila, blått, grönt, brunt, svart och vitt samsas inom pärmarna på den här boken:

Om du känner dig lite nere och deppig: plocka fram Pernillas bok så blir du garanterat uppiggad. Är du redan på bra humör – plocka fram den i alla fall och fnissa åt hennes fina och galet roliga bilder.

Här kommer en bonusbild med vad som kan vara gult:

ost, smör, kiss, ett lejon, ett höstlöv och mycket mycket annat!

/Sofia

Ännu mer gammal flaskpost…

Ni vet väl att det är bra att panta burkar och flaskor? Man återvinner dem ju. Nu återvinner vi lite gammal flaskpost…

Först tyckte jag att Sprickor och honungslim var jättetråkig och riktigt svår att komma in i. Å, det var för smetigt liksom, som om detdär honungslimmet i titeln klistrade ihop hela berättelsen i en sötsliskig och äcklig smörja. Men sen, efter ungefär 58 sidor eller så, föll jag pladask in i handlingen och lät mig själv rinna igenom  hela berättelsen.

– Men vad handlar det om då, hallå, sluta tjata om dig själv och dina himla läskänslor!

– Åkerjrå, det är 1960-tal (kanske dina föräldrar föddes då?) i Sydafrika. Känner ni till Apartheid? Inte? Det måste vi råda bot på. Sådärja. Tolvåriga Emily bor med sina föräldrar och sin jättesnälla storasyster i ett tjusigt hus. På tomten finns tjänarbostäderna där en gammal man, Buza, och husets kokerska bor. Bägge är, förstås, svarta och har det riktigt dåligt. Fast Emily är inte heller glad. Det går inte en dag utan att föräldrarna bråkar och rätt snart är Emily säker på att mamman (som verkar vara helt vidrig, värsta snobbkärringen!!!) är otrogen med Dennis (fast hon låtsas att de bara spelar tennis).

Det känns tyvärr som att författaren Linzi Glass har försökt klämma in på tok för många problem på samma yta. Ibland fungerar det, det är såna böcker som jag verkligen gillar  – dvs de böcker som lyckas beskriva eller kanske till och med omfamna det kaos som kallas för livet, fullt av olika komplexiteter* – men Linzi Glass är inte där än. Hon kanske klarar av det bättre i nästa bok. Som det är nu tycker jag att Sprickor och honungslim är alldeles för ojämn. Samtidigt kunde jag ju inte låta bli att ryckas med av berättelsen. Det händer nämligen mycket mer än vad man först kan tro. Direkt förfärliga saker, faktiskt. Men det tänker jag inte berätta om nu, såklart. Du får läsa själv och ta reda på saken helt enkelt.

/ka

* komplexiteter har ingenting med för stor näsa eller för liten snopp att göra. När man säger att något är komplext menar man att det inte är så enkelt som det verkar vid en första anblick. Läs mer om det här.

Gammal flaskpost!

Nu har jag hittat några gamla inlägg från förra Flaskposten. Här kommer ett av dem:

Ja, jag är feminist. Men det är inte om mig denhär flaskposten kommer att handla. Istället tänkte jag skriva lite om

Det som inte sa – Om hur jag blev feminist

av Lisa Lindén.

Åh vilken bra bok! Läs, låna, köp! Här har du alldeles hejdundrande finfin läsning framför dig. Läs om Lisas uppväxt och hur hon började fundera på varför hon inte fick göra samma grejer som brorsorna. Läs om olika sorters feminister. Läs om hur det kändes när Lisa började plugga på universitetet. Ja, för tusan, KÖP boken så att du kan klottra i marginalerna, skriva ner vad du tänker när du läser boken – du kanske kommer på att du själv har varit med om något liknande.

De dom inte sa… är ungefär som en önskestorasyster: smart, snäll och tuff på alla sätt. Denhär syrran hjälper dig igenom allt – från det som känns lite småkonstigt till det som kanske är det allra hemskaste du någonsin får uppleva…

/ka

PS. I  mars skrev jag om en annan riktigt bra bok om genus, könsroller och feminism. Om du har läst den är det bara att kasta dig på denhär meddetsamma! DS.

Ny-gammal flaskpost

Några dagar innan den gamla Flaskposten lade av, intervjuade vi Jessika Berglund. Det var jättesorgligt att Flaskposten seglade iväg just då. Nu har jag hittat intervjun och vi kan få läsa den igen:

Denhär gången träffar vi Jessika Berglund som har skrivit böckerna om Alva och skrivit i och illustrerat fina naturböcker. Jessika har skrivit en bok för vuxna också, fast den behöver vi ju inte prata om här… Är ni beredda? Här kommer den – intervjun!

1. Varför skriver du böcker? / Hur kom det sig att du blev författare?

Jag skriver för att det är roligt. Jag tycker att det är så väldigt mycket lättare att utrycka sig i skrift, bland annat eftersom man då får tillfälle att redigera det man säger. När jag pratar kommer allt gärna lite för fort och i fel ordning. Att jag började skriva böcker kom sig kanske av att de böcker jag ville läsa inte fanns? En ganska konstig anledning, men det var nog så. Fast jag hade väl inte fortsatt om det inte vore roligt. De där böckerna som fattades var kapitelböcker för yngre barn, och när jag väl börjat skriva var jag fast.

1. Har du någon ny bok på gång?

Självklart, hela tiden. Men vad det blir och om någon vill ge ut det får vi se. Jag har två barnboksmanus som ligger på förlag och väntar och datorn full av vuxenprojekt så för hoppningsvis blir det något av något.

1. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker?

