Nu är det dags! David Wiberg har svarat på våra frågor med utgångspunkt i hans bok Dagboksanteckningar från ett källarhål.
1. Hur var det att omvandla två pjäser till en bok? Det var svårt och jag var tvungen att ge Linnea ett nytt språk som även rymde de känslor, förhållningssätt och sinnesstämningar som kan uttryckas med kroppsspråk och tonfall på en scen. Jag skalade bort mycket av humorn från föreställningarna också. Skriven humor, som inte så att säga filtreras genom tonfall och timing, kan bli väldigt fel. Jag vill ju att läsaren ska se Linnea framför sig, inte David som sitter och försöker vara rolig.
2. Var får du inspiration ifrån? Hur ser din skrivprocess ut?
Mig själv och mina egna tillkortakommanden, negativa tankespiraler exempelvis. Och människor runt omkring mig, familj vänner, kollegor. Det sägs ganska mycket saker som passerar utan att någon reagerar på det. Först när det kommer på pränt syns det komiska/tragiska i det. Jag började processen med att skriva en massa texter som beskrev Linneas tillstånd. Jag ville hitta en ton, en stämning som jag tyckte fungerade. Ibland refererade Linnea till en händelse i de här texterna, och efter hand försökte jag, i nära samarbete med min förläggare Erik Titusson, bygga en historia utifrån dem. Ett ganska svårt sätt att skriva, men helt nödvändigt för att jag skulle kunna producera en trovärdig text.
3. Blir det någon fortsättning på Dagboksanteckningar…, eller har du något helt annat på gång?
Jag och Lilla Piratförlaget har inlett en dialog, men mer än så kan jag inte säga. Min ambition med Dagboksanteckningar… har varit att presentera ett utsnitt ur Linneas liv, så i min värld (och förhoppningsvis även i läsarens) så fortsätter hon att skriva dagbok även efter det att boken är slut.
Sedan finns det en och annan barnboksidé i bakhuvudet, men de är ännu i embryostadiet. Jag jobbar även med ett scenkonstprojekt som handlar om Linneas antites: jättegubben, en person som tyvärr också ryms inom mig.
4. Hur mycket var du själv Linnea när du var tonåring? Vilka reaktioner har du fått på ”Linnea” av riktiga ”Linneor”?
Inte så mycket egentligen. Jag är nog mer Linnea nu än då. Jag hade tidigt tre väldigt nära vänner och kände mig aldrig utsatt på samma vis som Linnea gör. En kort period, när jag var runt femton, var det mycket för stora svarta, för stora second-hand-rockar, Gamla Brogatan-skor, Tant strul och depp, men det var mer en fråga om stil. Det var egentligen mellan det att jag var 20 och 35 som jag upplevde vad det innebär att känna sig otrygg bland vänner.
När Varanteatern var på Kalastuné för tio år sen dök det upp en del tjejgäng som plankat Linneas scenkostym rakt av. Vad gäller föreställningarna Svart tulpan och Dagboksanteckningar… har jag fått godkänt av de tonårstjejer som sett dem. Men det kanske bara handlade om artighet, jag vet inte. Nu har ju boken nyss släppts, men jag har redan fått höra om flera 14-15-åringar som verkligen gillar den.
5. Du har jobbat med teater, som illustratör, konstnär och nu författare. Finns det några likheter mellan de olika inriktningarna och i sådant fall vad?
En strävan att det ska kännas på riktigt och inte vara för svalt, för överlagt. Och så får jag väl ganska ofta höra att det är något vemodigt över både mina bilder och mina texter.
6. Vad har varit roligast respektive tråkigast med arbetet med boken Dagboksanteckningar..?
Roligast, eller snarare de stunder jag känt mig som lyckligast, har varit de stunder då gränsen mellan mig själv och Linnea suddats ut och jag verkligen varit i henne när jag skrivit. Gått på en regntung gräsmatta i mörkret och pratat in röstmemon i mobilen.
Ingenting har egentligen varit tråkigt, mer jobbigt. Bitvis mådde jag ganska dåligt under skrivprocessen eftersom jag bar med mig Linnea och hennes svajiga självkänsla överallt. Så fort en negativ känsla dök upp hos mig själv bejakade jag den eftersom den kunde ge mig stoff till boken.
7. Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför?
Att återuppväcka döda. Då skulle jag återuppväcka min pappa.
Och så till sist sju snabba. Vilken är din/ditt favorit:
– rätt: Råbiff eller Lax kimchi
Även bloggen Bokhora har mejlintervjuat David. Några av våra frågor var visst väldigt lika så svaren blir såklart också det. Men håll utkik på Bokhora om du vill läsa vad mer David svarat där.
Nu är det dags! David Wiberg har svarat på våra frågor med utgångspunkt i hans bok Dagboksanteckningar från ett källarhål.
FLASKPOSTEN 2005-2013 