Blunda och Hoppa och Johanna Lindbäck

Att det blir en bra sommar för oss som gillar Sarah Dessen vet ni redan. Sofia skrev här tidigare om att Dessen släpper en ny bok i juni, The moon and more. Dessutom kommer hennes fjärde bok på svenska ut i juni. Titeln är Blunda och hoppa (This Lullaby). Men ni kanske inte visste att översättaren är författaren och Bokhoran Johanna Lindbäck?

Jag blev nyfiken på vad Johanna Lindbäck, som också är en stor Sarah Dessen-fan, hade att säga om sitt arbete med översättningen. Här nedan kan ni läsa vad Johanna svarade på de frågor som Flaskposten skickade iväg.

1. Det här är din första översättning. Var det kul, svårt, tråkigt?

Precis som när jag skriver egna böcker visade det sig att första versionen var jobbigast – i fråga om översättning att bara sitta och mata igenom sidorna en för en och köra grundöversättningen. Sen när det var gjort och det var dags för finliret med att gå in och peta och fixa blev det roligare igen. Ge folk olika ton och uttryck, fundera på begrepp och sånt. Nu är det fortfarande inte klart, så jag håller tummarna för att redaktören tycker det duger.

2. Blunda och Hoppa är den fjärde boken av Sarah Dessen som Rabén och Sjögren ger ut. Var det du som såg till att förlaget valde att ge ut hennes böcker i Sverige? Med tanke på att du har bloggat ganska mycket om hennes böcker på Bokhora.

Nja, det var nog mer en fråga om tajming som råkade sammanfalla. Förlaget hade fått flera tips på att de borde översätta henne och i samma veva så började jag läsa henne. Inte mitt ”fel” att Dessen kom till Sverige alltså!

3.Hur kommer det sig att det blev This Lullaby (en favorit) som fjärde bok?

Den nya boken av henne ska ju komma ut i maj, ”The moon and more”, men förlaget ville hålla takten och ge ut en på svenska till sommaren och därmed inte vänta på den nya. Eftersom det finns en stor backlist att ta ifrån så diskuterade vi fram vilken det kunde bli, och ”This lullaby” är ju en av de bästa.

4. Blev du sugen på att översätta fler böcker?

Japp!

5. Vilken är din favoritbok av Sarah Dessen?

”Mycket mer än så” tror jag.

6. Vilken av Dessens killar tycker du är hetast/finast? (Hon skriver ju väldigt bra karaktärer)

Eli från ”Mycket mer än så”. Men Dexter från ”Blunda och hoppa” är också väldigt fin och kul. Humor är ju alltid fint.

7. Vad skriver du på själv just nu?

En än så länge odöpt 9-12-bok som handlar om en tjej som heter Majken och bor i Umeå, och en crossover tillsammans med Lisa Bjärbo som ska heta ”Vi måste sluta ses på det här sättet”. Båda ska komma ut till hösten. (Ta i trä, håll tummarna, God willing, etc.)

8. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

Att aldrig tappa fantasin, Är det en superkraft? Behöver den extra mycket just nu.

Och så till sist sju snabba. Vilken är din/ditt favorit:

– rätt: För tillfället kanske något thai

– ställe: Ormberget i Luleå på sommaren när man kan springa där

– färg: Blått

– djur: Hund

– bok; ”Tell the wolves I’m home” av Carol Rifka Brunt

– websida: slutases.blogspot.com och johannalindback.wordpress.com

– det här visste ni inte om mig: Aaah … Får jag passa? Jag vet inte!

Tack Johanna för att du ville vara med och svara på våra frågor!

Här kan man läsa vad Sofia tyckte om This Lullaby.

/Clarisa

Flaskposten intervjuar: David Wiberg

Nu är det dags! David Wiberg har svarat på våra frågor med utgångspunkt i hans bok Dagboksanteckningar från ett källarhål.

1. Hur var det att omvandla två pjäser till en bok?
Det var svårt och jag var tvungen att ge Linnea ett nytt språk som även rymde de känslor, förhållningssätt och sinnesstämningar som kan uttryckas med kroppsspråk och tonfall på en scen. Jag skalade bort mycket av humorn från föreställningarna också. Skriven humor, som inte så att säga filtreras genom tonfall och timing, kan bli väldigt fel. Jag vill ju att läsaren ska se Linnea framför sig, inte David som sitter och försöker vara rolig.

