Förra veckan skrev Sofia om Sonya Sones två pusselomslagsböcker: Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet.
Ett pussel med två bitar! 
Det kan väl inte vara så svårt?
Inuti böckerna finns Sophie och Murphy – två olika bitar, som till omvärldens fasa verkar passa alldeles för bra ihop med varandra!
Nördbiten+poppistjejbiten – det är ett kärlekspussel som bara inte får finnas…
Nu har jag läst båda delarna. Jag tyckte absolut bäst om den första, Sophies bok! Den andra delen kändes inte riktigt lika trovärdig, och mindre originell på alla sätt, även om det var en kul idé att få läsa fortsättningen utifrån Murphys perspektiv.
Och som sagt, jag älskade den lite mer experimentella poesiliknande formen! Den gjorde böckerna INTE poesiklursvåra, utan tvärtom mer till snabbslukade bokkarameller alldeles lagom för våryra dagar när koncentrationssvårigheterna sätter in.
/Johanna
FLASKPOSTEN 2005-2013 
roligt att du också tyckte om böckerna! Håller med om att den första är bäst.
Jag tycker att det hade varit intressant och kul att läsa ettans handling ur Murphys perspektiv och tvåans ur Sophies – också!
Ja det hade varit intressant, hade nästan fått för mig att det skulle vara så när jag först hörde talas om böckerna.