Arkiv för januari, 2011

Ännu mera film – Vem?

Missa inte att det går att se Vem-filmerna av Stina Wirsén på SVT Play! Det är läskigt blod, någon som försvinner och några som får bulor – stor dramatik! Klicka här för att komma till filmerna.

/Sofia

Fin bok blir film

Den fina boken Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius ska bli novellfilm. Intressant!

Nu är ju frågan: vem kommer att spela Morris? Själv hoppas jag på en okänd ung man. Snälla ta inte någon av Skarsgårdsbröderna, de är överallt redan.

Mer om det hela kan du läsa här.

I samband med att Ardelius tredje bok kom ut intervjuade vi honom. Läs här.

/Sofia

Brevet till månen

Emma Virke är tillbaka! Med en stjärnsmäll! Och jag har fått en ny månbok på min vill-ha-i-egna-bokhylla-listan!

Sist, och först, som vi fick upp bilderboksögonen för Emma Virke var i charmiga hundpromenadäventyret Mops, där hon gjorde illustrationerna till Eva Lindströms text.

I sin nya bok Brevet till månen är Emma Virke alltså tillbaka med både egen text och bilder, om Moa som funderar över hur hennes favoritföljeslagare Månen har det. Känner sig Månen kanske lite ensam? När mamma och pappa säger att det är ”på tok för dyrt” att åka dit och hälsa på bestämmer sig Moa istället för att skriva ett brev och höra med Månen. Och det blir faktiskt också början på en riktig rymdresa i astronautdräkt.

Jag älskar den här boken! Både bilderna, med collage-inslag, ugglor (!) och lite skeviga fulsnygga teckningar av Moa och hennes familj, och texten med all finstämd fantasi som man bara kan hitta i en vänskaplig månfundering nere från ett fönster på jorden.

/Johanna

Jinx – olycksfågeln

 Sådär, nu har jag läst JINXMargaret Wild igen! Samma känsla, lika romandiktiga sidor att forsa fram över. Speciella och fina personer som träder fram också mellan de här pärmarna.

Har funderat, men kan inte utse vilken som är min favorit av En gång som jag läste för några dar sen och Jinx. Tycker om båda lika mycket tror jag, men Jinx är sorg-sorgligare och kärlekstrasigare men ändå inte, lite kryptiskt uttryckt. Hursomhelst jättebra – superfin att forsa fram i.

Jag lånade den inbundna boken med omslaget till vänster, men nu när jag läst färdigt tycker jag att pocketboksomslaget till höger passar ännu bättre  – påfåglar och onda ögon känns liksom Jinx-viktiga!

/Johanna

Ps. Olycksfågelnamnet Jinx är det namn som huvudpersonen Jen tar i mitten av boken. Ds.

Synvilla – Karina Berg Johansson

På omslaget till Karina Berg Johanssons spännande och obehagligt krypande debutbok har författaren Dennis Lehane tyckt till. Han skriver att boken fångar från första raden och inte släpper taget förrän på sista sidan. Precis lika länge, och utan att slita mig från boken för att göra några vidare efterforskningar(!), funderade jag över hur han kunde veta det.

Jag menar hur troligt känns det att han, en amerikansk författare, hittar fram till en nykomling i den svenska ungdomsboksfloden och läser den på svenska, tänkte jag.

Nu har jag gjort research. Nu vet jag: Karina besöker med jämna mellanrum Florida och där går hon på kurs hos gissa vem, jo mr Lehane!

Jag har i och för sig bara läst en enda Lehane-bok, men den håller jag desto högre. Det är hans  Patient 67 som även kom som film för nåt år sedan. En psykologisk thriller i vuxenbokshyllan som får en att börja tveka kring det mesta när man närmar sig slutet.

I Karina Berg Johanssons Synvilla är det också mycket som inte är vad det kan verka på utsidan. En niondeklass, deras lärare och ett par föräldrar åker till Gotland på klassresa. I klassen finns Samuel. Osynlig och utanför i det mesta har han ett helt annat och mycket slutgiltigare mål med resan än som ett avsked innan klassen skingras efter skolavslutningen.

