Iris Karlssons värsta sommar

Det finns en alldeles särskild kategori sommarlovsböcker. De handlar alltid om en tjej eller kille som ska åka till landet och bo hos någon släkting eller bekant, MEN det är ingenting som bokens huvudperson ser fram emot.

Ensam hela sommaren på det där landstället, det kommer att bli så tråkigt! 

 så tråkigt att inte ens myggorna och fästingarna vill stanna.

Iris Karlssons värsta sommar

Huvudpersonen har alltid fel. Antingen börjar en massa mystiska saker hända – läs Mormorsmysteriet av Elsie Johansson eller Ingelin Angerborns För alltid!

Eller så blir det en helt galen sommar och en rolig bok som Iris Karlssons värsta sommar av Elin Lindell!

När Iris deppiga farmor ska möta henne på tågstationen så finns hon inte där, eller det gör hon visst, men hon är inte precis deppig längre och sin tantstil har hon bytt ut mot motorcykel och läderställ. Det blir verkligen en sommar utöver allt Iris någonsin kunnat föreställa sig.

Farmor tar henne med på en resa i motorcykelns sidovagn med siktet inställt på Dalarna där hon har en internetdejt.

Farmor vill prova på allt hon inte har gjort tidigare. Hon snattar glass, sover i diket, bryter sig in i en sommarstuga och dessutom råkar hon och Iris in i ett MC-klubbsnäste och blir kidnappade…

Det blir en annorlunda, skojig och spännande resa i full fart som vi får följa också i Elin Lindells roliga bilder. De dyker upp bland annat som sidor i ett fotoalbum från resan!

Boken påminner lite om en annan resebok: Lilla E som jag läste och tyckte så mycket om i vintras.  

Detta var ett av de utlovade tipsen från Frågesportskvällen med sommarlovsböcker. Fler på väg…

/Johanna

När kommer en bok av Klara Wiksten?

Ibland är det bra att sitta och klicka runt på internet. Lite halvslött sådär och följa länk på länk. Så hittade jag Klara Wikstens serier. Klick från en länk på Daniela Wilks blogg och där var Klaras blogg. En av mina absolut bästa upptäckter under 2011. Kanske den bästa. Klara tecknar realistiska serier om sig och sitt liv, i lite spretigt svartvitt. De är roliga och lite sorgliga  på samma gång och det är exakt sådana serier som jag tycker om att läsa.

Nu har Klara svarat på Flaskpostens frågor!

1. Beskriv dig själv med fem ord.
otålig, förstående, ängslig, rolig, känslig,

2. Du har läst på Konstskolan Basis och Konstskolan i Stockholm. Vilken slags konstinriktning tycker du bäst om? Har du någon favoritkonstnär och varför? Någon konstinriktning som du inte alls gillar?
Jag är nästan bara intresserad av samtidskonst. Min favoritkonstnär är Tracey Emin. Hon har en styrka i kombination med en skörhet som jag kan känna igen mig i. Jag gillar konst som är rak och ärlig och och som inte svävar ut för mycket i symbolik och underförstådda meningar, tycker att det är onödig omväg. En konstinriktning jag inte gillar så mycket är surrealism,  jag är hellre i verkligheten än i någon slags drömvärld.

3. Hur går det till när du skapar dina serier? Skriver du texten först eller ritar/målar du bilderna först? Var får du inspiration från?
Jag vill inte bestämma för mycket i förväg, när jag ritar en ruta vet jag oftast inte vad det ska bli på nästa och jag bestämmer aldrig i förväg hur serien ska sluta. Jag försöker rita fort och utan att stanna upp och grubbla för mycket, så måste jag göra för att komma över min prestationsångest. Jag vill inte tänka för mycket på att göra ”en bra serie” och framför allt är inte mitt huvudsakliga syfte att vara rolig och fyndig. Det är någonting som går förlorat när jag är för medveten om sånt och jag vill inte bestämma åt läsarna vad dom ska känna. Jag ritar bara verkligheten som den är och ibland är den ju jätterolig och ibland är den jättesvår, så det där kommer ju naturligt.