Vet inte? De är ju inte så många och jag tycker om dem allihop. Faktiskt, det gör jag och det känns skönt. Personerna jag skriver om kommer med tiden väldigt nära.

1. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb (har du fler jobb än författandet)?

Skrivandet i sig är roligast, jättekul faktiskt. Sen gör jag ju bild också, det är också roligt men liksom mycket tyngre. På det hela taget är det ett fysiskt tungt jobb det här, så svårt att sitta still så länge som man måste. Kroppen far illa av det. En tråkig sak är att vänta och vänta och aldrig veta vad som egentligen krävs eller om man själv kan bedöma vad man gjort eller inte. Jag håller på att bli kolossalt osäker på min egen förmåga. Vet liksom aldrig om det är bra, eller helt kass någonting. Det är läskigt. Att bli refuserad är pest men det måste man tåla. Ibland jobbar jag lite på dagis och det är roligt! Där får jag läsa sagor och berätta för barnen, jätteskoj.

1. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

Jag funderade i helgen på om det kanske var en superkraft att kunna diska väldigt fort för hand? Det är ju i så fall inte särskilt glamoröst, men användbart. Om jag hade kunnat flyga så skulle jag flyga lågt och släpa magen mot mjukt gräs och trädtoppar. Det tycker jag verkar så härligt.

1. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?

Det märker jag oftast medan jag skriver. Nu händer det ju inte så väldigt mycket i mina böcker förstås, de handlar liksom inte om det. Det är mera platser och situationer och dem kommer jag på när jag råkar på dem i verkligheten. Det, eller något liknande. Det kan vara musik, väder, ett lösryckt ord bara. Sen när jag skriver så händer det genast mer av sig själv.

7. Vilken är din/ditt favorit:

• Rätt

Fisksoppa kanske? Eller stora sallader med en massa frön och grejer? Allt med vinäger, och så kakor då, småkakor. Och glass, helst körsbärsglass. Hemgjord, med lite rom i. Gott!

• Ställe

Trädgården kanske? Eller där i skogen där det växer trattkantareller? Eller våran favoritö i havet, dit man bara kan åka när det är väldigt fint väder för vi har en sådan usel liten båt.

• Färg

Gult och orange, för då blir jag glad. Alla färger är fina.

• Djur

Min katt Seven, hon är så söt. Paddor, och igelkottar. Rödhaken?

• Bok

Jag är väldigt förtjust i Hjalmar Söderberg, och Cilla Nauman och de tidiga böckerna av PO Enqvist till exempel. I sommar har jag läst Paulrud och det var ju närmast smärtsamt bra. Jag tycker om det där när miljöer och händelser återkommer gång efter gång.

• Webbsida

Ja, alltså jag är inte så hemma på nätet att jag har någon favoritsida. Jag vispar mest runt. Nu har jag precis upptäckt de här bokbloggarna och det är roligt. Sen är det så konstigt när man skriver att fast man verkligen borde det så blir det löjligt lite tid till läsning för egen del…

Hejdå, Jessika!

/ka

Ett mästerverk blir till

Ni kommer kanske ihåg att jag inte gillade Gregs bravader särskilt mycket? R.J. tyckte bättre om den, det kan vi se i kommentaren till varningsflaskposten. Ett slag funderade jag på om jag var dum i huvudet eller bara för tråkvuxen för att uppskatta riktigt bra roliga böcker. Men nu kan jag andas ut igen. För jag har läst:

Mästerverket

av Frank Cottrell Boyce

och fnittrat ganska mycket. Att jag sen fick lära mig en hel del om allt från olika bilmodeller och Turtles till försäkringsbedrägerier och deprimerade morsor är en annan femma.

Boken Mästerverket handlar om Dylan som bor i en pytteliten stad långt ute på landsorten i Wales (som ligger till vänster om England på kartan). Det händer i princip ingenting där. Det är det som är problemet. Alla flyttar därifrån. Så bensinmacken som ägs och drivs av Dylans familj får alltfärre kunder. Som tur är, fungerar familjen ungefär som ett fotbollslag och jobbar stenhårt för att skrapa ihop pengar. Alla drar sitt strå till stacken. Hur går det, tror ni? Jo, ganska bra faktiskt. Men det är bara det att bilen blir stulen, pappa försvinner och allt är gråare än någonsin förr.

Då – mitt i eländet – börjar ovanligt tjusiga bilar passera macken. Och i de ovanligt tjusiga bilarna sitter väldigt tjusiga män med ständigt nyputsade skor och rätt hemlighetsfulla ansikten…

Hejhopp!

/Ka

En nyskriven, riktigt gammaldags, saga

Har ni läst Edward Tulanes fantastiska resa? Det har jag, tror att jag kanske skrev om den på gamla Flaskposten. O, så bra den var! Igår läste jag en annan bok av samma författare.

Sagan om Despereaux

av Kate DiCamillo

är en berättelse om en liten liten mus som föds med alldeles för stora, väldans darrande öron. Inte nog med det – han blir förälskad i slottets vackra prinsessa… Det är ju alldeles förbjudet! Möss får ju inte ens tala med människor! Hur tror ni att det går? Grabba tag i någon snäll vuxen som gillar att läsa högt. Sätt dig bekvämt intill och be alla i närheten om största möjliga tysssssstnad. För dethär är en lång, men framför allt mycket spännande saga.

Sagan om Despereaux handlar faktiskt inte bara om lilla Despereaux (som musen heter). Det finns minst 5 andra viktiga personer också. Men de lär du ju känna när du läser eller lyssnar på sagan.

/Ka

Obs! Det är en riktigt gammaldags saga och jag blir lite arg ibland. Varför måste den som är tjock vara elak och den som är blond och smal snäll?