Det psykologiska spelet mellan alla som är med på resan skapar sträckläsningsspänning, man vet ju genom att följa Samuels tankar att det inte ens är tänkt att sluta bra

Jag tyckte att boken var jättebra ända fram till slutet precis som Lehane-citatet sa. Stämningen, relationerna, Samuels ångest, MEN upplösningen hade jag önskat mig annorlunda, mindre filmdramatik-känsla, mer jag vet inte exakt vad, men mindre av en lösning för alla pusselbitar på något vis.

Hursomhelst jag läser absolut gärna fler böcker av Karina och i väntan på sådana har hon en blogg/hemsida som man kan följa: http://karinabergjohansson.com/

/Johanna

En gång – Margaret Wild

Vet inte hur ni känner er i januaristormarna, men jag längtade efter en bok att läsa i ett enda långsvep.

Margaret Wilds En gång låg i läshögen med ungdomsböcker och visade sig passa alldeles perfekt. Den ser ut som en diktsamling inuti med orden sparsamt utplacerade på sidorna, men är som en romanberättelse med starkt sammanhängande röd tråd som löper mellan diktsidorna. Ungefär som Sonya Sones Vad mina vänner/flickvän inte vet-böcker.

En gång är en underbar bok att forsa fram i. Till och med titeln som irriterade mig med sin korta, lättglömda, ospecifika ord har blivit SÅ bra nu när jag vet vad boken handlar om. Fast exakt vad det är tänker jag inte förstöra överraskningen med att avslöja här. Jag tycker nämligen att en stor del av läsupplevelsen med den här boken är just att forsa fram lite i ovetskap och lära känna bokens olika huvudpersoner och andra rörande och/eller charmiga människor som passerar i deras väg! Gillar det skarpt och jag gillar att det som är motigt i deras liv ändå blandas med hopp på ett sätt som aldrig blir för happy-end-sockrigt.

Fint! Lässlukigt!

Nu ska jag leta fram Margaret Wilds tidigare bok Jinx för den verkar ha minst lika hög fors-läsnings-faktor.

/Johanna

Fortsättning på Om jag stannar!

Det kommer en fortsättning på fantastiska boken Om jag stannar av Gayle Forman. På engelska heter den Where she went och kommer i april. Längtar!

Läs mer om Where she went på Tonårsboken. Det var där jag läste nyheten!

Om jag stannar har vi på Flaskposten bloggat om vid flera tillfällen. Läs här.

/Sofia

Tryck, klappa och blås – vad händer på nästa sida?

Här kommer ett tips om en bok som inte bara är en bok att läsa från pärm till pärm. Den vill samtidigt att du som läsare blåser, klappar i händerna, trycker på prickar och skakar boken.

Hervé Tullet har skapat en interaktiv bok där läsaren får små uppdrag. Både Flaskposten-J och jag själv tyckte att idén är riktigt rolig och vi roade oss båda med boken.

Framsidan tycker jag är genial. Den är helt vit, den blåa ramen har jag själv lagt till för att inte boken skulle försvinna helt i bakgrunden med tre prickar och så titeln: En bok. Enkelt men samtidigt roligt. Jag tycker boken sticker ut i mängden av alla myllrande och färgglada bilderböcker.

Samt som sagt, det är skoj att genomföra uppdragen för att se vad som händer på nästa uppslag. Jag längtar tills jag får läsa boken för ett barn!

/Sofia

Sara och Mats = Cirkeln

I april kommer en bok med namn Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg ut. På deras bloggar har jag läst om Cirkeln och den verkar väldigt spännande. I Rabén & Sjögrens katalog för böcker som kommer ut våren 2011 har Cirkeln fått rubriken ”Apokalypsen börjar i Bergslagen!”. Apokalypser är annars ett ord jag främst förknippar med Buffy the Vampire Slayer (BtVS) och jag är inte helt ute och cyklar för både Sara och Mats är också stora Buffy-fans!

I väntan på att Cirkeln ska komma ut skickade jag några Flaskposten-frågor till författarna (plus två extra Buffy-frågor). Här är deras svar:

1. Kan ni berätta om er kommande bok Cirkeln?
Mats: Det är första delen i en trilogi som handlar om en grupp 16-åriga tjejer som får veta att de är häxor. De är väldigt olika, men de måste lära sig samarbeta för att överleva, och det snabbt, för det finns något ont som jagar dem. De kan inte lita på någon annan än varandra.