2. Var får du inspiration ifrån? Hur ser din skrivprocess ut?

Mig själv och mina egna tillkortakommanden, negativa tankespiraler exempelvis. Och människor runt omkring mig, familj vänner, kollegor. Det sägs ganska mycket saker som passerar utan att någon reagerar på det. Först när det kommer på pränt syns det komiska/tragiska i det. Jag började processen med att skriva en massa texter som beskrev Linneas tillstånd. Jag ville hitta en ton, en stämning som jag tyckte fungerade. Ibland refererade Linnea till en händelse i de här texterna, och efter hand försökte jag, i nära samarbete med min förläggare Erik Titusson, bygga en historia utifrån dem. Ett ganska svårt sätt att skriva, men helt nödvändigt för att jag skulle kunna producera en trovärdig text.

3. Blir det någon fortsättning på Dagboksanteckningar…, eller har du något helt annat på gång?

Jag och Lilla Piratförlaget har inlett en dialog, men mer än så kan jag inte säga. Min ambition med Dagboksanteckningar… har varit att presentera ett utsnitt ur Linneas liv, så i min värld (och förhoppningsvis även i läsarens) så fortsätter hon att skriva dagbok även efter det att boken är slut.

Sedan finns det en och annan barnboksidé i bakhuvudet, men de är ännu i embryostadiet. Jag jobbar även med ett scenkonstprojekt som handlar om Linneas antites: jättegubben, en person som tyvärr också ryms inom mig.

4. Hur mycket var du själv Linnea när du var tonåring? Vilka reaktioner har du fått på ”Linnea” av riktiga ”Linneor”?

Inte så mycket egentligen. Jag är nog mer Linnea nu än då. Jag hade tidigt tre väldigt nära vänner och kände mig aldrig utsatt på samma vis som Linnea gör. En kort period, när jag var runt femton, var det mycket för stora svarta, för stora second-hand-rockar, Gamla Brogatan-skor, Tant strul och depp, men det var mer en fråga om stil. Det var egentligen mellan det att jag var 20 och 35 som jag upplevde vad det innebär att känna sig otrygg bland vänner.

När Varanteatern var på Kalastuné för tio år sen dök det upp en del tjejgäng som plankat Linneas scenkostym rakt av. Vad gäller föreställningarna Svart tulpan och Dagboksanteckningar… har jag fått godkänt av de tonårstjejer som sett dem. Men det kanske bara handlade om artighet, jag vet inte. Nu har ju boken nyss släppts, men jag har redan fått höra om flera 14-15-åringar som verkligen gillar den.

5. Du har jobbat med teater, som illustratör, konstnär och nu författare. Finns det några likheter mellan de olika inriktningarna och i sådant fall vad?

En strävan att det ska kännas på riktigt och inte vara för svalt, för överlagt. Och så får jag väl ganska ofta höra att det är något vemodigt över både mina bilder och mina texter.

6. Vad har varit roligast respektive tråkigast med arbetet med boken Dagboksanteckningar..?

Roligast, eller snarare de stunder jag känt mig som lyckligast, har varit de stunder då gränsen mellan mig själv och Linnea suddats ut och jag verkligen varit i henne när jag skrivit. Gått på en regntung gräsmatta i mörkret och pratat in röstmemon i mobilen.

Ingenting har egentligen varit tråkigt, mer jobbigt. Bitvis mådde jag ganska dåligt under skrivprocessen eftersom jag bar med mig Linnea och hennes svajiga självkänsla överallt. Så fort en negativ känsla dök upp hos mig själv bejakade jag den eftersom den kunde ge mig stoff till boken.

7. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

Att återuppväcka döda. Då skulle jag återuppväcka min pappa.

Och så till sist sju snabba. Vilken är din/ditt favorit:
– rätt: Råbiff eller Lax kimchi

– ställe: Norra Själland

– färg: smutsgrön

– djur: uggla

– bok: Naturen av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

 – webbsida: www.minstorasorg.se

samt
– det här visste ni inte om mig: Martin Elisson i Hästpojken är min kusin

Min stora sorg, som nämns ovan, är ett band som spelade på släppfesten för boken. Mycket fint. Lyssna själva:

Tack David för att du ville svara på våra frågor!

Vad vi tidigare skrivit om David och Dagboksanteckningar från ett källarhål hittar du här.

Även bloggen Bokhora har mejlintervjuat David. Några av våra frågor var visst väldigt lika så svaren blir såklart också det. Men håll utkik på Bokhora om du vill läsa vad mer David svarat där.

/Sofia

Intervju med Sven Nordqvist

Förra veckan skrev jag om Findus flyttar ut av Sven Nordqvist och tänkte i samma veva att det vore roligt om Sven ville svara på Flaskpostens frågor. Det ville han!