Jag får ofta inspiration när jag är ute och går, därför handlar många av serierna om när jag är ute och promenerar.

4. Vad är roligast respektive tråkigast med att skapa serier?
Det roligaste med att rita serier är att få människor att känna igen sig och bli inspirerade. Jag vill att läsarna ska reflektera över sig själva snarare än över mig, även om utgångspunkten i serierna är jag. Vissa skrattar och säger ”dina serier är så himla roliga” och andra blir allvarsamma och säger att dom är djupt berörda, alla har sina egna tolkningar och det gillar jag.

Det tråkigaste är när jag fastnar och det går för långsamt, när jag t.ex försöker rita en hand som håller en kopp kaffe men den blir felvänd tio gånger. Men ofta struntar jag i om det blir fel för jag tycker att det kan bli fint ändå. En annan tråkig sak är när jag får för mig att det inte är roligt att rita, det händer rätt ofta. Men sen när jag väl sätter mig ner och ritar så är det ju alltid kul, jag fattar inte att jag aldrig lär mig det där.

5. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Jag vill kunna leva för evigt och att alla runt omkring mig också gör det.

Vilken är din/ditt favorit:
– rätt: fisk och hemlagat potatismos
– ställe: hos min syster i Minneapolis
– färg: grå
– djur: hund
– bok: boken som fick mig att börja rita serier är Det känns som hundra år av Åsa Grennvall
– webbsida: www.josefinbergstrom.se

Ett exempel på Klaras serier. Läs fler på hennes blogg: Serier av Klara.

Klaras serier finns också att läsa på Tjejjourens hemsida. Kolla in den här.

Daniela Wilks har tidigare svarat på våra frågor. Läs hennes svar här.

Galago, Kartago, Kolik och alla andra förlag som ger ut serier: när kommer Klaras serier i en bok? Snart eller hur?!

/Sofia

Fyra YA fick följa med mig hem

Nu börjar jag återhämta mig från den jetlag som klubbat mig i huvudet efter hemkomsten från min semesterresa. Jag har under ca två veckor bilat omkring i främst Kalifornien. Under resan har jag besökt de fyra bokaffärer som kommit i min väg. Alla fyra var av typen ”ganska små men otroligt mysiga affärer som inte tillhör någon stor kedja”. Bokkedjorna lyste däremot med sin frånvaro. Både Borders och Barnes & Noble i San Francisco hade slagit igen.

Nu föredrar jag ”mysiga affärer-typen” och hade kunnat köpa hur mycket som helst. Till slut blev det dock bara fyra böcker samt två noterade på en lapp (ja jag ångar att jag inte köpte de också).

De fyra jag köpte:

Saving Francesca av Melina Marchetta. Jag sträckläste den här på flygplanet hem. Inlägg kommer inom kort. Kan bara säga: I love. Om Marchettas bok Jellicoe Road har jag skrivit om här och Clarisa här.

The Six Rules of Maybe av Deb Caletti. Enligt den väldigt trevliga expediten i fina affären The Booksmith rusade alla som läst Sarah Dessens böcker nu efter Deb Calettis. Det står t.o.m. på framsidan att boken påminner om Sarah Dessen bästa verk. Jag är mycket nyfiken på den här och om den kommer att hålla Dessen-måttet. Jag struntade faktiskt i vad boken handlade om. Påminner den om Dessen så välkommen med hem till Sverige.

Pretend you love me av Julie Anne Peters. Booksmiths-expediten tipsade även om den här. Ska vara en riktigt bra ungdomsbok om svår kärlek där pojkflickan Mike blir kär i nyinflyttade Xanadu.

The adoration of Jenna Fox av Mary E. Pearson. 17-åriga Jenna vaknar ur en koma utan att komma ihåg sitt tidigare liv. Låter inte så originellt men den verkar mycket spännande. Kolla in boktrailern och läs mer om boken här.