Sara: De bor i en liten stad som heter Engelsfors där alla har koll på alla. Så tjejerna har många förutfattade meningar om varandra. Vi ville skriva en bok som innehöll spänning, vänskap, kärlek och magi. Lite som Buffy i Sverige, fast utan vampyrer. 

2. Hur kom ni på handlingen till Cirkeln? Är ni hela tiden överens om vad som ska hända?
Mats:
I stora drag så kom vi på handlingen för alla tre böckerna över en fika. Det kändes faktiskt, passande nog, alldeles magiskt. Sen har vi lagt ner enormt mycket tid på att utveckla karaktärerna och alla trådar i handlingen, men vi visste liksom redan från början vad det hela skulle gå ut på. Vi har verkligen inte alltid varit överens, men vi har aldrig blivit osams på allvar. Det är faktiskt bara kul när vi är oense, för det visar sig alltid att när vi diskuterat tillräckligt länge så kommer vi på ett tredje alternativ, som är bättre än något vi kunnat komma på på egen hand … 

Sara: Precis som Mats säger så diskuterar vi alla idéer fram och tillbaka. Men när vi väl har bestämt oss för något, då kör vi på det (om inte någon kommer på en ännu bättre idé …). I efterhand har vi svårt att komma ihåg vem som kom på vad, och ibland även vem som har skrivit vad. Vi har alltid bokens bästa i fokus.
3. Fick ni vara med och bestämma hur omslaget till boken skulle se ut?
Mats:
Absolut. Det är en av mina bästa vänner, Pär Åhlander, som är formgivaren. Vi kom på grundidén tillsammans med honom.
Sara: Jag föreslog att vi skulle be Kim W. Andersson att göra illustrationerna, eftersom han har ritat det suveräna seriealbumet Love Hurts.
4. Hur kom det sig att du/ni blev författare?
Mats:
Jag har alltid skrivit sagor och berättelser och dikter… jag var lillgammal och nördig. Nu är jag gammal och nördig.
Sara: Samma som Mats. Sedan jag lärde mig skriva har jag skrivit. Sedan kom jag in i filmsvängen och började skriva och jobba med manus. Men böcker är min första kärlek så jag är enormt lycklig över det här.
5. Vad är roligast respektive tråkigast med att skriva en bok?
Mats: Roligast är ju att man får bygga en hel värld och sedan bestämma över allt som händer i den. Det är som att leka. Och det har varit otroligt kul att jobba med Sara, för när man skriver ensam är man väldigt… tja, ensam. Tråkigast är när den kreativa fasen är över och man sitter och redigerar text för hundrade gången. Det är den fasen vi är inne i just nu och jag längtar efter att börja med bok 2 nu, vi har så mycket bra idéer till den som ligger och väntar!
Sara: Jag gillar ändå redigeringsarbetet. Det är tillfredsställande att fila och fila och hur det blir bättre och bättre. Det tråkigaste är de perioder när man tappar allt perspektiv på texten och man inte har någon som helst aning om huruvida det man har skrivit är bra eller dåligt. Då är det extra skönt att vara två så man kan stötta varandra. Det absolut roligaste är att spåna idéer med Mats och så själva skrivandet, framför allt när man får flyt.
6. Vilken superkraft skulle du/ni vilja ha och varför?
Mats: Att kunna flyga. Det är kanske inte den mest användbara kraften, men jag vill, jag vill, jag vill!
Sara: Jag gillar också tanken på att kunna flyga. Men jag skulle hellre vilja kunna teleportera mig! Tänk att kunna knäppa med fingrarna och helt plötsligt stå i Tokyo!
7. Vilket är ditt/era favoritavsnitt av BtVS? Motivera gärna!
Mats:
Klassikerna som ”Hush” och ”The Body” och ”Once More With Feeling” är ju fantastiska, och jag är väldigt svag för ”Storyteller” i säsong 7, men i ren gåshudsfaktor kan inget slå ”The Gift”, sista avsnittet av säsong 5. Varenda scen är så fantastisk. Och slutet, när Buffy… (vill inte spoila för någon som inte sett) och när Buffy säger …. och de andra … och det allra sista klippet! (Sofia lägger till: JA!! Det är helt otroligt)
Sara: Det finns så många bra avsnitt. I säsong ett: ”Angel”. I säsong två – ”Innocence”, ”Passion” och ”Becoming Pt. 2” – som alla tre är så otroligt viktiga för serien. ”The Wish” i säsong tre är ett minnesvärt avsnitt (Anya! Vampyr-Willow!) och så gillar jag verkligen ”Helpless”, för att inte tala om slutet av säsongen … Dubbelavsnittet ”This Year’s girl” och ”Who Are You”  i säsong fyra är också klara favoriter. ”Blood Ties” i säsong fem … Nej, jag tror att jag får hejda mig där.
8. Om du/ni fick umgås en hel dag med någon av karaktärerna från BtVS, vem skulle det vara och varför?
Sara:
Först läste jag fel och trodde att frågan var ”vem vi skulle vilja vara i BtVS”. I så fall hade mitt svar varit Buffy, för det vore kul att ha kroppskontroll för en gångs skull. Men jag skulle nog helst vilja hänga med Willow. Jag tror att vi skulle ha mest att prata om. Och jag har nog större chans att lära mig magi än kung fu …
Mats: Jag skulle nog ha roligast med Willow. Men Anya är kanske den jag tycker allra bäst om. Förutom Buffy själv då… äh, jag kan inte välja!
Vilken är din/ditt favorit:
– rätt
Sara:
Hemmagjord vegetarisk lasagne.
Mats:
Phad thai med tofu. Äter det typ tre gånger i veckan.
ställe
Sara:
Sf-bokhandeln i Stockholm är ett av dem.
Mats:
En hemlig liten strand som jag och min kille hittade i Grekland. Man måste klättra över ett urjobbigt berg för att komma dit. Det känns som vårt helt egna ställe på jorden.
– färg
Sara:
svart
Mats
: mörkblått 