1. Berätta – hur kom det sig att du började författa och illustrera böcker? Jag bestämde mig i tonåren för att försöka försörja mig som tecknare. Efter ett antal år på en reklam byrå och några år som läroboksillustratör ville jag pröva på att illustrera barnböcker. Det gjorde jag först genom att medverka i en bilderbokstävling 1982. Den vann jag med Agaton Öman och alfabetet. Det var först boken jag skrev. Sen har det bara fortsatt på den vägen.

2. Hur går du tillväga när du arbetar? Skriver du texten först eller ritar/målar du bilderna först? Var får du inspiration från?
Alla böcker utom Var är min syster? har jag skrivit först. Var är min syster? var först tänkt att bara vara en bilderbok utan text. Men sen skrev jag några rader på varje sida i alla fall.

Om man med inspiration menar arbetslust så brukar jag få det av att titta på andra bilder jag tycker om. Jag får nästan aldrig lust att skriva, bara teckna och måla.

3. Du har gjort tio böcker om Pettson och Findus. Hur fick du idén till första boken? Pettson och Findus kom till i Pannkakstårtan. Det var inte meningen då att uppfinna ett par nya figurer som jag skulle göra en serie böcker om. Det viktigaste var själva berättelsen och till den behövdes en gubbe eller gumma och nån att prata med, som blev en katt. Sen dröjde det tre andra böcker innan jag insåg att jag kunde göra en till Pettsonbok.

4. Bilderna i Pettson och Findus är väldigt roliga. Händer det att du skrattar själv medan du ritar? Om så vad lockar fram flest skratt? Inte direkt skrattar, men jag kan le lite ibland när jag tittar på bilderna efteråt. Åt detaljer, mucklor och konstiga verktyg.

5. Har du någon favoritbok och/eller favoritillustration bland dina böcker? Inte påtagligt, men Var är min syster och Nasseböckerna är speciella. Och kanske När Findus var liten och försvann. Den får mig att tänka på när jag själv blev pappa första gången.

6. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb? Roligast: att måla bilderna när tuschningen är klar. Tråkigast: Att gå igenom alla avtal och diskussioner som följer av allt extramaterial, typ filmer, som har blivit till på grund av Pettsonböckerna.

7. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför? Jag skulle vilja vara så stark att jag vågade ingripa om jag såg någon bli misshandlad av ett gäng.

Stort TACK Sven, för att du tog dig tid och svarade på frågorna!

—————————————————————————————————–

Mitt inlägg om Findus flyttar ut finns här.

För att läsa mer om Sven Nordqvist kan du besöka Opal förlags hemsida här.

/Sofia

Flaskposten frågar – Kajsa Lindström svarar

För några dagar sedan önskade Flaskposten fin midsommar med det somriga tipset Nalla och Björn åker till havet av Kajsa Lindström. Det hade då även kommit svar från Kajsa på våra Flaskposten-frågor. Här är intervjun:

1. Berätta – hur kom det sig att du började skapa böcker? Hur fick du idén till första boken om Nalla och Björn?
Första boken kom till därför att jag läste en uppmaning om att vara med i barnbokstävlingen om Castor-priset och då skulle man skriva/illustrera en faktabok för barn. Jag hade mycket saker till just en verkstad för nallar, har ju hållit på att samla små saker och göra utställningar under många år. Jag vann inte tävlingen men förlaget tyckte att boken var bra nog att tryckas i alla fall…

2. Hur går processen kring att göra en Nalla och Björn-bok till?

Först måste jag ha en grundhistoria, sedan testfotograferar jag och ser vad som funkar. Om jag fotograferar utomhus gäller det att invänta rätt väder, sol eller molnigt eller vad som behövs. Om jag då behöver ta om bilderna måste jag vänta en gång till på rätt väder…

När de flesta bilderna är på plats ser jag om historien håller och får hjälp av redaktören på förlaget som har gjort detta många gånger förr. Kanske är det då dags att hitta rätt bild för omslag och insidor, handtexta titeln på framsidan m.m Alltihop tar mycket längre tid än vad man tror!

 

3. Du gör (väl?) alla inredningsdetaljer i böckerna själv. Hur lång tid tar det att färdigställa en bild? Har du någon favoritbild i Nalla och Björn åker till havet och i sådana fall varför?

Jo, jag gör allt själv. Att bygga miljöerna är verkligen roligt och en utmaning ibland när jag inte har allt som behövs. Att bygga köket i senaste boken tog nog två dagar ca, det är samma kök som i den första boken förutom den fina begagnade skänken med röda luckor + två röda pallar som jag hittade på Internet och skickades hit från Portugal. Min favoritbild är nog den när Björn fångat krabban som hänger i snöret..

4. Nalla och Björn bygger en drake blev nominerad till Slangbellan i år, vilken var din första tanke när du fick veta det?

När förlaget ringde och berättade om nomineringen blev jag jätteglad. Och stolt för jag vet att det kommer många nya bra böcker från debuterande författare varje år.

5. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb?

Det roligaste är att bygga miljöerna och fotografera nallarna så det ser ut som de rör sig. Det tråkigaste är vänta tills boken blir tryckt efter att jag lämnat allt material, det kan ta 2-3 månader.

6. Blir det fler böcker om Nalla och Björn? Om så – vet du vad nästa ska handla om?

Det vet jag inte än. Är bra sugen på att göra en bok när Nalla och Björn pysslar inför julen, eller kanske en kakbok med enkla recept eller  när de tältar eller …….

7. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?

Att kunna stanna tiden ibland så att mina barn inte växer så fort

Och till sist sju snabba. Vilken är din/ditt:

– favoriträtt är sushi

– favoritställe är en klippa vid havet

– favoritfärg är röd

– favoritdjur är hund

– favoritbok är en stor uppslagsbok med olika djur som inspirerar mig när jag syr samlardjur i ull.

– favorit-webbsida är www.etsy.com, en sida där jag hittar många roliga små begagnade saker till mina nallar.

samt det här visste ni inte om mig:
Min första kamera köpte jag för 100:- som jag vann i en teckningstävling anordnad av Liseberg i Göteborg när jag var 10 år.

Tack Kajsa för att du ville vara med och svara på frågorna! Jag tycker alla tre idéerna till nya böcker låter mycket bra och ser fram emot fler böcker om Nalla och Björn.

Missa inte att besöka Kajsas hemsida.

/Sofia

Årets Slangbellan segerintervju – Sanne Näsling

Som vi redan rapporterat och hurrat om: I tisdags vann Sanne Näsling debutantpriset Slangbellan med sin bok Kapitulera omedelbart eller dö! Vi har nu också fått tag på vinnaren och är mycket glada att även i år kunna publicera vår traditionsenliga Flaskposten-intervju med Slangbellansegraren…

STORT GRATTIS till priset Sanne Näsling! Hur kändes det att vinna Slangbellan?
Fantastiskt roligt. Jag är stolt och glad!

Hur kom det sig att du blev författare?
Jag skrev. Och fortsatte skriva. Skriva är ett sätt att uttrycka sig, bland många andra. Jag spelade till exempel handboll när jag var liten, men jag har ju inget bollsinne så det var inte ett bra uttryck för mig. Jag var bättre på att skriva.

Kapitulera omedelbara eller dö är din debutbok. Är det också den absolut första bok du skrivit? Och vad tycker du bäst om med boken?
Ja, det är den första bok jag skrivit. Jag tycker om hur Mary och Lovely använder flickigheten som motståndsstrategi.

Har du någon ny bok på gång?
Mjo. Jag skriver, men väldigt långsamt …

Hur kommer du på vad och hur du ska skriva? Hur fick du till exempel fram Mary och Lovely?
Jag vet inte riktigt. Jag är inte särskilt strukturerad. Eller, har inte varit det hittills. På gott och ont. Jag tror att jag ändrar min metod beroende på vad jag skriver. När jag skrev Kapitulera … så liksom lekte jag fram texten. Det var ofta roligt.

Vad är roligast respektive tråkigast med att vara författare?
Det roligaste är att det går att skapa sig världar att fly in i. Det tråkigaste… Ja, rent praktiskt är det kämpigt att försörja sig som skrivande person.

Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Flyga. Se mer av världen, ta mig över gränser.

Och så till sist fem snabba. Vilken är din/ditt favorit:

– rätt: Nåt med avocado.
– ställe: Min balkong i Bagarmossen.
– färg: Hela regnbågen!
– djur: Katter. (Alien Big Cats)
– bok: Åh, det finns så många. Men jag älskar diktberättelsen Gattet av Åsa Nelvin.
– webbsida: Tipsar gärna om Matildas läshörna. http://bokmatilda.blogspot.se/ Matilda är tretton år och en fantastisk litteraturkritiker.

samt
– det här visste ni inte om mig:
I januari flyttade jag och tre vänner in i ett skrivrum i ateljékollektivet Drömfakulteten. Där sitter vi och skriver och fikar stör varandra hela tiden. Det är väldigt fint!

****************************************************************************************************

Det där sista låter ju riktigt skrivarfantastiskt! Tack för att du ville vara med på Flaskposten Sanne! Vi ser mycket framemot att läsa dina framtida böcker!

Flaskpostenintervju med Sara Lundberg

En favorit här på Flaskposten är illustratören och författaren Sara Lundberg. Hon är geniet bakom böckerna om Vita Streck samt illustrationerna i till exempel Dunderlunds bästa bokstav och Emblas universum. Nu har Sara svarat på våra frågor:

  1. Berätta – hur kom det sig att du började illustrera böcker?
Jag har alltid tyckt om att berätta, och alltid tyckt om att rita och måla. Att illustrera är att berätta med bilder. Det kändes roligt att jobba med det. Jag var 27 år när jag illustrerade min första bok.

2. Du har arbetat både som illustratör tillsammans med författare men även både skrivit och illustrerat egna böcker. Hur går du tillväga när du arbetar? Skiljer det sig mycket åt om du arbetar med en annan författare än om du skriver själv?
När jag får en text från en författare så måste jag hålla mig inom en tydlig ram-alltså berättelsens ram. När jag skriver själv och gör bilder till så finns det egentligen ingen ram utan miljoner möjligheter. Därför är det svårare och läskigare att skriva och illustrera hela berättelsen själv, men i slutändan mycket roligare. Men jag tycker också att det är spännande att jobba med andra författare. Att ha en tydlig ram när man illustrerar kan ge stor frihet i bildskapandet.

3. Du har skapat två böcker om Vita Streck? Hur fick du idén till första boken?
När jag satt i en buss i Stockholm för 15 år sedan och tittade ut genom fönstret, ner på vägen och de vita strecken. Jag funderade på vem som kunde ha målat dem. Då dök hon upp i mitt huvud, flickan Vita. Jag tänkte att hon gick och streckade upp sin livs väg.

4. Vita Streck och Öjvind blev nominerad till Augustpriset 2011, vilken var din första tanke när du fick veta det?
Då blev jag alldeles tårögd. För jag hade kämpat länge med det manuset, både med bilden och texten. och ibland alldeles tappat hoppet. Så då var det som att få en stor tårta serverad som lön för mödan.

5. Har du någon favoritbok och/eller favoritillustration bland dina böcker?
Bland mina egna böcker så är det nog den sista jag gjorde alltså Vita Streck och Öjvind. Favoritillustration, vet jag inte. När det gäller andra författare så har jag många favoriter:  Tove Jansson, Gunnel Linde, Maria Gripe, Astrid Lindgren, Barbro Lindgren, PO Enqvist och inte minst Dr Seuss.

6. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb?
Roligast är att jag får bestämma allt själv, det finns ingen som säger till mig vad jag ska göra eller inte göra. Allra roligast är det när man håller på med en bild eller en text och tiden försvinner. Tråkigast är att städa och tvätta penslar.

7. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Jag skulle vilja kunna göra mig själv pytteliten så att jag kunde krypa in i en tändsticksask, eller bo i ett dockhus. Men det kanske inte är en superkraft. Jag skulle vilja kunna flyga, för det ser så skönt ut.

Jag skulle också vilja kunna förflytta mig i tiden för att se hur människor hade det förr i tiden, eller hur framtiden ser ut.

Och så till sist fem snabba. Vilken är din/ditt favorit:
– rätt: sushi

– ställe: skogen

– färg: röd

– djur: katt

– bok: Janne min vän

– webbsida: svt.play

samt
– det här visste ni inte om mig: att jag är skitbra på att dansa

Tack, Sara för att du ville svara på våra frågor!

——————————

Vi har skrivit om flera av Saras böcker på Flaskposten, läs här.

Missa inte heller Saras hemsida.

/Sofia

Fotografiet av Sara är taget av Anna Kennhed

Flaskposten intervjuar: Elin Nilsson

Här kommer intervjun med Elin Nilsson, vars bok Istället för att skrika som jag skrev om igår.

1. Hur kom det sig att du började skriva I stället för att skrika? Har du alltid velat skriva böcker?
Nej, jag har inte alltid velat skriva böcker. Att jag ville skriva texter som andra skulle läsa började jag känna när jag var 17, men romaner ville jag inte skriva förrän jag gått ett år på skrivarlinjen för snart fyra år sen. Då började jag skriva på en roman som skiljer sej ganska mycket från ”Istället för att bara skrika”. När jag äntligen fick den färdig efter att ha stått och stampat jättelänge kände jag att jag var tvungen att ändra min stil radikalt för att kunna utvecklas. Så jag bestämde att jag ville ha mycket spännande handling, en tydlig berättelse med en klassisk intrig och en huvudperson som verkligen ville berätta sin historia. Det var tvärtemot allt jag nånsin skrivit innan. Och det gjorde att mitt skrivande blev roligare än någonsin, jag befann mej i ett konstant flow i ett halvår, det var fantastiskt och det hände fantastiska saker med texten.

2. Hur kom du på handlingen i Istället för att bara skrika? Det är ju en blandning av vardag och deckare/mysterium, var det din tanke från början eller något som växte fram?
Jag ville egentligen skriva något mystiskt. Och jag ville ha en tydlig tråd att förhålla mej till, ett driv att hänga upp karaktärerna och deras relationer på. Jag hade läst mycket av Murakami och tänkte tillbaka på böcker jag läste när jag var ung med mystiska inslag, som Maria Gripe. Men alltså, jag är en sån vardagsrealist så det visade sej väldigt snabbt att jag inte kunde skriva mystiskt. Det blev spännande istället (och vardagsrealistiskt, det kommer jag liksom inte ifrån). Varför historien blev just som den blev vet jag inte riktigt, det bara hände! Fast jag planerade en hel del var det mycket som hände när jag satt och skrev, saker som Andrea liksom berättade för mej. Jag hade en textsamtalsgrupp som jag fick mycket hjälp av också. Och en redaktör som hjälpte mej att pussla ihop allting på slutet (jag skriver jätteslarvigt egentligen).

3. Vad tycker du bäst om med Istället för att bara skrika?
Jag tycker så himla mycket om Andrea. Jag tycker om att få vara hennes förtrogna, den första som hon kan snacka med. Jag tycker om hennes rädda och svarta syn på världen och jag tycker att hennes sätt att hantera smärta är hjärtskärande och roligt på samma gång. Och jag tycker om att dom är såna anti-hjältar, att dom är ett lite krokigt och handfallet gäng som inte alls brukar få lösa spännande och märkliga deckarfall.

4. Skriver du på någon ny bok nu? Om så: vill du berätta lite om den?
Ja, jag har kommit ganska långt på en ny roman! Men inte så mycket att jag vågar berätta några detaljer än. Den handlar om  tävlande och konkurrens. Och simning. Så mycket kan jag säga. Och att det också är en ungdomsroman. Jag har lite paus nu dock och skriver mest bara dagbok för tillfället. Och tentor.

5. Vad är roligast respektive tråkigast med att vara författare?
Det roligaste med att vara författare är att skriva, såklart 🙂 Och det roligaste med att skriva är svårt att förklara. Men det är lite som att sätta upp ett filter mot världen och göra den mer begriplig och sann för sej själv. Och roligare eller sorgsnare eller bara mer angelägen. Det är roligt att ha så många världar och karaktärer och tankar i sej som får syn på först när man skriver! Det finns en enorm frihetskänsla i allt det där. Det tråkigaste när man skriver tycker jag är att lösa berättartekniska saker, att skriva saker bara för att det ska hänga ihop och bli logiskt. Det tråkigaste med att vara författare i nån slags offentlighet är att det är så lätt att bli rädd för att ens text inte ska vara värdefull, bra eller intressant i andras ögon. Eller i sina egna. Det kan ta död på experimentlusten och friheten. Och att det är svårt att koppla av ifrån skrivandet även när man egentligen inte har tid eller lust eller ork.

6. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Jag skulle vilja kunna förflytta mej vart som helst genom att knäppa med fingrarna. I så fall hade jag skrivit detta från en strand i Mexico och inte från ett mörkt och regnigt Malmö.

Och så fem snabba.
Vilken är din/ditt favorit:

– rätt: Jag hade en svår hangup på pumpasoppa i höstas. 

– ställe: Berlin trivs jag i. Och i Malmö för det mesta.

– färg: Turkos.

– djur: Hund.

– bok: Har så många! Men ”Diva” av Monika Fagerholm och ”Battle” av Sara Villius.

– webbsida: Youtube. Kan titta på gulliga kattungar en hel kväll.

samt
– det här visste ni inte om mig: Mitt första ord var ”traktor”. Det säger kanske en del om min uppväxt.

TACK Elin, för dina svar. Intressant och roligt att få läsa tycker jag.

/Sofia

Flaskposten intervjuar: Lotta Olsson

I förrgår skrev jag om En annan resa av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore, fortsättningen på underbara Konstiga djur. Skickade iväg en flaskpost med frågor till Lotta och fick idag svar!

1. Hur kom det sig att du började skriva böcker?
Jag tyckte redan som barn att det var roligt att skriva och visste nog ganska tidigt att det var det jag ville syssla med, om det gick, om jag fick. Och det fick jag ju!

2. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?
Oj, det vet jag inte riktigt om jag har något bra svar på… Det är nog väldigt olika. Ibland kan jag gå omkring i flera veckor och fundera på en idé, som kan vara ganska liten från början. Och så får den liksom växa till sig och så gör jag anteckningar tills det plötsligt en dag känns: nu! Nu är det dags att börja skriva.

Men ibland föds idéerna under själva arbetet med boken.
Särskilt om det rör sig om rimmad text (som jag ägnar mig en del åt). Det är mycket spännande! Då kan rimtvånget och den bundna formen ibland leda till riktigt överraskande uppslag och tankar.

3. Din bok Konstiga djur nominerades till Augustpriset 2011, vad var din första tanke när du fick veta det?

Första tanken var absolut Hurra! Tjoho!
Andra tanken: Äntligen! (jag har varit med om att hoppas på nominering ett par gånger tidigare).
Tredje tanken: Aj då! Då kanske inte uppföljaren, En annan resa, kan nomineras…

4. Berätta lite om fortsättningen till Konstiga djur, En annan resa.
Det är en helt fristående fortsättning, men med samma huvudpersoner (eller huvuddjur?): jättemyrsloken och hasselmusen. Dessutom introduceras en tredje figur, den småstöddiga dvärgelefanten Arne, som dyker upp plötsligt en dag under en gran i skogen. Och så sätter de upp en teaterpjäs: Rödluvan och vargen (med jättemyrsloken som Rödluvan).

När jag skrev Konstiga djur hade jag inte tänkt mig att det skulle bli flera böcker, absolut ingen serie eller så.
Men redan när Maria visade de första skisserna på myrsloken kände jag att det går ju inte att bara släppa den här karaktären! Han måste ju få leva vidare (och hasselmusen också, förstås, men kanske framför allt jättemyrsloken ändå).

Så då blev det två böcker till!
Den tredje kommer nästa år och kommer nog att heta Alltings hemlighet (den skulle ha hetat Meningen med livet, men den titeln var redan upptagen…).
Men sedan är det nog stopp! Det känns fint med en liten trilogi.

5. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker?
Nja… Jag tenderar nog alltid att göra den bok jag för tillfället har aktuell till favorit. Så just nu är det två: En annan resa som kommer i juni och så en diktsamling (för vuxna) som kommer i början av hösten.

6. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb?
Det roligaste är när skrivandet fungerar, när jag känner att jag får ihop det: en mening, en strof, en sida, en bok. Och att jag bestämmer själv över min tid. Att jag inte behöver infinna mig på ett kontor varje dag vid ett visst klockslag. Och så samarbetet med tecknarna! Maria Jönsson och Maria Nilsson Thore som jag har arbetat mest med. Fantastiskt!

Det tråkigaste är väl… Kan inte komma på något tråkigt! Jo, kanske att inte ha någon fast månadslön. Och att egentligen aldrig vara helt ledig (eller att alltid vara ledig, beroende på hur man ser på det!).

7. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Ha, ha! Kanske en förmåga att bota sjukdomar med en trollformel. Abrakadabra: snuvan borta. Hokus pokus: benbrottet läkt. Så kunde jag resa runt i världen och göra ganska stor nytta.

Och så till sist sex snabba. Vilken är din/ditt favorit:
– rätt: Jag är mycket svag för knäckebröd, men det är kanske ingen rätt? Då svarar jag lasagne.
– ställe: Cederbergen i Sydafrika.
– färg: Svart.
– djur: Häst.
– bok: Pass! Kan inte välja.
– webbsida: Antagligen hemnet…

samt
– det här visste ni inte om mig: Jag är helt tondöv och byter tonart vid varje andetag när jag sjunger — men sjunger ändå!

Tack, Lotta för att du ville vara med och svara på våra frågor! Jag ser massor fram emot En annan resa och Alltings hemlighet, kul att det blir en tredje del.

Lotta ligger bakom flera av Flaskpostens favoritböcker, t.ex. triologin om Lisa Bengtsson: Elva år på jorden, Tolv dagar i mitt liv och Tretton ynka veckor. Böcker vi skrivit om här, här och här.

Jag tycker även mycket om de charmiga böckerna om Morris som Lotta skapat tillsammans med Maria Jönsson.

Fler böcker av Lotta och fakta om henne hittar du på Bonnier Carlsens hemsida.

/Sofia

ps fotot av Lotta är taget av Ulrica Zwenger

Pija på Junibacken – Flaskposten intervjuar

Det var inte bara Gittan som hittat in på Junibacken häromsistens, Pija Lindenbaum som gjort böckerna om henne var också där (kanske kunde skymtas redan i förra inläggets bilder)…

Och hurra, Flaskposten fick möjlighet att ställa några frågor till henne och är nu glada att kunna publicera en liten intervju!

Hur kommer det sig att du började göra böcker? Jag ville göra bilder som inte var tavlor.

Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker och hur saker ska se ut? Jag tänker på saker jag varit med om och sånt som jag känt.

Nu har det ju precis kommit en alldeles ny Gittan-bok, men har du redan någon ny bok på gång? Nej

Har du någon favoritbok bland dina egna böcker? Lill-Zlatan och morbror raring

Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb? Att bestämma själv. Rädslan att misslyckas.

Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför? Jag skulle vilja kunna göra mej osynlig.

Vilken är din/ditt favorit:

– rätt  – vitello tonnato
– ställe – byn Lefkos
– färg – grön
– djur – hund
– bok – Göra gott av Trude Marsten
– webbsida – nej, jag blir arg av webbsidor

***********************************************************************************************

TACK för att du tog dig tid att vara med och svara på våra Flaskpostenfrågor trots bråda Gittan-dagar Pija!! /FlaskpostenJohanna

Flaskposten frågar: Jesper Tillberg

Fyra böcker om fantastiska kapten Svea, två om äventyrliga Kleo och nu i höst en bok om monstermysterielösaren Lennart van Helsing. Gemensam nämnare: författaren Jesper Tillberg. Klart vi på Flaskposten blir nyfikna på Jesper!

1. Hur kom det sig att du blev författare?
Jag älskar historier och jag har så många historier som vill berättas. Ofta viktiga saker, som att hitta sig, om att leva, döden, kärlek, Hammarby. Men jag vill berätta om allt det på ett spännande sätt, gärna oväntat.

2. Hur kommer du på vad som ska hända i dina böcker?
Jag börjar med att jag skriver ett synopsis, ett slags handlingsskelett, där jag plitar ner allt som händer, från första kapitlet till det sista. Det blir lite som en karta mot slutdestinationen – och det är lättare att nå målet om du har en karta som kan leda dig, även om jag gör många utvikningar och ändrar detaljer på vägen dit. Jag är inspirerad av Anton Tjechov och PlayStation-spel på så sätt, att jag ofta planterar något i början som får sin förklaring längre fram.

3. Berätta lite om din nya bok, Den hemliga boken.
Min nya ungdomsroman ”Den Hemliga Boken” handlar om Lennart Van Helsing som visar sig vara släkt med mannen som dödade Dracula, världens mest kända vampyr. När Lennart hittar en kokbok så nystas en spännande historia fram om hans förflurna, den tar honom ända till Draculas hemtrakter, Transylvanien. Där möter han en vampyrtjej, Draculas dotter, Louella … Boken är full med fina bilder av Peter Bergting, som bland annat har tecknat för Harry Potter.

4. Har du någon favoritbok bland dina egna böcker?
Jag gillar alla! Men mina favvos är nog Samlarens Skugga. Det är del4 i serien om Kapten Svea. Sen tycker jag att min bästa bok är den som kommer nästa år, De Svarta Svanarnas Natt. Håll utkik efter den!

5. Vad är roligast respektive tråkigast med ditt jobb?
Roligast är att skapa idéerna och lära känna karaktärerna, de är lite som vänner – även böckernas elaka typer. Det tråkigaste är själva jobbet att hamra fram alla hundratusentals bokstäver. Att gå igenom och ändra – redigera kallas det – tycker jag är kul. Då är ju grovjobbet gjort. Det är ganska ensamt att skriva, det är trist.

6. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Att resa i tiden är cool. Jag älskar filmer där de reser i tiden – Tillbaka till Framtiden, Heroes, Time Bandits, med flera. Då skulle jag hinna skriva fler böcker!

Och så till sist fem snabba. Vilken är din/ditt favorit:

– rätt: Mina barn älskar min Spagetthi Bolognese, hemligheten är att koka den länge, på så sätt liknar den skrivandet. Sen måste du ha gott vin i och selleri. Annars är det ingen Bolognese.

– ställe: Fårö! Läs min kommande bok De Svarta Svanarnas Natt så förstår du varför – om du vågar…

– färg: Grönt. Och vitt. Gärna tillsammans – det vill säga Hammarbys färger.

– djur: Jag har en hund, kanin, häst och fiskar. Men favvon är nog kaninen för han är som en hund, han älskar att kolla fotboll på tv:n.

– bok: Tordyveln flyger i skymningen, av Maria Gripe. Och Lunarpark, av Bret Easton Ellis. Båda har det gemensamt att de blandar flera stilar, det gillar jag.

– webbsida: hammarbybandy.se

—————————————————————————————————————

Johanna har tidigare bloggat om de tre första delarna om Kapten Svea. Läs här.

Sofia håller med Jesper: Tordyveln i skymningen är fantastisk! Läs den, det har jag gjort många gånger.

Tips: följ Jesper på twitter.

Stort TACK Jesper för att du ville vara med och svara på Flaskpostens frågor!

/Sofia

ps. fotografiet på Jesper är taget av Jan Eriksson. ds