De två jag inte köpte men som jag kommer att göra efter att jag skrivit inlägget:

Rampant av Diana Peterfreund. På en liten rekommendationslapp i butiken stod det att huvudpersonen och boken påminner om Buffy the Vampire Slayer. Hur kunde jag inte köpa en bok som påminner om Buffy? I Rampant slåss Astrid mot onda enhörningar istället för vampyrer. Det låter helt galet. Jag måste läsa.

Beauty queens av Libba Bray. Den här boken låter också helt absurd: ett flygplan med skönhetsfröknar kraschlandar på en öde ö och en Flugornas herre-liknande situation uppstår. Libba Bray har på svenska kommit ut med sina böcker om Gemma Doyle där jag läst de två första Ögat över månskäran och Upprorsänglar, i trean tog det dock stopp.

De två blev jag också tipsad om av expediten på The Booksmith. Kan ha varit en av de bästa bokaffärer jag någonsin varit inne i. En jättesnygg tygkasse sålde de också och den köpte jag. Om du åker till San Francisco, besök The Booksmith.

/Sofia

Glad midsommar!

Vi har fått midsommarpost från Nalla, Björn och Kajsa!

Se vad fint de har med prästkragskransar och jordgubbstårta! Tack för hälsningen 🙂

Glad midsommar önskar Flaskposten – Sofia & Johanna

Ibland är det bra att det är vått!

Sugen på midsommarregn? Det är kanske inte alla som håller med om den här bilderbokstiteln om det är lika ösregnigt imorgon som idag, men nya, tredje bilderboken om filurerna Lycke o Lage av Lena Arro och med charmiga bilder av Sara Gimbergsson är i alla fall ett litet midsommar-hurra för mig!

Jag tycker om regnkläder (de är så glansiga eller stela eller prassliga och fina!), och samlar lite på paraplyer. Så redan vid omslagsbilden med röda bulliga paraplyet och Lycke och Lages söda sydvästerhattar är jag redo att hoppa in bland regndropparna.

Det finns en massa roliga saker att hitta på när det regnar och blir vått, både inne och ute. Låt det här bli din fina guidebok om det regnar på midsommarafton!  Jag blir i alla fall sugen på att göra en massa saker som hör regnväder till.

/Johanna

Ps. Missa inte uppslaget med bron och paraplyerna. Jag läste någonstans (DN kanske?) om den som en paraplyernas Monet-näckrosbro. Ds.

Ps-igen. Är du som jag lite galen i paraplyer? Fler paraply-böcker: När det slutar regna & Paraplyresan. Ds-igen.

Upptäck nya bilder av hur det är på NATTEN!

Det här är en bilderbok som inte lockar med färger eller former som jag tycker om. Ändå är jag HELT, utan överdrifter, fast efter bara några sidor.

Först är det texten som drar i mig, men efterhand börjar jag upptäcka att jag tycker om bilderna allt mer. Där finns starka uttryck och på-pricken-detaljer att upptäcka.

Boken är nattpoesi proppfull med ordbilder och levandegjorda ting att se framför sig:

God natt då stolen,
den vita plaststolen i trädgården,
som ligger på rygg i trädgårn och skrattar. 

Godnatthälsningarna bygger ofta vidare på olika uttryck. Jag tycker särskilt om fågelgodnatt-sidan    (hej, här är en som fortfarande har pippi på fåglar!)
som har spunnit ut från ”skatbo till hår”-liknelsen till något eget och finurligt-tänkvärt:

God natt då fåglarna
som sover i trädet,
och fåglarna i mitt hår
som bygger bon om natten.
Håret så fullt
att jag inte kan somna.

Så himla fint, filosofiskt om allt runtomkring oss och en känsla av det-ordnar-sig-stämning i natten! Så missa inte God natt, natt som jag höll på att göra – den är värd att hålla sig vaken till!

Det norska barnboksradarparet Gro Dahle och Svein Nyhus har gjort flera andra uppmärksammade, starka och annorlunda bilderböcker som Den Arge, Roy och Snäll.

/Johanna

Bok-staren och depp-trasten

Titta! Två urfina fågelbilderböcker att svepas med och sjunka in i:

Vi får möta bokmalen och tillika flygvägrande starungen Calvin i Calvin Can´t Fly – The Story of a Bookworm Birdie – otroligt charmig i både bilder (Keith Bendis) och historia (Jennifer Berne).

Detta är även en biblioteks-kärleksförklaring i fågeltappning. Calvin påminner om en liten tjuren Ferdinand där han envist sitter i trädbiblioteket med näbben i böckerna under flyglektionerna. Läs så fint det är sagt:

Actually, Calvin was in the library.

As the other little starlings were learning to SWOOP and HOVER and FLY figure eihts, Calvin buried his beak in books. And there his mind soared. […]

His books took him to places wings never could.

Å, ååå, vad jag tycker om star-teckningsstilen, så rolig :)! Och bilden med trädstamsbiblioteket som har detaljer som skylten med öppettiderna får bok-bibliotek-hjärtat att ta ett skutt, tanken på ”Nocturnal hours”-öppettiderna vid sidan om de ordinarie känns så upplivande!

Som att det inte vore nog med detta. Stefan Casta & Staffan Gnosspelius (Mister Räf och Mörten Maud-skaparna!) är tillbaka med en bildstämningsfull och finstämmig fågelhistoria – Sjung för mig pappa om matvägrande skilsmässofågelungen Jordan. Allt började redan när han var ”ett litet ägg”! Det är en inledning att dö för skulle jag säga och också början på fågelsången!

Fåglar+böcker=sant!

/Johanna med ugglorna (tack Sofia!)

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

1. Jag gillar den här boken.
2. Jag blev besviken på den här boken.
3. Jag tror att nr 2 kan vara titelns fel. Titeln som jag gillar så mycket.

För mig (och säkert alla/de flesta andra) är en bok inte bara sig själv. Sin text och sina pärmar.

För mig är en bok ofta förväntningar, gärna överraskningar och helst inte besvikelser. Det är också därför jag tycker bäst om att läsa recensioner och bokbloggar om böcker i efterhand. När jag läst boken själv och liksom skyddat min första läsupplevelse från andras. Det är först då som det blir riktigt intressant att läsa mer ingående vad andra tycker. MEN jag är en långsamläsare så jag ligger sällan före och måste alltså blunda för mycket skrivet om jag vill ha det på det här viset.
Inte så lätt när man samtidigt är intresserad!
Inte så lätt när gränsen inte sällan är svårt flytande mellan:

boktips (som jag gärna letar upp för att se om en bok verkar vara något för mig) och
recensioner (analyser och omdömen som jag gärna letar upp efter att jag läst en bok, för att se om jag håller med eller om det finns fler intressanta saker som jag inte tänkte på själv när jag läste).

Okej, till boken nångång! Jag hade försökt att inte läsa, mera blunda, när det gällde vad som skrivits om ”Tyvärr är jag död-boken”. Jag hade ändå förstått att den blivit hyllad lite här och var och jag hade med hjälp av titeln, som jag älskar hejdlöst, pusslat ihop att det var en bok med smärta. Där saker blev sagda på ett drastiskt, bitterhumoristiskt sätt.

En annorlunda ungdomsbokssvärta. Tänkte jag.

Sen sträckläste jag själva boken om Olivia, som utan förvarning blivit dumpad av sin översnygga (men not so nice) pojkvän John, och trasslar sig fram genom olika ångestdränkta sätt att resa sig och gå vidare.

Hm, javisst absolut smärta, men nej inte så annorlunda ungdomsbokssmärta.  Jag hade byggt upp en helt annan förväntan på boken. Att den skulle vara lite MER, kanske inte direkt bläcksvart, men med en annan tyngd eller lite mer ny och originell. Nu var den ganska mycket av en klassisk slukbok i Katarina von Bredow-stilhyllan och jag är inte olycklig för det. Jag hade bara trott annorlunda. Och det blev inte samma kärleksaffär med boken som med titeln. Sorry.

Alltså det finns saker som står ut. Ifrågasättandet av de olika oskrivna regler som gäller för hur tjejer och killar får bete sig. Att det gör skillnad för när man är taskig eller slampig i andras ögon. Men det är liksom inte riktigt den power i frågetecknen som jag väntat mig efter att ha kikat på omslagsflikarna där Jenny Jägerfeld och rättviseförmedlingens grundare är några i raden som citeras. 

Däremot tycker jag att vänskapsbanden, vänskapsreplikerna och vänskapshängandet mellan Olivia, Tor & Emma är ganska oemotståndligt och det är i det jag fastnar allra mest i Sara Ohlssons bok. Med andra ord: det är där den närmar sig sin titel i dragningskraft!

/Johanna

Let Cassel entertain you

Har du följande ledord då du letar efter en bok att läsa: spänning, övernaturligt, mystiska händelser, lite kärlek, undre världuppgörelser samt snygg kille i huvudrollen? Då ska du läsa Den vita katten av Holly Black, första delen i serien Berörarna. Om du inte har de ledorden framför dig i ditt boksökande, men vill läsa en underhållande bok om familjerelationer, konspirationer och sökande efter identitet kan du också läsa Den vita katten.

Att vara berörare är olagligt. Som sådan kan man, beroende på kraft, t.ex. manipulera känslor eller till och med döda genom att beröra en person. Huvudpersonen Cassels hela familj utom han själv är berörare och de samarbetar med ett lokalt maffiagäng. Cassel själv är övertygad om att han dödat sin bästa vän, Lila och har enorma skuldkänslor för det. Känslor han försöker förtränga i sina försök att leva ett normalt liv.

Det är ganska uppenbart att allt så att säga skiter sig för Cassel. Han tvingas i boken lämna skolan, återgå till familjen som han är i konflikt med och dras in i en härva av trådar som leder fram till en vit katt samt en stor överraskning för Cassel.

Den vita katten är underhållning. Det är ganska förutsägbar spänning och visa tveksamheter ser jag i boken. Bland annat tycker jag Holly Black gör det lite för enkelt för sig, vissa delar känns skrivna efter en mall.

Men jag kommer förmodligen läsa tvåan och hoppas på att hon där fördjupar sig i karaktärerna samt på ett mer oförutsägbart äventyr.

/Sofia

Cirkusflickan – Maja i 4C på Resarö skola recenserar

Dags igen för gästrecension här på Flaskposten! Klass 4C på Resarö skola i Vaxholm har under våren hjälpt oss att läsa Cirkusflickan av Camilla Lagerqvist. Så här skriver Maja om boken:

Ellen är bara sex år när hennes mamma säljer henne till en cirkus som leds av en kvinna som alla vid cirkusen kallar för ”Madame”. Madame är inte direkt snäll och god som Ellens mamma. Hon tvingar Ellen att jobba hårt om dagarna och straffar henne om hon inte lyder. Ellen lär snart känna Madame och alla andra vid cirkusen. Hon möter personer som är knasiga, roliga och snällare än Madame bl.a. Welda (den skäggiga damen) och andra mindre pålitliga personer som Signor Rosatti och Florentina.

 En mycket vacker och hemsk berättelse om hur det är att försvinna från ens familj, skildrad i fantasi och humor, men även sorgliga ting och smärta, allt i en enda kompott. Detta är en bra högläsningsbok, men går lika bra att läsa tyst.

Betyget den fick när vi röstade i klassen var ungefär 3,5 av 5, alltså rätt bra.

Jag rekommenderar den starkt och om du gillar böcker som är en blandad kompott och skrivna på gammaldags sätt så är detta ett måste (enligt mig).

***************************************************************

Tack Maja och 4C för att ni läst och tyckt till om boken! Sofia gillade också Cirkusflickan, så nu har jag den dubbelt uppskriven på min läslista… /Johanna – Flaskposten