– djur
Sara:
Totoro. Fast han är väl egentligen ett slags troll? Annars gillar jag katter och min systers hund.
Mats:
Hund. Och elefant.

– bok
Sara:
Otroligt svårt. Men jag säger ”Sandman”-serierna av Neil Gaiman. De har betytt extremt mycket för mig.
M
ats: Omöjligt att säga! Men det senaste jag varit riktigt besatt av är ”Hunger games”-trilogin.
– webbsida
Sara:
IMDb. Jag kan tillbringa ohälsosamt mycket tid med att klicka runt bland filmfakta.
Mats:
Inte så originellt, men Facebook.
TACK till Sara och Mats för att ni ville svara på frågorna! Extra roligt känns det då det här blev deras premiärintervju om Cirkeln.
Cirkeln är första delen i en triologi där del två heter Eld (kommer 2012) och del tre heter Nyckeln (kommer 2013).
Missa inte Mats och Saras bloggar! Mer om Kim W Andersson som ritat omslaget hittar du här. Jag instämmer med Sara om att Kims serie Love hurts är väldigt bra.
Om du när du läste intervjun tänkte ”Buffy – vem?” kan du alltid klicka här och läsa vad jag bloggade om BtVS för ett tag sedan.
/Sofia
Ps. Fotografiet av Sara och Mats är taget av Andreas Apell. Klicka på det för att se en större version.

Första kapitlet i Sarah Dessens nya bok!

Hallå!! På Sarah-land kan man nu läsa första kapitlet från Sarah Dessens nästa bok What happened to goodbye.

Klicka här så kommer du till kapitlet.

Själv hinner jag inte läsa kapitlet nu utan får vänta till imorgon. Men den som väntar o.s.v.

/Sofia

ps. Vad tycker ni om framsidan? Jag säger bara snälla ta tillbaka de där med svart bakgrund och ritat ”myller” på. ds


8 år med Flaskposten

Flaskpostflaskan

FLASK-twitter-POSTN

Flaskposten på Facebook


%d bloggare gillar detta: